En miljon barn och lika många föräldrar, ja så många var det i Stångstjärn idag. Kan hända att siffran är något modifierad men känslan är densamma. Alltså du förälder som läser, ja du! om du ska lära ungen åka börja inte med att ställa er längst ner vid första backen vid stångstjärns parkeringen. Ni vet vilken jag menar och snälla stå inte mitt i spåret. Elitidrottare som jag lär liksom ha lite utrymme när vi drar fram, samt så är ju hela laget size XL vilket inte gör det lättare.
Annars var det kul att se på barnen, man skulle börjat i den åldern så kanske blodsmaken inte skulle göra sig lika påmind. Föräldrarna såg mest trötta ut, en stackare hade ett tält i ena armen och sina stavar i andra, hasade sig framåt med en unge framför. Allt han ville var att åka någon mil men icke.
Idag ska jag och Peter på nyårskalas, vi kommer givetvis inte inta varken föda eller alkohol då vi är mitt inne i högsäsong. Trones då? det ryktas att han smög ut från bolaget med en kartong Kronenbourg. Ni som har hört om förra midsommar förstår vad det här innebär.
fredag 31 december 2010
måndag 27 december 2010
Gubbsur
Spännande fenomen det där. Förra året så träffade man ju på ett par sura gubbjävlar i spåret och man undrade vad det är för fel på folk.
Man vart lite sur på dessa gubbar förut, men jag ger mig! Jag har blivit ett år äldre och ser saker ur ett annat perspektiv nu. Jag märkte detta idag då man muttrade för sig själv över alla analfabeter som inte kan läsa skylten där det står "ÅKRIKTNING ÅT ANDRA HÅLLET DIN DUMFAN", och kommer sakta makandes upp för en backe, beckmörkt också för den delen då vi var precis där innan elljusen slogs på.
Och folk som står still i varsitt spår precis efter en nedförsbacke. Johan skrek ur spår, men jag som körde först tänkte att står dom där så är det fritt fram att klippa dom. Nu lyckades jag på ett mirakulöst sätt undvika kollision genom att åka emellan de två. Synd.
Förlåt, sura gubbjävlar, jag har gått med i er klubb. Jag ska aldrig mer klaga på er!
***
Annars åkte vi förbi en liten tjej med, vad jag tror, sin mamma gåendes bredvid, som stolt påpekade att vi hade samma skidor som henne. Hon såg givetvis vår fina logotyp och frågade sin mor vad det stod. Hon svarade att hon inte såg, varpå tjejen sa att det stod nog Älvdalen på jackorna.
Så antingen är skidåkare i Älvdalen jävligt dåliga, alternativt har dom en snarlik logotyp. Pest eller kolera.
***
Vi åkte iallafall 11,5km. Börjar ta sig så sakteliga!
Man vart lite sur på dessa gubbar förut, men jag ger mig! Jag har blivit ett år äldre och ser saker ur ett annat perspektiv nu. Jag märkte detta idag då man muttrade för sig själv över alla analfabeter som inte kan läsa skylten där det står "ÅKRIKTNING ÅT ANDRA HÅLLET DIN DUMFAN", och kommer sakta makandes upp för en backe, beckmörkt också för den delen då vi var precis där innan elljusen slogs på.
Och folk som står still i varsitt spår precis efter en nedförsbacke. Johan skrek ur spår, men jag som körde först tänkte att står dom där så är det fritt fram att klippa dom. Nu lyckades jag på ett mirakulöst sätt undvika kollision genom att åka emellan de två. Synd.
Förlåt, sura gubbjävlar, jag har gått med i er klubb. Jag ska aldrig mer klaga på er!
***
Annars åkte vi förbi en liten tjej med, vad jag tror, sin mamma gåendes bredvid, som stolt påpekade att vi hade samma skidor som henne. Hon såg givetvis vår fina logotyp och frågade sin mor vad det stod. Hon svarade att hon inte såg, varpå tjejen sa att det stod nog Älvdalen på jackorna.
Så antingen är skidåkare i Älvdalen jävligt dåliga, alternativt har dom en snarlik logotyp. Pest eller kolera.
***
Vi åkte iallafall 11,5km. Börjar ta sig så sakteliga!
fredag 24 december 2010
God Jul!
Medans Johan och min bror gottar sig på varsitt håll upprätthöll jag givetvis lagets färger genom att vara ute och skida, då jag vet vad som krävs för en topplacering i februari.
Lite skeptisk var man dock när man satte sig i bilen och såg att det var -17 grader. Men skit ska skit ha, tänkte jag och begav mig. Stångtjärn, vår hemmaarena sades skulle ha finfina spår nuförtiden. Och vilka spår sen!
-17, klarblå himmel, fina spår och tro det eller ej, glid på skidorna. Tänkte ta mig runt 8km vändan, men när jag tagit ett varv runt sjön så körde jag två extra varv för att straffa mig själv lite. Det är ju trots allt jul.
Förövrigt har dom inte spårat dom här genvägarna som gjorde att man överlevde förra vintern, utan i år är det bara att bita i det sura äpplet, eller tallen om du så vill, och skinka ner för helt idiotiska backar.
Överlevde det mesta tills sista backen, där gick det lite för fort och en praktvurpa stod på schemat.
Slutade med 11 250m på 1h 15m. Det är så jävla bra! Helt fantastiskt! Nu lär man bara kunna hålla det tempot i 8 mil till så är det där jävla loppet en piece of cake!
God Jul och Gott nytt år önskar eliten i Team Klistervalla. Se upp i spåren!
Lite skeptisk var man dock när man satte sig i bilen och såg att det var -17 grader. Men skit ska skit ha, tänkte jag och begav mig. Stångtjärn, vår hemmaarena sades skulle ha finfina spår nuförtiden. Och vilka spår sen!
-17, klarblå himmel, fina spår och tro det eller ej, glid på skidorna. Tänkte ta mig runt 8km vändan, men när jag tagit ett varv runt sjön så körde jag två extra varv för att straffa mig själv lite. Det är ju trots allt jul.
Förövrigt har dom inte spårat dom här genvägarna som gjorde att man överlevde förra vintern, utan i år är det bara att bita i det sura äpplet, eller tallen om du så vill, och skinka ner för helt idiotiska backar.
Överlevde det mesta tills sista backen, där gick det lite för fort och en praktvurpa stod på schemat.
Slutade med 11 250m på 1h 15m. Det är så jävla bra! Helt fantastiskt! Nu lär man bara kunna hålla det tempot i 8 mil till så är det där jävla loppet en piece of cake!
onsdag 22 december 2010
En Julhälsning
Team Klistervalla fick i år en tidig julklapp. Det är en hälsning från ingen mindre än Christer Majbäck. Vi tackar ödmjukast och lovar att aldrig valla fel igen.
måndag 20 december 2010
Norge vs Skottland
Då Johan är sjuk, inte bara mentalt, och min bror som är en slö jävel, så hade jag tre val. Skita i det. Åka själv. Hitta någon sämre än mig på att åka skidor så jag kan håna denna person. Jag valde #3 och hittade mig en skotte. Norge mot Skottland i längdskidåkning, kan ju liksom bara gå på ett sätt.
Och visst det gick på ett sätt. Tyvärr inte till min fördel...
Utan jag vart frånåkt i vanlig ordning. 3,5dm snö under fästzonerna, jag kom, om jag tog i jävligt hårt, ungefär 2m i taget. Sen tvärnit. Skitsport!
Efter den jobbiga, korta stigningen precis innan första monsterbacken, kommer en tjej förbi oss, med en teknik som skulle passa i Team Klistervalla. Vi åker om henne innan första backen kommer, och bränner ut i den mjuka snön längst ner. Hon tar dock kurvjäveln på nåt jävla vänster och traskar på. Vi kör om henne än en gång och tar nästa backe.
När vi står där nere och beslutar om vi ska ta ett till varv eller skita i det så kommer tjejen sakta glidandes. Hon ser lite sur ut, pekar på ett spår och väser "Kommer man härifrån om man åker där??". Stackarn hade säkert åkt runt där sen i Fredags utan att komma därifrån. Tur då att Team Klistervalla finns att guida och sprida glädje i spåret!
Andra varvet går jävla segt. Skotten försvinner bakom horisonten illa kvickt. Till slut kommer jag iallafall ikapp några andra stackare som står still i spåret. Ser lite pro ut och åker ut i skate-spåret för att göra en så säker omkörning som möjligt, varpå kvinnan längst fram ser uppgiven ut och väser "Ingen kondition!".
Nej, inte ni heller ser det ut som säger jag medans jag åker förbi och får en förvånad blick tillbaka. Peter, alltså skotten, står och väntar på mig när jag kommer upp för ett mindre bergspass, skrattar lite innan han lämnar mig i bakgrunden igen.
Sista backen ramlade han dock i, och som vi alla vet är det inte tid som gäller utan det är minst antal fails. Så Norge vann rättvist över Skottland med 1-0.
Sista backjäveln fick jag staka mig nerför.
Och visst det gick på ett sätt. Tyvärr inte till min fördel...
Utan jag vart frånåkt i vanlig ordning. 3,5dm snö under fästzonerna, jag kom, om jag tog i jävligt hårt, ungefär 2m i taget. Sen tvärnit. Skitsport!
Efter den jobbiga, korta stigningen precis innan första monsterbacken, kommer en tjej förbi oss, med en teknik som skulle passa i Team Klistervalla. Vi åker om henne innan första backen kommer, och bränner ut i den mjuka snön längst ner. Hon tar dock kurvjäveln på nåt jävla vänster och traskar på. Vi kör om henne än en gång och tar nästa backe.
När vi står där nere och beslutar om vi ska ta ett till varv eller skita i det så kommer tjejen sakta glidandes. Hon ser lite sur ut, pekar på ett spår och väser "Kommer man härifrån om man åker där??". Stackarn hade säkert åkt runt där sen i Fredags utan att komma därifrån. Tur då att Team Klistervalla finns att guida och sprida glädje i spåret!
Andra varvet går jävla segt. Skotten försvinner bakom horisonten illa kvickt. Till slut kommer jag iallafall ikapp några andra stackare som står still i spåret. Ser lite pro ut och åker ut i skate-spåret för att göra en så säker omkörning som möjligt, varpå kvinnan längst fram ser uppgiven ut och väser "Ingen kondition!".
