torsdag 31 december 2009

Uppvaktning

Igår ringde herr Trones och berätta att han och sin broder var på väg med en present. självklart anade jag att nånting skumt var på gång. Efter ca tjugo minuter står jag i hallen med en låda fylld med godsaker från OK/Q8.
Innehållsförteckning: en lök, en burk vaselin, en cigarr, ett nummer av tidningen moore, en sheba med smak av oxkött, en fransk porrfilm med fyra olika val av text, en burk mandariner, en burk norrländsk pölsa, en liter koncentrerad spolarvätska, en 50cl Guiness burk och en uppblåsbar asiatisk kvinna.
Väldigt trivsam blandning av mina samtliga nöjen, allt från katt mat till dvd filmer med olika textning.
Tack så mycket!

onsdag 30 december 2009

Johan!

I dag kan vi här på bloggen gratulera Johan som fyller år i dag.

Han blir hela 24 misslyckade år idag.

Självklart ska övriga medlemar i Klistervalla gänget uppmärksamma detta på lämpligt sätt. Eller så skiter i helt enkelt i det... vi har inte riktigt bestämt oss. Men vi får väl se.

Grattis Johan iaf!

måndag 28 december 2009

Tränings-taktik

Ja, att trycka i sig massa mat innan man ska ut och åka var kanske inte det bästa draget jag har gjort.

Men nu efter en del träningspass i skogen, så har det visat sig lite olika taktiker inför vasan.

Själv tar jag det lite lungt och verkligen satsar på att få in tekniken rätt. Man åker lite saktare men gör rörelserna korrekt, jag tror jag kommer att tjäna på det i slutändan.

Brorsan då? Han tror att det är ett sprintlopp, han försöker dra på av bara helvete utan nån tanke på teknik eller nånting. Visst, på 3 - 4 km ligger han ju långt före, men när vi börjar köra 2 - 3 mil, då kommer han att ligga döende efter en halvmil, medans jag gilder förbi med bländande teknik.

Johan... Jag vet inte riktigt vad för teknik han satsar på, jag tror att han tror att det är bröstsim vi hålla på med. Har aldrig sett en karl ligga och sprattla så mycket på backen.

Ny träningsdag

Vi hade en strategisk vila den 25:e och den 26:e. Det visade sig var för jävla dumt, morgonpasset på 2km var en pärs, helt slut i armarna, och för att inte tala om kvällspasset på 4km. Vääldigt tungt.

Min briljanta bror var givetvis hos mormor & morfar och tömde deras kök, vilket skulle kunnat föda ett mindre land, precis innan vårt kvällspass. Givetvis var han nära döden när han kravlat sig fram de 4 kilometrarna. Johan hade en teori om att han bajsat sig fram den sista biten - inte helt omöjligt.

Måndagen blir det bara ett pass, ett kvällspass då vi räknar med att köra minst 6 km.

Trevligt.

fredag 25 december 2009

Julafton

Självklart var jag och brorsan ute i spåren och slet även på Julafton. Eliten vilar aldrig.

Johan? Han var hemma och stoppade i sig så mycket skinka att djurrättsalliansen protesterade utanför hans lägenhet. Så ingen skidåkning där inte.

Ser illa ut för Johan.

onsdag 23 december 2009

Håll till höger

Säger en tysk dam som möter oss i början av spåret. Hon körde för SS Hamburg och var nöjd med banan. Vid en korsning nån kilometer längre fram så ville jag vara lite hardcore och valde istället vänster. Resultatet blev smärta, förnedring av två herrar och en Trones som grät.
Första herren sa nåt i stil med "haha det blir inte många åk i år" och titta på mig. Den andra körde förbi spottade och sa "tvi tvi". Annars så vare det väl bra träning i uppförsbackarna. Nerför så valde jag att ta det lite lugnt. Jag förklarade för mini Trones att jag är inte redo att dö än, han fattade inget och körde som en idiot. Sen baserades min hastighet efter hans ljud av smärta längre ner.

