måndag 26 september 2011

Lidingö är en halvstor ö

Dagen började okristligt tidigt på lördagsmorgonen. Till frukost blev det rostade mackor med ost. Smöret var slut. Efter morgonklubbningen slängde jag på mig lite kläder och begav mig för att hämta Johan.

Jag som var lite förutseende hade redan bytt om till en proper outfit medans Johan tänkte byta om i bilen. Han påpekade, när han satt i passagerarsätet halvnaken, att om jag skulle krocka nu, så skulle det hela se väldigt suspekt ut.

Vi svänger in på en Preem-mack som Johan scoutat för att vi ska ta ut pengar till väskinlämningen. Varsamt går han fram till kassörskan och frågar om man kan ta ut pengar varpå damen brister ut;
Du kan få 500:-, vill du ha 500:-!?
Vi backar ut ur butiken.

***


Vi når äntligen helvetes-ön efter en fantastisk bilkö genom halva Stockholm. Väl där så försöker vi hitta fram till dit vi ska, inte helt lätt då dom tydligen har glömt sätta ut skyltar som visar hur fan man tar sig dit man vill.

Efter lite freebaseing så hittar vi fram och kör in på en bakgata någonstans på Lidingö, kör halvt in i en skogsdunge och skyndar till Lidingövallen för att hämta nummerlappar. Cirka 40 minuter till start och världens längsta jävla kö till nummerlapparna uppenbarar sig. Panik.

Lyckligtvis så gick det hela rätt fort och medans vi sitter och försöker få på oss allt skit man skulle ha så ser jag en nummerlapp flyga förbi. Skrattar lite och frågar Johan vems det där var. Svaret jag fick var;
MEEEEN DET VAR DIN IDIOT. SPRIIIIING!
Lyckades få tag på skiten och sedan fick vi skynda till starten som låg 1 700m från där vi var. När vi kom dit ungefär 10 min innan start så var man redan slut.

Vi träffade RW-Klas i startfållan som tappade sin Snickers.

Starten går och jag hänger med Johan kanske 100-200m när jag ser en liten lucka till höger. Jag tänker varför springer alla idioter här när det är helt fritt på andra sidan. Jag påkallar Johans uppmärksamhet att vi drar den vägen.

Anledningen till att folk inte sprang där var givetvis för att Östersjön gick förbi precis där. Pissblöt efter 100m.

Löpningen flöt på rätt bra fram till 5km, kanske lite sämre till 10km. Efter 10km så är det århundradets jävla backe som man ska ta sig upp för. Träffar på en fru till ett fan som trippar förbi mig lite lätt, försöker haspla ur mig något trevligt men med fokus på överlevnad så vet jag inte om jag gjorde mig förstådd.

Resterande 5km var lite av en pina. 12-13km in så börjar det bli lite asfalt som min matchvikt och mina ben inte tycker om. Krampen börjar göra sig hemmastadd och jag försöker snabba på lite då klockjäveln går fortare och fortare, och jag saktare och saktare.

Träffade på en värmlänning här som väldigt gärna ville ha någon att prata med, hade lite problem att bli av med honom, men när han märkte min avsaknad av vilja att konversera så ökade han takten lite och försvann.

Efter ett tag hörde jag discodunk och jag jublade lite över att snart få vätska, men nejdå, någon tattare har applicerat HIFI mitt i skogjäveln och står där och DJ:ar istället för att ge mig min vätska. Tätt följt av en backjävel av bibliska mått.

Jag lyckas mig iallafall ta mig till kontrollen där jag får sitta med de andra failsen och invänta transport. Det satt en hög där redan så jag fick vänta lite till på att dem skulle skaka fram mer transportmedel.

