måndag 31 januari 2011

Team Klistervalla: Peter


Peter Trones
------------------------------------------------------------
* Sista plats i Intersportloppet, 2011
* Trea från slutet i Träflasklöpet, 2010
* Sista plats på 6:e sträckan i Vasastafetten, 2009
* Brutit i Risberg efter 5,5h, Öppet spår, 2010
* Sista plats på företagsstafetten(mixed class), 2010

Stjärnan i laget.

söndag 30 januari 2011

Stakträning, fattigare och skitspår

Så kan man väl summera dagen. Jag var ut till Sundborn för första gången och skulle köra lite stakträning med Stefan. Det sägs ju att man borde staka mycket när man åker långlopp, men det sägs ju även att det är kul att åka långlopp, så man vet ju inte vad man ska tro.

Efter lite snabba instruktioner och tips så gick det faktiskt rätt hyfsat, tills man kommer till något som kan liknas en uppförsbacke. Min extremt trimmade kropp gillar helt enkelt inte uppförsbackar, man försöker men armarna vill liksom inte flytta mitt fjäderlätta arsle framåt av någon anledning. Jag tog mig runt ett varv iallafall, på väldigt fina spår skall tilläggas innan vi åkte och fikade istället.

Efter det så skulle jag in på kontoret för att hämta lite grejer. Peter var där, ni vet, skotten. Snackade lite med honom, fast jag vet att man inte borde, det kommer alltid någon ny dum idé man måste vara med på. Förra gången var det Orsa Skimarathon, den här gången var det Bergabo maraton nu till helgen. 24km. 250 spänn. Efter en kort övertalning så sa jag väl att jag skulle nog kanske eventuellt skulle vara med. Under den tiden fick jag en p-lapp på 400:-.

400 spänn fattigare begav jag mig upp till Stångtjärn för att prova något varv, men det var så inihelvete med barr och annat skit i spåren att det bara blev ett varv innan jag tröttnade.

Det sägs även att SISU och skidlandslaget var där för att spela in en instruktionsfilm i stakning. Den kan nog dyka upp på bloggen senare.

torsdag 27 januari 2011

Då kör vi igen då...

Det tog lite tid att komma ner på jorden igen efter helgens succé, men man kan inte bara gå och glänsa, så 3 dagars ledigt från träning fick räcka. Stångtjärn och badminton stod på schemat idag.

Satt på jobbet idag och läste lite dumma grejer. Såg en grej för att träna uthållighet så skulle man typ åka så att pulsen låg på cirka 137 bpm.

Tydligen var inte parametern tjock med i detta upplägg, då 137 bpm betydde att man stod still. Vred man nacken så la den sig på det normala, 170 bpm. Och det är där det ligger. Snittade 172 idag och hade 175 i snitt på Intersportloppet. Om det är bra eller dåligt vet jag ej :)

Körde tre varv runt sjön. Väldigt isigt i spåren så det kändes som att det gick snabbt. Varvtiderna låg på 9.10, 10.15, 9.26. Tog mig sedan till badmintonhallen och förlorade fyra(av fyra) matcher innan jag gick hem.

12 februari kör vi nästa lopp. Orsa Skimarathon. Jag ställer nog upp på 21km. Om Johan ska med eller inte, det vet jag inte. Men man får medalj. Vafan fick man inte det för på Intersportloppet? Dåligt!

Den 20:e blir det Falun-Borlänge loppet igen. Kommer passa oss jävligt bra då följande står på deras hemsida
"I år blir det ingen medalj till åkare vid fullföljt lopp."
Jag gillar't. Thinking outside of the box. Medalj till dom vi får hämta med skoter! Bra tänkt, det gäller att värna om de med lite sämre förmågor!

Späckade helger alltså fram tills Öppet Spår. Förstår dock fortfarande inte hur man kan åka 90km, utan bil.

Klistervalla-andan

Här har vi en kille som verkligen anammat klistervalla-andan till punkt och pricka.

söndag 23 januari 2011

Dagen efter

Ja, nu sitter man här. Förnedrad av nästan fem timmars tortyr. Det kan omöjligen finnas någon individ i världen som njuter av detta. Helt omöjligt.

Jag ska försöka beskriva loppet i sin helhet. Vi scoutar fältet och ser en lucka längst bak som vi tycker passa oss. Jag hade väl hoppats att det skulle komma lite fler folk och ställa sig bakom, men nej, vi startade verkligen sist. Eller näst sist rättare sagt. Den sista var en ståtlig man med reflexväst och var så kallad efterpatrull. Man kan säga att jag vart rätt bekant med denna man.

