ur spår!

En miljon barn och lika många föräldrar, ja så många var det i Stångstjärn idag. Kan hända att siffran är något modifierad men känslan är densamma. Alltså du förälder som läser, ja du! om du ska lära ungen åka börja inte med att ställa er längst ner vid första backen vid stångstjärns parkeringen. Ni vet vilken jag menar och snälla stå inte mitt i spåret. Elitidrottare som jag lär liksom ha lite utrymme när vi drar fram, samt så är ju hela laget size XL vilket inte gör det lättare.

Annars var det kul att se på barnen, man skulle börjat i den åldern så kanske blodsmaken inte skulle göra sig lika påmind. Föräldrarna såg mest trötta ut, en stackare hade ett tält i ena armen och sina stavar i andra, hasade sig framåt med en unge framför. Allt han ville var att åka någon mil men icke.

Idag ska jag och Peter på nyårskalas, vi kommer givetvis inte inta varken föda eller alkohol då vi är mitt inne i högsäsong. Trones då? det ryktas att han smög ut från bolaget med en kartong Kronenbourg. Ni som har hört om förra midsommar förstår vad det här innebär.

Gubbsur

Spännande fenomen det där. Förra året så träffade man ju på ett par sura gubbjävlar i spåret och man undrade vad det är för fel på folk.

Man vart lite sur på dessa gubbar förut, men jag ger mig! Jag har blivit ett år äldre och ser saker ur ett annat perspektiv nu. Jag märkte detta idag då man muttrade för sig själv över alla analfabeter som inte kan läsa skylten där det står "ÅKRIKTNING ÅT ANDRA HÅLLET DIN DUMFAN", och kommer sakta makandes upp för en backe, beckmörkt också för den delen då vi var precis där innan elljusen slogs på.

Och folk som står still i varsitt spår precis efter en nedförsbacke. Johan skrek ur spår, men jag som körde först tänkte att står dom där så är det fritt fram att klippa dom. Nu lyckades jag på ett mirakulöst sätt undvika kollision genom att åka emellan de två. Synd.

Förlåt, sura gubbjävlar, jag har gått med i er klubb. Jag ska aldrig mer klaga på er!

***

Annars åkte vi förbi en liten tjej med, vad jag tror, sin mamma gåendes bredvid, som stolt påpekade att vi hade samma skidor som henne. Hon såg givetvis vår fina logotyp och frågade sin mor vad det stod. Hon svarade att hon inte såg, varpå tjejen sa att det stod nog Älvdalen på jackorna.

Så antingen är skidåkare i Älvdalen jävligt dåliga, alternativt har dom en snarlik logotyp. Pest eller kolera.

***

Vi åkte iallafall 11,5km. Börjar ta sig så sakteliga!

God Jul!

Medans Johan och min bror gottar sig på varsitt håll upprätthöll jag givetvis lagets färger genom att vara ute och skida, då jag vet vad som krävs för en topplacering i februari.

Lite skeptisk var man dock när man satte sig i bilen och såg att det var -17 grader. Men skit ska skit ha, tänkte jag och begav mig. Stångtjärn, vår hemmaarena sades skulle ha finfina spår nuförtiden. Och vilka spår sen!

-17, klarblå himmel, fina spår och tro det eller ej, glid på skidorna. Tänkte ta mig runt 8km vändan, men när jag tagit ett varv runt sjön så körde jag två extra varv för att straffa mig själv lite. Det är ju trots allt jul.

Förövrigt har dom inte spårat dom här genvägarna som gjorde att man överlevde förra vintern, utan i år är det bara att bita i det sura äpplet, eller tallen om du så vill, och skinka ner för helt idiotiska backar.

Överlevde det mesta tills sista backen, där gick det lite för fort och en praktvurpa stod på schemat.

Slutade med 11 250m på 1h 15m. Det är så jävla bra! Helt fantastiskt! Nu lär man bara kunna hålla det tempot i 8 mil till så är det där jävla loppet en piece of cake!


God Jul och Gott nytt år önskar eliten i Team Klistervalla. Se upp i spåren!

En Julhälsning

Team Klistervalla fick i år en tidig julklapp. Det är en hälsning från ingen mindre än Christer Majbäck. Vi tackar ödmjukast och lovar att aldrig valla fel igen.

Norge vs Skottland

Då Johan är sjuk, inte bara mentalt, och min bror som är en slö jävel, så hade jag tre val. Skita i det. Åka själv. Hitta någon sämre än mig på att åka skidor så jag kan håna denna person. Jag valde #3 och hittade mig en skotte. Norge mot Skottland i längdskidåkning, kan ju liksom bara gå på ett sätt.

Och visst det gick på ett sätt. Tyvärr inte till min fördel...

Utan jag vart frånåkt i vanlig ordning. 3,5dm snö under fästzonerna, jag kom, om jag tog i jävligt hårt, ungefär 2m i taget. Sen tvärnit. Skitsport!

Efter den jobbiga, korta stigningen precis innan första monsterbacken, kommer en tjej förbi oss, med en teknik som skulle passa i Team Klistervalla. Vi åker om henne innan första backen kommer, och bränner ut i den mjuka snön längst ner. Hon tar dock kurvjäveln på nåt jävla vänster och traskar på. Vi kör om henne än en gång och tar nästa backe.

När vi står där nere och beslutar om vi ska ta ett till varv eller skita i det så kommer tjejen sakta glidandes. Hon ser lite sur ut, pekar på ett spår och väser "Kommer man härifrån om man åker där??". Stackarn hade säkert åkt runt där sen i Fredags utan att komma därifrån. Tur då att Team Klistervalla finns att guida och sprida glädje i spåret!

Andra varvet går jävla segt. Skotten försvinner bakom horisonten illa kvickt. Till slut kommer jag iallafall ikapp några andra stackare som står still i spåret. Ser lite pro ut och åker ut i skate-spåret för att göra en så säker omkörning som möjligt, varpå kvinnan längst fram ser uppgiven ut och väser "Ingen kondition!".

Nej, inte ni heller ser det ut som säger jag medans jag åker förbi och får en förvånad blick tillbaka. Peter, alltså skotten, står och väntar på mig när jag kommer upp för ett mindre bergspass, skrattar lite innan han lämnar mig i bakgrunden igen.

Sista backen ramlade han dock i, och som vi alla vet är det inte tid som gäller utan det är minst antal fails. Så Norge vann rättvist över Skottland med 1-0.

Sista backjäveln fick jag staka mig nerför.

Pumpen utan spår

Johan tyckte, fastän det har snöat konstant under natten, att vi skulle åka skidor idag. Han tyckte även att det var en jävligt bra idé att åka skidor när han typ har halsfluss. Men jag gillar't Johan! Det visar på karaktär! Vi i Team Klistervalla tränar stenhårt, ger aldrig upp und so weiter.

Men det var jävla tungt idag. För det första fanns det ju inga spår, eller det fanns lite spår, men man kan inte kalla det spår. Sen det här med valla igen, det är antingen på eller av, ingenting eller nästan ingenting. Men men, bättre träning är det iallafall.

Vi hade även med oss två amatörer i spåret. Rojben och Johans sambo Johanna. Tyvärr gick det sådär för Johanna då hon körde ifrån oss, så vi hann ju inte lära henne alla tips och trix vi har samlat på oss under åren som elitidrottsmän.

Rojben visade dock upp prov på exceptionell fallteknik som gör oss i Team Klistervalla stolta! Finns bildmaterial på fallet. Kan hända att det dyker upp.

Annars var backarna extremt värdelösa idag. Alla fyra klarade idag den första backen som ingen någonsin har klara förut. Man fick staka som fan för att ens komma till svängen. Dåligt, mycket dåligt. Vi lär tillbaka när det är perfekta förhållanden och skicka ut Rojben med kamera på huvudet.

Jag ser även att det är cirka 71 dagar kvar till eländet äger rum. Kul!

Stångstjärn utan spår

Ja efter Peters solo bravader vill jag ju inte vara sämre utan tog sikte mot Stångstjärn. Jo jag vet att det snöar ungefär en halvmeter/timme men tänkte att så farligt kan det inte vara. Redan på vägen upp för Slätta tittar folk som är ute och går konstigt på mig, dom vet något jag inte vet. När jag kommer fram finns det endast ett släp på parkering, efter lite funderande räknar jag ut att ingen åkt dit på släpet utan jag är den enda skidåkaren på plats.

Jag tar mig ut på spåret, eller nej något spår fanns ej. Jag ser att det har åkts på sjön men där vågar jag mig inte ut utan jag kör på i snön. Först försöker jag skatea eller va det heter, det fungerar inte. Visserligen vet jag inte hur man gör men tror ingen gör det i så djupsnö. Ändrar taktiskt till klassiskt vilket inte går mycket bättre. Jag lägger alltså ett spår åt mig själv fast det ligger bakom mig fail. Tar mig sakta runt sjöjäveln och jag fruktar inte ens backarna eftersom snön är så djup att jag nästan står still.

Efter en evighet så är jag tillbaka på parkeringen, då dyker det upp en bil med två tjejer. Yes tänker jag, dom såg vana ut på avstånd jag är alltså inte den enda som åker i sånt här väder. När jag närmar mig börjar dom glatt heja och prata. Jag får beröm för mina Fischer skidor och får referenser till Wassberg pga av mitt blöta skägg. Jag blir till och med kallad proffs, här blir jag tvungen att rätta dom en aning, det visar sig att dom inte åkt på flera år och frågar om tips & spår. Jag förklarar att jag har lagt ett spår men avråder dom starkt från att åka efter det. Tyvärr trodde dom att jag skoja och drog iväg mot spåret.

Lugnet!

Köpte mig ett sånt där failkort för att få åka på Lugnet, som för övrigt funkar lika bra som när Johan försöker ta en kurva. Totalt värdelöst det vill säga. Trots att jag hade den där lappjäveln i skon så blev det rött ljus.

Och när vi väl är inne på skor, om sulan ALDRIG ligger kvar där den ska i skon, är det då dags att köpa en ny sula eller är ska man ta fram spikpistolen?

Öijer, ett av våra fan tyckte att vi skulle prova Lugnet och en dödsföraktande backe. Givetvis tog jag tillfället i akt och provade den, men ärligt talat, den i Hosjö knäcker lätt denna backe. Visst, vänstersvängen är ju helt retarderad, lycka till du har ett hål under en bro på 1,5m du ska pricka. Jag tog inte vänstersvängen då jag inte är helt dum i huvet.

Men! Jag säger men, backen smyger sig lixom inte på dig som den i Hosjö gör där du bara hinner tänka "Nu dör jag" innan det smäller. På Lugnet ser man att backen kommer och farten är under kontroll, man kan helt enkelt ploga sig ner under kontrollerade former.

