torsdag 20 maj 2010

Klistervalla - I ur och skur

Det regnade idag.

Nej, fel av mig.

Det tamejfan spruta ner regn under dagens träningspass. Vi var pissblöta efter att ha stigit ur bilen och Johan än en gång gått på blundern att köpa ett vätskebälte som han försökte få på sig. Sådana görs inte för dom lite grövre personligheterna, det hade vi ju redan konstaterat när vi försökte åka Öppet Spår förra gången. Min gick sönder när jag försökte sätta på mig den, brorsan hade den typ runt nacken och Johan hade den halvvägs nedför arslet.

Som sagt, det var väldigt blött och jag valde att inte ha med min telefon för att se hur fort vi sprang utan jag hade min vanliga klocka. Det här gjorde mig lite nervös då det står på den att den är vattensäker i 100m och vi skulle ju springa iallafall minst 4km. Den gick inte sönder.

Johan, fast vi redan var 110% blöta, så kämpade han frenetiskt från att springa i någon vattenpöl. Väldigt svårt måste jag tillägga då det var 4km sjö vi sprang i. När vi äntligen kom fram ut på slutspurten så slutade det givetvis att regna.

Kul liv.

onsdag 19 maj 2010

Skitträning part 2.0

Var ute själv idag då Johan hade annat för sig vid just den tidpunkten. Valde att köra "backen", 4km. Och som rubriken lyder så spelade min röv mig ett spratt idag igen. Jag lyckas ta mig ungefär 1,5 km in i skogen när helvetet brakar loss och jag såg ut som jag varit i Värmland i helgen när jag begav mig så sakterligen till bilen igen, förnedrad som vanligt.

lördag 15 maj 2010

Kommandorullning

Var ute på 6km slingan idag och efter cirka 1,2km så snubblar jag för tredje gången under försäsongen på en jävla sten, de två första gångerna lyckades jag ju rädda upp situationen. Tredje gången gillt heter det väl. I en nedförsbacke springer jag som sagt på en sten och inser att det här kommer sluta i en faceplant. Men ta mig fan, som den Jean-Claude Van Damme man är så gör jag århundradets kommandorullning, givetvis i en vattenpöl, studsar upp som en skadeskjuten hjort och fortsätter i samma tempo som att ingenting hade hänt.

Givetvis hade man åskådare också, en tant med två hundar kanske inte såg situationen precis som jag och sa något till mig, men då jag hade musik i öronen så svarade jag bara med ett "hej hej" till vad hon nu sa, medans jag skamsen, förnedrad och pissblöt fortsatte min slinga.

Det var varmt idag skall tilläggas.

söndag 9 maj 2010

Vedklyvning

Ja så kan man sammanfatta min helg. Började igår med en fin jogging tur med Johanna. Tyvärr blev det lite problem med syret till kroppen eftersom åkrarna vid sidan av vägen luktade zyklon B, hålla andan och jogga var ingen bra kombination. Det slutade med några Km avverkade så det gick fint.
Resten av tiden agerade jag dräng. Det blev vedklyvning i stora mått. Träd efter träd styckades till små pinnar av svett och ångest. Samma procedur skedde under söndagen, med ett litet undantag: Jag joggade inte en meter. Däremot drack jag kaffe, klappade på en katt och såg nå sportgrejs på TV. Det såg ut som sport iaf.

Fail

Johan var borta i helgen och det innebar att jag fick navigera själv i helgen. I lörsdags gick det smärtfritt, värre var det under söndagen.

Jag skulle prova ett nytt spår, ett 5.7km spår där man började samma som 6km och skulle komma fram vid stugan igen.Det gick för jävla bra att springa, hade ett bra tempo och var till och med nere på 7.24 på en kilometer! Efter cirka 3km ringer Hans Daniel och ställer dumma frågor, och som vanligt när man har med honom att göra så kommer det gå käpprätt vilken minut som helst.

Mycket riktigt.

