Dimman över Mångsbodarna

Ja. Det här vart ju ett monumentalt misslyckande.

Jag bröt staven ganska långt upp i den där långa jävla backen i början. Funderade ett tag på om jag skulle ta mig ner till starten igen för att få tag på en stav. Men när jag insåg att jag lär upp för backen igen så verkade det som en bra idé att försöka go gustav vasa och ta sig till Smågan på en stav.

Gick ju så där.

När jag om dit sent omsider så frågade jag runt lite, men ingen stav men "kanske i mångsbodarna". Så jag tänkte, jaja. Kunde Vasa så kan väl jag.

Gick ju så där.

Tog mig till Mångsbodarna på 5 jävla timmar, 2,5 mil. Så det var inte ens nån idé att fråga efter stav, jag hade aldrig kunnat köra i kapp det där ens om jag verkligen ville. Hade jag klarat loppet med två stavar?

Högst osannolikt. Men jag var jävligt förbannad, jag hade tagit att jag tagit slut, men jag gjorde inte det, jag kände mig riktigt fräsch och i hyfsad form. Så går allting åt helvete på grund av det här. Men jag hade gärna sett hur långt jag kommit.

Det var bara att kliva på Skammens Buss och åka ner till mora. När bussen glider in i Risberg så ser jag Brorsan slänga sitt chip efter nån stackars funktionär och gör mig sällskap. Johan bet dock ihop och höll i fram till Evertsberg. Hatten av för Johan, det var bra gjort.

Sen fick vi sitta i evigheter och skämmas på bussen innan vi kom till Mora. Väl där så fick vi hoppa på en ny buss jävel för att hämta våra kläder, det var fruktansvärt jävla jobbigt.

Det negativa är ju att man varit stöddig och sagt att man ska klara det här utan större problem, så man räknar ju med en hel del mobbing. Men det bjuder vi på!

Men för att se det positiva så har vi haft en 7 -8 jävligt roliga månader, och vi har trots allt tränat en hel del.

Så tack till Brorsan, Johan, Alla ni som låtsats som ni trott på oss och även takteknologen som ställde upp och körde samt visade hur ett tak ska skottas. Vi får naturligtvis inte glömma kulturmuppen och Klistervalla Ultraz. En djup bugning (nåja, en nick med huvudet i alla fall).

Just ja! Inte att förglömma, takteknologen körde min bil i diket när vi var ute och åkte skidor. Han stod och darrade som ett asplöv när han skulle berätta det här för mig, det vart nämligen lite plåtskador. Men dom var redan där innan, men berätta inte för honom, han ska våndas lite :)

Guld och gröna skogar...

Som många säkert känner till så slutade vår medverkan i ett enda stort failure. Alla tre bröt, vissa mer än andra. Jävla skitgöra det där Vasaloppet. Upp 4.30 och ta sig ner till Sälen för start, parkering 15 mil bort så redan när vi kommit till start så är man färdig. Köpte en jävla vattenbehållare dagen till ära för 300:-. Den hade man ju haft sönder i bilfärden ner. Fick trycka alla godsaker i jackfickan istället.

När vi äntligen lyckats masa oss fram till start börjar jag ana oråd. Det saknas lite delar på ena skidans bindning. Får lite panik innan jag provar skiten och det visar sig att det verkar funka bra.

Man har ju hört rykten om den första backen - men inte fan var det backe inte, det var ju ett jävla berg! I 4 kilometer. Brorsan lyckades för övrigt bryta av en av stavarna här. Vilket ledde till Gustav Vasa körning fram till Mångsbodarna(2,5 mil) innan hans lopp var slut.

Jag och Johan höll ett hyfsat tempo fram till Mångsbodarna och låg bra till, lite småkänningar här och där men kändes helt okey. Tills jag åkte ut från Mångsbodarna och det är typ 22 mil uppförsbacke fram till Risberg. Gick sjukt segt, och valde att hoppa av efter Risberg. Johan gned vidare i sakta mak fram till nästa kontroll Evertsberg där folk, däribland Johan, stog i kö för att bryta loppet.

Med facit i hand så är, iallafall jag, rätt nöjd. Jag gned på så långt kroppen tyckte att jag bara var en idiot och inte ett totalt chipsmongo.

