Då jag fyllde år igår så blev det celebert besök från Team Klistervalla och vår ungdomssektion. De hade bakat en trevlig kebabrulltårta som vi näringsriktigt smaskade i oss.
När det kommer till mina presenter så måste jag säga att jag är lite besviken. Av min käre bror fick jag en död, äcklig och illaluktande fisk som nu ligger i vår vallabod och gosar till sig, och av Johan, som man nästan kan tro är från Bjurs, den franska porrfilmen i DVD-format vi gav honom när han fyllde år. Begagnad.
Tyvärr fick jag bara till finsk text på filmen och jag förstår varken franska eller finska vilket gjorde att jag inte hängde med i handlingen.
Det var trevligt med besök iallafall, livliga diskussioner om allt mellan politik och lite mer suspekta saker som inte lämpar sig på en publik blogg. Givetvis förstod varken jag eller Johan någonting när det pratades politik, men min bror och kulturmuppen var i extas.
Nästa födelsedag har jag glömt vem det är, men det är inte jag. Det borde vara Johan, men jag är inte säker.
onsdag 25 augusti 2010
måndag 23 augusti 2010
Kost & träning
Kost är ju väldigt viktigt när man är elitidrottare som vi i Team Klistervalla. Tyvärr har jag inte levt som man lärt, dels för att jag är helt handikappad när jag kommer in i ett kök och dels för att man har exceptionellt bra grannar som kan laga mat (Läs Koppis).
Jag förstår fortfarande inte varför Percy Spencer aldrig fick ett Nobelpris?
Ett annat problem som jag har är Coca-cola. Det är gött, onyttigt och det konsumeras oändliga mängder. Once you go black, you wont go back, som man säger. Kan hända att jag hört det i ett annat sammanhang, men ni förstår poängen.
Nästa månad, alltså september ska det bli ändring. Under fyra veckor skall det icke konsumeras någon av Koppis exceptionella meny. Ingen annan pizzerias menyer för den delen heller. Inkluderat alla hamburgerhak och you name it.
Colan som tas intravenöst kommer även tas bort den med under fyra veckor. Min bror kommer säga att jag kommer misslyckas, men det gör han alltid. Han har kanske rätt i 95% av fallen också, men han kan inte parkera så han kan vara tyst. 1/9 till 1/10 är det nolltolerans mixat med extremt hård träning så får vi se om vi kan få ner hunk kroppen ett par kilon till.
Träningen under veckan har gått OK. Efter 20km förra lördagen så vart det ett 8km på måndagen, ett 5.7 på torsdagen, ett 1.8 på lördagen samt en 4.2:a på söndagen.
Tycker det är dags att för Johan att komma med lite uppdateringar till våra läsare nu. Skäms Johan.
Jag förstår fortfarande inte varför Percy Spencer aldrig fick ett Nobelpris?
Ett annat problem som jag har är Coca-cola. Det är gött, onyttigt och det konsumeras oändliga mängder. Once you go black, you wont go back, som man säger. Kan hända att jag hört det i ett annat sammanhang, men ni förstår poängen.
Nästa månad, alltså september ska det bli ändring. Under fyra veckor skall det icke konsumeras någon av Koppis exceptionella meny. Ingen annan pizzerias menyer för den delen heller. Inkluderat alla hamburgerhak och you name it.
Colan som tas intravenöst kommer även tas bort den med under fyra veckor. Min bror kommer säga att jag kommer misslyckas, men det gör han alltid. Han har kanske rätt i 95% av fallen också, men han kan inte parkera så han kan vara tyst. 1/9 till 1/10 är det nolltolerans mixat med extremt hård träning så får vi se om vi kan få ner hunk kroppen ett par kilon till.
Träningen under veckan har gått OK. Efter 20km förra lördagen så vart det ett 8km på måndagen, ett 5.7 på torsdagen, ett 1.8 på lördagen samt en 4.2:a på söndagen.