Däremot i slutet av banan så fanns ju århundradets jävla nedförsbacke där det gick fort så inåt helvete. Jag kände att; stå för helvete på benen, jag kommer bryta röven av mig om jag ramlar här. Jag lyckades med det iallafall så cred till mig.

Johan då?

Ska du skida idag, det är ju så kallt...

Han är sån kärring!

Under passet avverkades 6.71km på 41 minuter och 28 sekunder. Låter ju jävligt proffsigt, men halva banan är ju en nedförsbacke?. Man kanske kan få Falu Kommun att sköta Vasaloppet så det är lite tungt halva sträckan och sedan är det en 4,5 mil nedförsbacke till mål, det hade passat mig, och Johan för den delen, som handsken!

Gym

Eftersom Johan tydligen hade något viktigare för sig än att träna igår så gick jag och IT-miljonären till gymmet och pumpade 1kg-vikter. Det gick bra, jag har träningsvärk, men jag kan ju inte direkt påstå att det är särskilt roligt att lyfta vikter.

Men då man är svagare än en påse bajs så lär man väl försöka iallafall.

***

Vårt skidpass i helgen var ju en succé. Tre fagra herrar med jävligt snygga outfits kom, sågs och segrade ute i Hosjö. Givetvis valde vi att sätta kameran på min bror då vi visste att han skulle faila mest. Och han levererar alltid!

Visst, vi andra failade också. Men till skillnad från de andra så försökte åtminstonde jag att ta kurvjäveln. Johan den dumfan visar inte en tillstymmelse till att försöka ta kurvan utan fortsätter rätt på som det pulver han är. Skamligt.

Mitt fall var ju mer utav en produktplacering av får logga inför kameran. Smart!

När vi ändå talar om produktplacering, så är jag i stort behov av en handsksponsor då jag produktplacerar handskar härs om tvärs hela tiden. Förbannat dyrt att köpa nya handskar stup i ett!

Säsongspremiär

Jag var ut på första skidpasset för säsongen idag. Det var trevligt och gick extremt bra. Inga vurpor, konditionen var på topp och välvallat.

Eller nej.

Det gick precis som alltid, åt skogen. Bokstavligt talat.

***

Våra äckligt läckra matchdräkter hade också premiär. Klistervalla loggot lös som solen över nejden.

***
Tack vare en ny storsponsor har teamet investerat i lite hårdvara. En HD videokamera man kan fästa på huvudet och föreviga träningspassen. Jag fick äran att göra lite actionrepotage nedför livsfarliga backar och hårnålskurvor.

Resultatet kommer upp på bloggen när min bror klippt filmen. Troligtvis till min fördel...

Folk tvivlar på att vi är så kassa som det framstår här i bloggen. Nu kommer videobeviset.

Merchandise

Årets julklapp är här!

Bilder på vår Facebooksida. Så jävla bra!

Hosjö del 2

Vi var tillbaka i vackra Hosjö idag igen för dagens skidpass. Vi försökte få på lite blå valla idag igen, men det funkar fan inte. Det går inte att få fäste, så är det bara och vi har accepterat det.

Annars var dagens pass en jävla succé om ni frågar mig! Vi ramlade nästan inte alls. Ärligt alltså. Jag lyckades även nästan ta 90 graders kurvan men lite feljusterade skidor gjorde att jag blev lite baktung och agerade jordfräs. Johan valde att inte prova svängen utan helt enkelt köra rakt fram och undvika fail vilket han gjorde med bravur.

Tekniska missöden i andra backen gjorde att vi båda föll, men skam den som ger sig. Vi tog ett varv till och klarade den utan fails. Efter stort jubel begav vi oss till mål.

Nu när vi är fullblodsproffs så ska vi ta med min bror på hans premiär på lördag och skicka ut han i backen först så vi får skratta åt honom när han bryter ett nyckelben eller något annat skoj. Förhoppningsvis kommer det finnas livefootage på eländet så även våra medgånsfans får uppleva detta fenomen.

Hosjö is the shit

Vi var ute i Hosjö idag i brist på annat, och vad ska man säga, helt fantastiskt! Som vanligt hade vi inte direkt någon vallning, då vi tyckte oss se en Intersport bil scouta området, så vi la bara på liiite lite blått skit på fästzonerna den här gången. Givetvis för fel grader, men vafan. Det märktes inte att det fanns någon fästvalla på så rent tekniskt sett har vi inte brutit vad vi lovat.

Glidzonerna var iallafall lena som Johans babystjärt och vilken skillnad det faktiskt var mot att ha fästvalla på dem, skidorna alltså, inte Johans babystjärt.

Lite tungt när det bar uppför utan fästvalla så det är tur vi har armstyrka utan dess like. Nedför däremot, där gick det undan. GPS:en klockade en maxfart på 34.3km/h. Underbart!

Tills den förbannade obligatoriska 90 graders svängen kommer.

Vad är det för fel på folk, skövla lite mer skog så man kan ta ut svängarna kan ju vara ett hett tips? Vad ska man göra lixom, spåret svänger men av någon anledning så förstår inte min kropp och mina skidor att den gör det, utan bestämmer sig för att ta sikte på en massa träd. Så för att undvika benbrott - en taktikvurpa.

Sen är det ju det här med smidighet, den totala avsaknaden av det dvs. Helt jävla omöjligt att ta sig upp med ett par skidor på fötterna och en Johan i full fart skrikandes att man ska flytta på sig. Lyckas iaf få av mig en skida och kryper frenetiskt mot en skyttegrav för att rädda mig från ryssen som kommer stormandes och kraschlandar en halvmeter från mig.

Efter en kort diskussion om hur i helvete man ska kunna ta den där svängen så åker vi vidare. Efter 200m kommer nästa stup vi lär nedför. Johan anmäler sig frivillig att åka först, om jag ger han lite andrum efter att han åkt. Efter en stund följer jag efter och ser fanskapet stå en halvmeter ut i skogen, så jag gör det enda rätta och kör in i skogen på motsatt sida.

Vi står nu på en platå. Johan åker vidare ned. Han skriker lite smärtsamt några sekunder senare och jag ropar och frågar om han dött ett antal gånger. Till slut hör jag "ÅÅÅÅK", så jag åker.

Men då ligger ju idioten raklång över hela jävla spåret så jag får ju ta en orienteringsvända i skogen än en gång.

En kvinna kommer nedför samma backe 1-2 minuter efter att vi diskuterat hur i helvete man ska ta den svängen. Vi känner att hon skrattar inombords, troligtvis har hon hört våra skrik och känner säkerligen igen Faluns just nu, kanske hetaste skidduo.

Vi tar en vända till för att prova samma backe igen. Samma resultat. Vi beslutar att åka hem, kalla, våta och förnedrade. I år igen.

Som sagt...

Som sagt i tidigare inlägg av Johan så fick vi ju en mindre utskällning eller vad man kan kalla det när vi hämtade ut skidorna. Men helt ärligt, att ha fästvalla på hela skidan kan ju hända den bäste, så är det ju.

Det var dock nära att skidlicensen drogs in, men med Johans smicker och vackra anlete fick vi tillbaka skidorna mot att vi lovade att vi aldrig någonsin skulle valla igen.

Nu har vi skidorna iallafall och det är dags att skida ikväll igen! Härligt! Vår hemmaarena verkar inte vara färdig än så vi får försöka hitta någon annan arena att skida på. Har hört att Hosjö är vackert så här års? Autografjägare undanbedes vänligt men bestämt.

"Det är så här det ska se ut"

Jaha förnedrad igen. Vi smyger in på Intersport och försöker utföra det här så tyst och lugnt som möjligt. Hittar på en nisse inne i deras vallabod och ber om skidorna. Först ser hon inte särskilt bekymrad ut, det är innan hon ser skidorna...
Peter instruerade mig att hålla låg profil och inte säga något men när kvinnan ser skidorna som hon slitit med ja då ser jag hat växa fram i ögonen. Hon tar fram en annan random skida, vänder den upp och ner och säger "det är så här det ska se ut" och pekar på zonerna i mitten av skidan.

Jag försöker snabbt kontra med att det var ny säsong och minnet sviker lite men hon avbröt snabbt och påpekade att det ska se ut på ett visst sätt. Vi stod och skämdes lite och skyndade sedan därifrån.

Tidningsutklipp och skidor

Klicka för större version. Succé!

Artikel @ Falu Kuriren

***

Ringde Intersport idag och våra skidor är klara att hämtas! Succé! Dock står flyttning på schemat som dagens träning idag hos IT-miljonären. Inte Succé! Men det får duga.

Johan får ta skiten idag när vi hämtar ut skidorna tror jag eftersom det var hans fel från början.

PR, mat och träning

Public relations var det ja. Falu Kuriren gjorde ett exklusivt reportage med oss under vår skidpremiär och dom såg mäkta imponerade ut måste jag säga. Vi visade prov på teknik, vilja och styrka på de 300 meter vi körde innan fotograferingen. Det nämndes saker som "Faluns framtidshopp i VM-2015" osv, och det måste ha skett ett missförstånd med rubriksättningen idag, men ok, vi köper det. Det är lätt hänt.

De visade även väldigt fin grafik på hur vi misslyckades förra året. Enligt den så åker en medelåkare loppet på 9 timmar. Johan kom till Evertsberg efter cirka 7-7,5h? Men jag tror att om Johan bara hade haft den mentala styrkan att fortsätta så hade han nog tagit dom resterande 4,5 milen på under 1,5 timme. Det är jag bombsäker på.

Johan som för övrigt visade upp vår eminenta vallning i en bild, och troligtvis fått den fd Intersport-anställda som numer befinner sig i Säter, att sätta morgonkaffet i halsen när han/hon fick se bilden på dessa skidor som har åsakat så stor smärta och förnedring.

Man ser ju helt klart att vår fästvalla har fungerat perfekt, vi har fått minst 1,5dm snö att fastna på skidorna. Och ja, även en bit på glidzonerna där det finns en och annan del av fästvallan.

Det stod även något dravel om att man blir lycklig av att åka 9 mil då det frigörs en massa endorfiner. Men jag har doktorerat i det här och det stämmer då fan inte. Det som egentligen händer är att man upplever smärta, trötthet, fukt, hunger samt förnedring. Man är varken lycklig före, under eller efter. Okey, nu har jag inte kommit så långt i min forskning vad gäller efter loppet. Men man är garanterat inte lycklig före och under.