Det är inte talan om buss på Lidingöloppet vill jag lova. Nej då, utan det här var typ en Skoda Fabia, världens minsta bil. Det var jag och tre rundnätta damer som skulle skyfflas in i den här så kallade bilen. Jag sitter med knäna vid hakan när chauffören påpekar att medans han kör så kan vi ta av oss chippet på skon. Alla fails frågar om det inte är möjligt att vänta med det tills vi stannat. Vi fick uppskov.

Sen när jag skulle ta mig ut ur bilen så krampar givetvis allt som går att krampa, och för utomstående som stod utanför och tittade in i bilen kan nog ha misstagit situationen till att jag försökte hångla upp chauffören innan jag tog mig ut.

Sedan väntade jag in mannen, myten, legenden Johan som briljerade in i mål på fantastiska 4.25!

När vi var på väg därifrån så finns det en kö som är säkert 3km lång. Johan skriker lite surt åt nån random person vad dom köar till. Det visar sig vara bussen till Ropsten. Johan tackar mig för att jag varit lite taktiskt och inte satte GPS:en på Ropsten.

Sedan var det snitthastighet på 150 hem till Falun.

söndag 25 september 2011

Lidingö är en stor ö

Peter hämtar upp mig 08:30 och bränner iväg mot ön, vi tänkte att tiden skulle gott och väl räcka, vilket den nästan gjorde. Vi avverkade några stopp på vägen, bla en french hot dog inhandlades i Uppsala. När vi närmar oss storstan bjuds det på en bilkö på ca 10mil. Den var egentligen kanske 5km men det är känslan som räknas. Peters GPS ber oss observera hastigheten varannan sekund och leder in oss mitt i smeten. Klockan börjar stressa och vi kommer snabbt fram till att vi borde åkt ungefär två timmar tidigare. När vi plötsligt åker på en bro som tar oss till Lidingö blir jag fundersam. Peter sa att vi skulle ta en buss från Ropsten över till ön och på så vis slippa fler bilköer. Jag frågar vänligt men bestämt om han ställt in GPSen på Ropsten "nej" får jag tillsvars. Okej då har han skrivit in kort och gott Lidingö och dit far vi.

Den här ön är rätt stor, skyltning bjuds det inte på utan vi hetsar fram och tillbaka tills vi hamnar i nästa bilkö. Vi ser stressade människor som letar nummerlappar och vi lyckas parkera på nån bakgata i ett villakvarter. Hets hets hets så har vi nummerlapp och inlämnad väska. Nu lär vi gå 1700 meter(!) till start, redan här får man upp flåset. Vid start bjuder friskis & svettis på uppvärmning som vanligt. Dom ser så där glada ut att man mår illa. Starten går och jag lägger mig taktiskt bakom Peter som drämmer rätt igenom en gigantiskt vattenpöl som övriga deltagare undviker, främst för att undvika blöta skor efter 100m antar jag. Efter en km eller så ser jag inte Peter mer.

Jag lägger mig taktiskt längst till höger och går raskt i backarna. När det är ca 18km kvar och all är frid och fröjd börjar magen signalera att french hot dog blandat med powerade och dextrosol ej är en bra kombination. I panik håller jag igen med krampande stjärtmuskulatur. lyckas hasa mig fram till 15km stoppet och flyr in på en bajamaja, den bajamajan har förmodligen tagits ur bruk.

2.8kg lättare löper jag vidare och tänker 5km i taget. Det stora sällskapet med folk börjar tunnas ut rejält och de jag springer med ser lika otränade och felplacerade ut som en själv. när det är ca 13km kvar börjar benen göra ordentligt ont. jag springer på sin höjd 400m innan det krampar från tå till lår, lagomt till nästa backe att traska upp för. Dom här backarna var inga backar skulle mer kalla det för ren bergsstigning. Till min belåtenhet ser min kompanjoner lika förstörda ut som jag känner mig. Joggar förbi en kille som sitter på en stubbe i skogen och gråter, många klagar över smärtor i benen och vid 11km kvar fick jag smaka smärta. Jag ruscha upp för en backe för jag hörde musik och tänkte musik= dryck = paus. Nej det var lokala brats som hade sedvanlig fest där dom vaska powerade. Jag började nästan gråta och försökte springa ifrån dem vilket resulterade i att mina vader krampa ihop totalt. Under några sekunder kunde jag varken stå, sitta eller ligga. Tror jag svävade lite för att överleva.