Peter & Johan del 2

Eftermiddagspasset var tänkt att bli ett eller två varv runt Stångtjärnssjön, men strax innan avgång ringer Johan och säger att vi måste vidga våra vyer litegrann. Han föreslår att vi ställer bilarna vid infarten till Stångtjärn och börjar vårt pass därifrån.

Sagt och gjort. Johan svär på att det är marginellt längre än runt sjön. Dvs ca två kilometer. När vi står där som två retardos och försöker tolka kartan vid starten kommer en dam med tysk brytning och säger "Håll till höger, det är den gula banan". Vi tackar ödmjukast för tipset och beger oss ut på vårt träningspass.

Det första vi möts av är en jävla störtloppsbacke. Efter halva backen försvinner både ljus och spår. Jag lyckas avvärja ett fall för att sedan upptäcka den tvära högersvängen i slutet av backen. Jag avvärjer även det fallet och ringer Pizzera Capri och beställer utkörning i väntan på att Johan ska komma ned för backen.

Johan kommer till slut liggandes på mage, hasandes ner för backen. När han väl rest sig upp börjar vi åka, kommer till en korsning där Johan börjar känna igen sig, han var ju där senast för 15 år sedan.

Johan insisterar på att vi ska ta till vänster då han vet att det ligger en lada runt hörnet som man ska runda och sen tillbaka. There is no lada.

Istället för en lada möts vi av en kanske 500 meter lång backe, brant så inihelvete. Vi får saxa oss upp för denna monsterbacke, och när vi väl är uppe så är det plant i 4,5 meter innan nästa fasansfulla backe kommer. Det är bara uppför, uppför, uppför.

Till slut verkar vi ha nått toppen, och jag frågar Johan vart fan vi är någonstans. Johan säger att han vet var vi är, titta bara till höger, där ser du hoppbackarna. Bra, vi var iallafall kvar i närheten av Falun.

Väldigt fint på toppen, rolig åkning. Kan rekommenderas. När vi kommer till en ny korning och jag tycker vi ska fortsätta rakt fram tycker Johan att jag är en idiot.

Vi tar andra vägen, där vi möts av folk med pannlampor, och det kan ju aldrig båda gott. Jag låter Johan åka först för en gångs skull, och när han börjar ana en liten lutning i spåret så ska han stanna och backa ner, så även denna gång. Tyvärr är ju jag på väg i full fart bakom honom. Det fanns ett spår, så det fanns ingenstans att ta vägen, men jag lyckas stanna precis innan jag bränner rätt in i fanskapet.

Johan börjar backa ner som vanligt, jag talar om för han vilken idiot han är, det är ju spårat hela vägen ner för backen och kastar mig ut. Det var inte spårat hela vägen.

Det slutar med en kraschlandning i skogen. Efter att ha försökt få på sig skidorna så är det på nyo en uppförsbacke. På toppen ramlar Johan två gånger när han försöker stanna för nästa backe. Även jag ramlar stillastående.

Jag kastar mig ut även i den här backen, när jag väl är nere får jag inga livstecken från Johan. Står där och är lite gubbsur när han väl kommer i sitt fina blåa ställ. Slänger ur mig lite skällsord för att förklara att han en idiot. Det är inte Johan som kommer. Det var gubben som spottade lite på Johan och sa tvi när han åkte förbi.

Till slut lyckades vi ta oss tillbaka till bilarna efter ungefär 5 kilometers skräckblandad förtjusning.

That was fun, lets never do it again.

Peter & Johan

Inläggen duggar tätt för tillfället, men det händer mycket i spåren!

Min slöe bror hade bestämt sig för att köra ett spinningspass på förmiddagen istället för att gnida i skogen. Troigtvis sitter han bara hemma med en chipspåse och trycker.

Jag och Johan bestämde oss för att sluta upp i Stångtjärn 12.00. Inte senare. Johan är inte där klockan 12.00, jag ringer och skäller på fanskapet och påvisar att klockan nu är 12.01 och han är inte här än. Dålig stil.