Starten går och innan man hunnit tagit första staktaget så är allt folk borta. Och för att inte verka totalt värdelös så försöker man ju hänga på. Folk hade ett sånt jävla tempo, helt sjukt.

Efter 600m börjar min kropp klaga.
Kroppen: Öhh, du... vad håller du på med?
Jag: Åker skidor, håll käft.
Kroppen: Okey okey...

Hade väl en 7-8 stycken bakom mig första kilometern innan jag accepterade mitt öde och väntade in efterpatrullen. Han hinner ikapp mig och det första han säger är -"Jaha, hur tycker du det här går då?"

Efter ett tag så står en äldre dam och pillar med sitt vätskebälte, då ser jag min chans och ökar farten lite för att försöka droppa efterpatrullen. Ser en annan sopa jag tar sikte på, alltså hans teknik var inte bra. Hänger på honom ett tag för att hitta en lucka, men det visar sig att kondition spöar teknik vilken dag som helst. Tar inte många minuter innan damen jag passerade kommer jagandes. Jag accepterar mitt öde och väntar in efterpatrullen.

Första 20 kilometerna går helt okey faktiskt, sen börjar kroppen klaga igen.
Kroppen: Men är du helt jävla bränd ditt förbannade cp?
Jag: ...
Kroppen: Jävlas du med mig, så jävlas jag med dig...
Och som den gjorde, man har inte upplevt smärta innan man gett sig på något så dumt att åka skidor alldeles för länge, det vill jag lova.

Härifrån var det bara mental åkning. "Håll, dig på benen Peter". Det var enda jag kunde tänka på i nedförsbackarna för hade jag ramlat hade jag fan inte tagit mig upp. Jag hade fått hoppas på att någon jägare som var ute på vargjakt hade misstagit mig för en varg och avslutat mitt lidande.

Vi tar oss tillbaka till efterpatrullen. Vi kan kalla honom Mr Motivator, då han försökte peppa mig lite, även om jag tycker hans metoder var lite udda. När man är helt slut, man vill bara lägga sig ned och sakta avlida. Då är det sista man vill höra "Om 2km, då kommer Lundbergsbackarna... väldigt många som bryts ner där...".

Okey, tack.

Eller, "Den här backen som kommer snart, jag kan ärligt säga att det är den tuffaste på hela Vasaloppet"

Mm, kul att höra, men du, du har inte mot förmodan en pistol med dig som jag skulle kunna få låna en snabbis?

Men det var bara att bita ihop och tänka att jag ska fanimej ta mig till det där jävla Mora. När jag kommer till Hökberg så nästintill jublar folk där när dom ser mig och Mr Motivator. Innan jag tagit mig upp för backen till kontrollen har dom börjat riva skiten. Jag frågar första killen jag möter om jag har chans till spurtpriset som var i Hökberg. Han såg inte road ut och sa -"Nej".

Häpp.

Efter Hökberg kom de sjukaste backarna jag någonsin upplevt. Nu var jag själv där, men jag kan bara tänka mig hur många dödsfall det blir när klungor på 30-40 pers ska ner där.

Åker en stund själv då Mr Motivator stannade till vid kontrollen, då kroppen börjar igen.
Kroppen: Haha, vet du vad? :D
Jag: Öhh, nej... vadå?
Kroppen: Du är skitnödig! :D
Jag: ...
Bara att bita ihop, klämma ihop skinkorna och fortsätta sitt lidande vidare mot Eldris.

Efter sju svåra år tar jag mig in till Eldris där min bror står och stampar. Får lite vätska av en kvinna. Hon försöker hitta något positivt att säga till mig. Hon beslutade att påpeka vilka fina handskar jag hade.

Jag tar mina fina handskar och beger mig de sista 9 kilometerna mot det där förbannade Mora och glider in, till funktionärernas glada tillrop så dom fick gå hem nångång, i mål på fina 4.53 och en hedrande sista plats!

35 dagar till vi ska åka samma sträcka två gånger.
Hur i hela helvete det ska gå till återstår att se.

lördag 22 januari 2011

Succé!

Dagens Intersportlopp var stor Succé

I motionsklassen såg det ut så här:
107 567 Johan Danielsson Team Klistervalla 4:30:37

111 578 Peter Trones Team Klistervalla 4:53:03

Både Brorsan och Johan under 5 timmar! Det är fantastiskt.