Ja.. någon som är sugen på att köpa ett par skidor? Helst ska du vara rätt fet så dom passar. Kan även signera dom vid överenskommelse.

Väl mött vid näste idiotiska projekt.

Nu jävlar!

Nu smäller det snart.

Vi drar strax upp till Norge för att ladda innan starten på söndag morgon.

Önska oss lycka till och vi hoppas på en stor mottagning i Mora när vi går i mål på Måndag förmiddag.

By request

Andreas Trones: 1262
Peter Trones: 1263
Laktos-Johan: 1281

Det är startnumren för söndagens lopp. För att få rapporter, förhoppningsvis minst 1 uppdatering, för varje kontroll vi passerar skall ni skicka följande

VASA ÖS startnummer

som SMS till 72777. Det kostar 30 spänn styck. Men det har ni råd med.

Alltså... ni byter ut startnummer till respektive startnummer. Capish? Och fattar ni fortfarande inte, kan ni läsa mer på Vasaloppet.se

Vallning, snacks och uppladdning.

Nu har vi lämnat in skidorna på vallning hos vår sponsor. 500:- jävla spänn för att smeta på lite skit på ett par skidor. Kommer säkert vara fail i vilket fall som helst, men då har vi åtminstonde någon att skylla förnedringen på.

Brorsan har införskaffat lite nödproviant till oss tre i form av performance bars, gelé och pulver. Det är tänkt att vi ska trycka i oss dessa godsaker innan start, och även under. Johan och brorsan har börjat äta massa "bra" saker för orka med loppet. Fullkornspasta och annat fjoll medans jag själv kör jag på rå talang och en fettreserv som skulle kunna föda en mindre nation i tredje världen.

Nu taggar vi till ordentligt!

Kortpass

Vi trotsade kylan och gav oss ut på ett litet kortpass. Vi hade även i dag med oss plåtslagarhjonet.

Det gick väl rätt bra, vi körde bara igenom lite snabbt och rymde in i värmen.

Dock lyckades plåtslagaren skämma ut oss igen. Det kom en grupp småungar med en tränare som skulle köra stakningsintervaller. I alla fall så lyckades plåtisen stå på arselet på flack mark med alla småungar och tränaren som publik.

Tränaren tittade på ungarna och sa: "Om ni inte lyssnar på mig så kommer ni att sluta så där" medans han pekade på den sprattlande plåtslagaren.

Nu är det nära

Ja usch magen fylld med makaroner sås(laktosfri) och älgköttbullar. Den här veckan spelar maten en stor roll. Först tänkte jag att mer kaffe och snus skulle vara svaret men min toalett protesterade efter en timmes försök.
Fullkornspasta med nåt djur på kan nog vara en bättre ide. Lär nog även vänja kroppen lite mer med blåbärsoppa så den inte gråter på söndag. Peters variant är att ha fem kilo euroshopper pasta på matbordet, oklart om han ska äta eller om det är dekoration.


-- Postat från min iPhone

Sörskog

Jag har alltid föreställt mig helvetet som hett. Men icke, jag har hittat det, det ligger strax utanför Bjursås och heter Sörskog. Där vill jag lova att det inte var i närheten av varmt. Det var frukstansvärt kall och blåste minst 100 sekundmeter. Granarna låg som slickade efter backen när jag och Johan försökte ta oss runt spåret.

Vissa ställen hade det blåst ut så mycket snö att spåret inte ens fanns kvar.

Fy fan för Sörskog.

Men vi fick oss en stabil våffla i Värmestugan i alla fall.

Roadcrew

Både jag och min bror har ju nämnt att vi hade en mer eller mindre, ja, mest mer, inkompetent plåtslagare med oss ut i skidspåret. Ända sen han var med så har han bönat och bett om att få vara med i vårat fina gäng. "Snälla, kan jag inte få åka vasaloppet med er" stod han på sina knän och sa med gråten i halsen.

Självklart är vi i Klistervalla inte omänskliga, och vi vill gärna sträcka ut en hjälpande hand till någon som inte har några kompisar. Men samtidigt kan vi ju inte ha honom med på skidorna, då kommer vi aldrig att komma i mål om vi ska försöka gräva ur honom ur varenda snöhög från Sälen till Mora.