Hans ursäkt är att han gått ner till bilen utan nycklar. Briljant. Sedan när han kommer ner till bilen en andra gång börjar han ljuga för någon stackars person nere i garaget om hur duktig han är och allt sådant skit. Ännu en person som behöver terapi alltså.

Vi kommer iallafall igång till slut, och den första backen är lite av Johans akilleshäl måste jag ta och säga. Han försöker gå ner, men ramlar igen. Humor.

Vi var lite wild & crazy idag så vi hade bestämt i förväg att vi skulle ta två varv, alltså hela 4 kilometer. Det är ganska mycket. Men vi är ju vältränade så det borde inte vara något problem.

Första varvet gick på 17.22. Och då hade jag ju stått och garvat åt Johan när han skulle ned för backen, så man borde kunna skala av lite tid där.

Som sagt, jag går i mål på 17.22, börjar ta tid hur lång tid Johan är efter. Klockan tickar upp på 04.50 innan han kommer i sakta mak. Givetvis, på samma ställe som min smidige bror ramlade, faller Johan som en fura. Och jag vet inte varför dom ska envisas med att inte åka i spåret som är där, utan åka där det inte är något spår. Dom klarar uppenbarligen inte av det. Nu kanske ni säger, ja men du då, som ramlar stillastående i ett spår. Jo, men sannningen är ju den att det var en brunbjörn som kom springandes, och alla vet ju att man ska spela död när en björn kommer. Vilket jag gjorde. Så är det med det.

Andra varvet.

Johan kommer på att han ska åka i spåret. Inte i skogen. Han klarar backen, galant är väl en överdrift, men han ramlar inte. Det är ju ett plus. Dock tar det sin tid att komma ner.

Man måste ju kika på honom när han åker ner, och tiden runt banan blir ju givetvis lidande. Jag tar i lite extra för att få en så bra tid som möjligt och lyckas att glida in på 14 blankt. 7 minuter per kilometer, helt okey. Hoppas komma ner på 6 minuter så fort som möjligt.

Johan då? Ja, han åkte nog på rätt bra måte jag säga. Denna gång var han 3.51 bakom mig. Så jag spöade, nej, förnedrade Johan med cirka 8 minuter på två kilometer.

Snart dags för eftermiddagspasset!

tisdag 22 december 2009

Mediabevakning

Som media-ansvarig har jag följt vår träning lite extra. Slänger upp lite filmer från de situationer min bror berättade om i tidigare inlägg.

Favorit i repris



Johans första skidtag.



Johan tycker det är halt i spåret



Actionreportage från moi i backen.



En mishappening i samma backe som tidigare.

Långloppets okrönte kung

Vi drog ut på kvällspasset, och dagen till ära hade vi fått med oss Laktos-Johan. Han har lyst med sin frånvaro under en längre period nu, han har dock via SMS låtit meddela att det inte var nån fara, han kunde det här med skidåkning. Så ja.. nu fick vi beviset för vem som är långloppets okrönte kung, och inte helt otippat går priset till alla andra än Johan.

Det börjar med att han ska ta sig ut för första lilla backen, det går ju sisådär, på vingliga ben och med flackade blick åkte han några meter nedför. Men ja, han gav upp det hela och i stället började i sidled gå nedför backen. Jag och min bror garvade oss fördärvade, speciellt när han drog en praktvurva från stillastående mitt i backen. Detta finns väl dokumenterat på film, och jag hoppas min bror tar tag i att lägger upp det hela.

På tal om film, jag såg att min gasfyllde bror la upp en filmsnutt när jag vurpade här.. Jag vågar hävda att kameravinkeln ljuger, det ser ut som jag ramlar på en helt flack plats. Men så var inte fallet, det var en brant jävla backe i paritet med underbacken på Lugnets hoppbacke.