Dessutom vart min bror historisk, den första att komma helt sist i det första Intersportloppet. Klistervalla skriver helt enkelt historia, det är bara att vänja sig.

Våran teknikcoach Lina sågs längs spåret med glada tillrop om att åka stort.

Brorsan fick en ny god vän i form av spårpatrullen han åkte tillsammans med i 4,2 av dom 4,3 milen.

Stefan, chef i vårat vallateam, hade fått riktigt fin ordning på skidorna vad jag förstod från mina lagkamrater. Glidet var kanon.

Överlag så var det över förväntan helt enkelt.

Dock vill jag klaga på den jävla tångräka som märker ut vart kontrollerna är. Jag hittade aldrig hökberg alls, och efter att irrar runt i 1½ timme så hittade jag till Eldris. Som inte ens hette Eldris, utan nåt helt annat. Hur fan ska man veta hur man ska åka om det är skyltat till nåt annat namn?

Men men, sånt får man ha överseende med en dag som denna. Jag kan tillochmed ha överseende med att Johan och Brorsan jagade upp mig i ottan för att dom skulle vara där i god tid för att värma upp och hämta nummerlapp. Vi satt på parkeringen i 1 timme och 15 minuter innan vi gick till starten och väntade ytterligare. Jag såg inte heller röken av nån uppvärmning.

Jag återkommer med vinnare i tävlingen.

*EDIT*
Nu har jag räknat på vinnare i T-shirt tävlingen. Eventuella överklaganden på domaren beslut skickas till nån annan än mig.

Tävlingen avgjordes med en tåspets i princip. Signaturen Carsten hade fel på sammanlagt 70 minuter. Men det räckte tyvärr inte, Erik från Brinner smet in före med fel på sammanlagt 69 minuter. 1 minuts skillnad. Så grattis Erik. Du ska få en tröja personligen levererad av valfri Klistervalla medlem, samt en liten sång från vald person.

mål

båda i mål. johan på drygt 4.30, bror på drygt 4.55. imponerande!

eldris

efter evigheter hittade jag eldris som heter nåt helt annat. hökberg hittade jag inte alls. får jag tag på rövtorkaren som skyltat så jävlar. johan in på 3.45 och bror 4.00 Ca iaf

vilse

jag har åkt vilse. jag är i mora. jag har missat 2 kontroller. tyckte det var långt. hur fan hittar man till eldris och va fan det andra hette?

första kontrollen

johan gled in på 1.35 lite drygt. hade en 5-6 åkare bakom sig. han såg ut att känna sig hyfsad. drygt 1.40 så kom bror, han hade egen ledsagare med sig. alltså nissen som åker sist i gul väst och ser till att ingen blir kvar i skogen. bra kämpat av båda två. nu drar jag te nästa kontroll. kudos till stefan, dom påstår att dom har bra vallat

starten har gått

då var dom i väg. dom la sig direkt längst bak för att leta efter lämpligt ställe att göra ryck på. eller ja, det var faktiskt 4 som låg bakom. såg inga andra korvgrillare dock, men midjeväskor verkar godkänt. funktionären som visade in i fållan anmärkte på ryggsäckarn, han tyckte att såna hör hemma i bilen. vadan detta hat mot ryggsäckar? kan nån förklara?

snart start

vi har fått träffa lite fans på parkeringen, det är alltid trevligt. vi har även fått lärt oss, som peter och johan har, att om man åker med ryggsäck så kallas man 'korvgrillare'. korvgrillare möts med viss förakt, så det passar oss utmärkt. vi slår bäst från underläge.  

på plats

Jaha, då var vi vid starten. brorsan ser laddad ut och johan käkar Konjaksmedwurst. det snöar rätt bra här, så dom gnäller en del över det. jag ska försöka hålla er uppdaterade om tider under dagen.

fredag 21 januari 2011

Kommuns finaste skidor

Igår fick Team Klistervalla en kurs i ja någon form av vallning. Vad som hände är jag osäker på men skidorna ser väldigt fina ut nu.

Vi dyker upp 17:30 jag säger på skoj till Peter att den där Stefan kanske bor i källaren. Stefan öppnar och säger "ska vi gå ner till källaren då" Jaha okej tänkte jag. Därnere hade han sin fina vallabod, det enda som fattades var en hylla som Masmästaren vägrat sätta upp.

