fredag 19 mars 2010

Stafett

Team Klistervalla har en representant med i Skidspelens årliga företagsstafett.

Klockan 18.30 går startskottet! Sen update, men vill ni se en legend göra årets sista skidinsats får ni se till att vara där. 1.7km per sträcka!

måndag 8 mars 2010

Vasaloppet

Jag, Brorsan och Johan bänkade oss naturligtvis för att kika på vasan på TV. Vi försökte få lite inspiration och kanske lite tips om hur man åker ett helt vasalopp. Vi var rörande överens om att det var just i stakningen vi brast lite grann. Så stakningsträning till nästa år verkar vara på schemat.

Johan hade fixat en stabil vasaloppsfrukost som vi avnjöt tillsammans med 3 kannor kaffe så där på söndags morgonen. Vilket resulterade i en strykande åtgång av dasspapper hemma hos brorsan.

Just nu händer en del spännade i Team Klistervalla. Eftersom det beslutades att fortsätta satsningen även mot nästa år så kommer det att ske lite förändringar. Vi har te.x. testat några nyförvärv ute i skogarna runt Falun. Vi får se hur det faller ut, vi ska testa en par till aspiranter också.

Dessvärre kastar jag med stor sannolikhet in handduken. Jag kommer dock att vara med att träna så gott det går, övervaka framgångarna och även agera tränare. Självklart så kommer jag att blogga om träningen.

För att illustrera lite hur min filosofi som tränare ser ut så hämtar jag mycket inspiration från Patches O'Hoolihan, antagligen den bästa tränare genom tiderna, alla kategorier:

Så vi ser med spänning framemot nästa säsong, så får vi se hur mycket bloggande det blir av under försäsongen.

torsdag 4 mars 2010

Försäsong.

Förra säsongen slutade ju med fiasko. Jag och Johan har därför, efter att ha haft säsongsuppehåll sedan i söndags, startat försäsongsträningen inför nästa års Vasalopp/Öppet spår.

Lyckades med en stabil vurpa idag, smidig som man är tar man ju emot sig med kroppsdelar som inte är livsnödvändiga, dvs huvudet. Efter lite sprattlande är man på benen igen och fullföljer träningspasset.

måndag 1 mars 2010

Smärta

Ja så kan jag sammanfatta öppet spår. Först fyra kilometer stigning som hette duga och sen var allt en dimma. Efter varje kilometer fanns det en skylt som beskrev hur långsamt allting gick. Fick höra efter loppet att jag hade kämpat i över sju timmar och det var väl det som var det värsta. Det tog aldrig slut.
Efter att jag tappat bort Peter så blev det lite ensamt i spåret och kroppen skällde ut mig efter varje meter. Vid evertsberg hängde jag över en stackars pojk och drack upp vad han hade att erbjuda, sen såg jag en kö av skam. Det var en lång kö med folk som bröt loppet och jag var inte sen med att haka på. 4.7 mil blev det iaf, Var något sådant jag räknade med och är absolut nöjd.
Vet inte vad bröderna Trones har tänkt sig men nästa år ska jag köra hela jävla loppet!