Nej, inte ni heller ser det ut som säger jag medans jag åker förbi och får en förvånad blick tillbaka. Peter, alltså skotten, står och väntar på mig när jag kommer upp för ett mindre bergspass, skrattar lite innan han lämnar mig i bakgrunden igen.
Sista backen ramlade han dock i, och som vi alla vet är det inte tid som gäller utan det är minst antal fails. Så Norge vann rättvist över Skottland med 1-0.
Sista backjäveln fick jag staka mig nerför.
lördag 18 december 2010
Pumpen utan spår
Johan tyckte, fastän det har snöat konstant under natten, att vi skulle åka skidor idag. Han tyckte även att det var en jävligt bra idé att åka skidor när han typ har halsfluss. Men jag gillar't Johan! Det visar på karaktär! Vi i Team Klistervalla tränar stenhårt, ger aldrig upp und so weiter.
Men det var jävla tungt idag. För det första fanns det ju inga spår, eller det fanns lite spår, men man kan inte kalla det spår. Sen det här med valla igen, det är antingen på eller av, ingenting eller nästan ingenting. Men men, bättre träning är det iallafall.
Vi hade även med oss två amatörer i spåret. Rojben och Johans sambo Johanna. Tyvärr gick det sådär för Johanna då hon körde ifrån oss, så vi hann ju inte lära henne alla tips och trix vi har samlat på oss under åren som elitidrottsmän.
Rojben visade dock upp prov på exceptionell fallteknik som gör oss i Team Klistervalla stolta! Finns bildmaterial på fallet. Kan hända att det dyker upp.
Annars var backarna extremt värdelösa idag. Alla fyra klarade idag den första backen som ingen någonsin har klara förut. Man fick staka som fan för att ens komma till svängen. Dåligt, mycket dåligt. Vi lär tillbaka när det är perfekta förhållanden och skicka ut Rojben med kamera på huvudet.
Jag ser även att det är cirka 71 dagar kvar till eländet äger rum. Kul!
Men det var jävla tungt idag. För det första fanns det ju inga spår, eller det fanns lite spår, men man kan inte kalla det spår. Sen det här med valla igen, det är antingen på eller av, ingenting eller nästan ingenting. Men men, bättre träning är det iallafall.
Vi hade även med oss två amatörer i spåret. Rojben och Johans sambo Johanna. Tyvärr gick det sådär för Johanna då hon körde ifrån oss, så vi hann ju inte lära henne alla tips och trix vi har samlat på oss under åren som elitidrottsmän.
Rojben visade dock upp prov på exceptionell fallteknik som gör oss i Team Klistervalla stolta! Finns bildmaterial på fallet. Kan hända att det dyker upp.
Annars var backarna extremt värdelösa idag. Alla fyra klarade idag den första backen som ingen någonsin har klara förut. Man fick staka som fan för att ens komma till svängen. Dåligt, mycket dåligt. Vi lär tillbaka när det är perfekta förhållanden och skicka ut Rojben med kamera på huvudet.
Jag ser även att det är cirka 71 dagar kvar till eländet äger rum. Kul!
torsdag 16 december 2010
Stångstjärn utan spår
Ja efter Peters solo bravader vill jag ju inte vara sämre utan tog sikte mot Stångstjärn. Jo jag vet att det snöar ungefär en halvmeter/timme men tänkte att så farligt kan det inte vara. Redan på vägen upp för Slätta tittar folk som är ute och går konstigt på mig, dom vet något jag inte vet. När jag kommer fram finns det endast ett släp på parkering, efter lite funderande räknar jag ut att ingen åkt dit på släpet utan jag är den enda skidåkaren på plats.
Jag tar mig ut på spåret, eller nej något spår fanns ej. Jag ser att det har åkts på sjön men där vågar jag mig inte ut utan jag kör på i snön. Först försöker jag skatea eller va det heter, det fungerar inte. Visserligen vet jag inte hur man gör men tror ingen gör det i så djupsnö. Ändrar taktiskt till klassiskt vilket inte går mycket bättre. Jag lägger alltså ett spår åt mig själv fast det ligger bakom mig fail. Tar mig sakta runt sjöjäveln och jag fruktar inte ens backarna eftersom snön är så djup att jag nästan står still.
Efter en evighet så är jag tillbaka på parkeringen, då dyker det upp en bil med två tjejer. Yes tänker jag, dom såg vana ut på avstånd jag är alltså inte den enda som åker i sånt här väder. När jag närmar mig börjar dom glatt heja och prata. Jag får beröm för mina Fischer skidor och får referenser till Wassberg pga av mitt blöta skägg. Jag blir till och med kallad proffs, här blir jag tvungen att rätta dom en aning, det visar sig att dom inte åkt på flera år och frågar om tips & spår. Jag förklarar att jag har lagt ett spår men avråder dom starkt från att åka efter det. Tyvärr trodde dom att jag skoja och drog iväg mot spåret.
Jag tar mig ut på spåret, eller nej något spår fanns ej. Jag ser att det har åkts på sjön men där vågar jag mig inte ut utan jag kör på i snön. Först försöker jag skatea eller va det heter, det fungerar inte. Visserligen vet jag inte hur man gör men tror ingen gör det i så djupsnö. Ändrar taktiskt till klassiskt vilket inte går mycket bättre. Jag lägger alltså ett spår åt mig själv fast det ligger bakom mig fail. Tar mig sakta runt sjöjäveln och jag fruktar inte ens backarna eftersom snön är så djup att jag nästan står still.
Efter en evighet så är jag tillbaka på parkeringen, då dyker det upp en bil med två tjejer. Yes tänker jag, dom såg vana ut på avstånd jag är alltså inte den enda som åker i sånt här väder. När jag närmar mig börjar dom glatt heja och prata. Jag får beröm för mina Fischer skidor och får referenser till Wassberg pga av mitt blöta skägg. Jag blir till och med kallad proffs, här blir jag tvungen att rätta dom en aning, det visar sig att dom inte åkt på flera år och frågar om tips & spår. Jag förklarar att jag har lagt ett spår men avråder dom starkt från att åka efter det. Tyvärr trodde dom att jag skoja och drog iväg mot spåret.
tisdag 14 december 2010
Lugnet!
Köpte mig ett sånt där failkort för att få åka på Lugnet, som för övrigt funkar lika bra som när Johan försöker ta en kurva. Totalt värdelöst det vill säga. Trots att jag hade den där lappjäveln i skon så blev det rött ljus.
Och när vi väl är inne på skor, om sulan ALDRIG ligger kvar där den ska i skon, är det då dags att köpa en ny sula eller är ska man ta fram spikpistolen?
Öijer, ett av våra fan tyckte att vi skulle prova Lugnet och en dödsföraktande backe. Givetvis tog jag tillfället i akt och provade den, men ärligt talat, den i Hosjö knäcker lätt denna backe. Visst, vänstersvängen är ju helt retarderad, lycka till du har ett hål under en bro på 1,5m du ska pricka. Jag tog inte vänstersvängen då jag inte är helt dum i huvet.
Men! Jag säger men, backen smyger sig lixom inte på dig som den i Hosjö gör där du bara hinner tänka "Nu dör jag" innan det smäller. På Lugnet ser man att backen kommer och farten är under kontroll, man kan helt enkelt ploga sig ner under kontrollerade former.
Däremot i slutet av banan så fanns ju århundradets jävla nedförsbacke där det gick fort så inåt helvete. Jag kände att; stå för helvete på benen, jag kommer bryta röven av mig om jag ramlar här. Jag lyckades med det iallafall så cred till mig.
Johan då?
Han är sån kärring!
Under passet avverkades 6.71km på 41 minuter och 28 sekunder. Låter ju jävligt proffsigt, men halva banan är ju en nedförsbacke?. Man kanske kan få Falu Kommun att sköta Vasaloppet så det är lite tungt halva sträckan och sedan är det en 4,5 mil nedförsbacke till mål, det hade passat mig, och Johan för den delen, som handsken!
Och när vi väl är inne på skor, om sulan ALDRIG ligger kvar där den ska i skon, är det då dags att köpa en ny sula eller är ska man ta fram spikpistolen?
Öijer, ett av våra fan tyckte att vi skulle prova Lugnet och en dödsföraktande backe. Givetvis tog jag tillfället i akt och provade den, men ärligt talat, den i Hosjö knäcker lätt denna backe. Visst, vänstersvängen är ju helt retarderad, lycka till du har ett hål under en bro på 1,5m du ska pricka. Jag tog inte vänstersvängen då jag inte är helt dum i huvet.
Men! Jag säger men, backen smyger sig lixom inte på dig som den i Hosjö gör där du bara hinner tänka "Nu dör jag" innan det smäller. På Lugnet ser man att backen kommer och farten är under kontroll, man kan helt enkelt ploga sig ner under kontrollerade former.
Däremot i slutet av banan så fanns ju århundradets jävla nedförsbacke där det gick fort så inåt helvete. Jag kände att; stå för helvete på benen, jag kommer bryta röven av mig om jag ramlar här. Jag lyckades med det iallafall så cred till mig.
Johan då?
Ska du skida idag, det är ju så kallt...
Han är sån kärring!
Under passet avverkades 6.71km på 41 minuter och 28 sekunder. Låter ju jävligt proffsigt, men halva banan är ju en nedförsbacke?. Man kanske kan få Falu Kommun att sköta Vasaloppet så det är lite tungt halva sträckan och sedan är det en 4,5 mil nedförsbacke till mål, det hade passat mig, och Johan för den delen, som handsken!
Gym
Eftersom Johan tydligen hade något viktigare för sig än att träna igår så gick jag och IT-miljonären till gymmet och pumpade 1kg-vikter. Det gick bra, jag har träningsvärk, men jag kan ju inte direkt påstå att det är särskilt roligt att lyfta vikter.
Men då man är svagare än en påse bajs så lär man väl försöka iallafall.
***
Vårt skidpass i helgen var ju en succé. Tre fagra herrar med jävligt snygga outfits kom, sågs och segrade ute i Hosjö. Givetvis valde vi att sätta kameran på min bror då vi visste att han skulle faila mest. Och han levererar alltid!