Vad som sen skedde under två timmar är jag osäker på, han kladda och skrapa och meckade med en hårtork, Förlåt Stefan "hårfön". Vi fick bl.a. valla med fluor, vilket tydligen var bra. Sen körde han med någon form av press på glidzonerna, blev våffelmärken och det var tydligen bra.

Åtta lager senare var det klart, Stefan fick en T-shirt och en pin. Vi fick fina skidor och en varsin mössa, tack Stefan.











torsdag 20 januari 2011

Två dagar kvar

Bara två dagar kvar nu till Intersportloppet. Man kan ta på spänningen i lägret. Eller ja, läger och läger, vi har väl mest vilat oss i form på varsin front denna vecka.

Vi kan iallafall se att det är Johan som har en enorm press på sig att prestera på lördag. Lagets framtid hänger på hans axlar nu, medans de flesta tror att min chans till överlevnad är minimal. Johan, kan man säga är lite som José Mourinho, han drar fokus bort från stjärnorna, dvs jag, så att de kan jobba ostört medans han får all press på sig. Det är lagkänsla det.

Kl 11 är det start alltså. Det är även deadline på tävlingen då, så skynda er och förutse framtiden i denna post och ta chansen att vinna en jävligt snygg t-shirt. Prickar ni tiden exakt på sekunden så kan vi eventuellt skicka med en pinjävel också.
Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

Kommer Johan klara av all press som ligger på honom nu? Eller kör han åt fel håll och hamnar i Sälen? Överlever jag? Kör min bror i diket? Svaren får ni på Söndag då någon av oss förhoppningsvis tagit sig till Mora.

Annars önskar vi Johan lycka till på tentamen i 'Rektoskopi, mot patientens vilja' som äger rum idag!

måndag 17 januari 2011

Intersportloppet

Brorsan och johan har bestämt sig för att köra Interportloppet kommande helg.

43 underbara kilometer från Oxberg till Mora. Jag vart tydligen utnämd till serviceteam, "-om han ens duger till det" hörde jag Johan mumla.

Men men, nog om det. För att blanda in lite spänning och öka intresset för loppet så utnämner jag härmed en liten tävling. I potten finns en otroligt stilig Klistervalla t-shirt i, jag tror det är Large, kan vara XL oxå. Det är i alla fall den sista utan ägare som existerar, så nu är det sista chansen.

Tävlingen då? Enkelt. Ni gissar helt enkelt i kommentatorsfältet på vilka tider Johan och Peter går i mål. Närmast på båda två vinner. Det går även att gissa på vart dom bryter och vilken tid dom har då.

Loppet ser ut så här:
Start i Oxberg 11:00
Kontroll Oxberg 29 km till mål
Kontroll Hökberg 18 km till mål
Kontroll Eldris 8 km till mål
Mål i Mora


Så godkänd medverkan i tävlingen ska se ut så här:
Peter, Bryter i Oxberg, 3:07
Johan, bryter i Hökberg, 5:09

Alternativt
Peter, Målgång, 8:34
Johan, Målgång, 9:45

Enkelt.

Ni får gissa fram tills starten på lördag 11:00.

söndag 16 januari 2011

Skitdag

Vi bestämde igår att vi skulle försöka köra ett litet längre pass idag. Vad händer? Jo, det är typ 20 grader varmare än igår, det regnar och Falu Kommun hade spetsat banorna lite.

Redan innan vi börjat kommer det en skräckslagen man nedför sista backen och stoppar oss och säger något i stilen "Åk förhelvete inte, ni kommer inte levande härifrån".

Okej.

Vi väljer att ignorera tipset och fortsätter. Efter första uppförsbacken börjar vi ångra oss när vårt fäste inte existerar, det är 1m framåt, 7,5 bakåt. Men skam den som ger sig, vi stannar och tar fram en burk med klistervalla. Jag vet ej hur den funkar, men vi hävde på ett jävla lager. Eller lager är väl synd att säga, en sörja iallafall.

Efter vallningen blev vi jagade av pistmaskinen som var ute. Det var jobbigt.

Falu Kommun har ju som känt nille på hoppbackar. Tycker dock det har gått för långt nu när dom smygit in små hoppbackar i varje nedförsbacke ute i spåret. Totalt livsfarligt när man kommer nedför backen och ser ett jävla hopp mitt i spåret.