Tycker det är dags att för Johan att komma med lite uppdateringar till våra läsare nu. Skäms Johan.
lördag 14 augusti 2010
Tour de Källslätt
Björn på Running Wild pitchade en idé igår. Hör här. 20km. Källslätt. Lördag. 10.30. Peter. Klas. Björn. Johan. Redan här borde man ju kunnat anat vilken jävla dum idé det här var.
Skickar ett SMS till Johan och frågar om han ska med, men han kom med någon otydlig förklaring att han jobbar i helgen. Men jag, Klas och Björn dyker upp i Stångtjärn på lördagsmorgonen med ett glatt humör och fokusering i blicken. Björn vill ha med en vattenflaska, men jag och Klas tyckte det lät som en rätt dum idé.
Jag hänger med Klas och Björn i cirka 1,5km innan jag bestämmer mig för att lägga mig ett par kilometer bakom och se till att alla kommer säkert i mål. Första fem kilometrarna höll jag ett, i mitt mått, hyfsat tempo när jag ser både Klas och Björn står och stampar med fötterna och ivrigt pekar på klockorna och suckar. Nu är det ju så att jag njuter av min löpning och vill att den ska vara så länge som möjligt.
Hänger med dem i cirka 25 meter innan dom försvinner över krönet. Nästa 5 var riktigt tunga, en helvetes massa myrar med murkna trästockar som skulle likna någon typ av bro över första myren. Tror jag lyckades trampa sönder 90% av alla "broar" på sträckan. Var även nära att bryta ryggen när jag genar genom skogen i en nedförsbacke med våta träbroar.
Troligtvis har Klas och Björn redan hunnit till Källslätten nu och står där och stampar igen. Men det visar sig att jag är först till Källslätten, vissa säger att det är rå talang andra kanske tycker att deras de-tour på 2km hade något med saken att göra, men jag vet inte jag.
När vi väl är i halvvägs stannar vi till vid en brunn i Källslätten och dricker lite vatten, sen är vi vilse. Vi kan inte hitta spåret, det finns inga märkningar alls vart spåret tar vid igen utan det slutade tvärt när vi kom dit.
Vet inte riktigt hur länge vi var där, men det måste ha vart minst 30 minuter letandes efter spåret när Klas lyckas hitta en märkning ungefär 500m in i en skog och vi kan fortsätta vår väg mot Stångtjärn igen.
Jag känner mig i helt okey form här och trodde att det skulle bli en piss i Nilen att springa 10km till. Det sket sig ju duktigt. Efter 13km börjar kroppen påpeka vilken jävla idiot jag är, totalt uttorkad, 7km till närmsta vatten, ben som knappt kan lyftas 0,5cm över marken. Ja, jag vet att jag är en idiot. Men i det här fallet skyller jag helt på Björn.
Att 7 kilometer kan vara så långa! Det tog fan i mig aldrig slut. Man sprang och sprang och snitthastigheten var väl i klass med en död 112-åring. Vatten kanske inte hade varit en sån dum idé iallafall. Vädret hjälpte ju inte till heller, när vi började var det helt mulet och efter 13 km vart det 30 grader varmt och strålande solsken.
Murphys jävla lag.
Var ner halvägs i varje tillstymmelse till vattendrag för att få fukta tungan bara lite innan man kände gubbpungsdoften från varenda jävla ställe. När det var 3-4 kilometer kvar så fanns det inge saliv i käften kvar, försökte man spotta fick man sand i ögonen. Nu handlade det om överlevnad.
Ställde mig på alla fyra och kröp in till närmsta blåbärshav och festade loss. Det smakade gudomligt vill jag lova. Världens godaste bär. Här tänkte jag att nu lär dom andra kommit till Stångtjärn och anordnat en skallgångskjedja för att hitta min märgade kropp liggadens i en blåbärsbuske och frossa.