Nåja, efter att Johan har kämpat sig nedför första backen så ligger jag och glider med Johan i sakta mak för lite moralist stöd. Vi ligger i varsit spår, det är två stycken brevid varandra, då hör man ett helvetiskt flåsande i skogen bakom oss och ett vrål "UR SPÅR!". Då kom det två riktiga hets åkar i Johans spår, dom hade inte för avsikt att bli sinkade av två tjockisar i spåret. Johan visade då tecken på stor intelligens, när jag klev åt sidan för att ge plats, då vänder sig Johan om, flinandes som en idiot och svarar glatt "Hej Hej!". Dock lyckades han lista ut tillslut att dom ville att han skulle flytta på sin jämntjocka lekamen.

Brorsan gjorde ett dödsföraktande actionrepotage tidigare i dag, han med kameran i ena handen och två stavar i den andra, kastade sig hejdlöst ut för en brant backa i skogarna runt stångtjärn. Han tog sig faktiskt ner levande. Mer film som jag hoppas att bror min tar och lägger ut.

I samma backe som brorsan gjorde sitt fantastiska actionrepotage i kom vi ju till även nu på kvällen. Johan skulle premiär åka i backhelvetet, och efter tidigare erfarenheter så insåg vi att det hände kunde bli ett gott skratt. Så efter lite hetsande så fick Johan kasta sig ut i backen först, naturligtvis till ackompanjemang med glada tillrop. Brorsan som är våran mediaansvarig, filmade. Johan drar i väg ut för backen, och en par 30 - 40 meter ner börjar han vingla. Detsamma gör min bror, precis innan Johan slår i backen så lyckas brorsan slå på arselet så telefon och allting flyger. Från stillastående. Jag hållar på garvar mig harmynt, två idioter ligger och sprattlar i snön. Då kommer naturligtvis en hurtig tjej skidandes som en demon uppförbacken, det första hon möts av är min bror som ligger som en säl över båda spåren och lyckas haspla ur sig "Hej hej", och strax efter krönet ser hon nästa blåklädda idiot liggandes i spåret en bit ner. Där har vi en människa som lär behöva terapi.

Nästan helt utan övriga fadäser tar vi oss hela vägen till stångtjärnsstugan, där står en äldre herre, som Johan naturligtvis överfaller direkt och berättar hela sin livshistoria. Man ser hur han skruvar på sig i obehag, men Johan bara maler på. Till slut säger Johan "Nej, nu ska jag se om jag orkar sista biten" och gubben svarar "Det går bra, du kommer att klara det!". Då kläcker Johan ur sig, "ehh.. ja, det är ju bara bort till bilen där" och pekar på bilen som står 20 meter bort. Gubben tittar lite konstigt på Johan och skyndar sig därifrån.

Team Klistervalla börjar verkligen göra ett namn för sig i skogarna runt Falun, det är ett som är säkert!

Stångtjärn igen!

Pass 1 för dagen.

Strålande solsken, 42 minusgrader och glatt humör. Så kan man beskriva dagens första pass. Två kilometer runt Stångtjärnssjön stod på schemat, första backjäveln är fortfarande en nära döden upplevelse, den gör en rätt tvär sväng och är man inte med på noterna så ligger man i sjön och dör sakteligen.

I övrigt gick rundan helt okey. Jag filmade när vi åkte ned för den stora backen, mycket skillat av mig måste jag säga. IPhonen i ena handen, två stavar och en handske i den andra. Höll att gå åt helvete, men jag styrde upp situationen. Kan hända att jag postar den filmen för att visa er amatörer hur fort det kan gå nedför en backe när man är en rutinerad skidåkare.

Jag, stjärnan var givetvis först i mål idag igen. Stod och frös lite medans jag väntar på min kära bror. Han kommer över kullen i en fasansfull fart, man riktigt ser att han tar i för kung och fosterland.

På raksträckan försöker han göra ett stunt som inte går så bra. Han står på arslet helt enkelt. Cirka 5 meter från två gubbar som står och lägger upp dagens pass. Min bror, lika smidig som jag, kunde inte heller resa sig när man har skidorna på, så han tog av sig dom, och gick lugnt förbi de två gubbarna, sa hej hej och låtsades som inget hänt.

Allt medans jag gubbskrattar och spelar in allt på film.



Snart dags för nästa pass, Johans debut. Vi ska hem till mig inom kort och valla hans skidor. Är väl inte helt omöjligt att vi skojar till det lite och bara ger han fästvalla och inget glid. Vi får se.

måndag 21 december 2009

Stångtjärn

Två friska kilometer i Stångtjärn avklarad. Bra mycket roligare än Lugnets slinga.

Nära att få en tidig badpremiär det första jag gjorde, det gick lite fortare än vad jag trott nerför första backen. Avstyrde lite snyggt och fortsatte som inget hade hänt.

Att kika på Mr Smidig när han ska åka nerför en backe blir aldrig tråkigt.

Imorgon får Johan sina skidor, kan det hända att han dyker upp i spåret på eftermiddagen? Only time will tell.

söndag 20 december 2009

Herrejävlar..

Fyfan. Första skidhelgen är avklarad. Fyyyyfaaab. Jag är seriöst döende, och då har vi bara åkt cirkus 6-7km på 3 olika pass. Ser verkligen fram emot när vi ska plöja 90km på ett pass.

Lördag

Gårdagen med mitt fina tejpvalla var finemang, förutom att det var -17 grader och man frös pläpen av sig. Bra glid, lite sämre fäste, men överlag gick det bra. Vi skidade 2 varv runt Lugnets finfina bana, så 1.4km. Här insåg vi ju att det här kommer gå käpprätt och att vi lär ut och skida som de två sär vi är.

Söndag
Tillbaka i spåret runt 11 snåret och skidade 4 varv, dubblering mot gårdagen, helt fantastiskt! Mitt fäste var dock inte helt okej idag heller och min bror som experimenterat under kvällen/natten med sin valla och uppnått ett prima resultat erbjuder sig att valla mina skidor inför kvällspasset.

I nedförsbackarna går det ju rätt fort då vi har tyngdlagen på vår sida, och den syn man får se när min bror som har en liten femåring framför sig i spår som knappt kommer fram i backen, dundrar i full fart, får panik i o med att han kommer krossa det stackars barnet, försöker bromsa med stavarna framför sig, och sedan kravlar sig ur spår och fösöker hålla balansen nedför backen var fantastisk.

Efter vårt morgonpass var det dags för teori, man kan ju tycka att vi borde ha gjort det först, men men... iaf så fanns det ett avsnitt där om hur man ska göra när man kommer i en backe och har någon framför sig som man måste passera. Instruktören påpekade väldigt noga att man INTE skulle försöka bromsa med stavarna. Där hör du ditt jävla pulver.

Vi lyckades även få med oss Johan på vårt lilla teoripass. Han kom med någon värdelös bortförklaring, åt min mat, sedan skjutsade jag upp han och hjälpte han shoppa lite snygga kläder. Nu ser vi alla likadana ut, nog för att jag är snäppet snyggare än de andra, men överlag ser vi lika ut.

Kvällspasset då. Jodå, man har ju redan gjort sig ett namn på Lugnet. Vi äntrar arenan när någon som uppenbarligen har sett vår talang i spåret vill snacka lite med nya bröderna Aukland.

Åkningen då, jo, fästet var ju iaf bättre idag. Jag hade utan problem bestigit Mount Everest med det fästet. Efter uppförsbacken och den sedvanliga hjärt&lung räddningen börjar man ta fart för att bränna ner för backen. Tvärnit. Bryter röven av mig. 4 meter snö under skidorna. Mobilen flyger all väg. Cpt står bakom mig och gapflabbar. Resterande skidåkare ser med häpnad på när jag försöker resa mig. Smidig som man är går det givetvis inte, så man ligger ju där å kravlar med 2 skidor och ser ut som ett praktmongo. Tack bror.

Vi ska försöka åka två pass imorgon oxå, och sedan hålla två pass om dagen. Om jag lever imorgon dvs.

lördag 19 december 2009

Vad fan har vi gjort?