Och det var inte bara en sån där, det var hur många som helst. Så hela träningen gick ut på att ta sig upp för backar, och sedan ta sig levande ner. Mycket plogande vart det då ingen av oss riktigt vågade lite på vart dessa hopp skulle dyka upp.

Tydligen hade det redan hänt en olycka med en axel ur led innan vi kom dit. Illa.

Sen när vi skulle därifrån så börjar mongo pegotten att jävlas igen. Något fel med avgasrensningen. Kul. Köp aldrig franskt bajs. Tack för mig.

Teknikkurs

Vi var inbjudna på teknikkurs idag på Lugnet med Lina. Min bror började givetvis redan på morgonen att gråta om att det var kallt ute. Kärring.

Johan och jag tyckte givetvis det kunde ha varit lite kallare så han hade fått lida lite mer. Tyvärr vart det inte så.

Kurs vart det i vilket fall som helst. Jag och Johan var ju givetvis i topptrim medans min bror, ja, han är min bror, det räcker väl så. Vi åkte upp dit vi trodde vi skulle vara. Dock hörde vi från brorsan senare att vi inte skulle åka så långt som jag och Johan gjorde, han grinade nämligen om det också. Kärring.

Annars fick vi åka skidor utan stödhjul, stakning, saxning och kurvtagning. Balanssinnet är lite vagt på alla tre så mycket av detta var lite utav en utmaning.

På slutet höll vi en liten kurs i fallteknik som Lina klarade med bravur. Då hon klarade kursen belönades hon med en officiel Team Klistervalla t-shirt!



Givetvis tog vi lite dokumentärbilder med kameran också för de som är intresserade hur eliten tränar.



Provade ett nytt program, så det är lite halvkasst, men det funkar. För övrigt är Johan en idiot. Mr jagplacerarkameransåjagfilmarluftendetblirjävligtbra.

onsdag 12 januari 2011

Lisette's deathcamp

Ja kanske inte så farligt men nästan. Efter den trevliga turen i Norge där jag inte alls var gnällig fanns en viss avsaknad av skidåkning. När jag kom hem på lördagen befann sig Johannas kusin Lisette på plats. Hon hade sprungit hit från Västerås, det är nämligen det hon gör. Hon springer mil efter mil till vardags och är således en aning tränad.

Det föreslogs en liten runda i Sörskog vilket passade utmärkt med tanken på Norge resan. Sagt och gjort vi beger oss dit på söndagen för att på sin höjd åka 13km. Johanna tog sig fram bra men stannade på 7km, Lisette och jag drog vidare på 13km. Efter någon timme av svett och smärta kommer vi till en kringla av något slag, eftersom banan var så ologiskt byggd tappade jag all förmåga till att tänka. Då passade Lisette på att lura in mig på 18km banan. Först förstod jag ingenting, men efter ett par km med endast 18km skylten började min hjärna lägga ihop pusslet.

Vi turades om att åka först och Lisette gav lite tips om min arm-teknik som var medelmåttig. Sen lärde hon mig hur jag ska göra för att åka fortare i backar, vilket jag försökt undvika i min skidkarriär. Efter ytterligare någon timme så var vi äntligen framme, 18km och det var rätt okej ändå. Eller jag intalar mig att det inte var så drygt som det var.

Efter träningen joggade Lisette hem till Västerås igen, själv stod jag i duschen och snyftade.

måndag 10 januari 2011

Lugnet,10km i mörker

Johan imponerade under gårdagen med att tugga 18km i Sörskog medans jag tog det lite lugnt. Istället drog jag och the scottish pro athlete upp till Lugnet idag för att prova lite mörkerkörning. Fick låna ett pannband med en lampa som var lite sådär, fyller väl sin funktion om man vet hur banan går, vilket jag inte gjorde givetvis.

Och vad ska man säga om banhelvetet. Bara uppför. Inget jävla fäste. Såg cirka 1,5m framför mig med pannlampan i totalt jävla beckmörker.

Jag, mörker och skidåkning är inte vänner så att säga. Jag behöver ha minst 15m att förbereda mig för ett så säkert fail som möjligt så jag inte behöver hamna i en gipsvagga. Jag tog det dock väldigt lugnt idag, då jag inte gillade det jag såg(ingenting) när jag tittade nedför backarna.

När man efter många om och med tagit sig till toppen så är det lixom en enda nedförsbacke ner. Fortfarande lika mörkt. Kul.