***

Under kvällen vankades det finmiddag hos Johan, jag och min bror hade ju givetvis klätt upp hos medans Johan såg ut som en hemlös i vanlig ordning.

På menyn stod potatis, något brunt med svamp i, morötter , ärtor, sallad samt ett stycke död älg. Och till efterrätt en kaka signerad Johanna med saffran samt glass och hjortron. Mycket trevligt och gott.

Och det är tur att man varken kan baka eller laga mat, annars hade den där jävla kakan vart frukost, lunch, middag hemma hos casa del Peter. Farligt god kaka.

***

Inget nytt om skidorna. Jag var och gymmade istället, inte en aning om hur man gör, men folk verkar bara gå kolla sig i spegeln, spänna och frusta lite, så det verkar inte allt för komplicerat.

Falu Kuriren

Köp Falu Kuriren, verkar vara extra intressant idag. Speciellt del 2.

Lunchmöte, skidor och julkaka

Vi hade ett kort styrelsemöte idag på lunchen, Johan fick dock inte vara med då det blir lättare att besluta emot hans vilja när han är inte med. Vi kom fram till att Johan bjuder på middag under morgondagen för en mindre kickoff nu när skidsäsongen har börjat. Trevligt!

Inget nytt om skidorna så jag har i vilket fall som helst hållit igång med andra idrotter än skidåkning under uppehållet. Johan har säkert kolhydratladdat med lökringar under tiden.

Förhoppningsvis får vi ett svar under dagen eller under helgen. Hade ju varit trevligt med ett par skidor nu när det inte är 50 minus ute.

***

Ett fan har ju erbjudit sig att byta en julkaka mot en t-shirt och efter ett antal timmar googlande på vad en julkaka är för något, samt lunchmötet idag där vi avverkade vad man kan klassa som en julkaka kom vi fram till att vi nog skulle kunna tänka oss att byta en t-shirt mot en Saffrans Cheesecake . En kaka mot ett objekt som inom kort kommer ha stort samlarvärde. Stort.

Vad händer?

Vi har inte fått någon update om våra skidor än. Men troligtvis skickas dom runt i Intersport-butikerna runt om i Sverige i ett försök att få någon att ta hand om dem. Det kan ju faktiskt bli ett litet Nobel-pris till den som får rätt på skiten.

Annars är det mest kallt, och jag lämnade idag in pegottfan på verkstad. Han ställde massa dumma frågor om bromsar och annat skit som jag inte har en aning om. Alltså han på verkstaden, inte pegotten.

Jag försökte förklara för honom att jag är medlem i Team Klistervalla och således borde detta vara ett privilegium för dem att göra detta gratis, men han skulle prompt ha 2,500:- för att ens ta emot skiten. Och han ringer väl snart och säger att han måste ha X antal tusen till. Som vanligt.

***

IT-miljonären har ju som sagt köpt en ny mansion och behöver ha lite hjälp av frivilliga Klistervalla-medlemmar att flytta en och annan guldtacka på måndag eftermiddag. Han bjuder troligtvis inte på något, men han har inte blivit miljonär på att ge bort saker heller.

Fanclub Norge

Jag vet inte om ni brukar läsa bland kommentarerna vi får på vissa inlägg. I dag besökte den Norska avdelningen av vår Fanclub bloggen och lämnade lite några kommentarer på inlägget om valla.

Det här är nog den enskilt bästa kommentaren jag har läst i hela mitt liv:

Anonym sa...
Trones... Hvem i Team Klistervalla kom lengste og hvem kom
endte kortest i årets Vasaloppet? Vhem var ansvarlige for voksen, og vhem hadde
da sannsynligvis også den beste gliden på trening? Svaren vet både du och
jag..

Trones, om Johan og Peter er lag Klistervallas "blindtarm" så er du dennes
endetarm. Takk til meg, over og ut!/Team Tetting Voks

Om du som lämnade den här kommentaren hör av sig till mig på mail så ska jag premiera dig med en t-shirt och en pin.

Det kan löna sig att lämna kommentarer!

Styrelsemöte

Johan kallade till ett extrainsatt styrelsemöte igår som visade sig vara exakt som Johan, alltså totalt värdelöst. Juniorlaget vart även det förbannat på Johan då han störde mitt i fyspasset.

Annars var det nog bara Johan som förstod vad mötet handlade om, men vi fick iallafall en kopp kaffe och kaka och även en förhandstitt på brorsans nya stavar. Dom var fina.

I och med dessa nya högteknologiska stavar så kommer min bror göra bejublad mini-comeback, eventuellt redan till helgen. Vi vet i dagsläget inte vart, men har våra läsare några rekommendationer på skidspår med extremt många och branta backar så hör av er.

***

Våra t-shirts kommer att produceras nästa vecka!

Knappar!

Värdelös kamera på ifånen jag vet
Dom är här nu! Kan hämtas, mot beskrivning, på vårt kansli(kontorstid, på ett ungefär) på Trotzgatan 10, bredvid Turistbyrån, c/o Norkay alt. haffa oss i spåret! Det sista blir svårt denna vecka då vi av en händelse har skidorna inne på rekond. Och i förväg vill vi be om ursäkt till dig som jobbar på Intersport som under veckan kanske ångrar att du gick till jobbet när du får se dem. Förlåt!

Valla

Alltså. Det här med fästvalla på hela skidorna. Förra året var jag valla ansvarig, helt enkelt för att jag är lagets hjärna. Vi hade alltid perfekta skidor då. Men i år? Jag inser att det låter som ett skämt att Brorsan och Johan skulle ha kletat fästvalla över hela glidzonerna. Men tyvärr är det inte det...

Följande sms-konversation utspelade sig i dag med brorsan;

Jag: Hade ni använt burkvalla som glid?

Peter: Den där blå har vi använt, men Johan trodde att det var fästvalla. Står
skivax på skiten, så jag vete fan.

Jag: .... Vad tror du skidvalla heter på englska?

Peter: Ja men är det glid eller fäst?

Jag: Fäst din helidiot

Peter: Så då åkte jag alltså 9km med 4 lager fästvalla på glidzonerna då.

Jag: ......

Jag: Kolla swix.se, där finns produkterna

Peter: Jodå.. det var fästvalla

Jag: Får jag föreslå att ni lämnar in skidorna för rengöring och grundprepp,
för det här får ni aldrig ordning på igen.

Peter: inlämnade...

*****

Så nu är det konstaterat. Peter och Johan är lagets blindtarm.

Uhm...

Det har ju gått väldigt tung med glidet på sistonde och nu tror vi att vi har lokaliserat felet. Det här är tydligen inte glidvalla.

Vi kom vi, vi åkte, vi överlevde

Idag tog jag med mig två amatörer till skidspåret. Den ena kanske ni läsare kommer ihåg från förra säsongen, det var han med sovjet skidorna. Den andra var helt färsk, om ni sett filmen cool runnings(världens bästa film) så förstår ni vilken kontrast det blev.

Vi tog oss sakta men säkert 9,5km eller säkert var det inte, Olsson och Rojben(amatörerna) briljerade med en varsin vurpa. Rojben börja och jag tror Olsson drog en så Rojben inte skulle känna sig helt utskämd. Annars var det rätt lugnt, runt 10 minus grader och mitt skägg frös ihop i vanlig ordning. Kanske ser extremt coolt ut men det gör mest ont.
Peter då? ja han placerade sig sist i ledet. Kan tänka mig att nu när brorsan inte var med så passade han på.

Vi är tillbaka

Ni kan sluta leta!

Vi hittade fram till Vintjärn utan några större problem, även om det låg i världens ände. Givetvis hade lokalbefolkningen hört talas om att Team Klistervalla skulle dyka upp och hade en skoter redo att göra fräscha spår för eliten. Gubben som skulle åka efter för att kvalitetssäkra spårningen föreslog att vi skulle åka före skotern om vi inte ville vänta. Vi tackade vänligt men bestämt nej. Vi såg skotern en gång till när den hade vänt första gången. Aldrig mer.

Tungt som vanligt. Dålig vallning som vanligt. Men vi tog oss i mål till slut efter ungefär 1h 20min. Vi borde väl kunna ta 1mil på runt timmen, och jag vettefan vart vi ska kapa cirka 30 minuter ifrån? Kanske man kunde utveckla någon typ av lasso man kan skicka på spårbilarna på Vasaloppet och glida med?

Sen en liten läsarfråga med äran som vinst.

Vad använder man detta till på ett ungefär?

Vintjärn

Idag vart det träningsledigt då jag känner mig helt handikappad efter badmintonturneringen. I stället tar vi sikte på någonting som heter Vintjärn, vet ej om det existerar men enligt detta inlägg så ska det vara riktigt bra. Vi får se om vi hittar dit, varken jag eller Johan har ett lokalsinne värt att nämna. Min bror som är på träningsläger med juniorlaget i Värmland frågade lite om helgens träningsplaner. Jag sa att vi skulle försöka hitta till Vintjärn, och jag får följande till svar;

Jag måste alltså leta nya lagkamrater vars första träningspass blir skallgång

Det ryktas även om att vi kommer ha två adepter med oss som vi ska lära ett och annat om skidåkningskonsten. Förhoppningsvis har dom ett uns lokalsinne så vi kommer levande ifrån detta.

Snart så!

Tröjorna har jag tyvärr inte hört något om men det kanske kommer.

***

Jag vann badmintonturneringen oavsett vad dom andra påstår.

Motvind

Vi var ute igår igen på Lugnets skidstadion och provade skida lite mer. Det var tungt, ångestfyllt och motvind. Vallningen existerade ej så att ta sig upp för monsterbacken i motvinden gick lite tungt. När man väl kommit upp på toppen och förberedde sig för lite vila i nedförsbacken så vart det inget med det heller då det inte fanns en tillstymmelse till glid utan det vara bara att staka på i nedförsbacken så man kom ner.

Personligen tyckte jag att vi åkte rätt länge, men det visade sig att vi bara höll på i 20 minuter. Dåligt kanske ni sämre vetande säger, men det är väldigt viktigt att inte överträna sig som min bror har gjort.

Se bara på Per Elofsson som aldrig kom tillbaka till sin gamla goda form, men kan min bror göra det? Vi vet inte i dagsläget, men det ryktas om att han ska köpa en ny stav och försöka sig på en comeback senare i vinter, och helt ärligt så kan det inte vara så jävla svårt att komma tillbaka till den formen vi snackar om här?

Men vi får se.

***

Idag tar jag ledigt från skidåkningen då jag har blivit inbjuden att ställa upp i en Badmintonturnering inför tomma läktare på Lugnet ikväll.

Vad Johan har för sig ikväll vet jag ej. Troligtvis ingenting som kan uppfattas som jobbigt.