Visst, vi andra failade också. Men till skillnad från de andra så försökte åtminstonde jag att ta kurvjäveln. Johan den dumfan visar inte en tillstymmelse till att försöka ta kurvan utan fortsätter rätt på som det pulver han är. Skamligt.
Mitt fall var ju mer utav en produktplacering av får logga inför kameran. Smart!
När vi ändå talar om produktplacering, så är jag i stort behov av en handsksponsor då jag produktplacerar handskar härs om tvärs hela tiden. Förbannat dyrt att köpa nya handskar stup i ett!
Men då man är svagare än en påse bajs så lär man väl försöka iallafall.
***
Vårt skidpass i helgen var ju en succé. Tre fagra herrar med jävligt snygga outfits kom, sågs och segrade ute i Hosjö. Givetvis valde vi att sätta kameran på min bror då vi visste att han skulle faila mest. Och han levererar alltid!
Visst, vi andra failade också. Men till skillnad från de andra så försökte åtminstonde jag att ta kurvjäveln. Johan den dumfan visar inte en tillstymmelse till att försöka ta kurvan utan fortsätter rätt på som det pulver han är. Skamligt.
Mitt fall var ju mer utav en produktplacering av får logga inför kameran. Smart!
När vi ändå talar om produktplacering, så är jag i stort behov av en handsksponsor då jag produktplacerar handskar härs om tvärs hela tiden. Förbannat dyrt att köpa nya handskar stup i ett!
lördag 11 december 2010
Säsongspremiär
Jag var ut på första skidpasset för säsongen idag. Det var trevligt och gick extremt bra. Inga vurpor, konditionen var på topp och välvallat.
Eller nej.
Det gick precis som alltid, åt skogen. Bokstavligt talat.
***
Våra äckligt läckra matchdräkter hade också premiär. Klistervalla loggot lös som solen över nejden.
***
Tack vare en ny storsponsor har teamet investerat i lite hårdvara. En HD videokamera man kan fästa på huvudet och föreviga träningspassen. Jag fick äran att göra lite actionrepotage nedför livsfarliga backar och hårnålskurvor.
Resultatet kommer upp på bloggen när min bror klippt filmen. Troligtvis till min fördel...
Folk tvivlar på att vi är så kassa som det framstår här i bloggen. Nu kommer videobeviset.
Eller nej.
Det gick precis som alltid, åt skogen. Bokstavligt talat.
***
Våra äckligt läckra matchdräkter hade också premiär. Klistervalla loggot lös som solen över nejden.
***
Tack vare en ny storsponsor har teamet investerat i lite hårdvara. En HD videokamera man kan fästa på huvudet och föreviga träningspassen. Jag fick äran att göra lite actionrepotage nedför livsfarliga backar och hårnålskurvor.
Resultatet kommer upp på bloggen när min bror klippt filmen. Troligtvis till min fördel...
Folk tvivlar på att vi är så kassa som det framstår här i bloggen. Nu kommer videobeviset.
fredag 10 december 2010
torsdag 9 december 2010
Hosjö del 2
Vi var tillbaka i vackra Hosjö idag igen för dagens skidpass. Vi försökte få på lite blå valla idag igen, men det funkar fan inte. Det går inte att få fäste, så är det bara och vi har accepterat det.
Annars var dagens pass en jävla succé om ni frågar mig! Vi ramlade nästan inte alls. Ärligt alltså. Jag lyckades även nästan ta 90 graders kurvan men lite feljusterade skidor gjorde att jag blev lite baktung och agerade jordfräs. Johan valde att inte prova svängen utan helt enkelt köra rakt fram och undvika fail vilket han gjorde med bravur.
Tekniska missöden i andra backen gjorde att vi båda föll, men skam den som ger sig. Vi tog ett varv till och klarade den utan fails. Efter stort jubel begav vi oss till mål.
Nu när vi är fullblodsproffs så ska vi ta med min bror på hans premiär på lördag och skicka ut han i backen först så vi får skratta åt honom när han bryter ett nyckelben eller något annat skoj. Förhoppningsvis kommer det finnas livefootage på eländet så även våra medgånsfans får uppleva detta fenomen.
Annars var dagens pass en jävla succé om ni frågar mig! Vi ramlade nästan inte alls. Ärligt alltså. Jag lyckades även nästan ta 90 graders kurvan men lite feljusterade skidor gjorde att jag blev lite baktung och agerade jordfräs. Johan valde att inte prova svängen utan helt enkelt köra rakt fram och undvika fail vilket han gjorde med bravur.
Tekniska missöden i andra backen gjorde att vi båda föll, men skam den som ger sig. Vi tog ett varv till och klarade den utan fails. Efter stort jubel begav vi oss till mål.
Nu när vi är fullblodsproffs så ska vi ta med min bror på hans premiär på lördag och skicka ut han i backen först så vi får skratta åt honom när han bryter ett nyckelben eller något annat skoj. Förhoppningsvis kommer det finnas livefootage på eländet så även våra medgånsfans får uppleva detta fenomen.
tisdag 7 december 2010
Hosjö is the shit
Vi var ute i Hosjö idag i brist på annat, och vad ska man säga, helt fantastiskt! Som vanligt hade vi inte direkt någon vallning, då vi tyckte oss se en Intersport bil scouta området, så vi la bara på liiite lite blått skit på fästzonerna den här gången. Givetvis för fel grader, men vafan. Det märktes inte att det fanns någon fästvalla på så rent tekniskt sett har vi inte brutit vad vi lovat.