Så.. Vi beslutade helt enkelt att han får vara med och vara serviceteam. Han ska köra oss först till Norge och sedan ner till starten på söndagen. Takoteknologen vart överlycklig och tackade för hedersuppdraget med en tår trillandes nedför sin kind.

Vi i Team Klistervalla är inte bara briljanta skidåkare, vi är riktiga humanister också.

***

Hos IBM kan man göra en prognos på ens sluttid. Man får fylla i ålder, hur mycket tränad man är och vilken temperatur det kommer att vara. Min prognos är på 9 timmar och 14 minuter.

Om det här inte stämmer så kan IBM räkna med en fet stämmning.

***

Johan gjorde samma prognos, det kom upp en bild på en IBM anställd som skrattade hysteriskt.

10 dagar and counting

Det var då fan vad tiden ska gå fort. Inte länge sedan man fick det ödesdigra SMS:et från brorsan.

30 juni 2009 kl. 21.26
Vasaloppet, är du på?

Jävla härk.

***

Trots ett pressat schema så bestämde vi oss för att anordna ett litet event där våra fans och sponsorer skulle få ut och träna med sina idoler. Vi hade räknat en 50-100 deltagare, men när vi kom till arenan - så var det ingen där? Någon kärring här och där, men inga hardcore fans.

Det slutade att vi fick åka runt och leta. Vi hittade en vilsen själ i Herrhagen som fick duga. Mja, det gick väl sådär för killen. Han var ju inget fullblodsproffs som vissa andra, men lite potential kunde man skymta om man hade ledhund.

Idag så var Johan och jag ute. Jävla vallning. Vi åkte väl kanske runt 8-10km. Känner mig rätt sliten nu och det blir nog en ledig dag imorgon.

Vallning ja. Vi har bestämt oss för att lämna in skidorna till vår sponsor Intersport innan loppet då man uppenbarligen lär ha minst 5 i IQ för att lyckas någorlunda. Om nu skidorna inte är bortom all räddning efter våra vallningseskapader.

Plåtslagare på hal snö

Vi skulle ut och köra idag, men Johan bangade. Så i stället fick vi med oss en av våra belackare. Han brukar frekvent kommentera här på bloggen, han hävdar att han spöar oss med förbundna ögon.

Så var det upp till bevis för mannen som kallar sig takteknolog av guds nåde, som är mest känd för att ha lagt ett helt tak och utan lyckats göra en enda rak vinkel.

Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv, han var sämre än Johan på sitt första pass. Han vinglade runt som en a-lagare på stan, jag tappade räkningen på antalet vurpor. En höjdpunkt var i alla fall när han körde in huvudet så långt i en snöhög att man bara såg fötterna på karln.

Han skämde helt enkelt ut Team Klistervalla det grövsta, och det säger rätt mycket med tanke på hur mycket vi har lyckats skämt ut oss själva.

Så vi kan konstatera att han är inkompetent både på taken och i skidspåren.

Nu vill jag aldrig mer höra någonting om att vi är sopor Herr Plåtslagare!

Må fan ta Johan och Peter

Här ser man framemot en härlig skidtur tillsammans med sina lagkamrater, men redan innan jag fått på mig skidorna hade Brorsan och Johan bränt i väg som två skållade råttor. Så jag fick tuffa på själv hela jävla 25 kilometrarna.

Det gick ju som det gick.. knappt. Fy fan, efter 5 km var jag tvärslut, resten körde jag på rent hat mot min omvärld. Vanligtvis har jag inga problem att köra 5 km. Jag vete fan vad det var. Eller ja.. det enda jag åt på lördagen var lite tacopaj på hela dagen. Det kanske har nåt med saken att göra, om det inte har med saken att göra så har jag ett riktigt problem.

Jag kvaddade ju naturligtvis i en backjävel. Det står en fin skylt "Brant backe". Det borde även ha funnits en hög med papper och en tilläggsskylt, "Skriv testamente här". Smack sa det så låg jag och sprattlade som en säl på torra land.

Lyckades vurpa uppför också, en brant bracke. Vips så låg jag med pannan i backen, naturligtvis försökte jag skynda mig upp eftersom det kom folk, vilket bara resulterade i att jag drämde pannan i backen igen.