Premiären avklarad med bravur.

Nu är säsongen igång på riktigt! Härligt!

Som titeln säger så gick dagens skidpremiär bra. Johan hämtades upp vid 1645 för avförd mot vallaboden för att fixa till det absolut bästa på skidorna.

Johan, snäll som han är, hade tagit med matlåda åt mig. Köttfärsås och spaghetti. Johan ångrade det valet när vi satte oss i bilen. Say no more.

Efter ett snabbt teammöte om vallning så slängde vi på lite blå skit samt klistervalla.

Vädret vi möts av på arenan kan väl närmast beskrivas som Stalingrad under andra världskriget. Snö, blåst, minusgrader och kanoner. Lite trevligare kanoner den här gången dock i form av snökanoner. I motvind.

Formen då? Mja, katastrof milt ut sagt. Det är blodsmak, njursvikt och tunnelseende efter 100 meter och Johans form kan väl beskrivas på ungefär samma sätt. Men det gäller att se det positiva och att det faktiskt bara är 89 900m kvar nu.

Johan. Vi lär gymma. Överkropp och armar. Och resten av kroppen. 96 dar kvar. Det ser brunt ut.

Det var även två hardcore fans där som trotsade kylan och tog lite idolbilder på oss. Skönt att se att vi inte bara har medgångsfans.

Ja se det snöar!

Snön faller och det är skidpremiär ikväll. Frågorna är många. Är Johan lika dålig som vanligt? Har brorsan skaffat en ny stav sedan han "bröt" den förra året? Kommer jag briljera i nedförsbackarna som vanligt? Kommer det stackars barnet som min bror nästan hade ihjäl förra året på samma slinga att vara där? Eller har han fått men för livet och gett upp sin skidkarriär redan långt innan den hade tagit fart?

Jag vet inte exakt hur länge skidåkning har funnits, men är det inte konstigt att inte någon har uppfunnit en valla som håller -20 upp till +20 än? Nej, istället ska det vara en valla för när det är +2, en annan valla när det är motvind osv. Vi i Team Klistervalla är helt hundra på att det där med valla är kommersiellt bullshit och kör med en valla i alla väder. Vi inhandlade en burk för 150:- på skidkvällen på Intersport. Får hoppas den räcker året ut då den spräckte vår teambudget.

Rapport om dagens spektakel kommer imorgon om någon av oss har överlevt.

Gustav Vasa

Gustav Vasa

hittat bevis för att skidkungen Gustav Vasa inte kunde åka skidor ...

Med andra ord bevis på att vi i Team Klistervalla och Gustav Vasa är rätt så lika.

Sporten

Såg precis svt-sporten för första gången på månader och i slutet var det ett intressant inslag om landslaget i Big Air. Dom använde en annorlunda träningsmetod för att göra sig klara för säsongen. Programmet kommer säkert upp på SVTPlay senare ( 22.00 sändningen). Dom var kanske inte lika graciösa som i följande klipp, men jag tror ni hajar poängen och Team Klistervalla skulle definitivt göra succé med den här träningsmetoden.



Tror ni detta finns i Falun med omnejd? Och finns det stolpar som håller för jag tror att den här träningen kan revolutionera skidåkningen. Tänk dig när du håller på att bränna in i samma jävla tall igen och du bara slingrar dig runt tallen lite schnyggt och fortsätter sedan mot framtidens segrar!

Johan! Du som har kontakter i den undre världen, fixa fram en tid åt oss på det här asap!

Videohälsning

Brorsan skickar en liten videohälsning från läkaren

Förkylningar och vinterkollektion

Ja, vi har som sagt drabbats av värdelösa förkylningar som sabbar vårt träningsupplägg. Inte bra, vi tappar på våra konkurrenter. Men förhoppningsvis är vi tillbaka i slutet av veckan och då tänkte vi ta itu med skidpremiären.

http://camlugnetthus.falun.se/view/index.shtml

Som ni ser så är det strålande solsken och massor av folk på Lugnet. 4-5 st iallafall. Ska bli väldigt spännande att se hur tekniken funkar nu efter cirka 8 månaders frånvaro från skidorna. Den har väl kanske aldrig funkat iufs så det blir väl som vanligt. Långsamt och smärtsamt.

***

Vi släppte nyheten om vår vinterkollektion 2010/2011 igår och genomslagskraften har vart stor. Dolce&Gabbana, Armani och gubbarna står på kö för att få ta del av det nya heta. Men då det är en limited edition upplaga så har våra medgångsfans första tjing.

Vi hade gärna delat ut dessa gratis, men då Johan går i skola för att lära sig torka stjärt så är detta inte möjligt utan vi lär "sälja" dessa framtida klenoder till självkostnadspris, 90-100:-.

Givetvis kommer det bilder på skönheterna när vi har fått tag på dem. Förhandsbokningar kan ske i kommentarsfältet. Skynda och fynda! Först till kvarn!

***

Nu ska jag iväg till en astma-läkare igen och få ett svar om jag är dum i huvet eller inte.

Profil

Då vi numer är mer eller mindre internationellt kända så kände vi att vi behöver en grafisk profil som visar våra motståndare vilka dom har kört om.

Björn på RW har fångat vår talang med följande logotyp. Jag vet inte om vi ska ta det som ett hån, men snyggt blev det iallafall. Följande wallpaper tycker jag ni ska ladda ner och visa vem ni supportar!


Vi kommer även undersöka möjligheten att sätta loggan på våra tävlingskläder samt att trycka upp lite t-shirts för våra mest trogna fans, en och annan tävling och även till de sk medgångsfans som vi har.

Willys/Preem/Kålgårn

Härligt väder! IT-miljonären stod för foto och förseningar, tack

Kung!

Äntligen

Efter en kort sommar med tråkig värme så kommer nu äntligen snön tillsammans med härliga -17 grader och isande vindar där vi i Team Klistervalla trivs allra bäst!

Hardcore som vi är så var vi ute igår i snöfallet och tränade. Kallt satan tills vi började springa, eller vad nu definitionen är på vad vi gör. Jag hade väldigt låga förväntningar på min löpning efter träningslägret i Dubai och Johan likaså, då han endast sprungit 300m ner till Hemköp och köpt en 4kg säck med lökringar som han moffat i sig.

Det gick över förväntan och IT-miljonären som var med var mäkta imponerad, som vanligt.

Snart dags för skidpremiär alltså. Lär jobba mig in i skidförrådet och hämta ut skidorna för att sedan förbereda vallaboden.

***

Vi får hoppas att det kommer finfina skidspår så snart som möjligt, vet ej hur omöjligt det är att springa i en halvmeter snö. IT-miljonären pitchade dock precis en idé.

Parkeringsgaraget Trumbäcken. Sug på den. Inte så dum idé faktiskt, både jag och IT-M betalar ju för att ha våra bilar där så det borde ju inkludera att vi får lägga vår löpträning där under vintersäsongen.

Statistik

Kollade besöksstatistiken på bloggen nyligen och den har gått spikrakt uppåt. Inte så konstigt när det kommer väldigt bra tips och trix här för elitidrottarna.

Tittar man på sökorden som gett träffar kan man se att vi är en blogg som tar upp många olika aspekter på träning, kost- och levnadstips.

laktosfri kebabsås,krikonsylt,gubbpung,kebabtårta,svetstips,takräv ,tights spinning,+reflexvästar ,backträning för eliten ,backträning träningsvärk ,cykel hjälm ,franskporrfilm ,gubb-pung ,gunde svetsar ,hur stavar man till brorsan ,höghöjds valla ,koka krikonsylt ,krikonsylt koka skal ,kvikon sylt ,källslätt stångtjärn ,laktosjohan ,lär dig svetsa med gunde svan del ,negersprut ,när är man i mångsbodarna ,skit, piss och vademekum. ,sörskog våfflor ,telenor abbonentloggar, tisken dagcenter

Som ni ser är det inte bara idrottsintresserade som följer vår blog utan även psykopater.

***

Vilodag idag för att imorrn sätta igång med hårdkörning igen.

***

Var hos doktorn idag. Han såg inte ut att tro att jag verkligen sprungit så mycket som jag verkligen har utan tyckte nog mest jag var tjock och onödig.

Annars var jag nog den friskaste tjockisen han sett. Inga fel här inte. Han skulle prata med någon annan nörd för att boka en tid hos en annan astma nörd. Lär aldrig höra av han igen. Fick betala 125:- iallafall.

Träningsläger Dubai

En liten sammanfattning av träningslägret.

* Jag fick inte se några bomber. Tittade dock in i gymmet en gång och där stod det en med ett par riktiga bomber. Dom hade även fria vikter. Jag gick aldrig dit igen.

* Jag utövade synkroniserad konstsim i poolen två gånger.

* Jag sprang efter en åkande bil i öknen iförd kostym och kastade mig in i farten.

* Jag åkte mycket hiss. Förutom när jag stupfull gått och lagt mig och brandlarmet går 30 minuter senare och dom hade stängt av hissjäveln.

* Gjorde en kullerbytta på rummet och slog huvudet i ett bordsben ungefär 35 minuter innan händelsen ovan.

* När jag gått alla förbannade våningar ner så säger dom att det bara var en övning. Tror du dom satte i gång hisshelvetena eller? Nej.

* Var ute och gick i svart kostym i 37 graders värme. Icke att rekommendera.

* Fick böja mig ner och knyta skorna på en moské i Abu Dhabi. Tungt.

Överlag ett lyckat träningsläger tycker jag. Gick säkert upp 3-4kg i muskler samtidigt som jag fick komplimanger av en arab för mitt skägg. Åtminstonde tror jag det. När jag gick förbi honom började han rabbla massa jibb jabb och tog mig på skägget. Thank you, sa jag och gick därifrån.

Team Klistervalla har även gått och blivit internationellt kända då jag står i mitten av vår grupp på ca 15 pers i den där moskén när det kommer en liten indier och rycker tag i mig och säger - Please sir, can i take a photo with you? I'm your biggest fan and you are the coolest guy in Team Klistervalla!

Ja, det första stämde iallafall. Troligtvis ville han bara ha en bild på en tjockis.

Första idolkortet avklarat alltså. Inom kort kommer alla indier i världen vilja ha kurser i skidåkning och förnedring. Så sponsorer, det är nu ni lär haka på!

***

Jag vart nekad en karusell på Ferrari World för att jag var för fet också. I sann Klistervalla anda!

***

På måndag skall jag besöka en doktor för att kolla om jag har någon typ av astma eller om jag bara inbillar mig. Uppdatering på ärendet kommer under måndagen.

Ensam är stark eller hur var det?

