Lera i Botkyrka

Lera har aldrig varit min grej, blöta kläder och skor är coolt på Rambo. Inte på en dalmas som inte vet om han är i Stockholm eller Växjö. Lyckades parkera vid en abonerad buss efter att jag skrivit rätt på gpsen.  Hade under min färd med mig min sambo Maria för hjälp ifall jag skulle försvinna under leran. Det var även hennes idé för 8 månader sen, TKV har funderat tidigare och nu kändes det rätt. Upplägget för loppet är enkelt: spring från a till b. Problemet är allt kladd mellan a och b. Ska erkänna jag trodde det skulle vara mer kladd även om det var fullt tillräckligt.  Måste också tillägga att jag deltog i sista gruppen sista dagen,  enbart för värsta tänkbara bana såklart.  Man är ju elit trots allt. 

Första två km var en baggis, lite kladd under skorna. Sen leder banan ner i en flod, en del skulle kalla det en bäck men nej det var en flod.  Blöt upp till knäna ungefär.  Här var det lika bra och köra på,  hoppade ner i floden och sprang för mitt liv. Eller ja,  det var ju mäktig kö på sina platser. En kille försöker undvika det oundvikliga och straffas med ett magplask ner i floden. 

Efter någon km kommer vi ner till en sjö, hör ska vi alltså krypa under ett hinder rakt ut i sjön.  Okej tänkte jag lite mer vatten till knäna men nej.  I vattnet var det gropar som kylde ner mig från tårna till halsen.  Nu var det rejält kallt.  Tyckte mig se isberg som flöt runt på sjön, så kallt var det. För att inte frysa ihjäl bjöds det på en rejäl babe efteråt.  Lutning påminde om väggen i sälen.  Nu fick man igen för en säsong utan trappträning.  Väl vid toppen var det lugnt igen.  Plan mark det enda problemet var kläderna som vägde 53kg extra. 

En minneslucka senare står jag vid nästa backe fast i ett berg av sand.  Sand i skorna är värre än ett öppet spår men jag slutade bry mig 7km tidigare.  Rockklassiker bjöd på en ballad av white snake eller dylikt för pepp,  det hjälpte inte.  En tapper själ vände sig om och skrek & svor mot högtalarna. 

När det var en enstaka km kvar stod en gubbe efter banan och flina.  Han visste vad den där bäverdammen var för något. Jag trodde vi skulle hälsa på hos ett par bävrar men nej det var ett hav av lera, kladd bråte.  Det var givetvis iskallt.  Återigen fastna man i en kö.  Stod där som ett fån med bäverspillning upp över halsen. 

Gled in i mål som en pingvin på lera med en tid på 1:24 tror jag.  Inte dåligt då milen ligger runt timmen. 

Nästa år tar jag med mig Peter, för mitt egna nöjes skull. 

Rapport: Hackmora Bergslopp

I och med att Johans kommunikationsfärdigheter ännu inte är färdigutvecklade så var ju jag tvungen att hitta en substitut-tävling att "springa" i helgen. Lotten föll då olyckligtvis på Hackmora Bergslopp och för er som inte vet vad det är så är det 2.9km löpning med en total stigning på 224m eller något sådant. Dvs ganska skitdrygt.

Redan på parkeringen inser jag att mina förhoppningar om en topplacering troligtvis kommer att gå i stöpet då medeldeltagaren väger 62,5kg och med en fettprocent på 1,29%.

Inne på arenan började jag febrilt att leta efter löpare som jag skulle kunna spöa och lokaliserar en 5 stycken som jag nog ska kunna plocka i min jakt på topplaceringar om jag gör ett toppenlopp.

När vi väl står i startfållan så placerar jag mig längst bak för att få fler att springa om och förnedra men taktiken jag lagt upp funkade inte. Efter ungefär 30m så är 2 av 5 utom räckhåll och den tredje kommer som ett jävla godståg i tvåhundra bakom och förbi mig. Jag börjar inse att det kommer bli en tung morgon, men killen som sprang om mig verkade ha kört en Klistervalla-taktik och tokspringa första 100 tills publiken är utom synhåll och sedan springa rätt in i väggen.

Efter ungefär 1/3 av första backen har jag tre stycken bakom mig med en herre frustandes tätt bakom som tar meter efter meter och till slut lyckas han mala sig förbi och kläcker ur sig att det är ganska långt kvar nu.

På toppen av första backen hade han dock stannat till för att vänta in någon och jag gör ett litet ryck i banans enda nedförsbacke, endast för att komma ut till satans påfund iförd en grusbacke som aldrig ville ta slut.

Tårarna var inte långt borta och hastigheten var ungefär som en söndagspromenad med nyopererad höftkula och rullator samtidigt som en tant på 65+ såg det sorgsna kadavret längre upp i backen och frenetiskt försökte komma ikapp.

Trots mitt snitt på 185 i puls så lyckas jag hålla undan både hjärtinfarkt samt tanten och nådde äntligen toppen av andra backen där folket förgäves försökte ingjuta mod i mig med glada tillrop. Jag tar mig in på sista backen upp mot mål och får försöka sicksacka mig igenom folkströmmen som tröttnat och är på väg hem mitt i banan. Kör lite alibilöpningar här och där men benen ville inte svara utan tyckte mest jag var en idiot.

Sista biten, strax innan målet avlossar jag en sista alibilöpning och briljerar in i mål på 28.56, hela 34 sekunder före mannen som kommer näst sist i herrklassen. Imponerande!

Om man drar alla över en kam så tror jag det var totalt 132 deltagande och jag kom då på 126 plats. Tror jag aldrig kommit så högt upp i en resultatlista förut så jag är mer än nöjd.

Johan sprang samtidigt ett annat lopp i en annan del av Sverige. Förväntar mig en ingående rapport på huruvida det gick, men jag kan avslöja redan nu att han vann inte han heller.