I dag var det skidpremiär. Det gick ju sisådär.

Efter att äntligen ha fått alla prylar, grundvallningen ordnad och allt annat skit så tog jag och brorsan och åkte upp till Lugnet skidstadion. Dra åt helvete... Vi vart frånåkta av alla mellan 5 och 81 i ålder. Vi såg ut som två riktiga jävla tvärmongon i våra tighta skiddräkter och vinglig åkstil.

Vi åkte hela 1400 meter och var rätt nära döden några gånger i nedförsbackarna.

Så tja, vi insåg att nu måste vi försöka köra 2, till att börja med lite kortare, skidpass om dagen om vi ska skuggan av en chans att klara det här. Dom musklerna som man använde var långt i från några vi har använt tidigare.

Så nu jävlar måste vi träna skidåkning, konditionen är väl iaf lite hyfsad, men skidtekniken.. jösses.

Sen den här jävla vallavetenskapen, vete fan om det var riktigt som det skulle med fästvallan. jaja.. vi får göra lite finjusteringar.

Pratade med Johan oxå, han har varken tränat skidor eller nåt annat. Så jag tror han är rätt körd.

Lite mer än 2 månader kvar....

Men det var sköna kläder i alla fall, dom dyraste jag någonsin ägt.

tisdag 15 december 2009

Snö och jävelskap

Jag ser det snöar! Jag, brorsan och IT-miljonären var idag upp och rekade vallahyllorna på Intersport, vår leverantör dvs efter the best of the best när det gäller valla. När vi står där som två fån, ja två, IT-miljonären försvann relativt snabbt till något annat som var mer intressant, när kommer det en kille och snabbt tar lite vallningsmaterial och börjar gå därifrån.

Vår vallatekniker(brorsan) rycker samtidigt tag i en expedit för att få lite vallatips. Han var kanske 14 år. Max. Han ursäktar sig lite att han kan lite om vallning, men egentligen skulle ju "någonannansnamn" hjälpa er. Det här måste killen jag nämnde tidigare ha hört, för han vänder på en femöring och börjar leta mer material och står och spejar en stund.

Min bror slänger upp ett valla-dokument han hittat, kan inte säga med säkerhet om det var det legendariska dokument som nämnts tidigare i bloggen. Killen tittar i vilket fall som helst lite på dokumentet och verkar inte fatta ett dugg.

Den andra killen märker nog vilken noob expediten är, och tar över taktpinnen härifrån.

Först förklarar han hur man göra första gången med skidorna, en hel jävla vetenskap. Skrapa hit, lägg på där, ställ dom i frysen, rulla dig naken i snön, lägg sedan på två lager.

Jag vet inte riktigt vad det första var för, men det skulle göras iallafall. När vi sedan kom till själva vallan fick vi även här en del tips;

"Det här är världens bästa valla *långt uppehåll* i den prisklassen."

Dvs dittjävlafattighjon-prisklassen. Han slänger sedan på brorsan en massa bra o ha grejer och förklarar lite vad det är bra för osv. När min retarderade bror försöker återge vad som sagt och inte har ett jävla rätt inser mannen att det är två duktigt efterblivna personer han försöker hjälpa. Han ändrar sitt första tips och säger åt oss att lämna in skidorna till Intersport istället så gör dom det första steget för 250:- och vi slipper att kasta varma strykjärn efter varandra.

Taget.

Vi får sedan lite sprayburkar för idioter som man ska spreja på skidorna samt lite stabil Gunde Svan valla. Det kommer bli sådan jävla succé det här! Tro mig!

Som den gentleman jag är fick min bror ta notan på 710:-. Själv köpte jag mig ett par underställsbyxor istället. 400:- , som hittat. Ska uppdatera min fina bild snarast möjligt.

IT-miljonären kommer sedan tillbaka med ett flin. Vi vet fortfarande inte vad han har gjort. Jag vill inte veta.