Vid 10km kvar var jag bestämd för att ge upp, kroppen hade gjort sitt. Vid kontrollen stod en dam och gav mig lite dryck, jag hade föredragit en filt och en kram. Hon förklara att det var bara 5km till nästa stopp och jag hade 50 minuter på mig, innan jag hann protestera drog hon iväg mig bort från drycken och upp på spåret. Jag hade väl inget val tänkte jag och gick upp för nästa berg. Här nånstans började det dyka upp körer i skogen, jag vet inte om jag hallucinerade eller om det var på riktigt. Hur som jag slet som ett djur och sprang/ raskade på mot mål. När jag ser målet så var jag ju tvungen att springa lite snyggt för de få som var kvar som publik, givetvis krampade ena benet så jag haltade in i mål.


En sak till nästa gång rakar jag min mansbehåring innan.

lördag 24 september 2011

Mål


Rep

Stötte tyvärr på ett rep vid 15km, så nu är det upp till teamets mest framgångsrike atlet Johan att upprätthålla TKVs färger!

fredag 23 september 2011

Uppladdning






SMS-mellantider


Skicka ett SMS till 72456 med texten: LL 80792 
för Johans mellantider

Skicka ett SMS till 72456 med texten: LL 80757
för Peters mellantider

Förhoppningsvis kommer båda dessa generera minst 6 sms var, men vi kan inte lova något. 
Kostnad per beställning 25:- 

Tips för förstagångslöparen.

http://beta.marathon.se/tr%C3%A4ning/tips-f%C3%B6r-att-komma-i-m%C3%A5l-i-liding%C3%B6loppet

Detta damp ner i inkorgen precis.



Tips för förstagångslöparen
Att tänka på:
• Anpassa kläder efter väderleken och använd funktionskläder
- Har bara en uppsättning, oavsett vad det är för jävla väderlek.

• Använd den utrustning du är van att springa långa sträckor i, testa inga nya plagg som kan skava eller vara obekväma
 - Hm. Långt, är det definitionen på 10km?

• Använd funktionskläder som leder undan fukt, framför allt funktionsstrumpor så att du undviker skav och blåsor
- Check. Tror jag?
• Se till att vara utvilad och prioritera god sömn
- Så att köra till Lidingö på morgonen är inte att rekommendera?

• Ladda med vätska dagen innan och fyll på med salter och mineraler
• Ett alternativ kan vara sportdryck om du är van vid det
- Jag och Johan ska in på ICA maxi och köpa sportdryck idag. Och Snickers.

• Ät ordentligt innan loppet, men inte för tätt inpå. Se till att det är cirka 3 timmar kvar till start
• Testa inte att äta något nytt, utan håll dig till vad du vet att kroppen klarar av
- Kebab.

• Kom till din startgrupp i tid, känn av miljön och välj den plats du vill ha i starten
- Why fight the obvious? Sist.

• Ett tips innan start då du tagit av dig överdragskläderna är att klippa hål för huvud och armar på en plastsäck, för att slippa blåst och eventuellt regn, så du inte behöver börjar loppet blöt och kall
- Vi lär köpa sopsäckar Johan!

• Var förberedd på att den kuperade banan innebär tempoförändringar i flåset
- Jo tack...

• Gå inte ut för hårt i början av loppet, bli inte stressad av alla som springer vid startskottet
- OK!

• De sista kilometrarna i loppet är särskilt påfrestande, gå gärna i de brantaste backarna för att slippa mjölksyran, om du inte är van vid backlöpning
- Mjölksyra de sista kilometrarna?