Jaha då vart man lämnad ensam i Falun. Trones åkte till Bremen för tysk konferens. Senaste jag hörde från Peter så satt han på en kamel och grät 23 mil nordväst om Dubai.
Jag var illa tvungen att bege mig ut själv idag. Blev en standard runda vid stångstjärn fast från första parkering, ni vet där dom hyvlar skog som ost. Riktigt tråkigt att springa själv. När Peter är med så kan man skratta när han ramlar eller skylla misstag på honom. Idag ville ingen springa med mig. Kom några cyklister men dom skyndade iväg när jag försökte hälsa. Jag trodde löpning/springning/jogging eller vad det heter var en individuell sport, men nej det är ren lagsport.
golfaren som jag skrev om tidigare fanns på plats idag igen. Nu hade han dock bytt skjutriktning från spåret och hans bil in mot skogen istället, bra där.

I lördags hälsade jag på Trones. Tyckte synd om han, tjejen hade ju lämnat honom för hon skulle på svenne rubins eller dylikt. Jag bjöd på after eight men inte ens ett tack fick jag tillbaks. Istället tvingade han mig brygga kaffe och servera mig själv.
Nej det här laget måste snarast till Trysil för att få igång lagkänslan igen. Då kan ju Trones även få smaka på räven som han så länge längtat efter.

Spänning

Det kommer bli lite dåliga uppdateringar på bloggen under kommande veckan då 2/3 av Team Klistervalla tar ledigt. Johan däremot säger sig ska fortsätta träna, men man kan inte förvänta sig att det kommer något blogginlägg från honom. Jag tycker nog att våra fans ska samla ihop sig till en mob och storma Johans bostad och hota honom till att lägga manken till.

***

Brorsan skall tydligen till Stockholm en vecka för seminariet 'Taktikvurpor, faceplants och jag'. Ska bli intressant att höra sammanfattningen senare.

***

Själv åker jag då på träningsläger till Dubai imorgon där dom har hittat bomber nyligen. Intressant.

Idag läste jag även på Aftonbladet att det vart lite pangande i Istanbul också! Skönt med lite mer action då vi ska mellanlanda och spendera lite tid där medans vi väntar på nästa flyg.

Ett sprängfullt schema med vidrig mat på 5* restauranger, Ferrari-World, ballongflygning. helikopterflygning m.m väntar. Trefligt!

Synes nästa måndag!

Intersport

Ja, idag var det dags för årets höjdpunkt. Intersports längdskidorkväll. Som vi har väntat!

Vi kom, vi sågs, vi segrade. 18.00 står vi och hänger på låset. Då vi väntade på min imbecill till bror som inte fattat vilken dag det var och således aldrig dök upp så kom vi aldrig in förrän 18.06 och troligtvis missat alla bra grejer.

Vi kliver in, går ett varv, tallar på lite valla, tar en burk med nåt skit och går och betalar. 120:- fattigare och 8 minuter av mitt liv jag aldrig får tillbaka.

Vi ber om ursäkt till alla fans som kom dit för att träffa oss och få en autograf.

Dum och dummare

Träning idag. Johan ringer och gnäller, jag påpekar att jag är så jävla lat att jag inte förmådde mig att ringa en jävla däckfirma i tid så att jag får lov att skifta däcken själv. Johan får panik, eftersom han skulle ha skjuts av mig, att han springer till Trumbäcken och skall assistera mig när jag byter dom där jävla däcken.

Vi kommer fram till bilen och märker att jag har inga bilnycklar med mig. Backtrackar nycklarna till kontoret där jag hade lagt dom så fint för att jag inte skulle glömma dom. Johan sur som vanligt. Han gnäller tom med på min sån där bultlossar mojäng som jag köpte för en billig peng på Statoil imorse. Inget fel på den, funkade klockrent, tack Statoil. Han gnäller även om att min budget domkraft ser lite ostabil ut. Icke. Den har tjänat mig väl genom de 2 år jag haft pegotten.

Första och andra däcket går som på räls. Jävlar vilket teamwork vi visade upp nere i Trumbäckens garage. På tredje cp däcket så lossar Johan alla bultar och skit och jag ska ta loss skiten. Det sitter som berget.

Jag stoppar in båda armarna för att få ett rejält tag i hjulhelvetet och tar i för kung och fosterland. Hela biljäveln gungar, men däckfan sitter kvar. Pustar en sekund och gör om proceduren, varpå domkraften välter och mongopegotten ramlar ner på mina armar. Tur man har ett extra lager fett på armarna så bilen bara studsade upp och jag kunde dra ut armarna medans dom fortfarande satt kvar på kroppen.

Johan är ju ett stort Metallica fan, så när vi hade kommit till sista hjulet och Johan lossade bultar så tog jag fram min trumpet och spelade "Sad but true" för honom som tack för hjälpen! Det var uppskattat. Härlig akustik nere i garaget var det också.

Efter det tog vi oss bort till vår hemmaplan för ett par varv runt sjön. Regnet stod som spön i backen och Östersjönsvindarna piskade en i ansiktet när man kom in på målrakan.

***

Imorrn är det längdkväll på Intersport. Givetvis lär vi dit och mingla, prata med sponsorer och även skriva en och annan autograf. Jag vet inte vilken tid eller vilket intersport det är, men förra året var det ju uppe vid regementet, så jag förmodar att det är det imorrn med.

Väl mött.

Uppkittning

Då jag ska på träningsläger i Dubai på måndag och har fått direktiv att jag måste ha en kostymjävel så tvingade jag mig idag ner på stan för att kitta upp mig lite.

Expediten ser väl att jag inte hörde hemma där inne med mina hobo kläder och hon är på väg att kasta ut mig när jag hasplar ur mig att jag behöver en kostym. Hon skiner upp och visar mig vägen till fattigmansväggen med dom billigaste kostymerna och säger - det är väl den här för 799:- du är ute efter. Ehm.. ja det spelar nog inte så stor roll säger jag diplomatiskt, det viktiga är att den sitter bra.

Tittar lite skeptiskt på mig och visar mig de andra kostymerna. Hon säger att jag nog är en 54:a. Snällt av henne, alla andra brukar säga att jag är en 47:a.

Det var tydligen storleken hon pratade om. Får prova en 54:a, nej. 56. Nej. 58. Nej. Oj, så fel jag hade säger hon. Du är mer bredaxlad än jag trodde. (kodord för fet tror jag det är på expeditspråk).

Tror att det var 60 som jag lyckades tränga mig in i och den satt helt okey. Får ett byxor i storlek XXXXXXXL och hoppar i dom. Kommer ut och ska stolt visa upp mig när jag ser att jag har en grå strumpa och en svart som dessutom är ut och in på mig. Expediten tittar konstigt på mig.

Rycker tag i en vit skjorta när hon säger att jag lär ha en slipsfan till den oxå. Hon hämtar några slipsar som hon rekommenderar, jag tar första bästa. Nya kallingar och strumpor. Fick ett paket strumpor for free. Och även nånting att ha kostymen i, vet ej vad det var för något.

Slänger upp 3 paket kallingar på disken varpå hon tittar på mig och säger - va bra! nu behöver du inte tvätta på ett tag. Sant, mitt kroppsspråk måste ha avslöjat mig för det var exakt det jag tänkte.

2.500 spänn fattigare men ack så vackrare!

Obehörig passagerare

Vi besökta hemmaplan idag för 6km vändan. För en gångs skulle tänkte vi värma upp men gav upp efter 30m efter att Johan försökte sig på indianhopp och nästan bröt foten. Sagt det förr och säger det igen. Uppvärmning är för amatörer.

Köpte mig ett par nya handskar då jag lyckats slarva bort dom gamla. Kände mig extremt snabb och stark i dom. Johan höll med.

Annars var det mest kallt och mörkt ute och vi var ungefär lika dåliga som vanligt.

På hemvägen när jag skulle dumpa Johan så står det en äldre dam lite längre fram på gatan. Jag blinkar höger och stannar vid vägkanten medan Johan Bolt försöker samla ihop sakerna i sin manpurse när kärringen närmar sig bilen och sliter upp dörren medans Johan upprepar FEL BIL! FEL BIL! FEL BIL, och kliver ur och säger att vi ska nog åt samma håll och kan hoppa in. Hon tackar vänligt men bestämt nej. Synd, hon såg fräsch ut för en 80 åring.

Medlemskrav

Stadgarna säger klart och tydlig att för att få vara medlem så måste man vara tjock och oduglig.

Johan har börjat avvika från detta kraftigt. 15 - 16 kg bort. Det är ju lite oroväckande och fog för uteslutning om man ska följa stadgarna till punkt och pricka.

Dock har Johan fortfarande inte ens en tillstymmelse till atletisk förmåga. Så styrelsen anser att det fortfarande uppfyller kravet oduglig, och uteslutning inte är aktuellt just nu.

Men han kommer att stå under uppsikt. Vi måste hålla på formalian, annars blir det kaos.

***

Vi gick ju förresten runt Hosjön i Lördags, Gammelfarmor Jenny meddelar att hon sett oss när hon var ute och gick med rollatorn. Hon bad mig hälsa att "pojkarna såg hurtfriska ut".

***

Brorsan och Johan fick äntligen se min takräv live. Man verkligen såg hur hänförda dom vart av detta tekniska mirakel. för er som missat takräven så kommer här en demonstrationsfilm.

Hosjön runt

Dagen till ära så hade ju brorsan bjudit in till dans runt Hosjön. Hela Team Klistervalla dök givetvis upp då det är extremt viktigt med teambuilding.

Precis innan avgång får Johan ett samtal.


Han förklarar senare att det var Milko som ringde och ville att han skulle bli deras nya frontman. Han tackade nej.

Vi hade gått ungefär en halvmeter innan vårt juniorlag däckade ihop av utmattning och lät a-laget dra det runt banan.

Det hände inte så speciellt mycket, förutom att det gick sakta. Efter cirka 4 eller 5 kilometer stannar vi för en taktikvila och vatten. Av en händelse är det ett inhägnat område med fasaner och jävelskap precis där vi stannat och vi står där och ser intresserade ut. Inhägnaden låg kanske 20m in på ett fält från vägen. En äldre dam som är ute och rastar sin hund stannar till och säger åt oss att vi kan gå fram till buren och titta om vi vill.

När hon går därifrån säger hon - "Jag tror inte hundarna är lösa". Nej men okey. Vi kan alltså gå dit och titta, men det kan komma fyra 100kgs rottweilers och slita oss i stycken. Vi försökte få Johan att gå först men han ville inte så vi struntade helt enkelt i det.