Sedan Johan, som vi inte har sett mycket av på bloggen, det blir en knaper jul hos stackars Peter. :(

lördag 5 december 2009

Utedass

Ja fyfan för utedass. Sitta i ett litet skjul när det är 42 minus, 4 ton fryset bajs under sig. Nej tack. Men man lär väl offra sig för den goda sakens skull.

Jag har även fått mina grejer, så nu jävla blir det åka av. Bifogar en modellbild likt brorsan och Johans.



Tyvärr hade jag tydligen inte köpt ett helt underställ utan bara en tröja.

Utedass

Nu har alla lagmedlemar fått sina utrustningar, så nu väntar vi bara på att få komma ut på snö och visa upp vad vi går för. Därför planerar vi just nu ett höghöjdsläger i Norge före jul och i mellandagarna.

Det här blir då väldigt intressant, min bror har nämligen inte varit i stugan på, tja, 10 år åtminstonde. Varför undrar då ni? Jo, stugan har bara ett utedass, och min bror är maniskt livrädd för att klutta på ett utedass. Så frågan är hur han ska lösa det här nu? Eftersom min bror behöver gå på muggen minst 2 gånger om dagen så betvivlar jag att han hålla sig i 4 - 5 dagar. Jag kommer ju naturligtvis att följa upp den här frågan väldigt nogrannt och dokumentera här på bloggen.

Men det är inte bara min bror som är en mes, för två vintrar sig hade jag en kollega och hans fru med till stugan. Min kollega VÄGRADE skita på utedasset på 4 dagar, så han såg gravid ut efter några dagar där. Hans räddning var dock en mugg på ett köpcentrum, annars tror jag att det hade hänt en mycket obehaglig olycka.

Det enda problemet jag har med utedass är att jag känner mig lite lurad när man inte får höra ett *PLUMS*.

Hade nyss Johan här hemma på ett taktikmöte, vi åt näringsriktig mat från Hosjö pizzeria. Johan, i god sportsmanna anda, petade bort alla grönsaker från kebaben.

Jag har även spenderat 2,5k på skidhandskar, mössa, strumpor och en skiddress. Man kan väl inte påstå att skidkläder designers tänkte på oss tjockisar när dom tillverkade dom. Jag ska visa upp kläderna vid tillfälle.

Det är väl dags för ett lagfoto snart också? Nu när vi börjar få ihop alla grejer.

tisdag 1 december 2009

Kostnader

Att åka 90km är ju faktiskt inte det mest idiotiska med den här förbannade sporten, utan det är ju att det kostar skjortan att ens kunna åka. Nu gillar jag ju dock att köpa onödiga grejer, så det passar väl mig kanske. Har kikat lite på vad för kostnader jag har haft än så länge för att få pina mig själv i 90 härliga kilometer.

Detta är vad jag har spenderat sedan vi kom på den här briljanta idén fram tills idag.

2000:- Gym/Spinn/Jympa-kort
220:- Nåt konstigt elastiskt band som jag trodde skulle vara jävla nice, men nej
200:- 1x månad simkort (än så länge, fyllar på under onsdagen)
3800:- Stavar/pjäxor/skidor som jag inte sett röken av ännu
448:- Säkert något förjävla bra på Intersport
1200:- "Löparskor"
799:- Rullskridskor som använts 2 gånger, en av mig och en av min bror - båda i min lägenhet. Hjärtsvikt och brutna höfter var resultatet
300:- Badmintonracket.
399:- En hax våg som talar om för mig att jag är tjock.

Och enligt min brors rapporter så har jag ännu cirkus 3500:- att lägga ut på handskar, mössa, underställ, kroppstrumpa och annat smått o gott.

Då landar summan på nätta 12866:- exkl allt rännande fram och tillbaka till Norge för våra höghöjdsläger.

12,9k. Förhelvete. Förhoppningen är ju att man ska tappa lite vikt, så all den här utrustningen kommer ju vara totalt värdelös om ett par månader.

Å andra sidan har jag ju sponsrat Faluns restauranger med 6051:- under samma tidsspann, så jag kan nog ha skiten nästa säsong också.