Men hör och häpna, när jag med tunga steg tar mig upp mot sista 3 kilometrarna hör jag Klas ropa - "Peeeeeter! Vad har vi gjort!?!?". Med tom blick säger jag knappt något, bara väser ut mitt hat mot Björn.
Dem hade tagit ännu en de-tour och snackat med en enduroförare och leechat vatten från honom medans jag hade kämpat för min överlevnad i blåbärsbusken.
De sista två kilometrarna grät jag inombords. Jag försökte springa, men jag fick stanna efter 10 meter och tycka synd om mig själv. Efter många om och men står jag nu där vid min bil, jag slänger mig in biljäveln och letar på min vattenflaska och trycker ner den i halsen och pressar ner så mycket vatten som möjligt.
Slutar iallafall på en finfin tid på 3 timmar och 34 jävla minuter. Jag gråter mig till sömns ikväll.
Backträning imorrn någon?
Skickar ett SMS till Johan och frågar om han ska med, men han kom med någon otydlig förklaring att han jobbar i helgen. Men jag, Klas och Björn dyker upp i Stångtjärn på lördagsmorgonen med ett glatt humör och fokusering i blicken. Björn vill ha med en vattenflaska, men jag och Klas tyckte det lät som en rätt dum idé.
Jag hänger med Klas och Björn i cirka 1,5km innan jag bestämmer mig för att lägga mig ett par kilometer bakom och se till att alla kommer säkert i mål. Första fem kilometrarna höll jag ett, i mitt mått, hyfsat tempo när jag ser både Klas och Björn står och stampar med fötterna och ivrigt pekar på klockorna och suckar. Nu är det ju så att jag njuter av min löpning och vill att den ska vara så länge som möjligt.
Hänger med dem i cirka 25 meter innan dom försvinner över krönet. Nästa 5 var riktigt tunga, en helvetes massa myrar med murkna trästockar som skulle likna någon typ av bro över första myren. Tror jag lyckades trampa sönder 90% av alla "broar" på sträckan. Var även nära att bryta ryggen när jag genar genom skogen i en nedförsbacke med våta träbroar.
Troligtvis har Klas och Björn redan hunnit till Källslätten nu och står där och stampar igen. Men det visar sig att jag är först till Källslätten, vissa säger att det är rå talang andra kanske tycker att deras de-tour på 2km hade något med saken att göra, men jag vet inte jag.
När vi väl är i halvvägs stannar vi till vid en brunn i Källslätten och dricker lite vatten, sen är vi vilse. Vi kan inte hitta spåret, det finns inga märkningar alls vart spåret tar vid igen utan det slutade tvärt när vi kom dit.
Vet inte riktigt hur länge vi var där, men det måste ha vart minst 30 minuter letandes efter spåret när Klas lyckas hitta en märkning ungefär 500m in i en skog och vi kan fortsätta vår väg mot Stångtjärn igen.
Jag känner mig i helt okey form här och trodde att det skulle bli en piss i Nilen att springa 10km till. Det sket sig ju duktigt. Efter 13km börjar kroppen påpeka vilken jävla idiot jag är, totalt uttorkad, 7km till närmsta vatten, ben som knappt kan lyftas 0,5cm över marken. Ja, jag vet att jag är en idiot. Men i det här fallet skyller jag helt på Björn.
Att 7 kilometer kan vara så långa! Det tog fan i mig aldrig slut. Man sprang och sprang och snitthastigheten var väl i klass med en död 112-åring. Vatten kanske inte hade varit en sån dum idé iallafall. Vädret hjälpte ju inte till heller, när vi började var det helt mulet och efter 13 km vart det 30 grader varmt och strålande solsken.
Murphys jävla lag.
Var ner halvägs i varje tillstymmelse till vattendrag för att få fukta tungan bara lite innan man kände gubbpungsdoften från varenda jävla ställe. När det var 3-4 kilometer kvar så fanns det inge saliv i käften kvar, försökte man spotta fick man sand i ögonen. Nu handlade det om överlevnad.