Glidzonerna var iallafall lena som Johans babystjärt och vilken skillnad det faktiskt var mot att ha fästvalla på dem, skidorna alltså, inte Johans babystjärt.
Lite tungt när det bar uppför utan fästvalla så det är tur vi har armstyrka utan dess like. Nedför däremot, där gick det undan. GPS:en klockade en maxfart på 34.3km/h. Underbart!
Tills den förbannade obligatoriska 90 graders svängen kommer.
Vad är det för fel på folk, skövla lite mer skog så man kan ta ut svängarna kan ju vara ett hett tips? Vad ska man göra lixom, spåret svänger men av någon anledning så förstår inte min kropp och mina skidor att den gör det, utan bestämmer sig för att ta sikte på en massa träd. Så för att undvika benbrott - en taktikvurpa.
Sen är det ju det här med smidighet, den totala avsaknaden av det dvs. Helt jävla omöjligt att ta sig upp med ett par skidor på fötterna och en Johan i full fart skrikandes att man ska flytta på sig. Lyckas iaf få av mig en skida och kryper frenetiskt mot en skyttegrav för att rädda mig från ryssen som kommer stormandes och kraschlandar en halvmeter från mig.
Efter en kort diskussion om hur i helvete man ska kunna ta den där svängen så åker vi vidare. Efter 200m kommer nästa stup vi lär nedför. Johan anmäler sig frivillig att åka först, om jag ger han lite andrum efter att han åkt. Efter en stund följer jag efter och ser fanskapet stå en halvmeter ut i skogen, så jag gör det enda rätta och kör in i skogen på motsatt sida.
Vi står nu på en platå. Johan åker vidare ned. Han skriker lite smärtsamt några sekunder senare och jag ropar och frågar om han dött ett antal gånger. Till slut hör jag "ÅÅÅÅK", så jag åker.
Men då ligger ju idioten raklång över hela jävla spåret så jag får ju ta en orienteringsvända i skogen än en gång.
En kvinna kommer nedför samma backe 1-2 minuter efter att vi diskuterat hur i helvete man ska ta den svängen. Vi känner att hon skrattar inombords, troligtvis har hon hört våra skrik och känner säkerligen igen Faluns just nu, kanske hetaste skidduo.
Vi tar en vända till för att prova samma backe igen. Samma resultat. Vi beslutar att åka hem, kalla, våta och förnedrade. I år igen.
Glidzonerna var iallafall lena som Johans babystjärt och vilken skillnad det faktiskt var mot att ha fästvalla på dem, skidorna alltså, inte Johans babystjärt.
Lite tungt när det bar uppför utan fästvalla så det är tur vi har armstyrka utan dess like. Nedför däremot, där gick det undan. GPS:en klockade en maxfart på 34.3km/h. Underbart!
Tills den förbannade obligatoriska 90 graders svängen kommer.
Vad är det för fel på folk, skövla lite mer skog så man kan ta ut svängarna kan ju vara ett hett tips? Vad ska man göra lixom, spåret svänger men av någon anledning så förstår inte min kropp och mina skidor att den gör det, utan bestämmer sig för att ta sikte på en massa träd. Så för att undvika benbrott - en taktikvurpa.
Sen är det ju det här med smidighet, den totala avsaknaden av det dvs. Helt jävla omöjligt att ta sig upp med ett par skidor på fötterna och en Johan i full fart skrikandes att man ska flytta på sig. Lyckas iaf få av mig en skida och kryper frenetiskt mot en skyttegrav för att rädda mig från ryssen som kommer stormandes och kraschlandar en halvmeter från mig.
Efter en kort diskussion om hur i helvete man ska kunna ta den där svängen så åker vi vidare. Efter 200m kommer nästa stup vi lär nedför. Johan anmäler sig frivillig att åka först, om jag ger han lite andrum efter att han åkt. Efter en stund följer jag efter och ser fanskapet stå en halvmeter ut i skogen, så jag gör det enda rätta och kör in i skogen på motsatt sida.
Vi står nu på en platå. Johan åker vidare ned. Han skriker lite smärtsamt några sekunder senare och jag ropar och frågar om han dött ett antal gånger. Till slut hör jag "ÅÅÅÅK", så jag åker.
Men då ligger ju idioten raklång över hela jävla spåret så jag får ju ta en orienteringsvända i skogen än en gång.
En kvinna kommer nedför samma backe 1-2 minuter efter att vi diskuterat hur i helvete man ska ta den svängen. Vi känner att hon skrattar inombords, troligtvis har hon hört våra skrik och känner säkerligen igen Faluns just nu, kanske hetaste skidduo.
Vi tar en vända till för att prova samma backe igen. Samma resultat. Vi beslutar att åka hem, kalla, våta och förnedrade. I år igen.
Som sagt...
Som sagt i tidigare inlägg av Johan så fick vi ju en mindre utskällning eller vad man kan kalla det när vi hämtade ut skidorna. Men helt ärligt, att ha fästvalla på hela skidan kan ju hända den bäste, så är det ju.