En bit in i loppet så blir det enkel spår och en rätt lång nedförsbacke. Så jag glider ut för backen, och brevid mig dyker en gubbe upp som glatt ropar "Man skulle ha hetat Ingemar Stenmark!". Jaha tänkte jag och väntade på att han skulle passera, men det gjorde han då inte alls.. så när jag kom ner till botten så tittade jag upp. Då stod gubben 3 meter ute i skogen och såg allmänt grinig ut. Han kom upp till mig lite senare och sa att han trodde han skulle hinna passsera innan spåret smalnade av. Men vad fan tror han, jag tar ju liksom upp 1½ spår.

Kontrollerna var ju fina. Fick man lite blåbärssoppa och vatten med en temperatur på ca 80 grader som var odrickbart. Men blåbärsoppan var fin.

Jag fattar verkligen hur fan Brorsans mage fungerar som inte tål blåbärsoppa. Han får fan ingen blåbärssoppa förren möjligtvis sista kontrollen på vasan. Mannen med IG i orienteringen lär hålla sig till spåren i stället för att leta efter en tall att krama.

Jag har idag lärt mig en sak, i skidåkning finns inga nedförsbackar, bara mer eller mindre branta uppförsbackar.

På slutet när jag kännde hoppet försvinna så vurpade en kille riktigt duktigt så jag fick garva lite, det tog mig ytterligare en kilometer. Då kliver en kille ur skidan och ramlar, så jag fick garva lite till.

När jag kommer in på målrakan så hör jag speakern. Här kommer "567 Erik Eriksson", och här kommer "546 Anders Andersson" och några till höga 500 nummer. Sen kommer jag "och här har vi nr 226..öhh...." tyst en bra stund, högst troligt fick han väl bläddra tillbaks lååångt i sina papper, "jaa, 226, Andreas Trones ja, bra kämpat". Ja eller hur.

Men jag fick en medalj och en skitäcklig korv när jag gick i mål.

Jag släpade min trötta lekamen till värmestugan där min bror och Johan setat i över en timme. Samt våran tränare, kulturmuppen, som gav mig onda ögat när han såg min tid.

Som brorsan skrev så har jag aldrig blivit tackad så mycket i hela mitt liv.

Johan är ett smartskaft, han har läst om bloddoping och dyker upp med en säck blodapelsiner. Det mest skrämmade när att jag inte helt säker på att han skämtar.

Två veckor kvar.. dra åt helvete.

Aldrig förr har så många..

.. haft så få att tacka som under dagens lopp! Vi i Team Klistervalla har medkänsla för andra åkare i spåret och flyttar oss glatt när någon hurtbulle ska fram. Tror att jag vart vart tackad en minst 100-150 gånger under 25km och brorsan var nog inte mycket sämre. Men det är så det ska vara!

Hur gick loppet då? Ja, det flöt på helt okey, händig som man är så hade man inte ens lyckats fästa nummerlappen ordentligt, så efter cirka 3km tappade jag den. Det är väl då tur att man har en fart som hade gjort att min blivit frånåkt av inlandsisen. Efter att ha säkerställt att nummerlappen sitter som den ska så var det dags att ta sig till vätskekontroll nummer 1. På vägen fanns det en helt fantastisk nedförsbacke som var väldigt lång och lagom brant. Men även solen har sina fläckar och givetvis möts man av ett jävla berg att bestiga.

I vätskekontrollen provsmakade jag givetvis hela sortimentet. När jag kommit fram till blåbärssoppan och funktionären märker att jag är lite sugen på den ger han mig ett glas och säger -"Ett glas diarré på burk, varsågod.". Jo, tack.

När det är cirka 6-7km kvar av loppet tycker blåbärssoppan att han spenderat nog med tid i min tarmflora. Mitt i granskogen. Jag kan ju inte ut i skogen och krama en gran, så det var bara att bita ihop. Eller klämma ihop rättare sagt.

4km kvar, sista vätskekontrollen. Världens längsta jävla backe. Uppför tamefan ända fram till mål. Har haft kramp i vaden ett par kilometer, och när jag närmade mig mål kändes det i armarna. Fyyfan.

Tog mig i mål på ungefär 2h 40 minuter. Någonting sånt. Johan tog sig i mål ungefär 8-9 minuter före mig, brorsan hade vi funderingar på om han inte skulle komma insläpandes av en skoter, hängandes raklång med ett rep runt magen. Men han tog sig i må till slut :)

Bara 6,5 mil till på det där så är vi i mål. Ja...