Ställde mig på alla fyra och kröp in till närmsta blåbärshav och festade loss. Det smakade gudomligt vill jag lova. Världens godaste bär. Här tänkte jag att nu lär dom andra kommit till Stångtjärn och anordnat en skallgångskjedja för att hitta min märgade kropp liggadens i en blåbärsbuske och frossa.
Men hör och häpna, när jag med tunga steg tar mig upp mot sista 3 kilometrarna hör jag Klas ropa - "Peeeeeter! Vad har vi gjort!?!?". Med tom blick säger jag knappt något, bara väser ut mitt hat mot Björn.
Dem hade tagit ännu en de-tour och snackat med en enduroförare och leechat vatten från honom medans jag hade kämpat för min överlevnad i blåbärsbusken.
De sista två kilometrarna grät jag inombords. Jag försökte springa, men jag fick stanna efter 10 meter och tycka synd om mig själv. Efter många om och men står jag nu där vid min bil, jag slänger mig in biljäveln och letar på min vattenflaska och trycker ner den i halsen och pressar ner så mycket vatten som möjligt.
Slutar iallafall på en finfin tid på 3 timmar och 34 jävla minuter. Jag gråter mig till sömns ikväll.
Backträning imorrn någon?
lördag 7 augusti 2010
måndag 2 augusti 2010
Dåligt
Ja, skämmes tamefan. Det är väldigt dåliga uppdateringar nu. Så här i semestertider har jag varit lite dålig med träningen, men ändå gjort en del pass.
Förra veckan införskaffade jag mig dock en Garmin Forerunner 305, hitech pryl som talar om för dig hur extremt jävla dåligt tränad du är. Förr kunde man bara gissa, nu får man exakta siffror på hur kass man är, underbart. Min hjärtfrekvens t ex., jag har en helt okey vilopuls på runt 70 slag i minuten. Efter kanske 90 meter utifrån mina tester under helgen så är jag uppe och sniffar på maxpuls. Det är lite jobbigt måste jag säga när 99% av träningen är kvar.
Jag kan verkligen rekommendera Garmin Forerunner 305, extremt kul pryl och avsevärt mycket bättre gps än den på iFånen. Tattar Intersport skulle ha 2500:- för skiten. Beställde den från PC City för 1700:- inkl frakt. Lagom prisskillnad.
Johan då? Ja.. vårt planerade bergspass under söndagen fick ett abrupt slut 7h innan vi börjat då jag får ett SMS som säger;
Så var det med det träningspasset, och då jag är en person med lagkänsla så ställde även jag in mitt pass under söndagen och åt äckliga mängder med grillad kyckling och potatis istället.
Förra veckan införskaffade jag mig dock en Garmin Forerunner 305, hitech pryl som talar om för dig hur extremt jävla dåligt tränad du är. Förr kunde man bara gissa, nu får man exakta siffror på hur kass man är, underbart. Min hjärtfrekvens t ex., jag har en helt okey vilopuls på runt 70 slag i minuten. Efter kanske 90 meter utifrån mina tester under helgen så är jag uppe och sniffar på maxpuls. Det är lite jobbigt måste jag säga när 99% av träningen är kvar.
Jag kan verkligen rekommendera Garmin Forerunner 305, extremt kul pryl och avsevärt mycket bättre gps än den på iFånen. Tattar Intersport skulle ha 2500:- för skiten. Beställde den från PC City för 1700:- inkl frakt. Lagom prisskillnad.
Johan då? Ja.. vårt planerade bergspass under söndagen fick ett abrupt slut 7h innan vi börjat då jag får ett SMS som säger;
Du öh röttvin+mintu+veteöl=dåligt
Så var det med det träningspasset, och då jag är en person med lagkänsla så ställde även jag in mitt pass under söndagen och åt äckliga mängder med grillad kyckling och potatis istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)