Det var dock nära att skidlicensen drogs in, men med Johans smicker och vackra anlete fick vi tillbaka skidorna mot att vi lovade att vi aldrig någonsin skulle valla igen.
Nu har vi skidorna iallafall och det är dags att skida ikväll igen! Härligt! Vår hemmaarena verkar inte vara färdig än så vi får försöka hitta någon annan arena att skida på. Har hört att Hosjö är vackert så här års? Autografjägare undanbedes vänligt men bestämt.
Det var dock nära att skidlicensen drogs in, men med Johans smicker och vackra anlete fick vi tillbaka skidorna mot att vi lovade att vi aldrig någonsin skulle valla igen.
Nu har vi skidorna iallafall och det är dags att skida ikväll igen! Härligt! Vår hemmaarena verkar inte vara färdig än så vi får försöka hitta någon annan arena att skida på. Har hört att Hosjö är vackert så här års? Autografjägare undanbedes vänligt men bestämt.
måndag 6 december 2010
"Det är så här det ska se ut"
Jaha förnedrad igen. Vi smyger in på Intersport och försöker utföra det här så tyst och lugnt som möjligt. Hittar på en nisse inne i deras vallabod och ber om skidorna. Först ser hon inte särskilt bekymrad ut, det är innan hon ser skidorna...
Peter instruerade mig att hålla låg profil och inte säga något men när kvinnan ser skidorna som hon slitit med ja då ser jag hat växa fram i ögonen. Hon tar fram en annan random skida, vänder den upp och ner och säger "det är så här det ska se ut" och pekar på zonerna i mitten av skidan.
Jag försöker snabbt kontra med att det var ny säsong och minnet sviker lite men hon avbröt snabbt och påpekade att det ska se ut på ett visst sätt. Vi stod och skämdes lite och skyndade sedan därifrån.
Peter instruerade mig att hålla låg profil och inte säga något men när kvinnan ser skidorna som hon slitit med ja då ser jag hat växa fram i ögonen. Hon tar fram en annan random skida, vänder den upp och ner och säger "det är så här det ska se ut" och pekar på zonerna i mitten av skidan.
Jag försöker snabbt kontra med att det var ny säsong och minnet sviker lite men hon avbröt snabbt och påpekade att det ska se ut på ett visst sätt. Vi stod och skämdes lite och skyndade sedan därifrån.
Tidningsutklipp och skidor
Klicka för större version. Succé!
Artikel @ Falu Kuriren
***
Ringde Intersport idag och våra skidor är klara att hämtas! Succé! Dock står flyttning på schemat som dagens träning idag hos IT-miljonären. Inte Succé! Men det får duga.
Johan får ta skiten idag när vi hämtar ut skidorna tror jag eftersom det var hans fel från början.
lördag 4 december 2010
PR, mat och träning
Public relations var det ja. Falu Kuriren gjorde ett exklusivt reportage med oss under vår skidpremiär och dom såg mäkta imponerade ut måste jag säga. Vi visade prov på teknik, vilja och styrka på de 300 meter vi körde innan fotograferingen. Det nämndes saker som "Faluns framtidshopp i VM-2015" osv, och det måste ha skett ett missförstånd med rubriksättningen idag, men ok, vi köper det. Det är lätt hänt.
De visade även väldigt fin grafik på hur vi misslyckades förra året. Enligt den så åker en medelåkare loppet på 9 timmar. Johan kom till Evertsberg efter cirka 7-7,5h? Men jag tror att om Johan bara hade haft den mentala styrkan att fortsätta så hade han nog tagit dom resterande 4,5 milen på under 1,5 timme. Det är jag bombsäker på.
Johan som för övrigt visade upp vår eminenta vallning i en bild, och troligtvis fått den fd Intersport-anställda som numer befinner sig i Säter, att sätta morgonkaffet i halsen när han/hon fick se bilden på dessa skidor som har åsakat så stor smärta och förnedring.
Man ser ju helt klart att vår fästvalla har fungerat perfekt, vi har fått minst 1,5dm snö att fastna på skidorna. Och ja, även en bit på glidzonerna där det finns en och annan del av fästvallan.
Det stod även något dravel om att man blir lycklig av att åka 9 mil då det frigörs en massa endorfiner. Men jag har doktorerat i det här och det stämmer då fan inte. Det som egentligen händer är att man upplever smärta, trötthet, fukt, hunger samt förnedring. Man är varken lycklig före, under eller efter. Okey, nu har jag inte kommit så långt i min forskning vad gäller efter loppet. Men man är garanterat inte lycklig före och under.
***
Under kvällen vankades det finmiddag hos Johan, jag och min bror hade ju givetvis klätt upp hos medans Johan såg ut som en hemlös i vanlig ordning.
På menyn stod potatis, något brunt med svamp i, morötter , ärtor, sallad samt ett stycke död älg. Och till efterrätt en kaka signerad Johanna med saffran samt glass och hjortron. Mycket trevligt och gott.
Och det är tur att man varken kan baka eller laga mat, annars hade den där jävla kakan vart frukost, lunch, middag hemma hos casa del Peter. Farligt god kaka.
***
Inget nytt om skidorna. Jag var och gymmade istället, inte en aning om hur man gör, men folk verkar bara gå kolla sig i spegeln, spänna och frusta lite, så det verkar inte allt för komplicerat.