Inspiration

Inför söndagens tävlingsdebut så har jag letat på lite klipp för inspiration.

För mig och brorsan som är norrmän och har skidåkningen i blodet hittade jag det här, världens främsta vinterolympiker:

Johan då? Jo, jag letade på ett klipp även åt honom, Sveriges främste skidåkare genom tiderna.

Det känns rätt korrekt faktikst, jag och bror min kommer att skörda framgångar i spåret och Johan.. ja..

Hosjö!

Som tidigare nämnt var vi i det vackra Hosjö under lördagen för att visa upp oss för våra fans och sponsorer. Tyvärr dök ju varken fans eller sponsorer upp så vi fick åka utan att varken skriva autografer eller ta emot gratisprylar.

I vilket fall som helst så hade brorsan scoutat ett 30 km spår som vi skulle förnedra under de närmsta 2-3 timmarna. Efter 10 minuter står vi där och försöker minnas något av vår orienteringsutbildning man fick på mellanstadiet när en äldre herre ser oss tre förvirrade själar som troligtvis åkt vilse i vår jakt på en El Maco Grande-meny.

Han förklarar att ska vi åka 30km slingan så får vi vara beredda på att pulsa utan tillstymmelse till spår då det bara är en vandringsled och inte spårat överhuvudtaget. Bra scoutat som vanligt brorsan!

Efter ca 30 minuter när gubben gett oss alla instruktioner om hur vi ska åka så beger vi oss ut igen. Givetvis hade vi glömt allt han sa inom 4 minuter.

Spåret i Hosjö är lite som i Karlsbyheden, vilket inte är min favorittyp. Dvs banan är inte rund utan det är en sträcka som har lite grenar man får åka ut i. Alla leder givetvis till att man möts av en förbannad återvändsgränd och får vända och ta sig upp för dom där helvetes backarna man nyss avnjutit.

Totalt åkte vi nog ungefär 2,5h, hur långt det blir det vet jag inte. 2-3 km kanske? Spåren vid Pumpen vad nog bland de bättre vi har stött på under vår skidkarriär. Lite tungt att åka på vissa ställen då man kunde köra ner staven 2,5 meter i snön när man stakade, samt att spåren var rätt mjuka så man sjönk ner lite när man sköt ifrån. Men det beror nog mer på att vi är rätt feta och inte att spåren är dåliga.

Vi kan nog stolt avslöja att inget fall ägde rum under hela träningspasset!

Nu tar vi sikte på Falun- Borlänge loppet på söndag!

Fifan

.. inte lång tid kvar nu. Vi har planerat ett litet längre träningspass i helgen, men det sa vi ju när vi skulle upp till Norge på höghöjdsläger, och det gick ju sådär. Vi får se. Det ryktas om att Team Klistervalla kan dyka upp i det vackra Hosjö på lördagen, så håll utkik. Är ni i tid kan ni möjligtvis få autografer av mig och brorsan, Johan har inte lärt sig stava till sitt namn än.

Igår hade iallafall jag helt okey skidor då jag tagit bort mestadels av fästvallan som jag hade applicerat finfint på glidytan. Rundan igår började med ett varv runt Stångtjärn, sedan bakvänd 8km runda.

Hur gick det då? Jodå, om ni tänker att Usain Bolt(jag), Michael J Fox(Johan) och Stephen Hawkings(brorsan) skulle springa ett 100m lopp så har ni en aning om hur träningspasset gick.

Väl mött i helgen!

Argh

Lite tunnt med uppdateringar just nu, vi är ute och kör, så ni kan vara lugna.

Men mest sitter vi och stirrar på varandra apatiskt och tänker "24 dagar kvar, 24 dagar kvar, 24 dagar kvar". Johan har tillochmed gråtit en skvätt när han tänkt på hur kort tid det är kvar.

Vi ska försöka dra en riktig långrepa i helgen.. försöka dra några mil. Vi får väl se hur det går.

Nästa helg är ju Falun/Borlänge-loppet. Jag har ju lite stöddigt sagt åt en kollegas fru som också ska åka att hon får bereda sig på att bli duktigt i frånåkt. Vi får väl se om jag får äta upp det eller inte.