Sedan fortsatte det i samma sakta mak tills vi kom tillbaka där vi började. Efter att ha burit lite däck upp och ner för en trappa blev vi bjudna på mat signerat brorsan. Helt okey, även om jag petade bort det så kallade "skogens guld".

När vi alla hade ätit upp förflyttade vi oss till loungen där Johan ville ta en närmre koll på juniorlaget.



Juniorlaget har nu hotat med att hoppa av elitsatsningen.

Runner's World

Fick tag på ett examplar av Runner's World Complete Guide To Running. En intressant bok hur man ska börja träna, fortsätta träna och allt sånt skit.

I boken står det klart och tydligt att disken kan vänta till senare. Där ser ni era förbannade bakåtsträvare, det är inte bara jag som tillämpar denna regel för att bli en bättre idrottsman. För att bli bäst får man inte vara rädd att gå över lik, eller disk i det här fallet.

Hittade även ett citat som passade in på Johan; Running's theres for everyone, regardless of talent.

Ikväll kan det bli ett litet uppvärmningspass inför morgondagens extrema pass på 7km sengång runt Hosjön. Det ryktas även att brorsan har varit uppe på Lugnet och stulit 14 kubikmeter snö och lagt på sitt tak som vi ska få ta bort med hans takräv.

*EDIT BY REQUEST*

Kebab, kyla och en golfare

Ja så kan man sammanfatta dagen. Kliver glatt in på den lokala pizzerian och beställer en nyttig sallad av valfri sort. Det slutar med att jag har en kebabtallrik i handen, bagaren skyllde på tekniska problem i köket. Så det vara bara att tvinga i sig en kebabtallrik och en fanta med tårarna i ögonen.
Efter detta bakslag så kände jag att en runda i stångstjärn skulle göra bot på lunch incidenten. Försöker få med Peter som skyller på att hans farmors föredetta mans rumskompis svåger hade namnsdag, mycket dåligt.

Iaf fick dra ut själv och körde 4,8 km från första parkering. När jag glatt är på väg tillbaka möts jag av en stjärna som spelar golf vid den slitna bågskyttebanan. Han använder elljus-spåret som hål och för att göra det mer spännande så ställer han bilen i skjutriktningen. Givetvis anstränger han sig med att lobba golfbollar i rask takt när jag springer förbi. Så om vi har några golfande läsare kanske ni kan hämta honom och köra han till Dalsjö eller dylikt, han står antagligen kvar där.

Det där på lördag har jag ingenting med att göra, Trones skriver att jag bjuder in. Nej jag bjuder inte in till någonting. Jag kommer dyka upp men en aning arg, på lördag var det ju tänkt att jag skulle köpa finsk japp på Rusta. Nu spricker väl detta mål som varit mitt ljus i veckans mörker.

Inbjudan

Yr.no säger följande om Lördag:

Klarvær. Lett bris, 4 m/s fra vest. 0 mm nedbør i døgnet.

Så härmed inbjuder jag Johan och Brorsan till en rask promenad runt den vackra Hosjön.

Inbjudan gäller dock inte autografjägare denna gång. Vi behöver en stängd träning för att kunna fokusera ordentligt. Eventuellt undantag för personer som vill beundra min Takräv.

Besvikelse

Det var som sagt rätt pissigt väder under gårdagen, men inget som stoppar hårdsatsande Team Klistervalla. Även om jag talade om för IT-miljonären att Johan är en kärring och att det inom kort kommer komma ett samtal/sms om att det regnar. IT-miljonären är för övrigt en kärring han med. Buhu, jag är förkyld - kan inte springa med mina idoler. Enda godkända bortfall från träning är dödsfall.

Men tillbaka till Johan. Som nämnt tidigare så kan jag förutse framtiden. Kl 15.53 plingar det till i telefonen.

Du det regnar

Som ett brev på posten. Jag skickar tillbaka att han är en sån kärring, varpå han kontrar med att han bara konstaterade att det regnade. Nej Johan, du insuinerade att vi skulle ställa in träningen.

Han dök i alla fall upp till skillnad från våra så kallade "fans". Trots inbjudan om autografskrifning och korvgrillning var vi de enda två som dök upp på Stångtjärns idrottsstadion. Det var en till gubbe som hasade sig runt sjön, men han såg inte ut att vilja ha vår autograf. Han såg inte ut att behöva någon korv heller.

Det verkar som vi bara har medgångsfans. Helt klart en besvikelse.

Vi masade oss runt två varv i ett hiskeligt tempo för att sedan varva ner och gå ett varv till runt sjön. Vi utvecklade vidare på vårt nya koncept Stångtjärnsvasan under dessa tre varv. Allt är fortfarande lite hemligt, vi vill ju inte att någon ska stjäla vår idé, men vi återkommer. Det finns dock inte så många platser kvar så vill ni vara med är det dags att anmäla sig så snart som möjligt.

Det är just nu 2,5 anmälda. Jag och Johan givetvis samt Jernberg som har halvt som halvt lovat att ställa upp med ett par trickskidor. Min bror däremot verkar satsa på transport och kafeteria delen samt spårning med takräven.

12 km och ont i foten

Gårdagen bjöd på 12km gång runt om i Falun med en arbetskamrat. Blåst och snorkallt. Dessutom fick jag grymt ont i ledbandet i vänster fot. Min brors förtjänst att jag har ett taskigt ledband i foten för övrigt.

***

Under träningen igår får jag ett MMS från min bror som är lite lätt bakom. Han är inte som alla andra barn. Hans hobby är att skotta snö från tak, nej, fel av mig. Hans hobby är att tvinga mig och Johan att skotta snö från tak.

Så idioten sitter och youtubar snöskottning och dreglar över alla hitech snöskottningslösningar han kan hitta. Det har varit speciellt en lösning han pratat varmt om och längtat om att få lägga sina vantar på. Nu har han äntligen slagit till på denna revolutionerande manick som får dom allra mest erfarna snöskottarna att häpna.



Det där alltså det han pratat om i över ett år. Det ska finnas filmer på youtube som demonstrerar den, men jag vet fan inte vad det där kallas.

Vet ej vad han ska med den till, då jag tycker att min och Johans eminenta teknik där jag ligger över takknocken och håller i Johan i fotlederna medans han skottar ner snön funkade extremt bra.

Men som sagt. Han är speciell.

***

Idag gör vi ett nytt försök uppe i Stångtjärn. Troligtvis endast ett eller några varv runt Stångtjärnssjön då undertecknad som sagt är skadeskjuten och Johan är troligtvis lika dålig som i Söndags.

Autografskrifning samt korvgrillning utlovas. Om ni tar med korv, eld, papper och penna dvs.

För övrigt verkar det spöregna. Kul.

Skogen kylan och första träningen

Ja då var man tillbaka till verkligheten efter en skön vistelse i skogen. Det här med älgjakt påminner om skidåkning fast det är annorlunda. Kylan är en gemensam nämnare. Sitta på ett iskallt pass i stormbyar är inte skönt, precis som skidor det är inte skönt nånstans. Jag varken såg eller hörde något djur. Jag har efter egna empiriska studier kommit fram till att det är mitt egna fel. Jag låter för mycket på passet, kan inte sitta still. Efter ett par timmars fokus så är allt borta, precis som skidor fast där tappar man fokus redan när man försöker få på dom där jävla skidorna på pjäxorna vilket jävla stolpskott har uppfunnit skiten?
Jag ska alltså balansera på ren is och trycka med ena staven samtidigt som den andra staven används som spjut ifall någon förståsigpåare kommer i närheten.

Igår provade jag det här med jogging igen... det gick inte bra. Precis som Peter skrev så var det total fail efter några hundra meter. Egentligen så var jag förstörd innan men två coola killar gick i vägen så jag var tvungen att hitta lämpligt krön efter skogsvägen där jag kunde stanna, så dom givetvis inte skulle se mitt fail... Krönet kom tyvärr ett par extra hundra meter bort, så jag grät och sprang i ett, letandes efter mitt skydd från förnedring. Coola killarna fattade väl precis allting men kändes ändå bättre på något vis.
Så vi gick och som Peter nämnde så var gångtakten nästan identisk med våran jogging så det kvittade väl.

Sen tycker jag inte alls att 45 varv runt stångstjärn är en dålig idé, det är helt genialt. Vi behöver dock lite funktionärer för blåbärssoppa och dylikt. Sen lär någon med iallafall en minibuss stå och vänta på väl utplacerade ställen runt sjön så vi kan bryta där det känts lämpligt. Kanske räcker med en chaufför som åker runt sjön i lagom takt.

Hur är formen Johan?

När fotbollslagen går på semester så förväntas det att dom håller igång under uppehållet. Johan, däremot kom tillbaka från älgjakten sämre än någonsin. Inte acceptabelt.

Vi hann cirka 800 meter innan han började gråta och la sig i fosterställning. Till slut lyckades han iallafall kravla sig upp och vi fortsätter att gå vidare. Nu är ju gång inte så överdrivet långt ifrån vår maxfart så det gjorde nog inte så mycket.

Under träningspasset diskuterades det olika träningsupplägg under vintern då förra året var ett stort failure. Vi körde visserligen ungefär 40 mil skidor, tyvärr var ju dom 40 milen spridda på typ 160 träningstillfällen så när vi väl stod där i Sälen och hade 90km framför oss så kunde det ju faktiskt bara gå på ett sätt. Jag skulle vilja säga downhill, men då hade vi kanske klarat det, så det gick jävligt mycket uphill istället.

Mitt förslag var att vi skulle snitta milen per träningstillfälle på vardagar och öka under helgerna. Alltså lätta pass under vardagar och monsterpass på helgerna.

Johan kontrade med att vi skulle åka 45 varv runt Stångtjärnsjön på en dag, för det skulle vara ungefär lika långt som ett Vasalopp. Sant. Jävligt dum, men intressant idé.

Är vi lika dåliga som förra året då vi körde ETT varv på 18 minuter så borde detta inte ta mer än runt 13,5 timme.

Idéen är ju helt enkelt för dum för att inte testas. Alla frivilliga som vill vara med är givetvis välkommna. Vi återkommer med datum och tid för denna extrem förnedring.

Styrka

Ryssarna tränar styrka. Kanske inte riktigt i klass med Team Klistervalla, men det verkar ju funka för dom.

Själv äger jag inget som kan tolkas som något man kan använda för att få muskler. Kanske PS3 dosan. Eller kanske det där repet jag köpte för 300 spänn som jag aldrig förstod mig på. Är det någon som är intresserad kan ni få den för 150:-.

Brorsan har om jag inte missminner mig en sån där boll man kan göra konstiga övningar på. Troligtvis inte hans.