Jag springer på, lättsprungen bana tills ungefär 4km strecket, då kommer århundradets jävla uppförsbacke, den tog aldrig slut. På toppen väntar en jävla vändplats, unga markeringar på någon stubbe vart man kan tänkas ta vägen. Hittar till slut en fin liten stig som delar sig, en stig som går uppför, och en stig som går nedför. Givetvis väljer man den som går nedför. När fanskapet i luren säger att jag närmar mig 6km börjar jag ana ugglor i mossen, skiten skulle ju bara vara 5.7km. Då uppenbarar sig äntligen en väg! Halleluja!

Tyvärr låg den förbannade vägen i Herrhagen. Nu måste jag alltså ta mig hela jävla vägen upp till Stångtjärn igen för att hämta bilen.

Efter ytterligare ~3,5km och rekord i antal svordomar når jag äntligen mitt mål! 5.7km vart tills slut 9.69km. Skulle bra gärna vilja veta var det var jag failade, troligtvis när jag valde den bekväma nedförsbacken istället för uppförsbacken.

Hur har det gått med träningen för Johan då? Jag vill ha en utförlig rapport.

torsdag 6 maj 2010

297

297 dagar kvar. Det går alldeles för fort. Inte länge sedan man satt här och sa att det var gott om tid att träna på, och det gick ju som det gick :)

Jag tror dock grunden kommer vara snäppet bättre denna gången då vi tränar rätt duktigt nu. Fick lite träningstips av min bror, en länk till expressen där dom tycker att man ska träna hjorthopp i uppförsbacke. Jag vet inte jag, man ser ju tillräckligt retarderad ut redan nu, det lär ju inte bli bättre om vi springer runt och hoppar som hjortar. Då står det nog inte på innan männen med vita rockar hämtar upp oss i Stångtjärn.

För övrigt så var jag nära döden i helgen när vi var ute och sprang. Folk tyckte vi var rätt värdelösa för att vi ramlade när vi åkte skidor. Det gick åtminstone fort i nedförsbackarna, det gjorde det inte när jag och Johan sprang i en liten nedförsbacke och jag snubblar på en stenjävel och ökar farten 200% och kan bara se framför mig hur jag kommer faceplanta rätt ner i en annan stenjävel och skrapa upp halva ansiktet, men jag lyckades på något sätt öka farten på benen och rädda mitt fagra ansikte från att ha agerat jordfräs.

Jag misstänker även att det är något fel på min hitech våg som jag köpte under Säsong 1. Vägde mig på morgonen, sedan klubbade man ner en brunbjörn och dennes familj. Därefter vägde jag mig igen. Jag hade gått upp ett kilo. Det måste ju ändå vara fysiskt omöjligt.

Nu blir det iallafall ut till Stångtjärn igen för ett nytt pass.

söndag 2 maj 2010

Skitträning

Vi bestämde oss för att springa 6km slingan idag. Efter ca 1km känner jag att magen inte är helt i balans, jag spelar en trudelutt för Johan som, innerst inne, tyckte att jag var ett musikaliskt geni.

Vi joggar vidare, eller enligt Johan som hämtat fakta från wikipedia så är benämningen på joggningen att springa 1km på ungefär 6,5 minut, så rent tekniskt är det väl gång vi håller på med. Här ligger jag ett par 3-4 meter före Johan när jag känner att jag lär lätta på gasen. Jag mår själv lite dåligt och får springa fortare för att komma ifrån stanken. En 2-3 sekunder senare hör man där bak - "AMEN VA FAN... PFFF". Pwned.

Det bådar inte gott det här tänkte jag. Mycket riktigt, med ca 1,5km kvar tar det hus i helvete, paniken infinner sig, svetten rinner och det är inte pga av löpningen. Hur ska jag överleva det här. Resterande sträcka är jag halvvägs ut i skogen ett flertal tillfällen för att krama ett och annat träd.

Jag tar mig i alla fall hem utan olyckor, slutet gott allting gott.. förutom lukten.