• Det är viktigt med en bra vätskebalans, så glöm inte att dricka vid vätskepauserna och ta den tid du behöver
- Hur mycket ska man dricka egentligen? Ska man få valuta för pengarna?

• Använd vätskebälte, lita inte på att du får i dig den vätska du behöver vid vätskekontrollerna
- Vätskebälte funkar ej på TKV-medlemmar. Tro mig, vi har gjort flertalet försök.

Lidingöloppet imorgon

Nu är det fan inte långt kvar tills det smäller! Vår planering har skitit sig lite då jag har sista seriematchen i fotboll ikväll så vi skulle inte komma iväg på mot Stockholm förrän runt 19-20 tiden. Problemet med det var att vårt hotell skulle på en kryssning och behövde i sådana fall lämna sin nyckel till ett spöke på Gröna Lund som vi sedan skulle hitta.

För mycket engagemang redan där, så vi bestämde oss för att köra hardcore och köra ner på morgonen. Får väl se om det är rätt val eller inte.

Formen då? Den känns på uppåtgående. Jag har mest vilat mig i form medan Johan har varit lite mer hardcore och sprungit två varv runt Stångtjärn, en sträcka på cirka 3.6km.

Jag har räknat lite och sett att det finns en, om än liten, potentiell chans att jag kan överleva detta och ta mig de 30 kilometrar jag så efterblivet sagt att jag ska avverka under morgondagen.

Johan som har en liten nättare kroppshydda har givetvis en större chans, men man vet aldrig hur kroppfan reagerar när den tycker att det är nog med dumheter.

Är det någon som har några sista tips till eliten? Annars sägs det att ni på något sätt kan följa oss via SMS, hittar dock inte information om det. Det skulle iallafall kosta 40:- så det är väl troligtvis bortkastade pengar, men för de som vet så är våra startnummer;

Johan - 80792
Peter - 80757
Väl mött!

fredag 16 september 2011

Avskedscykling

Den där förbannade skotten ska ju flytta tillbaka till the motherland nu i helgen och arrangerade givetvis en sista MTB-tur i de Lugnetska skogarna idag på förmiddagen.

Givetvis ställlde man upp på det då man är elitidrottsman. Har dock inte cyklat på bra länge så mitt scrotum är i uppror just efter 2 timmar expressbehandling av cykelsadeln.

I vanlig ordning la jag mig sist i ledet och höll koll så ingen halkade efter då min form är oroväckande jävla ursämst just nu så jag längtar till nästa helg då jag ska få springa 30km.

I vilket fall som helst så var så inihelvete blött i skogfan att jag började undra om jag inte hade svängt fel och kört ner i Runn. Men det skulle tydligen se ut så.

Uppför uppför, extremt lite nedför, uppför, genom Östersjön, uppför, ner och igenom Siljan, uppför uppför, en hel del nedför, uppför, nedför till mål. Banan gick ungefär så och runt 2 timmar senare var vi nere vid Lugnet igen och pressade i oss en grillbuffé.

Försöka jobba efter något sånt här idiotiskt är tungt.


torsdag 15 september 2011

Lidingöloppet

Ångesten kryper närmre och närmre.

Igår dök startbeviset upp i postlådan och hälsodeklarationen, i form av ett webbformulär, gick som på räls. Jag har nu godkänt att, om jag skulle dö på vägen, så är det absolut inte Lidingöloppets fel.

Johan ringde precis och talade om att han skaffat boende på Lidingö. Jag tyckte mig höra att han nämnde relaxavdelning, spa och frukostbuffé, men jag kan ha hört fel.

Hursom, vi åker ner dagen innan för att förpesta tillvaron och se till att vi inte missar starten.

För det vill vi ju inte..

onsdag 7 september 2011

Jobbigt...

Vi laddade för 20 km löpning idag och trots vädret som kunde ha varit bättre så var vi vid gott mod!

Vi åkte hem efter 10km.