Johan hade faktiskt ett par vikter längst in i en garderob. Uppenbarligen var dessa vikter något den förra ägaren lämnade kvar i lägenheten när denne flyttade ut.

Då jag ser mig som någon typ av idrottslig utvecklare i Teamet försöker jag alltid komma på nya dumma idéer att förnedra sig på. Främst tänkte jag att vi ska försöka göra som i filmen nedan.



Givetvis skall detta dokumenteras nogrannt på film. Förutom det där första dumfan säger som intervaller i backe. Det har vi provat på, aldrig igen. Men dessa fina övningar han gör. Vi kan absolut göra dom bättre och snyggare. Eller vad säger du Johan?

Juniorträning

Det var ett tag sen jag skrev nu, sen jag tog på mig det här med att coacha juniorlaget så har det blivit lite dåligt med tid för både det ena och det andra. Jag lovade ju där ett tag att jag skulle vara med Brorsan och Johan lite då och då för att visa att skillsen finns kvar. Den ambitionen försvann ner i nån av chipspåsarna...

Men det börjar väl bli dags att vara med på något pass tror jag. Jag funderar helt klart på Arobicsen som min bror börjat med, det ser fantastiskt roligt ut, jag filmade en liten sekvens när brorsan tränade.

Han ser faktiskt ut att blivit en hel del mycket smidigare på sistonde.

Min egen träning har blivit lite lidande, vilket jag lovade mig själv att den inte skulle bli, tack vare att jag fick barn. Eller lite lidande, den enda tränigen jag gjort mellan blöjbyten har varit att lyfta 200 gram tunga hamburgehantlar.

Dock har jag upptäckt att man kan skylla allt från bristande träning till illaluktande väderspänningar på barnet, man får ett förstående leende och sympati.

Idag tog jag mig i alla fall i kragen och gick ut och gick en bra stund med barnvagnen. Tog även en liten halvtidsvila med kaffe hos Gammelfarmor Jenny (dock inte släkt, men en trevlig gammal gumma jag sympatibesöker).

Johan! Uppdatera oss från älgpasset!

Nej, nu jävlar tar vi tag i det här. I nästa vecka i alla fall...

Jogging

Idag stod 5.7km i Stångtjärnpå schemat och IT-miljonären, som precis köpt en sproilans bil, cash givetvis, ville med på ett hörn och det kan han väl få, även om jag tycker han är med lite för ofta nu utan att ha betalt medlemsavgiften.

Efter att ha stått och väntat på fanskapet i säkert 4 minuter så kommer han inglidandes till Stångtjärnstugan med sin nya bil.



En plojbil enligt honom själv, då han normalt inte kör själv utan har givetvis en chaufför.

Rundan i sig gick hyffsat, hade en och en halv lite fadäs på slutet, men ingen såg det då IT-miljonären låg så långt bak ( eller fram, kommer ärligt talat inte ihåg).

Ibland när man ramlar så kan man ju tycka att man gör det smidigt även fast det kanske inte ser så ut. Den här gången kändes det inte ens smidigt så jag kan bara ana hur jävligt det hade sett ut. Dessutom var det i en uppförsbacke. Vid 5km skylten lyckades jag snubbla på ännu en sten, men lite ninjamoves så klarade jag mig.

Hur går det för Johan ute i skogen? Har hört att det mest spännande som hänt var när veden tog slut. En update för våra läsare vore på sin plats tycker man.

Har även hört att vår transportansvarige samt juniorutvecklare har vart ute och drillat juniorlaget på kvällskvisten. Kanske kan få en update hur det har gått också?

Varning!

Det är den tiden på året då någon dumfan har godkänt att Johan får gå runt i skogen med skarpladdat hagelbrak.

Jag vet ej vilken skog han befinner sig i, men det är definitivt en skog någonstans i Sverige. Vi vill varna allmänheten och råder er att hålla er så långt bort ifrån alla skogar som möjligt. Tack på förhand.

Mördarbacken Lugnet

Spöregn och praktvurpa

I fredags var man ute och sprang en vända själv då då Johan hade ätit för mycket kexchoklad och kunde inte springa. Jag har aldrig sprungit så fort, men ändå så sakta som igår, det kändes riktigt bra, sprang hela sträckan men slutade ändå på 44.32 eller något sådant.

Idag var det uppstigning 9.00 och möttes av ett monsunregn. Kan det gå åt helvete så gör de det. På schemat stog iallafall mountainbike med allas vår IT-miljonär. Nu har ju jag inte suttit på en cykel på ett X antal år, så det skulle bli spännande det här.


IT-miljonären läser manualen.

Då jag varken äger cykel eller hjälm stal jag en cykel på jobbet och fick IT-miljonären att låna mig en. hjälm. Han hade två extra med sig, men en av dom kunde man inte andas med. Den andra dock, som var extremt fin, passade mig perfekt.


Dagcenter on tour

Ni kan se att min jacka redan är pissblöt och vi har stått utanför bilen i cira 1,5 minut. Det regnade duktigt. Efter att ha gått igenom den obligatoriska kollen på cykeln, bromsar, backspeglar och kugghjul satte IT-miljonären med sin koll.


Endast topnotch


Kollar så att hjulet sitter där det ska

Efter cirka 40 minuter av cykelkoll, givetvis i spöregn är vi redo att börja vår strapats.


Karta över området. Vi failade ungefär överallt med att tyda denna.

Vi kommer som sagt iväg till slut och efter 40m börjar man känna sig sliten, ingen lek att cykla inte. Och då har vi bara åkt asfalterad bilväg. Till slut kommer vi in på själva banan och ja. Uppför uppför uppför, stup, uppför uppför uppför uppför, större stup. Ungefär så kan man beskriva mountainbikecykling.


Proffsigt värre.

Efter många om och många uppför kommer vi till den första utmärkta banan. Second Chance hette den.


IT-mongot innan han drar ned för Second Chance.


Undertecknad innan Second Chance.

Hur jävla roligt som helst. Regnet stod som spön i backen när man försökte dodga 90 graders kurvor och möts av en syndaflod runt hörnet som man inte hinner cykla bredvid. Nu var man ju redan nerdränkt så det gjorde ju egentligen ingenting.

Precis i slutet så fanns det ett litet hopp som jag tänkte, nu jävlar. Problemet är framvikt och bakvikt. Inte min grej. Vet faktiskt inte en som jag lyfte från marken, men vi säger att jag gjorde det. Hursomhelst ska man inte trycka in frambromsen när man landat på framhjulet. Klarade mig iaf från ett totalt failure och stoppade fallet med pungen mot styret.

Kan rekommenderas att ut och prova banan!

Nästa etapp var mot hoppbackarna där nästa bana skulle ligga. När vi väl kom dit kunde man välja svart eller röd bana. Efter ett snabbt taktiksnack kom vi fram att vi skulle ta den röda slingan. Det var en JÄVLA tur. Vill inte veta hur avancerade den svarta var då inte ens den röda var något för en amatör som mig. Totalt livsfarlig :) Ett par tre gånger står jag och balanserar på framhjulet för ett kommande fail men undviker detta som tur är.

IT-miljonären som åkte först står och tittar ut över spåret och säger att nu är det bara en liten bit kvar. Tur det, och man har undvikit praktvurporna så man slapp bli förnedrad.

Sista biten går ut över slalombackarna på lugnet och det såg ut att det skulle gå extremt snabbt nedför. Sagt och gjort så kastade man sig ut, den ena 90 graders kurvan efter den andra. Första ok, andra ok, på tredje har dom ett jävla hopp som jag kommer för långt ut till höger på så jag bränner in i en sten och det tar tvärstopp och gör ett svanhopp över styret och ner i ett dike. Förnedrad.

Styret vart lite vind, men inget en stjärnmekaniker som jag inte kunde fixa. Vi kom till bilen efter cirka 1h och 20 minuter, averkat ungefär 6-7km. Blöta, kalla. Och till slut förnedrade.

Om man inte räknar in den sista banan, så var det grymt jävla kul! Lär göra om detta snart, då i ett kanske lite bättre väder.

Träflasklöpet

Jag förstår att ni är spända hur det gick för Team Klistervalla i söndagens storlopp.

När vi äntrar tävlingsarenan så känner både jag och Johan oss lite malplacerade bland alla hurtbullar som värmer upp 1h innan start. Uppvärmning är för amatörer som inte vet bättre.

När vi såg startlistan på 10 tappra själar så visste man. Offentlig förnedring.

Lyckligtvis så är vi i Team Klistervall tränade i förnedring så detta var kan man säga, en helt vanlig dag på jobbet. Vi var iallafall där i god tid för att insupa atmosfären i Sundborn under denna fantastiska dag, och när vi hämtat ut våra nummerlappar går startskottet för 2km loppet. Massa kids på kanske max 10-12 år?

Efter cirka 8 minuter kommer vinnaren in och vi förstår att vi tom skulle komma sist i den tävlingsklassen också. Speakern klämde även ur sig "May the force be with you" innan deras lopp, kan ha varit därför de lyckades springa så inihelvete fort.

Skall tilläggas att han inte gjorde det när vi skulle springa...

Cirka tre minuter innan start börjar vi vår uppvärmning och går till startfållan cirka 20m bort. Jag hade scoutat banan före loppet och visste att första biten skulle vara riktigt tuff, och ja.. det var den. Johan och jag ställer upp längst fram, varje meter räknas. Precis innan start hade det även tillkommit 5 extra personer till loppet så det är 15 startande.

Efter startskottet har jag bra fart dom första 50 metrarna innan konditionen börjar ta slut och Johan går om i jakten på förstaplatsen. I hela en kilometer är det tamefan bara uppför, och enligt banprofilen skulle det vara cirka 3km lätt nedför efter första toppen.

Vad har idrottsmänniskor för sned bild av nedför?

Finns fan inget som heter nedför när det gäller löpning/skidåkning, bara mindre uppför. När jag väl är på toppen blir jag omsprungen av en äldre herre som säger att det är inte långt kvar. VADÅ INTE LÅNGT KVAR!? Hade ju knappt avverkat 1km. Bakom mig är det en yngre tjej som jag kamperar med innan även hon förnedrar mig.

Så i ungefär 4,5 av 5,5km så springar jag själv. Sist, trött och förnedrad. Som vanligt alltså. När man väl lyckats masa sig in på slutspurten kommer något jävla sär som inte bara sprungit 9km, utan även startat 10 minuter efter mig och springer förbi mig. Trippel förnedring. Team Klistervall får iallafall lite medietid när speakern nämner mitt namn och min klubb. Johan hade enligt uppgifter räckt upp båda händerna på sin spurt och sett ut som han rymt från närmsta dagcenter.

