PR, mat och träning

Public relations var det ja. Falu Kuriren gjorde ett exklusivt reportage med oss under vår skidpremiär och dom såg mäkta imponerade ut måste jag säga. Vi visade prov på teknik, vilja och styrka på de 300 meter vi körde innan fotograferingen. Det nämndes saker som "Faluns framtidshopp i VM-2015" osv, och det måste ha skett ett missförstånd med rubriksättningen idag, men ok, vi köper det. Det är lätt hänt.

De visade även väldigt fin grafik på hur vi misslyckades förra året. Enligt den så åker en medelåkare loppet på 9 timmar. Johan kom till Evertsberg efter cirka 7-7,5h? Men jag tror att om Johan bara hade haft den mentala styrkan att fortsätta så hade han nog tagit dom resterande 4,5 milen på under 1,5 timme. Det är jag bombsäker på.

Johan som för övrigt visade upp vår eminenta vallning i en bild, och troligtvis fått den fd Intersport-anställda som numer befinner sig i Säter, att sätta morgonkaffet i halsen när han/hon fick se bilden på dessa skidor som har åsakat så stor smärta och förnedring.

Man ser ju helt klart att vår fästvalla har fungerat perfekt, vi har fått minst 1,5dm snö att fastna på skidorna. Och ja, även en bit på glidzonerna där det finns en och annan del av fästvallan.

Det stod även något dravel om att man blir lycklig av att åka 9 mil då det frigörs en massa endorfiner. Men jag har doktorerat i det här och det stämmer då fan inte. Det som egentligen händer är att man upplever smärta, trötthet, fukt, hunger samt förnedring. Man är varken lycklig före, under eller efter. Okey, nu har jag inte kommit så långt i min forskning vad gäller efter loppet. Men man är garanterat inte lycklig före och under.

***

Under kvällen vankades det finmiddag hos Johan, jag och min bror hade ju givetvis klätt upp hos medans Johan såg ut som en hemlös i vanlig ordning.

På menyn stod potatis, något brunt med svamp i, morötter , ärtor, sallad samt ett stycke död älg. Och till efterrätt en kaka signerad Johanna med saffran samt glass och hjortron. Mycket trevligt och gott.

Och det är tur att man varken kan baka eller laga mat, annars hade den där jävla kakan vart frukost, lunch, middag hemma hos casa del Peter. Farligt god kaka.

***

Inget nytt om skidorna. Jag var och gymmade istället, inte en aning om hur man gör, men folk verkar bara gå kolla sig i spegeln, spänna och frusta lite, så det verkar inte allt för komplicerat.