De visade även väldigt fin grafik på hur vi misslyckades förra året. Enligt den så åker en medelåkare loppet på 9 timmar. Johan kom till Evertsberg efter cirka 7-7,5h? Men jag tror att om Johan bara hade haft den mentala styrkan att fortsätta så hade han nog tagit dom resterande 4,5 milen på under 1,5 timme. Det är jag bombsäker på.
Johan som för övrigt visade upp vår eminenta vallning i en bild, och troligtvis fått den fd Intersport-anställda som numer befinner sig i Säter, att sätta morgonkaffet i halsen när han/hon fick se bilden på dessa skidor som har åsakat så stor smärta och förnedring.
Man ser ju helt klart att vår fästvalla har fungerat perfekt, vi har fått minst 1,5dm snö att fastna på skidorna. Och ja, även en bit på glidzonerna där det finns en och annan del av fästvallan.
Det stod även något dravel om att man blir lycklig av att åka 9 mil då det frigörs en massa endorfiner. Men jag har doktorerat i det här och det stämmer då fan inte. Det som egentligen händer är att man upplever smärta, trötthet, fukt, hunger samt förnedring. Man är varken lycklig före, under eller efter. Okey, nu har jag inte kommit så långt i min forskning vad gäller efter loppet. Men man är garanterat inte lycklig före och under.
***
Under kvällen vankades det finmiddag hos Johan, jag och min bror hade ju givetvis klätt upp hos medans Johan såg ut som en hemlös i vanlig ordning.
På menyn stod potatis, något brunt med svamp i, morötter , ärtor, sallad samt ett stycke död älg. Och till efterrätt en kaka signerad Johanna med saffran samt glass och hjortron. Mycket trevligt och gott.
Och det är tur att man varken kan baka eller laga mat, annars hade den där jävla kakan vart frukost, lunch, middag hemma hos casa del Peter. Farligt god kaka.
***
Inget nytt om skidorna. Jag var och gymmade istället, inte en aning om hur man gör, men folk verkar bara gå kolla sig i spegeln, spänna och frusta lite, så det verkar inte allt för komplicerat.
fredag 3 december 2010
Lunchmöte, skidor och julkaka
Vi hade ett kort styrelsemöte idag på lunchen, Johan fick dock inte vara med då det blir lättare att besluta emot hans vilja när han är inte med. Vi kom fram till att Johan bjuder på middag under morgondagen för en mindre kickoff nu när skidsäsongen har börjat. Trevligt!
Inget nytt om skidorna så jag har i vilket fall som helst hållit igång med andra idrotter än skidåkning under uppehållet. Johan har säkert kolhydratladdat med lökringar under tiden.
Förhoppningsvis får vi ett svar under dagen eller under helgen. Hade ju varit trevligt med ett par skidor nu när det inte är 50 minus ute.
***
Ett fan har ju erbjudit sig att byta en julkaka mot en t-shirt och efter ett antal timmar googlande på vad en julkaka är för något, samt lunchmötet idag där vi avverkade vad man kan klassa som en julkaka kom vi fram till att vi nog skulle kunna tänka oss att byta en t-shirt mot en Saffrans Cheesecake . En kaka mot ett objekt som inom kort kommer ha stort samlarvärde. Stort.
torsdag 2 december 2010
Vad händer?
Vi har inte fått någon update om våra skidor än. Men troligtvis skickas dom runt i Intersport-butikerna runt om i Sverige i ett försök att få någon att ta hand om dem. Det kan ju faktiskt bli ett litet Nobel-pris till den som får rätt på skiten.
Annars är det mest kallt, och jag lämnade idag in pegottfan på verkstad. Han ställde massa dumma frågor om bromsar och annat skit som jag inte har en aning om. Alltså han på verkstaden, inte pegotten.
Jag försökte förklara för honom att jag är medlem i Team Klistervalla och således borde detta vara ett privilegium för dem att göra detta gratis, men han skulle prompt ha 2,500:- för att ens ta emot skiten. Och han ringer väl snart och säger att han måste ha X antal tusen till. Som vanligt.
***
IT-miljonären har ju som sagt köpt en ny mansion och behöver ha lite hjälp av frivilliga Klistervalla-medlemmar att flytta en och annan guldtacka på måndag eftermiddag. Han bjuder troligtvis inte på något, men han har inte blivit miljonär på att ge bort saker heller.
Annars är det mest kallt, och jag lämnade idag in pegottfan på verkstad. Han ställde massa dumma frågor om bromsar och annat skit som jag inte har en aning om. Alltså han på verkstaden, inte pegotten.
Jag försökte förklara för honom att jag är medlem i Team Klistervalla och således borde detta vara ett privilegium för dem att göra detta gratis, men han skulle prompt ha 2,500:- för att ens ta emot skiten. Och han ringer väl snart och säger att han måste ha X antal tusen till. Som vanligt.
***
IT-miljonären har ju som sagt köpt en ny mansion och behöver ha lite hjälp av frivilliga Klistervalla-medlemmar att flytta en och annan guldtacka på måndag eftermiddag. Han bjuder troligtvis inte på något, men han har inte blivit miljonär på att ge bort saker heller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)