Har numer inga ljumskar kvar då dessa vart nermalda av all plogning ner till mål. Första och enda gången jag provar mörkerkörning. Min dödslängtan är fortfarande inte tillräckligt stor.

söndag 9 januari 2011

Träningsläger

Som sagt, vi begav ju oss på ett litet träningsläger till Norge. Brorsan sammanfattade förra årets läger rätt bra i ett tidigare inlägg, och allt pekade väl på att det inte skulle gå så mycket bättre i år.

I år påpekade jag att vi INTE skulle köpa mat för 700 pers som vi gjorde förra året. Jag blev nedröstad i år igen. Notan slutade någonstans runt 1500:- för typ två dar. Givetvis åt vi inte en bråkdel och Johan fick än en gång ta med sig mat för 4,5 månad.

Träningen då? Jodå, vi gick ju upp relativt tidigt och begav oss till arenan. Jag hade förutspått att farten skulle ligga runt 1,5km/h men så illa var det inte, men nästan. Visst, vi hade ju lite skador på vägen, men 5.2km/h är väl ganska så jävla värdelöst.

Skador ja, första och enda nedförsbacken dök upp så jag skinkade ner så fort jag kunde, och fort gick det. 34km/h, för att sedan sakta ner i ultrarapid med ansiktet och axeln. Ej att rekommendera.

Min bror kommer failandes nedför backen en stund senare och förklarar att han också har bromsat med ansiktet. Vi åker hem.

Takräven
Ja, denna fantastiska takräv som det talats om i över ett års tid. Nu skulle den äntligen få visa upp sig. Den kom, den sågs, den failade så jävla hårt. Vilket jävla skit. Bra i teorin, värdelös i praktiken. Jag och Johan gick tillbaka till grunderna i takskottning och gjorde det manuellt istället.

Video
En liten sammanställning om lägret.

fredag 7 januari 2011

I Norge kan ingen höra dig skrika

Nu är vi då på plats äran och hjältarnas land, Norge närmare bestämt. Vi kom upp i går kväll efter att ha åkt bakom plogbilar i 30 km/h halva vägen. Det första vi såg var 50 cm snö på uppfarten, så det var skarpt läge direkt, bara ut och skotta bort skiten.


I dag skulle vi i alla fall upp tidigt och åka en långvända i vackra Trysil.


Klockan 12.00 var vi på väg ut.


Helt fantastiskt dag, solen sken, -8 och perfekta spår. Brorsan och Johan tyckte att jag åkte sakta, men jag försökte förklara att en sån här dag måste man njuta, inte hetsa. Det hade alltså ingenting med att jag är otränad att göra. Absolut inte.


Det gick i alla fall ganska bra, vi åkte en slinga som gick uppåt i ungefär 15 mil för att sedan vända tillbaks ner. Vi har tidigare haft lite problem med just nedåt. Ingen skillnad nu. Brorsans GPS visade maxhastighet på runt 40 km/h ned för den backen.

3 idioter + vingliga skidor + 40 km/h är ett recept på katastrof.

Brorsan och Johan drog i väg nedför backen, och jag åkte ut sist. Det gick vansinnigt fort och jag fick framvikt och kände att skidorna försvann rakt bakåt. Så jag slog huvudet rätt i backen och bromsade upp all hastighet med ansiktet. Jag var nästan säker på att jag skulle tuppa av när jag låg där och det bara blixtrade framför ögonen. Men jag lyckades samla ihop sakerna som låg utspridda, glasögonen, mössan och stoltheten.


Efter att ha hämtat mig börjar jag sakta ta mig ned för resten av backen. Där hittar jag min bror i en blöt hög med sina skidor 15 meter lägre fram. Han har gjort ungefär samma sak som jag, men bromsat med axeln i stället.


Mycket dumt att bromsa med en viktig kroppsdel.


Eftersom brorsan inte kan använda axeln längre så vänder vi hemåt, brorsan stakandes med en arm. Johan då? Uppenbarligen har han inga skrupler över att lämna fallna kamrater ute i skogen, han bara skrattade åt oss och skidade i väg, det var det sista vi såg av honom innan bilen.


Så nu sitter vi i stugan lite lagom sargade och ska laga nån form av mat.


Jag bjuder på två bilder från den fina turen:




onsdag 5 januari 2011

Varm bil och nytt rekord

Inför det stundande träningslägret bestämde vi oss för att ta ett styrelsemöte på lunchen och diskutera hur detta skulle gå till på smidigast sätt. Johan krävde, än en gång, att vi skulle till CityGross och köpa baconchips och fick han inte äta mat på Donken i Mora på vägen upp så skulle han stanna hemma. Eftersom vi så gärna vill ha med Johan på lägret så gav vi efter för hans krav.

Under stora protester skall tilläggas.

Efter lunchen så hade jag tappat bort bilnyckeln till kära Pegotten, fast egentligen hade jag inte det, utan som den exemplariske klubbkompisen man är, så hade jag lämnat bilnyckeln i bilen och låtit bilen stå på tomgång medans vi käkade lunch en timme. Allt för att laget inte skulle frysa när de blev skjutsade ned på stan. Teamkänsla kallas det.

På kvällsningen begav det sig till Stångtjärn för lite gnidande. Stjärnan, Johan och Johanna stod på startlinjen för ett par varv runt sjön. Första och andra varvet gick bra, Johanna klev av efter det, Johan fick dödsryckningar och drog i väg på det tredje varvet i en sjuhelvetes fart. Jag fick pressa som fan för att hänga på.

Efter halva varvet stöter vi på ett fan i en uppförsbacke som vi fick lov att imponera på och pressa förbi. Tungt som fan, hjärtat gick i 280 och i slutändan så tvivlar jag på att han var särskilt imponerad. Han hade iallafall läst om oss.

Johan kliver av efter tredje varvet, medans jag tänkte försöka köra minst två varv till så man kan komma under timmen per mil. Benen var extremt tunga efter ett gympass från gårdagen, men det var bara att tugga. Tar mig i mål på 56 minuter 4 sekunder på sträckan 9.43km med snittfart på 10.1km/h!

Men nu är det träningsläger nästa, så snittfarten kommer minska till en 1,5km/h nu när min bror som tror att han är en traktor ska med.

Väl mött!

tisdag 4 januari 2011

Nattsvart

Medans Johan igår satt och googlade vart man kunde köpa mest prisvärda baconchips till träningslägret i helgen, så var jag ute i Stångtjärn på måndagskvällen och gned. Fina 10 minus, helt okey fäste och bra glid gjorde att det gick ohyggligt fort.

När man nått toppen efter cirka 2,5km och tagit sig ned för nedförsbacken, lyckligtvis, så stängs lysena av. Inte för att det gjorde något, då varannan lampa redan är trasig. Men det vart iallafall jävligt mörkt, och uppenbarligen fanns det inte en jävel borta vid stugan för jag hann åka raksträckan och runt halva sjön innan jag såg något igen.

Tappade mycket tid här. Illa. Lyckades även spetsa mig själv med staven i en nedförsbacke så jag fick ett mysigt blåmärke på magen. Gjorde ont som fan. Tur man har massa vaddering just där.

Pressade i vilket fall som helst vidare. Tog mig 3 varv runt sjön och på väg mot ett fjärde när jag lyckas faila i den minsta nedförsbacken som finns. Kramp i varenda jävla liten muskel jag faktiskt har. Kommer till slut på fötter och bestämmer mig för att skippa det där extra varvet och istället fokusera på att ta mig levande till bilen.

Stakade på duktigt då jag märkte att jag faktiskt kunnat tagit milen på under timmen, men mörkläggningen av Stångtjärn, spetsning och ett och annat fail gjorde att jag tog milen på 1.02. Sluttid vart 1.08 på 11km, vilket är nytt personligt rekord med 5 minuter. Inte så jävla illa!

lördag 1 januari 2011

Träningsläger

Då var det dags igen då, vi har bokat in ett träningsläger i Norge till helgen. Avresa torsdag. Vårat förra höghöjdsläger i Norge gick ju så där....

Vi åkte skidor i ca 30 minuter. Dock hann vi med en låda öl, omänskliga mängder chips och grillade marshmellows. Vi lyckades köra av vägen och bli hånade av en tant, Johan skadade sig i vedboden när han tappade ett stort vedträ på foten så den såg ut som en handboll dagen efter och brorsan höll på få tarmvred eftersom han inte vågade gå på utedasset.

Så jag skulle vilja påstå att det bara kan bli bättre den här gången.

Dessutom, viktigast av allt. Jag får chans att testa takräven! Jag ser framför mig hur lätt och smidigt den kommer att gå, taket kommer i princip att skotta sig själv.

Mot Norge, äran och hjältarnas land!