Stångstjärn utan spår

Ja efter Peters solo bravader vill jag ju inte vara sämre utan tog sikte mot Stångstjärn. Jo jag vet att det snöar ungefär en halvmeter/timme men tänkte att så farligt kan det inte vara. Redan på vägen upp för Slätta tittar folk som är ute och går konstigt på mig, dom vet något jag inte vet. När jag kommer fram finns det endast ett släp på parkering, efter lite funderande räknar jag ut att ingen åkt dit på släpet utan jag är den enda skidåkaren på plats.

Jag tar mig ut på spåret, eller nej något spår fanns ej. Jag ser att det har åkts på sjön men där vågar jag mig inte ut utan jag kör på i snön. Först försöker jag skatea eller va det heter, det fungerar inte. Visserligen vet jag inte hur man gör men tror ingen gör det i så djupsnö. Ändrar taktiskt till klassiskt vilket inte går mycket bättre. Jag lägger alltså ett spår åt mig själv fast det ligger bakom mig fail. Tar mig sakta runt sjöjäveln och jag fruktar inte ens backarna eftersom snön är så djup att jag nästan står still.

Efter en evighet så är jag tillbaka på parkeringen, då dyker det upp en bil med två tjejer. Yes tänker jag, dom såg vana ut på avstånd jag är alltså inte den enda som åker i sånt här väder. När jag närmar mig börjar dom glatt heja och prata. Jag får beröm för mina Fischer skidor och får referenser till Wassberg pga av mitt blöta skägg. Jag blir till och med kallad proffs, här blir jag tvungen att rätta dom en aning, det visar sig att dom inte åkt på flera år och frågar om tips & spår. Jag förklarar att jag har lagt ett spår men avråder dom starkt från att åka efter det. Tyvärr trodde dom att jag skoja och drog iväg mot spåret.