Johan sprang på typ 33 eller 34 minuter. Jag kom knappt efter, en sisådär 7-8 minuter sen. Vi fick medalj. Det var det viktigaste.

Placering på Johan var 7 av 15 och jag, hör och häpna, spöade två medelålders kvinnor som gick runt och slutade på en fin 13:e plats. Succé!

Träflasklöpet söndag 12 september 2010

Team Klistervalla kommer ställa upp i årets lopp. Eftersom vi egentligen är en skidåkningsförening kommer vi endast ställa upp i motion 5,5 km. Detta för att inte skämma ut de så kallade "vanliga" joggarna.

Starten går vid kl 12:00. Vi beräknar målgång mellan 12:59-16:32. Autograf skrivning kommer endast finnas tillgängligt någon annan dag eftersom vi kommer inte orka varken före eller efter loppet.

Om Eurosport är intresserade kan ni höra av er för TV-rättigheter, TV4 kan dra åt helvete.

Johan Bolt talar sanning

Johan är i toppform, även om han såg lite sliten ut efter dagens lilla experiment över 8km. För övrigt var det Johans fel att vi sprang den. Ja, det var kanske jag som föreslog rundan, men det var egentligen tänkt som en vilodag. Johan, glad i hågen efter att ha spenderat eftermiddagen på en föreläsning om astma och rektoskopi, ringer och tjatar att vi måste ut och springa.

Vi hade aldrig sprungit just den här banan förut och den var en mardröm. Blött, uppför, terräng och förnedring utan dess like. Allt detta på bara två kilometer extra från den normala 6:an. Tid är inget att tala om.

Jag har även hört ryktesvägen att ett storlopp äger rum nu på Söndag. 150 pix i startavgift för loppet där alla kan vara med. Man får en plakett och vinnaren får ett minne för livet. Nu blir det troligtvis inga minnen för livet för oss två, dock en plakett, förutsatt att man överlever 5.5 alt 9km rundan. Sen lottar dom ut resterande priser, så det spelar ingen roll hur förbannat dåliga vi är, så kan vi få mer priser än den åtrovärda plaketten. En Sundborn Goif keps tex.

Sista anmälningsdag i morrn Johan, alltså onsdag, och man får plakett! Inte samma sak som en medalj, som står lite högre i kurs, men det duger. Det här kan vara vårt stora genombrott internationellt.

Running Wild-Björn pushar att vi ska springa 9km. Men jag vet inte om en skallgångskjedja ingår i startavgiften.

Johan Bolt

Ja så kallar Peter mig och det gör han rätt i. Sprang 5.7km extremt fort idag. Exakta siffror såsom tid etc är inte viktigt, det gick fort helt enkelt. Peter droppa in flera minuter senare och skämde ut sig som vanligt.
Har lovat han att kolla upp det här med astma imorgon i skolan. Vi spånar på en hypotes att det kanske går lite lättare att springa för han. Eller rättare sagt jag tror att idioten med astma behöver en tid på vårdcentralen.
Han är lika envis som bror sin så får se hur det slutar.

Apropå Trones så lurade han mig till borlänge i lördags. Han sa att Gunde Svan satt och signerade skidor med lacknafta. Istället var det skivmässa med sedvanliga vinylgeeks i mängder. Trones köpte en speciell vinyl med fransk press. Klistervallas kock och kultur ansvarig var också med. Han hade näringslära på waynes och eftersom han inte prata om kebab så valde peter att vänligt men bestämt stanna hemma.

Kalas

Då jag fyllde år igår så blev det celebert besök från Team Klistervalla och vår ungdomssektion. De hade bakat en trevlig kebabrulltårta som vi näringsriktigt smaskade i oss.

När det kommer till mina presenter så måste jag säga att jag är lite besviken. Av min käre bror fick jag en död, äcklig och illaluktande fisk som nu ligger i vår vallabod och gosar till sig, och av Johan, som man nästan kan tro är från Bjurs, den franska porrfilmen i DVD-format vi gav honom när han fyllde år. Begagnad.

Tyvärr fick jag bara till finsk text på filmen och jag förstår varken franska eller finska vilket gjorde att jag inte hängde med i handlingen.

Det var trevligt med besök iallafall, livliga diskussioner om allt mellan politik och lite mer suspekta saker som inte lämpar sig på en publik blogg. Givetvis förstod varken jag eller Johan någonting när det pratades politik, men min bror och kulturmuppen var i extas.

Nästa födelsedag har jag glömt vem det är, men det är inte jag. Det borde vara Johan, men jag är inte säker.

Kost & träning

Kost är ju väldigt viktigt när man är elitidrottare som vi i Team Klistervalla. Tyvärr har jag inte levt som man lärt, dels för att jag är helt handikappad när jag kommer in i ett kök och dels för att man har exceptionellt bra grannar som kan laga mat (Läs Koppis).

Jag förstår fortfarande inte varför Percy Spencer aldrig fick ett Nobelpris?

Ett annat problem som jag har är Coca-cola. Det är gött, onyttigt och det konsumeras oändliga mängder. Once you go black, you wont go back, som man säger. Kan hända att jag hört det i ett annat sammanhang, men ni förstår poängen.

Nästa månad, alltså september ska det bli ändring. Under fyra veckor skall det icke konsumeras någon av Koppis exceptionella meny. Ingen annan pizzerias menyer för den delen heller. Inkluderat alla hamburgerhak och you name it.

Colan som tas intravenöst kommer även tas bort den med under fyra veckor. Min bror kommer säga att jag kommer misslyckas, men det gör han alltid. Han har kanske rätt i 95% av fallen också, men han kan inte parkera så han kan vara tyst. 1/9 till 1/10 är det nolltolerans mixat med extremt hård träning så får vi se om vi kan få ner hunk kroppen ett par kilon till.

Träningen under veckan har gått OK. Efter 20km förra lördagen så vart det ett 8km på måndagen, ett 5.7 på torsdagen, ett 1.8 på lördagen samt en 4.2:a på söndagen.

Tycker det är dags att för Johan att komma med lite uppdateringar till våra läsare nu. Skäms Johan.

Tour de Källslätt

Björn på Running Wild pitchade en idé igår. Hör här. 20km. Källslätt. Lördag. 10.30. Peter. Klas. Björn. Johan. Redan här borde man ju kunnat anat vilken jävla dum idé det här var.

Skickar ett SMS till Johan och frågar om han ska med, men han kom med någon otydlig förklaring att han jobbar i helgen. Men jag, Klas och Björn dyker upp i Stångtjärn på lördagsmorgonen med ett glatt humör och fokusering i blicken. Björn vill ha med en vattenflaska, men jag och Klas tyckte det lät som en rätt dum idé.

Jag hänger med Klas och Björn i cirka 1,5km innan jag bestämmer mig för att lägga mig ett par kilometer bakom och se till att alla kommer säkert i mål. Första fem kilometrarna höll jag ett, i mitt mått, hyfsat tempo när jag ser både Klas och Björn står och stampar med fötterna och ivrigt pekar på klockorna och suckar. Nu är det ju så att jag njuter av min löpning och vill att den ska vara så länge som möjligt.

Hänger med dem i cirka 25 meter innan dom försvinner över krönet. Nästa 5 var riktigt tunga, en helvetes massa myrar med murkna trästockar som skulle likna någon typ av bro över första myren. Tror jag lyckades trampa sönder 90% av alla "broar" på sträckan. Var även nära att bryta ryggen när jag genar genom skogen i en nedförsbacke med våta träbroar.

Troligtvis har Klas och Björn redan hunnit till Källslätten nu och står där och stampar igen. Men det visar sig att jag är först till Källslätten, vissa säger att det är rå talang andra kanske tycker att deras de-tour på 2km hade något med saken att göra, men jag vet inte jag.

När vi väl är i halvvägs stannar vi till vid en brunn i Källslätten och dricker lite vatten, sen är vi vilse. Vi kan inte hitta spåret, det finns inga märkningar alls vart spåret tar vid igen utan det slutade tvärt när vi kom dit.

Vet inte riktigt hur länge vi var där, men det måste ha vart minst 30 minuter letandes efter spåret när Klas lyckas hitta en märkning ungefär 500m in i en skog och vi kan fortsätta vår väg mot Stångtjärn igen.

Jag känner mig i helt okey form här och trodde att det skulle bli en piss i Nilen att springa 10km till. Det sket sig ju duktigt. Efter 13km börjar kroppen påpeka vilken jävla idiot jag är, totalt uttorkad, 7km till närmsta vatten, ben som knappt kan lyftas 0,5cm över marken. Ja, jag vet att jag är en idiot. Men i det här fallet skyller jag helt på Björn.

Att 7 kilometer kan vara så långa! Det tog fan i mig aldrig slut. Man sprang och sprang och snitthastigheten var väl i klass med en död 112-åring. Vatten kanske inte hade varit en sån dum idé iallafall. Vädret hjälpte ju inte till heller, när vi började var det helt mulet och efter 13 km vart det 30 grader varmt och strålande solsken.

Murphys jävla lag.

Var ner halvägs i varje tillstymmelse till vattendrag för att få fukta tungan bara lite innan man kände gubbpungsdoften från varenda jävla ställe. När det var 3-4 kilometer kvar så fanns det inge saliv i käften kvar, försökte man spotta fick man sand i ögonen. Nu handlade det om överlevnad.

Ställde mig på alla fyra och kröp in till närmsta blåbärshav och festade loss. Det smakade gudomligt vill jag lova. Världens godaste bär. Här tänkte jag att nu lär dom andra kommit till Stångtjärn och anordnat en skallgångskjedja för att hitta min märgade kropp liggadens i en blåbärsbuske och frossa.

Men hör och häpna, när jag med tunga steg tar mig upp mot sista 3 kilometrarna hör jag Klas ropa - "Peeeeeter! Vad har vi gjort!?!?". Med tom blick säger jag knappt något, bara väser ut mitt hat mot Björn.

Dem hade tagit ännu en de-tour och snackat med en enduroförare och leechat vatten från honom medans jag hade kämpat för min överlevnad i blåbärsbusken.

De sista två kilometrarna grät jag inombords. Jag försökte springa, men jag fick stanna efter 10 meter och tycka synd om mig själv. Efter många om och men står jag nu där vid min bil, jag slänger mig in biljäveln och letar på min vattenflaska och trycker ner den i halsen och pressar ner så mycket vatten som möjligt.

Slutar iallafall på en finfin tid på 3 timmar och 34 jävla minuter. Jag gråter mig till sömns ikväll.

Backträning imorrn någon?