tisdag 26 januari 2016

Det går ju sådär...

I sann Klistervalla-anda så går ju träningen rätt så jävla skitdåligt om jag ska vara helt ärlig. Dock så har min korpulente vän Hans bestämt sig för att även han börja träna och tvingade således med mig på ett möte hos Må bättre för att ta tag i våra sorgsna pojkbukar en gång för alla.

Stressig dag så uppvärmning inför mötet fick bli att inhandla närodlat från det lokala Sibylla-haket, kanske inte bästa sättet att göra entré på men tänkte att dom lär ju veta vad dom gett sig in på när dom bjudit dit mig.

Vet i och för sig inte varför jag skulle med dit då jag redan är sponsrad av dom, men idioten skulle prompt ha med mig - säkerligen bara för att bevisa att det finns folk i sämre skick än han själv.

När det kom fram att jag redan var medlem så var jag inte så intressant längre och Hans fick sig till slut en vattenflaska som tack för hjälpen och nu är det väl upp till bevis igen. Jag har ju ett gediget trackrecord när det gäller gymkort - Actic, 3 x Friskis, Fysiocenter och Må bättre. Totalt antal träningstillfällen på dessa kort är väl nästintill så man kan räkna på båda fingrarna.

Vad är annorlunda den här gången?

Mja, egentligen ingenting. Men det känns som att det är nu det vänder, det är nu elitidrottskarriären tar fart på riktigt. Dessutom har jag ju lovat massa dumma grejer som jag faktiskt lär försöka träna inför om jag inte ska dö på kuppen.

***

Min bror var, enligt egen utsago, i helgen ute på Runn med långfärdsskridskor. Enligt mig känns det lite mer som en påhittad historia a la Loch Ness-odjuret eller Big Foot, det är många som påstår sig ha sett det men det finns inte riktigt några konkreta bevis förutom ett par kort tagna med en potatis.

Brorsans vetenskapliga bevis på att detta verkligen hänt ser ni nedan;


Uppenbart fabricerat material, han har ju inte ens lämnat huset! Finns det läsare som kan förse oss med bevis för detta? Kanske ett smytaget foto från långt håll? Skicka gärna en länk till oss då så kan vi ta och försöka reda ut detta.

***

Johan har vi inte sett röken av sedan vi köpte en svindyr Möet + ett litterärt mästerverk till honom i 30-års present. Kanske var det något fel på Möetten eftersom han inte hör av sig längre, jag vet faktiskt inte.


Vi hörs och syns!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar