Och allt sånt skit. Johan fyllde för övrigt år i går, men inte fan fick vi någon tårta för det..
lördag 31 december 2011
torsdag 29 december 2011
måndag 26 december 2011
BREAKING NEWS
Det har varit tyst från era favoritidrottare på senare tid, vilket vi ber om ursäkt för, men den här förbannade vintern slår rekord i värdelöshet.
Och nu när vi ändå är inne på värdelöshet så pratade jag med min bror idag där han helt sonika tillkännagav sin storsatsning inför nästa år!
Nu låter det ju stort när katten skiter, men med lite flyt så blir laget fulltagligt igen inför nästa säsong!
Och nu när vi ändå är inne på värdelöshet så pratade jag med min bror idag där han helt sonika tillkännagav sin storsatsning inför nästa år!
Nu låter det ju stort när katten skiter, men med lite flyt så blir laget fulltagligt igen inför nästa säsong!
måndag 19 december 2011
Nu jävlar...
Det snöar som satan här i idrottens mecka. Tur är väl det, då jag förmodar att 3.4km skidåkning inte räcker till någon topplacering i februari.
Förhoppningsvis så börjar det dyka upp lite bättre spår här och där nu så att vi, och ni, kan få njuta av skidåkning i världsklass igen!
Ta i trä!
Förhoppningsvis så börjar det dyka upp lite bättre spår här och där nu så att vi, och ni, kan få njuta av skidåkning i världsklass igen!
Ta i trä!
onsdag 14 december 2011
Eureka!
Jag har kommit på meningen med träning!
Man mår bra, man har roligt, man blir snyggare, man orkar mer och sånt skit. Du har hört det förr. Men varför mår man bra, varför har man roligt osv?
Allt handlar givetvis om skadeglädje!
Det är skadeglädjen som driver oss framåt. Du mår dåligt när du tränar, du ser ut som ett jävla härk, det är inte ett dugg roligt och du vill helst lägga dig ner och självdö.
Det är då den magiska skadeglädjen träder fram. Tillfredsställelsen när du ser en som har det tio gånger sämre är svår att beskriva. Du mår som en kung helt plötsligt, livet är underbart. Du kläcker ur dig att snart är det målgång fastän du vet att det är typ 14 mil kvar, alternativt så säger du att det snart kommer en nedförsbacke, fast egentligen är det en uppförsbacke, sedan skrattar du gott medan du lämnar stackaren gråtandes i bakgrunden.
Skadeglädje is the shit!
Man mår bra, man har roligt, man blir snyggare, man orkar mer och sånt skit. Du har hört det förr. Men varför mår man bra, varför har man roligt osv?
Allt handlar givetvis om skadeglädje!
Det är skadeglädjen som driver oss framåt. Du mår dåligt när du tränar, du ser ut som ett jävla härk, det är inte ett dugg roligt och du vill helst lägga dig ner och självdö.
Det är då den magiska skadeglädjen träder fram. Tillfredsställelsen när du ser en som har det tio gånger sämre är svår att beskriva. Du mår som en kung helt plötsligt, livet är underbart. Du kläcker ur dig att snart är det målgång fastän du vet att det är typ 14 mil kvar, alternativt så säger du att det snart kommer en nedförsbacke, fast egentligen är det en uppförsbacke, sedan skrattar du gott medan du lämnar stackaren gråtandes i bakgrunden.
Skadeglädje is the shit!
söndag 11 december 2011
Premiär på skidor
Idag var det äntligen dags att snöra på sig pjäxorna, gå ner i vallaboden, misshandla ett par skidor och sedan bege sig ut i naturen och njuta.
Nu vart det väl inte så mycket njuta, då det här med skidåkning fortfarande är lika jobbigt som föregående år. Dessutom fanns det inte en tillstymmelse till spår runt Stångtjärnsjön.
Johan inledde dock premiären med att bromsa sin framfart med ansiktet redan efter 50m. Tyvärr hände detta allt för plötsligt så det finns inga videoupptagningar eller dylikt på händelsen, men det inträffade givetvis framför en korvgrillande familj som följde vår framfart mycket noga på vårt andra varv. Förmodligen för att få sig ännu ett gott skratt, men tji fick dom.
Vi gav upp efter 2 varv. Avrundat uppåt så är det väl en 3-4 mil. Det är ju i början av säsongen och man kan inte slita ut sig redan då vi har många viktiga tävlingar framöver, där våra sponsorer räknar med att vi gör toppresultat.
Johan inledde dock premiären med att bromsa sin framfart med ansiktet redan efter 50m. Tyvärr hände detta allt för plötsligt så det finns inga videoupptagningar eller dylikt på händelsen, men det inträffade givetvis framför en korvgrillande familj som följde vår framfart mycket noga på vårt andra varv. Förmodligen för att få sig ännu ett gott skratt, men tji fick dom.
Vi gav upp efter 2 varv. Avrundat uppåt så är det väl en 3-4 mil. Det är ju i början av säsongen och man kan inte slita ut sig redan då vi har många viktiga tävlingar framöver, där våra sponsorer räknar med att vi gör toppresultat.
onsdag 7 december 2011
Rekord!
Trapprevolutionen är här! Tidigare rekord krossades av 8 peppade personer som dök upp till ett snöigt Lugnet. Efter två-tre vändor blev jag tvungen att avvika för ett akut kejsarsnitt, men dök givetvis upp, starkare och smidigare efter väl utfört arbete.
Lite citat efter utförd träning.
Lite citat efter utförd träning.
Skjut mig.
Jag mår dåligt. Frossa.Där ser ni, ni som valde att inte dyka upp! Ni missade något alldeles extra, men som tur är så kommer vi kanske erbjuda er chansen att träna med eliten även nästa vecka! Stay tuned!
tisdag 6 december 2011
Rekord?
Vad säger du om det här? Du, jag, åtskilliga trappsteg, kl 17.00 imorgon. Låter inte så dumt, eller hur?
Givetvis inte! Sluta fjolla nu, leta på bästa gå-bort-skorna, pallra dig upp till Lugnet och må lite så där bra som man bara kan efter man avverkat ett par trappsteg i följd.
Det är inte var dag man blir erbjuden att träna med fullblodsproffs, så ta nu chansen och hjälp oss att sätta nytt deltagarrekord!
Vi bjuder inte på fika.
Givetvis inte! Sluta fjolla nu, leta på bästa gå-bort-skorna, pallra dig upp till Lugnet och må lite så där bra som man bara kan efter man avverkat ett par trappsteg i följd.
Det är inte var dag man blir erbjuden att träna med fullblodsproffs, så ta nu chansen och hjälp oss att sätta nytt deltagarrekord!
Vi bjuder inte på fika.
onsdag 30 november 2011
Jag förstår dig Trones, nästan
Idag kände jag mig i form, jag stod längst ner och tänkte nu jäklar ska trappan få smaka. På plats hade vi även en fotograf alternativt en neurolog som frenetiskt försökte framkalla epileptiska anfall. Andra på plats var givetvis Peter som fått med sig lillbrorsan som har fått bättre gener, Jonas samt IT-miljonären. Efter uppvärmning samt två rusher var jag helt färdig. Jag la mig ner och mådde illa. Hjärtat slog ca 233,5 slag i minuten. Blodsmaken var extremt tilltagande och benen krampade. Vad som hände är oklart, formen var visst inte så bra idag. Peter var betydligt duktigare han såg nästan glad ut och jag hörde att han skratta vid ett par tillfällen. Efter en kvarts vila släpa jag mig ner och lyckades jogga upp ett par gånger till. Främst för att inte skämma ut mig helt.
Jag förstår dig Trones, jag skrattade åt dig när du låg där och kämpade för ditt liv. Idag kan jag nästan förstå din dödsångest. Jag föreslår att vi utökar detta till två gånger i veckan så borde det bli dubbelt så bra eller hur?
söndag 27 november 2011
Fantastiskt väder part 2
Idag var det ju inte lika jävla trevligt väder som igår och när jag drog upp persiennen så var jag rätt nära att bara slänga mig i säng och skita i allt.
Men för att upprätthålla någon sorts standard som elitidrottsman så kan man givetvis inte låta lite dåligt väder ställa till det. Jonas och IT-miljonären skulle ställa upp så stort, men direkt på morgonen kom givetvis SMS där kärringarna bangade.
Vi var i tre starka själar som trotsade vädret och lullade upp och ner för en brant backe i typ en timme.
Sen gick vi hem.
Körde bil.
lördag 26 november 2011
Fantastiskt väder
Förvisso som rubriken förtäljer, så var det fantastiskt väder idag. Sen att jag hellre hade sett att det snöat för fullt är en annan femma.
Körde löpning i Stångtjärn idag. 6km. Jag sprang om en tjej efter ungefär halva sträckan och efter att jag briljerat in i mål så ställde jag mig faktiskt och stretchade. Det såg åtminstonde ut som att jag stretchade och medans jag står där och ser så där professionell ut som bara jag kan så kommer tjejen joggandes, går till sin bil, hämtar någonting och ställer sig vid bilen. Hon såg givetvis hur elegant jag var när jag stretchade och ville säkerligen göra samma sak.
Men istället för att stretcha så tog hon givetvis en välbehövlig cigarett och bolma i sig snabbt som fan.
Återhämtning är A och O i idrott!
***
I morgon klockan 10.00 så kör vi stavgång vid slalombacken! Vi ses där!
Körde löpning i Stångtjärn idag. 6km. Jag sprang om en tjej efter ungefär halva sträckan och efter att jag briljerat in i mål så ställde jag mig faktiskt och stretchade. Det såg åtminstonde ut som att jag stretchade och medans jag står där och ser så där professionell ut som bara jag kan så kommer tjejen joggandes, går till sin bil, hämtar någonting och ställer sig vid bilen. Hon såg givetvis hur elegant jag var när jag stretchade och ville säkerligen göra samma sak.
Men istället för att stretcha så tog hon givetvis en välbehövlig cigarett och bolma i sig snabbt som fan.
Återhämtning är A och O i idrott!
***
I morgon klockan 10.00 så kör vi stavgång vid slalombacken! Vi ses där!
onsdag 23 november 2011
I väntan...
på snöhelvetet som har bestämt sig för att inte dyka upp så kör vi trapporna på Lugnet idag igen. Sluta fjolla nu och häng på. Vi kör från klockan 17 och det är inte så drygt som det ser ut!
Fråga bara min bror!
Fråga bara min bror!
 |
| Champion of the Trappor 2011 |
onsdag 16 november 2011
Onsdag igen...
Och det betyder ju som bekant trappor på Lugnet. Johan var lite småkrasslig idag så jag representerade TKV själv ikväll. Övriga deltagare var Jonas och Stefan. Litet manfall från förra veckan alltså, men det gick alldeles utmärkt ändå.
Hände väl inte så mycket spännande förutom att jag briljerade med att halka på ett trappsteg på väg ner och lyckades i sista stund greppa tag i ett handtag innan jag hade tagit mig ner lite fortare än jag hade räknat med. 8 gånger upp och ner totalt hann jag med innan jag gav upp.
Annars var det väl en dag på jobbet så att säga. I helgen kan det bli stavgång för de som är intresserade. Vi kan eventuellt ställa upp på autografskrivning om det efterfrågas.
Vi ses väl!?
Hände väl inte så mycket spännande förutom att jag briljerade med att halka på ett trappsteg på väg ner och lyckades i sista stund greppa tag i ett handtag innan jag hade tagit mig ner lite fortare än jag hade räknat med. 8 gånger upp och ner totalt hann jag med innan jag gav upp.
Annars var det väl en dag på jobbet så att säga. I helgen kan det bli stavgång för de som är intresserade. Vi kan eventuellt ställa upp på autografskrivning om det efterfrågas.
Vi ses väl!?
onsdag 9 november 2011
Onsdagspepp
Äntligen onsdag igen och det betyder givetvis trapporna på Lugnet. Stefan var fortfarande sjuk och utan hans dragplåster så var det jag, Johan samt Jonas som dök upp för lite terapi i trapporna.
Arne Ljungqvist har visat tydligt intresse för Johan efter hans plötsliga formtopp. Redan när jag kom dit så stod han där frustandes efter att ha masat sig upp och ner två gånger. Jag hann hänga på en till vända innan dagens tredje atlet dök upp. Sedan följde 4-5 vändor till innan jag tog mig ner för sista gången. Trodde jag. Johan står där nere och säger att vi ska prova den trappen där borta. Då jag nämnde förra träningen varför dom inte körde den trappan så trodde jag i min enfald att det var den trappan de menade och svarade ja.
Det var inte den trappan.
På vägen till trappan jag hade i tankarna så svänger de av och börjar traska upp för trapporna bredvid hoppbackarna. Jag suckar högt, hasplar ur mig diverse förolämpningar mot dessa två individer innan jag tar rygg. Eller jag hade iallafall ögonkontakt med deras ryggar mestadel av vägen.
Väl på toppen så försöker jag få fram budskapet till mina kära kamrater att när vi nått botten så är det slut. Finito. Johan nickar instämmande medans han och Jonas skuttar ned för berget.
När jag kommer ner, en minut efter de andra så sätter jag mig och dricker lite vatten. Medan jag sitter där och återhämtar mig så vankar Johan fram och tillbaka, tittar oroligt runtomkring sig innan han fäster blicken mot toppen igen. Tittar lite snabbt mot mig och säger att vi kör väl en gång till. Jag kontrar med diverse obscena förolämpningar innan jag ger mig och hänger på en till vända upp för de vanliga trapporna. Sadisten Jonas hade givetvis inga invändningar heller.
Väl i botten så säger äntligen Johan att han måste gå. Jonas ser lite ledsen ut medans jag dansar Macarena inombords.
Nästa träning är inte riktigt spikad ännu. Sägs bli ett till stavgångsmaraton uppför Lugnets slalombackar som ni inte får missa i helgen!
Väl mött!
Arne Ljungqvist har visat tydligt intresse för Johan efter hans plötsliga formtopp. Redan när jag kom dit så stod han där frustandes efter att ha masat sig upp och ner två gånger. Jag hann hänga på en till vända innan dagens tredje atlet dök upp. Sedan följde 4-5 vändor till innan jag tog mig ner för sista gången. Trodde jag. Johan står där nere och säger att vi ska prova den trappen där borta. Då jag nämnde förra träningen varför dom inte körde den trappan så trodde jag i min enfald att det var den trappan de menade och svarade ja.
Det var inte den trappan.
På vägen till trappan jag hade i tankarna så svänger de av och börjar traska upp för trapporna bredvid hoppbackarna. Jag suckar högt, hasplar ur mig diverse förolämpningar mot dessa två individer innan jag tar rygg. Eller jag hade iallafall ögonkontakt med deras ryggar mestadel av vägen.
Väl på toppen så försöker jag få fram budskapet till mina kära kamrater att när vi nått botten så är det slut. Finito. Johan nickar instämmande medans han och Jonas skuttar ned för berget.
När jag kommer ner, en minut efter de andra så sätter jag mig och dricker lite vatten. Medan jag sitter där och återhämtar mig så vankar Johan fram och tillbaka, tittar oroligt runtomkring sig innan han fäster blicken mot toppen igen. Tittar lite snabbt mot mig och säger att vi kör väl en gång till. Jag kontrar med diverse obscena förolämpningar innan jag ger mig och hänger på en till vända upp för de vanliga trapporna. Sadisten Jonas hade givetvis inga invändningar heller.
Väl i botten så säger äntligen Johan att han måste gå. Jonas ser lite ledsen ut medans jag dansar Macarena inombords.
Nästa träning är inte riktigt spikad ännu. Sägs bli ett till stavgångsmaraton uppför Lugnets slalombackar som ni inte får missa i helgen!
Väl mött!
måndag 7 november 2011
Stavgång
Det borde vara olagligt att gå upp så tidigt en morgon när man är ledig, men som de elitidrottsmän vi är så lär vi ju upprätthålla någon sorts standard.
Det dök upp hela åtta, kanske inte helt friska men ändock väldigt trevliga, människor vid foten av backen runt 10.00 som ville plåga sig upp och ner. Planen var att vi skulle gå upp för den satans backen i bakgrunden på bilden ovan ett par gånger. Redan efter uppvärmningen, som var att gå upp för backen, så trodde jag nog att livet var slut. Det blir inte mer än så här.
Backträning måste ju vara det optimala för att jävlas med kroppen. Kroppen lider nog lite av alzheimer då den får panik när man går upp och sedan glömmer den bort att det var jävligt drygt när man är på väg ner. Så gör om proceduren och samma scenario utspelar sig.
Vi tog oss upp och ner sju gånger, och på den sista så visste jag knappt var jag var när jag stannade. Johan som utvecklats till någon sorts fysmonster hade nog kunnat köra 10 vändor till. Han hade troligtvis dopat sig med en Max-burgare nu igen.
Sägs att det kan vara trappintervaller på onsdag igen. Dyker brorsan upp? Den som lever får se! Väl mött!
***
Jag hade ju befarat att det skulle bli svårt att få med de andra på O-ringen i sommar, men på väg till träningen i lördags så kläckte Johan ur sig att vi givetvis ska köra O-ringen också! Stort, Johan! Kommer bli sådan jävla succé!
Team Klistervalla for world domination!
fredag 4 november 2011
Grattis Linköping...
... och Mera Lera 12h till celebert besök i augusti. En ganska så förkrossande seger må jag säga. Åberg verkar ha bra pli på sina undersåtar som inledde en massiv attack under gårdagen och dagen och inte bara kom i kapp utan helt enkelt utklassade O-ringen.
Mera Lera 44%
O-ringen 32%
Marchialonga 18%
Tjurruset 17%
Mörksuggejakten 15%
Vätternrundan 15%
Stockholm Marathon 7%
Många tror jag säkert röstade på Mera Lera för att det stod 12h efter. Allt för att åsamka så mycket skada som möjigt, men ni äro okunniga! Vi kör givetvis som ett tremanna-lag som ska dela på så många varv som möjligt under 12h. 12 timmar är då maxtiden. Hypotetiskt skulle vi kunna låta Johan köra ett varv och sen åka hem!
Men det ska vi inte givetvis göra. Vi kommer åka ner till Linköping och ta tävlingen med storm!
Vad händer med de andra eventen?
Stockholm Marathon kan ju dra åt helvete. Helt spontant. Vätternrundan likaså. Mörksuggejakten har en liten chans då det trots allt är i närheten. Marchialonga är kört för 2012, så det får bli 2013 om det blir något. Tjurruset blir det garanterat!
O-ringen då?
Jag är sugen. Mest för att det är så retarderat att det inte kan bli annat än hur coolt som helst. Men jag anar att de andra två stolpskotten kommer motsätta sig detta å det grövsta. Ni får hjälpa mig att förankra denna fantastiska idé hos Trones och Johan!
Sedan går ju orienterings-EM i Falun/Mora 2012 och jag har bombsäkra källor på att det går ett publik-EM på samma arenor. Vet faktiskt inte varför dom kallar det för arenor? Det är ju faktiskt en skog dem springer i så vitt jag vet.
Dalarnas stolhet måste ju vara där!
Mera Lera 44%
O-ringen 32%
Marchialonga 18%
Tjurruset 17%
Mörksuggejakten 15%
Vätternrundan 15%
Stockholm Marathon 7%
Många tror jag säkert röstade på Mera Lera för att det stod 12h efter. Allt för att åsamka så mycket skada som möjigt, men ni äro okunniga! Vi kör givetvis som ett tremanna-lag som ska dela på så många varv som möjligt under 12h. 12 timmar är då maxtiden. Hypotetiskt skulle vi kunna låta Johan köra ett varv och sen åka hem!
Men det ska vi inte givetvis göra. Vi kommer åka ner till Linköping och ta tävlingen med storm!
Vad händer med de andra eventen?
Stockholm Marathon kan ju dra åt helvete. Helt spontant. Vätternrundan likaså. Mörksuggejakten har en liten chans då det trots allt är i närheten. Marchialonga är kört för 2012, så det får bli 2013 om det blir något. Tjurruset blir det garanterat!
O-ringen då?
Jag är sugen. Mest för att det är så retarderat att det inte kan bli annat än hur coolt som helst. Men jag anar att de andra två stolpskotten kommer motsätta sig detta å det grövsta. Ni får hjälpa mig att förankra denna fantastiska idé hos Trones och Johan!
Sedan går ju orienterings-EM i Falun/Mora 2012 och jag har bombsäkra källor på att det går ett publik-EM på samma arenor. Vet faktiskt inte varför dom kallar det för arenor? Det är ju faktiskt en skog dem springer i så vitt jag vet.
Dalarnas stolhet måste ju vara där!
Stavgång på lördag!
I morgon smäller det! Stefans nya briljanta idé är att kl 10.00, okristligt tidigt, vid lifthuset på Lugnet så körs det stavgång, upp och ner i en vertikal uppförsbacke. Anmälningsavgiften, blodsmak och ångest lämnas på plats.
Eventet är givetvis öppet för alla! Det viktiga är ju inte att vinna, utan att delta. Förlorarnas favorit uttryck, och därmed Team Klistervallas motto.
Du kör så många vändor som dagsformen tillåter innan du går hem, lägger dig i soffan, förstörd och förnedrad. Du kommer att gny lite extra högt medans du ligger där, i hopp om att sambo, barn eller dylikt skall tycka synd om dig, ge dig lite massage eller kanske en kopp varm choklad så här i höstrusket.
Det ovan kommer givetvis inte att hända, förutom att du kommer ligga i soffan, förstörd och förnedrad. Ingen kommer att tycka synd om dig. De kommer skratta åt dig, håna dig och tala om för dig att är du så jävla dum, så får du skylla dig själv.
Men just då inser du att det är en fantastisk känsla att ha så här ont. Du kommer le inombords, samt gråta lite givetvis, när du försöker ta på dig ett par strumpor morgonen därpå och veta att du mår som en kung!
Smärtan efter träning är givetvis inget att tycka synd om, utan något att vara stolt över. Jag är på Lugnet imorgon för att inkassera en dos förnedring med efterföljande smärta. Stefan kommer vara där, Johan kanske är där, min bror är troligtvis inte där då hans stav gick sönder februari 2010.
Är du där?
Eventet är givetvis öppet för alla! Det viktiga är ju inte att vinna, utan att delta. Förlorarnas favorit uttryck, och därmed Team Klistervallas motto.
Du kör så många vändor som dagsformen tillåter innan du går hem, lägger dig i soffan, förstörd och förnedrad. Du kommer att gny lite extra högt medans du ligger där, i hopp om att sambo, barn eller dylikt skall tycka synd om dig, ge dig lite massage eller kanske en kopp varm choklad så här i höstrusket.
Det ovan kommer givetvis inte att hända, förutom att du kommer ligga i soffan, förstörd och förnedrad. Ingen kommer att tycka synd om dig. De kommer skratta åt dig, håna dig och tala om för dig att är du så jävla dum, så får du skylla dig själv.
Men just då inser du att det är en fantastisk känsla att ha så här ont. Du kommer le inombords, samt gråta lite givetvis, när du försöker ta på dig ett par strumpor morgonen därpå och veta att du mår som en kung!
Smärtan efter träning är givetvis inget att tycka synd om, utan något att vara stolt över. Jag är på Lugnet imorgon för att inkassera en dos förnedring med efterföljande smärta. Stefan kommer vara där, Johan kanske är där, min bror är troligtvis inte där då hans stav gick sönder februari 2010.
Är du där?
torsdag 3 november 2011
Trappor, ångest och illamående
Först vill jag dementera uppgifterna min bror sprider om att jag inte tränat sen 2009. Det stämmer inte. Däremot har jag inte lyft ett finger sen jag gick på föräldraledighet i April.
I går fick jag ångra det bittert.
Stefan Määttä, som är bevisat galen, lurade med mig på någon form av trappintervaller vid Lugnet hoppbackar. Min bror som gjorde det förra veckan, valde att inte deltaga, utan att stå brevid och fnissa skadeglatt.
Kommer upp på Lugnet, parkerar bilen så nära platsen där vi ska träna som möjligt. Även Johan och Peter gör detsamma. Stefan kommer cyklandes. Där någonstans kanske förklaringen till att Stefan faktiskt orkar springa, ligger.
Alltså, jag har ju sett trapporna förut. Men när man står nedanför, tittar upp och försöker inse att jag faktiskt ska försöka springa upp några gånger, så får man någon sorts panikångest. Det är brant, långt, mörkt och halt. Stefan kvittrar naturligtvis, glad som en lärka över att få plåga sig själv uppför trapporna omänskligt många gånger.
Vi börjar med att gå upp en gång i nån form av onödig uppvärmning. Det var skitjobbigt. Ingen bra början. Stefan försöker hävda att uppvärmningsturen inte får räknas till totalen. Johan och jag röstar ner honom.
Andra gången springer vi, jag försöker börja med att hänga på Johan, som börjar se ut som nån form av idrottare, vilket jag inte kan. Efter en evighet tänker jag att jag måste vara uppe nu, tittar upp, är halvvägs. Gråter lite och släpar mig upp resten.
På toppen lägger jag mig när och avlider lite grann medans Johan och Stefan tar en vända till. Plågar mig ner för att hänga på deras fjärde vända. Det går ju så där, lyckas kämpa mig hela vägen upp. Men sen var det kört.
Låg och vred mig i plågor. Eller nej, jag orkade inte vrida på mig, låg bara och plågades. Satte jag mig upp så kändes det som jag skulle kräkas. Otroligt vältränad kropp detta.
Men inget ont som har något gott med sig, utsikten var fin där uppifrån.
Johan och Stefan fortsatte springa, jag kände att det var dags att ta sig därifrån. Jag tog mig knappt ner för trapporna, och den lilla biten till min strategiskt placerade bil kändes som en golgatavandring. Jag var helt övertygad om att jag skulle kräkas flera gånger på vägen till bilen.
Jag överlevde. Men mina vader håller på att explodera idag.
Men två saker kom ur det här,
1. Jag måste verkligen träna
2. Aldrig mer med Stefan.
I går fick jag ångra det bittert.
Stefan Määttä, som är bevisat galen, lurade med mig på någon form av trappintervaller vid Lugnet hoppbackar. Min bror som gjorde det förra veckan, valde att inte deltaga, utan att stå brevid och fnissa skadeglatt.
Kommer upp på Lugnet, parkerar bilen så nära platsen där vi ska träna som möjligt. Även Johan och Peter gör detsamma. Stefan kommer cyklandes. Där någonstans kanske förklaringen till att Stefan faktiskt orkar springa, ligger.
Alltså, jag har ju sett trapporna förut. Men när man står nedanför, tittar upp och försöker inse att jag faktiskt ska försöka springa upp några gånger, så får man någon sorts panikångest. Det är brant, långt, mörkt och halt. Stefan kvittrar naturligtvis, glad som en lärka över att få plåga sig själv uppför trapporna omänskligt många gånger.
Vi börjar med att gå upp en gång i nån form av onödig uppvärmning. Det var skitjobbigt. Ingen bra början. Stefan försöker hävda att uppvärmningsturen inte får räknas till totalen. Johan och jag röstar ner honom.
Andra gången springer vi, jag försöker börja med att hänga på Johan, som börjar se ut som nån form av idrottare, vilket jag inte kan. Efter en evighet tänker jag att jag måste vara uppe nu, tittar upp, är halvvägs. Gråter lite och släpar mig upp resten.
På toppen lägger jag mig när och avlider lite grann medans Johan och Stefan tar en vända till. Plågar mig ner för att hänga på deras fjärde vända. Det går ju så där, lyckas kämpa mig hela vägen upp. Men sen var det kört.
Låg och vred mig i plågor. Eller nej, jag orkade inte vrida på mig, låg bara och plågades. Satte jag mig upp så kändes det som jag skulle kräkas. Otroligt vältränad kropp detta.
Men inget ont som har något gott med sig, utsikten var fin där uppifrån.
Johan och Stefan fortsatte springa, jag kände att det var dags att ta sig därifrån. Jag tog mig knappt ner för trapporna, och den lilla biten till min strategiskt placerade bil kändes som en golgatavandring. Jag var helt övertygad om att jag skulle kräkas flera gånger på vägen till bilen.
Jag överlevde. Men mina vader håller på att explodera idag.
Men två saker kom ur det här,
1. Jag måste verkligen träna
2. Aldrig mer med Stefan.
torsdag 27 oktober 2011
Omröstning
I egenskap av teamledare så har jag egenhändigt tagit ut potentiella utflyktsmål samt sållat bort de mest efterblivna. I toppen av bloggen ser ni ju då vilka som vi (enligt mig) skulle kunna tänka oss att ställa upp i.
Så rösta på så ska vi i mån av plats försöka ställa upp på skiten. Vi kommer nog även ställa upp på ett par, även om de inte kanske inte väljs fram!
Vi tillåter givetvis multipla svar för att orsaka så mycket skada som möjligt.
Så rösta på så ska vi i mån av plats försöka ställa upp på skiten. Vi kommer nog även ställa upp på ett par, även om de inte kanske inte väljs fram!
Vi tillåter givetvis multipla svar för att orsaka så mycket skada som möjligt.
onsdag 26 oktober 2011
Trappintervaller på Lugnet
Stefan annonserade under dagen efter elitmotionärer som ville följa med på idioti. Givetvis ställer vi upp på det! Johan fick släppa allt han gjorde, springa hem, trycka en banan och en Redbull för att sedan svida om till något mer behändigt innan jag plockade upp honom.
Det enda vi visste om kvällen var att det skulle göra ont. Och ont gjorde det.
Jag som legat lite på latsidan sedan Lidingöloppet fick lida lite sådär extra mycket, medan Johans strålande form sitter i. Uppvärmningen bestod av en gångtur upp för trappjävlarna och redan efter det grät jag lite sådär tyst inombords.
Upp och ner för trapporna totalt 10(11 med uppvärmningen) gånger för Johan och Stefan, medan jag, som var i stort behov HLR ett par gånger, tog mig 7-8 vändor. Jag är inte helt säker på antalet, jag har nog aldrig varit så nära att spy från träning som idag. Skönt att formen sitter i.
Summa av kvällen. Sendrag från helvetet, men helt klart värt det!
Där har ni det kära medgångsfans! Är ni någon gång i behov av bättre självförtroende, så är vi inte mer än ett meddelande iväg!
Det enda vi visste om kvällen var att det skulle göra ont. Och ont gjorde det.
Jag som legat lite på latsidan sedan Lidingöloppet fick lida lite sådär extra mycket, medan Johans strålande form sitter i. Uppvärmningen bestod av en gångtur upp för trappjävlarna och redan efter det grät jag lite sådär tyst inombords.
Upp och ner för trapporna totalt 10(11 med uppvärmningen) gånger för Johan och Stefan, medan jag, som var i stort behov HLR ett par gånger, tog mig 7-8 vändor. Jag är inte helt säker på antalet, jag har nog aldrig varit så nära att spy från träning som idag. Skönt att formen sitter i.
Summa av kvällen. Sendrag från helvetet, men helt klart värt det!
Där har ni det kära medgångsfans! Är ni någon gång i behov av bättre självförtroende, så är vi inte mer än ett meddelande iväg!
torsdag 20 oktober 2011
Vi ligger i ide
Vi har lite downseason just nu. Eller jag har, Johan har synts springa som en jävla dåre och min bror bröt ju som sagt av staven i Öppet Spår 2009 och har således inte kunnat träna något pga det.
Annars blickar vi fram emot en strålande vinter där vi får utöva vår paradgren; skidåkning.
Vi får se vad det blir för upplägg på vinterträningen i år. Johan ska iaf köpa gymkort för att stärka stjärtmuskulaturen så han får ett bättre tryck i uppförsbackarna. Själv har jag lite dumma planer på hur jag ska lägga upp det hela, men kan tyvärr inte avslöja några detaljer, då jag vill inte ha alltför mycket fans runt mig hela tiden. Angående brorsans träning så är ju hans stav trasig så tyvärr kommer han nog ställa in säsongen för tredje året i följd.
***
Vi har ju fått in en del tips på tävlingar av folk som gärna ser oss likviderade. Vi ska sätta oss ned och gå igenom dessa lite mer noggrant och sedan sålla bort de mest efterblivna förslagen. Sen om det blir något förslag kvar så kör vi en sk 'Fansens val', dvs en omröstning om vad ni vill att vi ska dö av.
Det går givetvis att fortsätta rekommendera dumheter. Gärna något som har med skidor att göra.
Annars blickar vi fram emot en strålande vinter där vi får utöva vår paradgren; skidåkning.
Vi får se vad det blir för upplägg på vinterträningen i år. Johan ska iaf köpa gymkort för att stärka stjärtmuskulaturen så han får ett bättre tryck i uppförsbackarna. Själv har jag lite dumma planer på hur jag ska lägga upp det hela, men kan tyvärr inte avslöja några detaljer, då jag vill inte ha alltför mycket fans runt mig hela tiden. Angående brorsans träning så är ju hans stav trasig så tyvärr kommer han nog ställa in säsongen för tredje året i följd.
***
Vi har ju fått in en del tips på tävlingar av folk som gärna ser oss likviderade. Vi ska sätta oss ned och gå igenom dessa lite mer noggrant och sedan sålla bort de mest efterblivna förslagen. Sen om det blir något förslag kvar så kör vi en sk 'Fansens val', dvs en omröstning om vad ni vill att vi ska dö av.
Det går givetvis att fortsätta rekommendera dumheter. Gärna något som har med skidor att göra.
torsdag 6 oktober 2011
Johan får ställa upp
Min bror skrev och frågade om förslag till nya upptåg. Orientering verkade få starkt bifall. Men i alla fall, nu har vi fått spons på en startplats i Tjuruset på lördag. Har en nummerlapp som ligger här på mitt skrivbord.
Eftersom jag är borta och min bror är på Korsika så finns ju bara Johan kvar. Så Johan, ställ upp!!
http://www.tjurruset.se
Lite citat från sidan:
"Tjur Rusets bana på Norra Djurgården i Stockholm bjuder på flera riktigt blöta partier. För att funktionärerna ska kunna jobba effektivt på dessa delar av banan kommer de att vara klädda i våtdräkter."
"Tjur Ruset avgörs på en krävande bana som delvis går på svårlöpta stigar och ridvägar. På andra partier är det mycket sly och ris."
"Deltagarna i Tjur Ruset på lördag kan räkna med flera blöta och leriga partier och med flera krävande backar.
– Det här är den hittills jobbigaste banan i Tjur Ruset"
***
Så ja Johan, nu får du kamma dig och åka till Stockholm. Start klockan 14:00. och du får medalj!
Nu peppar vi Johan att åka på det här!
Eftersom jag är borta och min bror är på Korsika så finns ju bara Johan kvar. Så Johan, ställ upp!!
http://www.tjurruset.se
Lite citat från sidan:
"Tjur Rusets bana på Norra Djurgården i Stockholm bjuder på flera riktigt blöta partier. För att funktionärerna ska kunna jobba effektivt på dessa delar av banan kommer de att vara klädda i våtdräkter."
"Tjur Ruset avgörs på en krävande bana som delvis går på svårlöpta stigar och ridvägar. På andra partier är det mycket sly och ris."
"Deltagarna i Tjur Ruset på lördag kan räkna med flera blöta och leriga partier och med flera krävande backar.
– Det här är den hittills jobbigaste banan i Tjur Ruset"
***
Så ja Johan, nu får du kamma dig och åka till Stockholm. Start klockan 14:00. och du får medalj!
Nu peppar vi Johan att åka på det här!
måndag 3 oktober 2011
Nya upptåg.
Förutom Öppet Spår i vinter så har vi drabbats av idétorka.
Därför vädjar vi till våra medgångsfans att komma med tips på intressanta och roliga utmaningar under 2012.
Vi reserverar oss givetvis att ta bort helt efterblivna bidrag.
Så gnugga geniknölarna och ge oss tips!
Därför vädjar vi till våra medgångsfans att komma med tips på intressanta och roliga utmaningar under 2012.
Vi reserverar oss givetvis att ta bort helt efterblivna bidrag.
Så gnugga geniknölarna och ge oss tips!
måndag 26 september 2011
Lidingö är en halvstor ö
Dagen började okristligt tidigt på lördagsmorgonen. Till frukost blev det rostade mackor med ost. Smöret var slut. Efter morgonklubbningen slängde jag på mig lite kläder och begav mig för att hämta Johan.
Jag som var lite förutseende hade redan bytt om till en proper outfit medans Johan tänkte byta om i bilen. Han påpekade, när han satt i passagerarsätet halvnaken, att om jag skulle krocka nu, så skulle det hela se väldigt suspekt ut.
Vi svänger in på en Preem-mack som Johan scoutat för att vi ska ta ut pengar till väskinlämningen. Varsamt går han fram till kassörskan och frågar om man kan ta ut pengar varpå damen brister ut;
***
Vi når äntligen helvetes-ön efter en fantastisk bilkö genom halva Stockholm. Väl där så försöker vi hitta fram till dit vi ska, inte helt lätt då dom tydligen har glömt sätta ut skyltar som visar hur fan man tar sig dit man vill.
Efter lite freebaseing så hittar vi fram och kör in på en bakgata någonstans på Lidingö, kör halvt in i en skogsdunge och skyndar till Lidingövallen för att hämta nummerlappar. Cirka 40 minuter till start och världens längsta jävla kö till nummerlapparna uppenbarar sig. Panik.
Lyckligtvis så gick det hela rätt fort och medans vi sitter och försöker få på oss allt skit man skulle ha så ser jag en nummerlapp flyga förbi. Skrattar lite och frågar Johan vems det där var. Svaret jag fick var;
Vi träffade RW-Klas i startfållan som tappade sin Snickers.
Starten går och jag hänger med Johan kanske 100-200m när jag ser en liten lucka till höger. Jag tänker varför springer alla idioter här när det är helt fritt på andra sidan. Jag påkallar Johans uppmärksamhet att vi drar den vägen.
Anledningen till att folk inte sprang där var givetvis för att Östersjön gick förbi precis där. Pissblöt efter 100m.
Löpningen flöt på rätt bra fram till 5km, kanske lite sämre till 10km. Efter 10km så är det århundradets jävla backe som man ska ta sig upp för. Träffar på en fru till ett fan som trippar förbi mig lite lätt, försöker haspla ur mig något trevligt men med fokus på överlevnad så vet jag inte om jag gjorde mig förstådd.
Resterande 5km var lite av en pina. 12-13km in så börjar det bli lite asfalt som min matchvikt och mina ben inte tycker om. Krampen börjar göra sig hemmastadd och jag försöker snabba på lite då klockjäveln går fortare och fortare, och jag saktare och saktare.
Träffade på en värmlänning här som väldigt gärna ville ha någon att prata med, hade lite problem att bli av med honom, men när han märkte min avsaknad av vilja att konversera så ökade han takten lite och försvann.
Efter ett tag hörde jag discodunk och jag jublade lite över att snart få vätska, men nejdå, någon tattare har applicerat HIFI mitt i skogjäveln och står där och DJ:ar istället för att ge mig min vätska. Tätt följt av en backjävel av bibliska mått.
Jag lyckas mig iallafall ta mig till kontrollen där jag får sitta med de andra failsen och invänta transport. Det satt en hög där redan så jag fick vänta lite till på att dem skulle skaka fram mer transportmedel.
Det är inte talan om buss på Lidingöloppet vill jag lova. Nej då, utan det här var typ en Skoda Fabia, världens minsta bil. Det var jag och tre rundnätta damer som skulle skyfflas in i den här så kallade bilen. Jag sitter med knäna vid hakan när chauffören påpekar att medans han kör så kan vi ta av oss chippet på skon. Alla fails frågar om det inte är möjligt att vänta med det tills vi stannat. Vi fick uppskov.
Sen när jag skulle ta mig ut ur bilen så krampar givetvis allt som går att krampa, och för utomstående som stod utanför och tittade in i bilen kan nog ha misstagit situationen till att jag försökte hångla upp chauffören innan jag tog mig ut.
Sedan väntade jag in mannen, myten, legenden Johan som briljerade in i mål på fantastiska 4.25!
När vi var på väg därifrån så finns det en kö som är säkert 3km lång. Johan skriker lite surt åt nån random person vad dom köar till. Det visar sig vara bussen till Ropsten. Johan tackar mig för att jag varit lite taktiskt och inte satte GPS:en på Ropsten.
Sedan var det snitthastighet på 150 hem till Falun.
Jag som var lite förutseende hade redan bytt om till en proper outfit medans Johan tänkte byta om i bilen. Han påpekade, när han satt i passagerarsätet halvnaken, att om jag skulle krocka nu, så skulle det hela se väldigt suspekt ut.
Vi svänger in på en Preem-mack som Johan scoutat för att vi ska ta ut pengar till väskinlämningen. Varsamt går han fram till kassörskan och frågar om man kan ta ut pengar varpå damen brister ut;
Du kan få 500:-, vill du ha 500:-!?Vi backar ut ur butiken.
***
Vi når äntligen helvetes-ön efter en fantastisk bilkö genom halva Stockholm. Väl där så försöker vi hitta fram till dit vi ska, inte helt lätt då dom tydligen har glömt sätta ut skyltar som visar hur fan man tar sig dit man vill.
Efter lite freebaseing så hittar vi fram och kör in på en bakgata någonstans på Lidingö, kör halvt in i en skogsdunge och skyndar till Lidingövallen för att hämta nummerlappar. Cirka 40 minuter till start och världens längsta jävla kö till nummerlapparna uppenbarar sig. Panik.
Lyckligtvis så gick det hela rätt fort och medans vi sitter och försöker få på oss allt skit man skulle ha så ser jag en nummerlapp flyga förbi. Skrattar lite och frågar Johan vems det där var. Svaret jag fick var;
MEEEEN DET VAR DIN IDIOT. SPRIIIIING!Lyckades få tag på skiten och sedan fick vi skynda till starten som låg 1 700m från där vi var. När vi kom dit ungefär 10 min innan start så var man redan slut.
Vi träffade RW-Klas i startfållan som tappade sin Snickers.
Starten går och jag hänger med Johan kanske 100-200m när jag ser en liten lucka till höger. Jag tänker varför springer alla idioter här när det är helt fritt på andra sidan. Jag påkallar Johans uppmärksamhet att vi drar den vägen.
Anledningen till att folk inte sprang där var givetvis för att Östersjön gick förbi precis där. Pissblöt efter 100m.
Löpningen flöt på rätt bra fram till 5km, kanske lite sämre till 10km. Efter 10km så är det århundradets jävla backe som man ska ta sig upp för. Träffar på en fru till ett fan som trippar förbi mig lite lätt, försöker haspla ur mig något trevligt men med fokus på överlevnad så vet jag inte om jag gjorde mig förstådd.
Resterande 5km var lite av en pina. 12-13km in så börjar det bli lite asfalt som min matchvikt och mina ben inte tycker om. Krampen börjar göra sig hemmastadd och jag försöker snabba på lite då klockjäveln går fortare och fortare, och jag saktare och saktare.
Träffade på en värmlänning här som väldigt gärna ville ha någon att prata med, hade lite problem att bli av med honom, men när han märkte min avsaknad av vilja att konversera så ökade han takten lite och försvann.
Efter ett tag hörde jag discodunk och jag jublade lite över att snart få vätska, men nejdå, någon tattare har applicerat HIFI mitt i skogjäveln och står där och DJ:ar istället för att ge mig min vätska. Tätt följt av en backjävel av bibliska mått.
Jag lyckas mig iallafall ta mig till kontrollen där jag får sitta med de andra failsen och invänta transport. Det satt en hög där redan så jag fick vänta lite till på att dem skulle skaka fram mer transportmedel.
Det är inte talan om buss på Lidingöloppet vill jag lova. Nej då, utan det här var typ en Skoda Fabia, världens minsta bil. Det var jag och tre rundnätta damer som skulle skyfflas in i den här så kallade bilen. Jag sitter med knäna vid hakan när chauffören påpekar att medans han kör så kan vi ta av oss chippet på skon. Alla fails frågar om det inte är möjligt att vänta med det tills vi stannat. Vi fick uppskov.
Sen när jag skulle ta mig ut ur bilen så krampar givetvis allt som går att krampa, och för utomstående som stod utanför och tittade in i bilen kan nog ha misstagit situationen till att jag försökte hångla upp chauffören innan jag tog mig ut.
Sedan väntade jag in mannen, myten, legenden Johan som briljerade in i mål på fantastiska 4.25!
När vi var på väg därifrån så finns det en kö som är säkert 3km lång. Johan skriker lite surt åt nån random person vad dom köar till. Det visar sig vara bussen till Ropsten. Johan tackar mig för att jag varit lite taktiskt och inte satte GPS:en på Ropsten.
Sedan var det snitthastighet på 150 hem till Falun.
söndag 25 september 2011
Lidingö är en stor ö
Peter hämtar upp mig 08:30 och bränner iväg mot ön, vi tänkte att tiden skulle gott och väl räcka, vilket den nästan gjorde. Vi avverkade några stopp på vägen, bla en french hot dog inhandlades i Uppsala. När vi närmar oss storstan bjuds det på en bilkö på ca 10mil. Den var egentligen kanske 5km men det är känslan som räknas. Peters GPS ber oss observera hastigheten varannan sekund och leder in oss mitt i smeten. Klockan börjar stressa och vi kommer snabbt fram till att vi borde åkt ungefär två timmar tidigare. När vi plötsligt åker på en bro som tar oss till Lidingö blir jag fundersam. Peter sa att vi skulle ta en buss från Ropsten över till ön och på så vis slippa fler bilköer. Jag frågar vänligt men bestämt om han ställt in GPSen på Ropsten "nej" får jag tillsvars. Okej då har han skrivit in kort och gott Lidingö och dit far vi.
Den här ön är rätt stor, skyltning bjuds det inte på utan vi hetsar fram och tillbaka tills vi hamnar i nästa bilkö. Vi ser stressade människor som letar nummerlappar och vi lyckas parkera på nån bakgata i ett villakvarter. Hets hets hets så har vi nummerlapp och inlämnad väska. Nu lär vi gå 1700 meter(!) till start, redan här får man upp flåset. Vid start bjuder friskis & svettis på uppvärmning som vanligt. Dom ser så där glada ut att man mår illa. Starten går och jag lägger mig taktiskt bakom Peter som drämmer rätt igenom en gigantiskt vattenpöl som övriga deltagare undviker, främst för att undvika blöta skor efter 100m antar jag. Efter en km eller så ser jag inte Peter mer.
Jag lägger mig taktiskt längst till höger och går raskt i backarna. När det är ca 18km kvar och all är frid och fröjd börjar magen signalera att french hot dog blandat med powerade och dextrosol ej är en bra kombination. I panik håller jag igen med krampande stjärtmuskulatur. lyckas hasa mig fram till 15km stoppet och flyr in på en bajamaja, den bajamajan har förmodligen tagits ur bruk.
2.8kg lättare löper jag vidare och tänker 5km i taget. Det stora sällskapet med folk börjar tunnas ut rejält och de jag springer med ser lika otränade och felplacerade ut som en själv. när det är ca 13km kvar börjar benen göra ordentligt ont. jag springer på sin höjd 400m innan det krampar från tå till lår, lagomt till nästa backe att traska upp för. Dom här backarna var inga backar skulle mer kalla det för ren bergsstigning. Till min belåtenhet ser min kompanjoner lika förstörda ut som jag känner mig. Joggar förbi en kille som sitter på en stubbe i skogen och gråter, många klagar över smärtor i benen och vid 11km kvar fick jag smaka smärta. Jag ruscha upp för en backe för jag hörde musik och tänkte musik= dryck = paus. Nej det var lokala brats som hade sedvanlig fest där dom vaska powerade. Jag började nästan gråta och försökte springa ifrån dem vilket resulterade i att mina vader krampa ihop totalt. Under några sekunder kunde jag varken stå, sitta eller ligga. Tror jag svävade lite för att överleva.
Vid 10km kvar var jag bestämd för att ge upp, kroppen hade gjort sitt. Vid kontrollen stod en dam och gav mig lite dryck, jag hade föredragit en filt och en kram. Hon förklara att det var bara 5km till nästa stopp och jag hade 50 minuter på mig, innan jag hann protestera drog hon iväg mig bort från drycken och upp på spåret. Jag hade väl inget val tänkte jag och gick upp för nästa berg. Här nånstans började det dyka upp körer i skogen, jag vet inte om jag hallucinerade eller om det var på riktigt. Hur som jag slet som ett djur och sprang/ raskade på mot mål. När jag ser målet så var jag ju tvungen att springa lite snyggt för de få som var kvar som publik, givetvis krampade ena benet så jag haltade in i mål.
En sak till nästa gång rakar jag min mansbehåring innan.
Den här ön är rätt stor, skyltning bjuds det inte på utan vi hetsar fram och tillbaka tills vi hamnar i nästa bilkö. Vi ser stressade människor som letar nummerlappar och vi lyckas parkera på nån bakgata i ett villakvarter. Hets hets hets så har vi nummerlapp och inlämnad väska. Nu lär vi gå 1700 meter(!) till start, redan här får man upp flåset. Vid start bjuder friskis & svettis på uppvärmning som vanligt. Dom ser så där glada ut att man mår illa. Starten går och jag lägger mig taktiskt bakom Peter som drämmer rätt igenom en gigantiskt vattenpöl som övriga deltagare undviker, främst för att undvika blöta skor efter 100m antar jag. Efter en km eller så ser jag inte Peter mer.
Jag lägger mig taktiskt längst till höger och går raskt i backarna. När det är ca 18km kvar och all är frid och fröjd börjar magen signalera att french hot dog blandat med powerade och dextrosol ej är en bra kombination. I panik håller jag igen med krampande stjärtmuskulatur. lyckas hasa mig fram till 15km stoppet och flyr in på en bajamaja, den bajamajan har förmodligen tagits ur bruk.
2.8kg lättare löper jag vidare och tänker 5km i taget. Det stora sällskapet med folk börjar tunnas ut rejält och de jag springer med ser lika otränade och felplacerade ut som en själv. när det är ca 13km kvar börjar benen göra ordentligt ont. jag springer på sin höjd 400m innan det krampar från tå till lår, lagomt till nästa backe att traska upp för. Dom här backarna var inga backar skulle mer kalla det för ren bergsstigning. Till min belåtenhet ser min kompanjoner lika förstörda ut som jag känner mig. Joggar förbi en kille som sitter på en stubbe i skogen och gråter, många klagar över smärtor i benen och vid 11km kvar fick jag smaka smärta. Jag ruscha upp för en backe för jag hörde musik och tänkte musik= dryck = paus. Nej det var lokala brats som hade sedvanlig fest där dom vaska powerade. Jag började nästan gråta och försökte springa ifrån dem vilket resulterade i att mina vader krampa ihop totalt. Under några sekunder kunde jag varken stå, sitta eller ligga. Tror jag svävade lite för att överleva.
Vid 10km kvar var jag bestämd för att ge upp, kroppen hade gjort sitt. Vid kontrollen stod en dam och gav mig lite dryck, jag hade föredragit en filt och en kram. Hon förklara att det var bara 5km till nästa stopp och jag hade 50 minuter på mig, innan jag hann protestera drog hon iväg mig bort från drycken och upp på spåret. Jag hade väl inget val tänkte jag och gick upp för nästa berg. Här nånstans började det dyka upp körer i skogen, jag vet inte om jag hallucinerade eller om det var på riktigt. Hur som jag slet som ett djur och sprang/ raskade på mot mål. När jag ser målet så var jag ju tvungen att springa lite snyggt för de få som var kvar som publik, givetvis krampade ena benet så jag haltade in i mål.
En sak till nästa gång rakar jag min mansbehåring innan.
lördag 24 september 2011
Rep
Stötte tyvärr på ett rep vid 15km, så nu är det upp till teamets mest framgångsrike atlet Johan att upprätthålla TKVs färger!
fredag 23 september 2011
SMS-mellantider
Skicka ett SMS till 72456 med texten: LL 80792
för Johans mellantider
Skicka ett SMS till 72456 med texten: LL 80757
för Peters mellantider
Förhoppningsvis kommer båda dessa generera minst 6 sms var, men vi kan inte lova något.
Kostnad per beställning 25:-
Tips för förstagångslöparen.
http://beta.marathon.se/tr%C3%A4ning/tips-f%C3%B6r-att-komma-i-m%C3%A5l-i-liding%C3%B6loppet
Detta damp ner i inkorgen precis.
• Ät ordentligt innan loppet, men inte för tätt inpå. Se till att det är cirka 3 timmar kvar till start
• Testa inte att äta något nytt, utan håll dig till vad du vet att kroppen klarar av
- Kebab.
• Kom till din startgrupp i tid, känn av miljön och välj den plats du vill ha i starten
- Why fight the obvious? Sist.
• Ett tips innan start då du tagit av dig överdragskläderna är att klippa hål för huvud och armar på en plastsäck, för att slippa blåst och eventuellt regn, så du inte behöver börjar loppet blöt och kall
- Vi lär köpa sopsäckar Johan!
• Var förberedd på att den kuperade banan innebär tempoförändringar i flåset
- Jo tack...
• Gå inte ut för hårt i början av loppet, bli inte stressad av alla som springer vid startskottet
- OK!
• De sista kilometrarna i loppet är särskilt påfrestande, gå gärna i de brantaste backarna för att slippa mjölksyran, om du inte är van vid backlöpning
- Mjölksyra de sista kilometrarna?
• Det är viktigt med en bra vätskebalans, så glöm inte att dricka vid vätskepauserna och ta den tid du behöver
- Hur mycket ska man dricka egentligen? Ska man få valuta för pengarna?
• Använd vätskebälte, lita inte på att du får i dig den vätska du behöver vid vätskekontrollerna
- Vätskebälte funkar ej på TKV-medlemmar. Tro mig, vi har gjort flertalet försök.
Detta damp ner i inkorgen precis.
Tips för förstagångslöparen
Att tänka på:
• Anpassa kläder efter väderleken och använd funktionskläder
- Har bara en uppsättning, oavsett vad det är för jävla väderlek.
• Använd den utrustning du är van att springa långa sträckor i, testa inga nya plagg som kan skava eller vara obekväma
- Hm. Långt, är det definitionen på 10km?
• Använd funktionskläder som leder undan fukt, framför allt funktionsstrumpor så att du undviker skav och blåsor
- Check. Tror jag?
Att tänka på:
• Anpassa kläder efter väderleken och använd funktionskläder
- Har bara en uppsättning, oavsett vad det är för jävla väderlek.
• Använd den utrustning du är van att springa långa sträckor i, testa inga nya plagg som kan skava eller vara obekväma
- Hm. Långt, är det definitionen på 10km?
• Använd funktionskläder som leder undan fukt, framför allt funktionsstrumpor så att du undviker skav och blåsor
- Check. Tror jag?
• Se till att vara utvilad och prioritera god sömn
- Så att köra till Lidingö på morgonen är inte att rekommendera?
• Ladda med vätska dagen innan och fyll på med salter och mineraler
• Ett alternativ kan vara sportdryck om du är van vid det
- Jag och Johan ska in på ICA maxi och köpa sportdryck idag. Och Snickers.
- Så att köra till Lidingö på morgonen är inte att rekommendera?
• Ladda med vätska dagen innan och fyll på med salter och mineraler
• Ett alternativ kan vara sportdryck om du är van vid det
- Jag och Johan ska in på ICA maxi och köpa sportdryck idag. Och Snickers.
• Ät ordentligt innan loppet, men inte för tätt inpå. Se till att det är cirka 3 timmar kvar till start
• Testa inte att äta något nytt, utan håll dig till vad du vet att kroppen klarar av
- Kebab.
• Kom till din startgrupp i tid, känn av miljön och välj den plats du vill ha i starten
- Why fight the obvious? Sist.
• Ett tips innan start då du tagit av dig överdragskläderna är att klippa hål för huvud och armar på en plastsäck, för att slippa blåst och eventuellt regn, så du inte behöver börjar loppet blöt och kall
- Vi lär köpa sopsäckar Johan!
• Var förberedd på att den kuperade banan innebär tempoförändringar i flåset
- Jo tack...
• Gå inte ut för hårt i början av loppet, bli inte stressad av alla som springer vid startskottet
- OK!
• De sista kilometrarna i loppet är särskilt påfrestande, gå gärna i de brantaste backarna för att slippa mjölksyran, om du inte är van vid backlöpning
- Mjölksyra de sista kilometrarna?
• Det är viktigt med en bra vätskebalans, så glöm inte att dricka vid vätskepauserna och ta den tid du behöver
- Hur mycket ska man dricka egentligen? Ska man få valuta för pengarna?
• Använd vätskebälte, lita inte på att du får i dig den vätska du behöver vid vätskekontrollerna
- Vätskebälte funkar ej på TKV-medlemmar. Tro mig, vi har gjort flertalet försök.
Lidingöloppet imorgon
Nu är det fan inte långt kvar tills det smäller! Vår planering har skitit sig lite då jag har sista seriematchen i fotboll ikväll så vi skulle inte komma iväg på mot Stockholm förrän runt 19-20 tiden. Problemet med det var att vårt hotell skulle på en kryssning och behövde i sådana fall lämna sin nyckel till ett spöke på Gröna Lund som vi sedan skulle hitta.
För mycket engagemang redan där, så vi bestämde oss för att köra hardcore och köra ner på morgonen. Får väl se om det är rätt val eller inte.
Formen då? Den känns på uppåtgående. Jag har mest vilat mig i form medan Johan har varit lite mer hardcore och sprungit två varv runt Stångtjärn, en sträcka på cirka 3.6km.
Jag har räknat lite och sett att det finns en, om än liten, potentiell chans att jag kan överleva detta och ta mig de 30 kilometrar jag så efterblivet sagt att jag ska avverka under morgondagen.
Johan som har en liten nättare kroppshydda har givetvis en större chans, men man vet aldrig hur kroppfan reagerar när den tycker att det är nog med dumheter.
Är det någon som har några sista tips till eliten? Annars sägs det att ni på något sätt kan följa oss via SMS, hittar dock inte information om det. Det skulle iallafall kosta 40:- så det är väl troligtvis bortkastade pengar, men för de som vet så är våra startnummer;
För mycket engagemang redan där, så vi bestämde oss för att köra hardcore och köra ner på morgonen. Får väl se om det är rätt val eller inte.
Formen då? Den känns på uppåtgående. Jag har mest vilat mig i form medan Johan har varit lite mer hardcore och sprungit två varv runt Stångtjärn, en sträcka på cirka 3.6km.
Jag har räknat lite och sett att det finns en, om än liten, potentiell chans att jag kan överleva detta och ta mig de 30 kilometrar jag så efterblivet sagt att jag ska avverka under morgondagen.
Johan som har en liten nättare kroppshydda har givetvis en större chans, men man vet aldrig hur kroppfan reagerar när den tycker att det är nog med dumheter.
Är det någon som har några sista tips till eliten? Annars sägs det att ni på något sätt kan följa oss via SMS, hittar dock inte information om det. Det skulle iallafall kosta 40:- så det är väl troligtvis bortkastade pengar, men för de som vet så är våra startnummer;
Johan - 80792Väl mött!
Peter - 80757
fredag 16 september 2011
Avskedscykling
Den där förbannade skotten ska ju flytta tillbaka till the motherland nu i helgen och arrangerade givetvis en sista MTB-tur i de Lugnetska skogarna idag på förmiddagen.
Givetvis ställlde man upp på det då man är elitidrottsman. Har dock inte cyklat på bra länge så mitt scrotum är i uppror just efter 2 timmar expressbehandling av cykelsadeln.
I vanlig ordning la jag mig sist i ledet och höll koll så ingen halkade efter då min form är oroväckande jävla ursämst just nu så jag längtar till nästa helg då jag ska få springa 30km.
I vilket fall som helst så var så inihelvete blött i skogfan att jag började undra om jag inte hade svängt fel och kört ner i Runn. Men det skulle tydligen se ut så.
Uppför uppför, extremt lite nedför, uppför, genom Östersjön, uppför, ner och igenom Siljan, uppför uppför, en hel del nedför, uppför, nedför till mål. Banan gick ungefär så och runt 2 timmar senare var vi nere vid Lugnet igen och pressade i oss en grillbuffé.
Försöka jobba efter något sånt här idiotiskt är tungt.
Givetvis ställlde man upp på det då man är elitidrottsman. Har dock inte cyklat på bra länge så mitt scrotum är i uppror just efter 2 timmar expressbehandling av cykelsadeln.
I vanlig ordning la jag mig sist i ledet och höll koll så ingen halkade efter då min form är oroväckande jävla ursämst just nu så jag längtar till nästa helg då jag ska få springa 30km.
I vilket fall som helst så var så inihelvete blött i skogfan att jag började undra om jag inte hade svängt fel och kört ner i Runn. Men det skulle tydligen se ut så.
Uppför uppför, extremt lite nedför, uppför, genom Östersjön, uppför, ner och igenom Siljan, uppför uppför, en hel del nedför, uppför, nedför till mål. Banan gick ungefär så och runt 2 timmar senare var vi nere vid Lugnet igen och pressade i oss en grillbuffé.
Försöka jobba efter något sånt här idiotiskt är tungt.
torsdag 15 september 2011
Lidingöloppet
Ångesten kryper närmre och närmre.
Igår dök startbeviset upp i postlådan och hälsodeklarationen, i form av ett webbformulär, gick som på räls. Jag har nu godkänt att, om jag skulle dö på vägen, så är det absolut inte Lidingöloppets fel.
Johan ringde precis och talade om att han skaffat boende på Lidingö. Jag tyckte mig höra att han nämnde relaxavdelning, spa och frukostbuffé, men jag kan ha hört fel.
Hursom, vi åker ner dagen innan för att förpesta tillvaron och se till att vi inte missar starten.
För det vill vi ju inte..
Igår dök startbeviset upp i postlådan och hälsodeklarationen, i form av ett webbformulär, gick som på räls. Jag har nu godkänt att, om jag skulle dö på vägen, så är det absolut inte Lidingöloppets fel.
Johan ringde precis och talade om att han skaffat boende på Lidingö. Jag tyckte mig höra att han nämnde relaxavdelning, spa och frukostbuffé, men jag kan ha hört fel.
Hursom, vi åker ner dagen innan för att förpesta tillvaron och se till att vi inte missar starten.
För det vill vi ju inte..
onsdag 7 september 2011
Jobbigt...
Vi laddade för 20 km löpning idag och trots vädret som kunde ha varit bättre så var vi vid gott mod!
Vi åkte hem efter 10km.
Vi åkte hem efter 10km.
söndag 28 augusti 2011
Rapport: Sundborn Triathlon
Ja då har vi gjort triathlon-debut också. Vi var i Sundborn för att värma upp redan 10:00 då starten skulle gå 11:00. Jag hade givetvis toppat formen till precis 11:00, och givetvis blev starten uppskjuten och därför gick det som det gick.
Innan vi gick i samlad trupp till så noterade jag att eliten i sina fjolliga simdräkter testade temperaturen och det enda de sa var "åhhhh fyyyy faaaan".
Min entusiasm sjönk.
Vi tar oss iallafall till starten där vi blir nedtvingade i detta förbannade vattendrag. Där fick vi ligga, hyperventilerandes, i någon minut och ag var beredd att bryta redan här, för dra åt helvete vad kallt det var.
Min entusiasm sjönk än mer.
Starten gick till slut och jag tog sikte på en äldre kärring som jag tänkte hänga på. Men det tog två simtag så såg jag inte henne längre. Jag accepterar mitt öde och lägger mig sist som vanligt. Trodde jag! Det låg faktiskt någon stackare längre bak, och jag försökte hålla honom på avstånd för att ge min bror ett så bra utgångsläge i cyklingen som möjligt.
Jag växlar till brorsan som ivrigt sprätter iväg på cykeln medans jag försöker komma underfund med vart fan jag befinner mig och medans jag står där halvt döendes ropar speakern ut att folk måste flytta sig för snart kommer de första cyklisterna in.
Vad i helvete? Jag har precis summit 300m och dom jävlarna har nästan avverkat 7km på cykel också. Det är fan löjligt.
Cyklist på cyklist går in för växling medans jag och Johan spänt står och väntar på min bror. Johan som skulle ut på sista sträckan och springa ställde sig med de andra lagen för att vänta. Lag efter lag försvann en efter en och till slut stod han där helt själv och skämdes medans löpare efter löpare hade avverkat sina 2.4km löpning och gått i mål.
Vi försökte få tävlingsledningen att skicka ut en skallkjedja för att hämta hem hans ruttna kadaver, men de försäkrade att dem hade en bil efter sista cyklist och de hade inte hört talas om något dödsfall än så länge.
Folk började så sakteliga gå hem och pluggade förstås igen cyklist-växlingen när min bror till slut svängde in till publikens stora jubel och visade upp ett fantastiskt löpsteg som hade gjort Haile Gebreselassie avundsjuk.
Han hade cyklat över förväntan och inte tappat en enda placering. Fantastiskt!
Johan lagomt grinig sätter igång löpningen med målet att hålla denna fina placering ända in i mål. När han till slut kommer så har Johan faktiskt chans att ta en placering i en spurtstrid men tackar, vänligt men bestämt, nej till utmaningen, nöjd och glad över att ha sprungit in en så fantastisk placering i Sundborns Triathlon 2011.
Nästa stora tävling är Träflasklöpet den 11:e september innan sommarens mål; Lidingöloppet.
Innan vi gick i samlad trupp till så noterade jag att eliten i sina fjolliga simdräkter testade temperaturen och det enda de sa var "åhhhh fyyyy faaaan".
Min entusiasm sjönk.
Vi tar oss iallafall till starten där vi blir nedtvingade i detta förbannade vattendrag. Där fick vi ligga, hyperventilerandes, i någon minut och ag var beredd att bryta redan här, för dra åt helvete vad kallt det var.
Min entusiasm sjönk än mer.
Starten gick till slut och jag tog sikte på en äldre kärring som jag tänkte hänga på. Men det tog två simtag så såg jag inte henne längre. Jag accepterar mitt öde och lägger mig sist som vanligt. Trodde jag! Det låg faktiskt någon stackare längre bak, och jag försökte hålla honom på avstånd för att ge min bror ett så bra utgångsläge i cyklingen som möjligt.
Jag växlar till brorsan som ivrigt sprätter iväg på cykeln medans jag försöker komma underfund med vart fan jag befinner mig och medans jag står där halvt döendes ropar speakern ut att folk måste flytta sig för snart kommer de första cyklisterna in.
Vad i helvete? Jag har precis summit 300m och dom jävlarna har nästan avverkat 7km på cykel också. Det är fan löjligt.
Cyklist på cyklist går in för växling medans jag och Johan spänt står och väntar på min bror. Johan som skulle ut på sista sträckan och springa ställde sig med de andra lagen för att vänta. Lag efter lag försvann en efter en och till slut stod han där helt själv och skämdes medans löpare efter löpare hade avverkat sina 2.4km löpning och gått i mål.
Vi försökte få tävlingsledningen att skicka ut en skallkjedja för att hämta hem hans ruttna kadaver, men de försäkrade att dem hade en bil efter sista cyklist och de hade inte hört talas om något dödsfall än så länge.
Folk började så sakteliga gå hem och pluggade förstås igen cyklist-växlingen när min bror till slut svängde in till publikens stora jubel och visade upp ett fantastiskt löpsteg som hade gjort Haile Gebreselassie avundsjuk.
Han hade cyklat över förväntan och inte tappat en enda placering. Fantastiskt!
Johan lagomt grinig sätter igång löpningen med målet att hålla denna fina placering ända in i mål. När han till slut kommer så har Johan faktiskt chans att ta en placering i en spurtstrid men tackar, vänligt men bestämt, nej till utmaningen, nöjd och glad över att ha sprungit in en så fantastisk placering i Sundborns Triathlon 2011.
Nästa stora tävling är Träflasklöpet den 11:e september innan sommarens mål; Lidingöloppet.
lördag 27 augusti 2011
Sunborn
Det här gick ju rätt okej. Vi var inte sist. Sist i våran klass ja, men inte totalt. Vi hade en snubbe efter oss. Så succé skulle jag vilja påstå.
Dock var jag den enda i laget som faktiskt lyckades hålla mig till taktiken. Planen innan start var att Peter som skulle simma skulle se till att ge mig ett bra utgångsläge, jag skulle sedan förvalta läget tills Johan skulle springa och lägga in killer stöten och plocka placeringar.
Brorsan kom upp ur vattnet näst sist....
Jag däremot, gjorde som det var tänkt, förvaltade läget och växlade till Johan fortfarande näst sist. Johan som sen skulle plocka in placeringar gick i mål som näst sist.
Så, VG till mig, IG till dom andra.
Sen är jag liiite besviken på Stefan Määttä, killen har skaffat, troligen mellansveriges dyraste och flashigaste hoj. Då tror man ju att han kommer att dominera fullständigt på cyklingen. Men Lina Börjes på sin kärringhonda(typ..) smiskade Stefan. Eller ja, smiskade, men höll jämt iaf. Trots Stefans uppenbara fördel i matriel.
Men jävligt kul event!
Dessutom får vi väl nämna att Lisa Ström, som fullständigt sket i oss och den här tävlingen för att köra nåt SM jox.. Prioriteringar Lisa! Prioriteringar... kom femma i SM, så grattis! (dock kom hon tvärsist i Backup av data-SM, men det får väl ses som överskuggat en dag som denna).
Dock var jag den enda i laget som faktiskt lyckades hålla mig till taktiken. Planen innan start var att Peter som skulle simma skulle se till att ge mig ett bra utgångsläge, jag skulle sedan förvalta läget tills Johan skulle springa och lägga in killer stöten och plocka placeringar.
Brorsan kom upp ur vattnet näst sist....
Jag däremot, gjorde som det var tänkt, förvaltade läget och växlade till Johan fortfarande näst sist. Johan som sen skulle plocka in placeringar gick i mål som näst sist.
Så, VG till mig, IG till dom andra.
Sen är jag liiite besviken på Stefan Määttä, killen har skaffat, troligen mellansveriges dyraste och flashigaste hoj. Då tror man ju att han kommer att dominera fullständigt på cyklingen. Men Lina Börjes på sin kärringhonda(typ..) smiskade Stefan. Eller ja, smiskade, men höll jämt iaf. Trots Stefans uppenbara fördel i matriel.
Men jävligt kul event!
Dessutom får vi väl nämna att Lisa Ström, som fullständigt sket i oss och den här tävlingen för att köra nåt SM jox.. Prioriteringar Lisa! Prioriteringar... kom femma i SM, så grattis! (dock kom hon tvärsist i Backup av data-SM, men det får väl ses som överskuggat en dag som denna).
fredag 26 augusti 2011
Team möte - Sundborn Triathlon
Vi kan stolt presentera den officiella lineupen i Sundborns Triathlon 2011.
300m Simning - Peter
7 km Cykling - Andreas
2.4 km Löpning - Johan
Detta är alltså dessa magnifika pojkar som skall skriva idrottshistoria i Sundborn.
Idrottsguden har redan sagt vad han tycker om denna idé.
måndag 22 augusti 2011
Sundborn Triathlon
Då är vi anmälda och klara för detta magiska event den 27:e augusti.
Det har dock uppstått lite interna stridigheter i truuppen om vem som ska göra vad. Från början var det tänkt att min bror skulle köra simning, jag cykling och Johan skulle få briljera in i mål.
Men nu har tarden fått kalla simfötter och påpekar att han inte har simmat sedan Sundsvall brann och att han faktiskt inte har några badbyxor vilket hade lett till att Greenpeace hade stoppat tävlingen om han simmat näck.
Han vill nu ändra ordningen, pga ovanstående till att jag simmar, idioten cyklar och Johan får briljera in i mål. Nu spelar det kanske inte så stor jävla roll eftersom vi troligtvis kommer sist. Vi får hoppas att det bara är ett lag med i stafetten så vi faktiskt vinner, samtidigt som vi kommer sist.
Det är fortfarande öppet om hur det blir, så vad tycker våra medgångsfans? Hur ser er dröm-lineup ut med TKV på sträckorna?
*Edit*
Det var typ 5 lag med så... sist ja. TKV-style!
Det har dock uppstått lite interna stridigheter i truuppen om vem som ska göra vad. Från början var det tänkt att min bror skulle köra simning, jag cykling och Johan skulle få briljera in i mål.
Men nu har tarden fått kalla simfötter och påpekar att han inte har simmat sedan Sundsvall brann och att han faktiskt inte har några badbyxor vilket hade lett till att Greenpeace hade stoppat tävlingen om han simmat näck.
Han vill nu ändra ordningen, pga ovanstående till att jag simmar, idioten cyklar och Johan får briljera in i mål. Nu spelar det kanske inte så stor jävla roll eftersom vi troligtvis kommer sist. Vi får hoppas att det bara är ett lag med i stafetten så vi faktiskt vinner, samtidigt som vi kommer sist.
Det är fortfarande öppet om hur det blir, så vad tycker våra medgångsfans? Hur ser er dröm-lineup ut med TKV på sträckorna?
*Edit*
Det var typ 5 lag med så... sist ja. TKV-style!
söndag 21 augusti 2011
torsdag 18 augusti 2011
Panik!
Paniken sprider sig nu när det tydligen bara är 36 dagar kvar till Lidingöloppet. Har varit sjuk större delen av veckan så det har blivit ännu mindre träning än vanligt.
Trettio jävla kilometer. Det längsta jag någonsin tatt min arma pojkkropp är 20km runt Källslätten, och de sista 7 kilometrarna var något av de värsta jag upplevt. Dom första 13 var ju inte så jävla roliga dom heller för den delen...
Tanken på att det är 10km till efter det gör ju inte saken bättre.
Tittar lite nu på maxtiderna som finns;
Förmodar att vi är sista startgrupp och har således 120 minuter på oss att ta 15km. Johan sprang idag 7km på 61 minuter och 8 sekunder. Jag är inte ett dugg bättre, utan troligtvis snäppet sämre.
Det blir på rövskägget så att säga om vi kommer klara första kontrollen eller inte, men det har väl aldrig hindrat oss från att försöka. Vi får hoppas på en ohygglig mängd medgångsfans längs spåret som hejar på oss och eventuellt ger oss mat och husrum.
Första och sista-platsen 2010. Kan bli tufft att pressa sig in däremellan men vi ska göra så gott vi kan!
Sist men inte minst så lär vi ju nämna vår samarbetspartners fina resultat från förra året.
Björn springer givetvis i år med och pga den fantastiska tiden så startar Björn i stargrupp 5. Enligt mig så är det ju en rättskandal att en så talangfull löpare inte får starta i första ledet, men så är sporten ibland.
Björn har även lyckats får med sig sin lagkamrat Klas, som får skämmas och starta i samma led som TKV. Dvs sist.
Finns det bussar?
Trettio jävla kilometer. Det längsta jag någonsin tatt min arma pojkkropp är 20km runt Källslätten, och de sista 7 kilometrarna var något av de värsta jag upplevt. Dom första 13 var ju inte så jävla roliga dom heller för den delen...
Tanken på att det är 10km till efter det gör ju inte saken bättre.
Tittar lite nu på maxtiderna som finns;
Löparna skall ha passerat:
15 km kl 15.50
20 km kl 16.40
25 km kl 17.30
Sista startgrupp startar kl 13.50
Förmodar att vi är sista startgrupp och har således 120 minuter på oss att ta 15km. Johan sprang idag 7km på 61 minuter och 8 sekunder. Jag är inte ett dugg bättre, utan troligtvis snäppet sämre.
Det blir på rövskägget så att säga om vi kommer klara första kontrollen eller inte, men det har väl aldrig hindrat oss från att försöka. Vi får hoppas på en ohygglig mängd medgångsfans längs spåret som hejar på oss och eventuellt ger oss mat och husrum.
1 1 Japhet Kipkorir Sävedalens AIK 01:36:30
10744 391 Anders Höglund Upplands Väsby 05:49:01
Första och sista-platsen 2010. Kan bli tufft att pressa sig in däremellan men vi ska göra så gott vi kan!
Sist men inte minst så lär vi ju nämna vår samarbetspartners fina resultat från förra året.
6621 80603 Björn Gustafsson Running Wild 03:06:50
Björn springer givetvis i år med och pga den fantastiska tiden så startar Björn i stargrupp 5. Enligt mig så är det ju en rättskandal att en så talangfull löpare inte får starta i första ledet, men så är sporten ibland.
Björn har även lyckats får med sig sin lagkamrat Klas, som får skämmas och starta i samma led som TKV. Dvs sist.
Finns det bussar?
söndag 7 augusti 2011
Sundborn triathlon?
Vi har haft lite funderingar att ställa upp i Sundborn triathlon.
300m simning, 7km cykling, 2,4km löpning. Låter drygt? Givetvis.
Vi hade dock tänkt att köra det som ett team och dela upp skiten. Det borde ju garantera att vi faktiskt tar oss i mål, men man vet ju aldrig. Arrangörerna lär ju höja beredskapen när min bror ska försöka sig på att simma 300m. Han säger dock att självaste Phelps inte skulle haft en jävla chans mot honom.
Troligtvis hade Phelps fått en kallsup av svallvågorna i starten och drunknat.
Om han mot förmodan skulle klara sig ur sjön levande står jag där med spänstiga skinkor och väntar på att cykla. Det kommer givetvis gå jättefort.
Johan får sedan är att äran att briljera, troligtvis sist, in i mål.
Kan ju inte bli annat än succé!
300m simning, 7km cykling, 2,4km löpning. Låter drygt? Givetvis.
Vi hade dock tänkt att köra det som ett team och dela upp skiten. Det borde ju garantera att vi faktiskt tar oss i mål, men man vet ju aldrig. Arrangörerna lär ju höja beredskapen när min bror ska försöka sig på att simma 300m. Han säger dock att självaste Phelps inte skulle haft en jävla chans mot honom.
Troligtvis hade Phelps fått en kallsup av svallvågorna i starten och drunknat.
Om han mot förmodan skulle klara sig ur sjön levande står jag där med spänstiga skinkor och väntar på att cykla. Det kommer givetvis gå jättefort.
Johan får sedan är att äran att briljera, troligtvis sist, in i mål.
Kan ju inte bli annat än succé!
onsdag 27 juli 2011
Summa sumarum eller nåt sånt skit.
Tänkte ta det lite lugnt efter fotbollsträningen i tisdags då jag kände mig sliten. Bestämde mig för att bara åka upp till Stångtjärn för att köra ett eller två varv runt sjön, men på vägen upp fick jag hybris och svängde in vid Lugnet och provade milspåret.
Funderade på om jag inte bara skulle slöa och gå sträckan så jag började det, men efter 2-3km började det bli jävligt tråkigt. Så jag började springa, om man nu kan kalla det springa. Plus så var det nedförsbacke, och det var fanimig inte många på den sträckan.
Halvägs så börjar givetvis den berömda tarmen att jävlas. 5km kvar och lika långt tillbaka åt båda håll. Det var bara att bita i det sura äpplet, leta på det mest stabila trädet, hålla koll bakom så inga bärplockande familjer fått sig sitt livs överraskning när jag stod där med arslet i vädret som en jävla Haubitzer.
Efter detta lilla avbrott så tog jag mig, halvt gråtandes, resten av vägen till bilen igen.
***
Jag och Johan var ute och cyklade idag, jättejobbigt. Vi hade Guthrie, Jonas samt Erik med oss också, och tur det. Efter en cirkus 10km i ett jävla dödsföraktande stup vi skulle ned för så fick jag punka. Hade jag vart själv där, så hade jag nog slängt cykelfan i skogen och lagt mig ner för att självdö. Men, teamets crew kastade sig på uppgiften och pillade ihop skiten på något mirakulöst sätt.
3h, och 20km senare så är jag nu hemma. Och innan ni börja gnälla på hur sakta det gick. Käft!
***
58 dagar and counting.
Funderade på om jag inte bara skulle slöa och gå sträckan så jag började det, men efter 2-3km började det bli jävligt tråkigt. Så jag började springa, om man nu kan kalla det springa. Plus så var det nedförsbacke, och det var fanimig inte många på den sträckan.
Halvägs så börjar givetvis den berömda tarmen att jävlas. 5km kvar och lika långt tillbaka åt båda håll. Det var bara att bita i det sura äpplet, leta på det mest stabila trädet, hålla koll bakom så inga bärplockande familjer fått sig sitt livs överraskning när jag stod där med arslet i vädret som en jävla Haubitzer.
Efter detta lilla avbrott så tog jag mig, halvt gråtandes, resten av vägen till bilen igen.
***
Jag och Johan var ute och cyklade idag, jättejobbigt. Vi hade Guthrie, Jonas samt Erik med oss också, och tur det. Efter en cirkus 10km i ett jävla dödsföraktande stup vi skulle ned för så fick jag punka. Hade jag vart själv där, så hade jag nog slängt cykelfan i skogen och lagt mig ner för att självdö. Men, teamets crew kastade sig på uppgiften och pillade ihop skiten på något mirakulöst sätt.
3h, och 20km senare så är jag nu hemma. Och innan ni börja gnälla på hur sakta det gick. Käft!
***
58 dagar and counting.
måndag 25 juli 2011
Träningspass + idioti
Runt två månader kvar till skiten går av stapeln så är det väl dags att börja försöka träna lite? Ja, vi var ute igår och försökte lite. 7.6km. Ungefär var 100 meter så ändrade vädret sig, från pissregn till 30 grader varmt. Jävla cp-väder.
Jag höll iallafall täten i starten för att hålla ner tempot. Johan såg inte alltför missnöjd ut.
Vi försökte diskutera lite hur vi ska lösa problemet med all logistik kring Lidingöloppet. Frågor som; när går starten, kan man hyra likbilar till hemresan, var ska vi sova, hur ska vi ta oss dit osv dök upp. Vi kom aldrig fram till något.
Men vi tog oss runt slingan i vilket fall som helst, tänker inte nämna tiden här då det kanske finns nån representant från Lidingöloppet som läser bloggen och diskvalificerar oss på stående fot. Men vi kan säga att vi räknar med att komma i mål på mellan 5-9h, om vi nu skulle överleva så långt.
***
Min högst efterblivna bror ringde senare på dagen och sa att jag skulle komma dit och hämta en diskmaskin. Sagt och gjort, jag kånkar in skiten i pegotten och ska åka hem igen, då han klämmer ur sig att han lite andra projekt också.
Han ska frosta av frysen.
Men inte som alla andra barn. Han har kommit på att frysjäveln frostas bäst av ute på trappuppgången så vi ska baxa ut skiten dit och låta den stå där. Efter ett tag får vi ut skiten då han märker att han inte får igen dörren. För det står en frysjävel i vägen. Vi löser det genom att baxa ut den lite till så vi kan stänga dörren och sedan ställa den på trappuppgången igen.
Nästa projekt var en taklampa som satt jävligt högt.
Den briljanta idén för att få ner denna lampa är att jag helt enkelt sitter på hans axlar. Jag försöker förklara för honom att det här är totalt omöjligt. Men, nej då. Det ska gå.
Han hukar sig ner, varpå jag börjar asgarva medans jag, smidig som jag är, försöker sätta mig på hans axlar. Idioten tappar balansen och hamnar på alla fyra medans jag blåhåller hatthyllan sittandes på hans rygg.
Han påpekar att jag är en idiot, och måste sluta skratta annars går det här aldrig.
Jag försöker återigen förklara för honom att han kommer bryta ryggen, vilket medför att jag kommer bryta nacken i fallet när han bryter ryggen. Men nej.
Take two.
På något mirakulöst sätt så lyckas jag ta mig upp på axlarna varpå han försöker lyfta, tätt följt av en önskan att jag ska kliva av honom för att det här kommer aldrig gå.
Vi fick se oss besgrade av taklampan som troligtvis sitter där än idag.
Jag höll iallafall täten i starten för att hålla ner tempot. Johan såg inte alltför missnöjd ut.
Vi försökte diskutera lite hur vi ska lösa problemet med all logistik kring Lidingöloppet. Frågor som; när går starten, kan man hyra likbilar till hemresan, var ska vi sova, hur ska vi ta oss dit osv dök upp. Vi kom aldrig fram till något.
Men vi tog oss runt slingan i vilket fall som helst, tänker inte nämna tiden här då det kanske finns nån representant från Lidingöloppet som läser bloggen och diskvalificerar oss på stående fot. Men vi kan säga att vi räknar med att komma i mål på mellan 5-9h, om vi nu skulle överleva så långt.
***
Min högst efterblivna bror ringde senare på dagen och sa att jag skulle komma dit och hämta en diskmaskin. Sagt och gjort, jag kånkar in skiten i pegotten och ska åka hem igen, då han klämmer ur sig att han lite andra projekt också.
Han ska frosta av frysen.
Men inte som alla andra barn. Han har kommit på att frysjäveln frostas bäst av ute på trappuppgången så vi ska baxa ut skiten dit och låta den stå där. Efter ett tag får vi ut skiten då han märker att han inte får igen dörren. För det står en frysjävel i vägen. Vi löser det genom att baxa ut den lite till så vi kan stänga dörren och sedan ställa den på trappuppgången igen.
Nästa projekt var en taklampa som satt jävligt högt.
Den briljanta idén för att få ner denna lampa är att jag helt enkelt sitter på hans axlar. Jag försöker förklara för honom att det här är totalt omöjligt. Men, nej då. Det ska gå.
Han hukar sig ner, varpå jag börjar asgarva medans jag, smidig som jag är, försöker sätta mig på hans axlar. Idioten tappar balansen och hamnar på alla fyra medans jag blåhåller hatthyllan sittandes på hans rygg.
Han påpekar att jag är en idiot, och måste sluta skratta annars går det här aldrig.
Jag försöker återigen förklara för honom att han kommer bryta ryggen, vilket medför att jag kommer bryta nacken i fallet när han bryter ryggen. Men nej.
Take two.
På något mirakulöst sätt så lyckas jag ta mig upp på axlarna varpå han försöker lyfta, tätt följt av en önskan att jag ska kliva av honom för att det här kommer aldrig gå.
Vi fick se oss besgrade av taklampan som troligtvis sitter där än idag.
tisdag 19 juli 2011
Där ser man
Brorsan och Johan har hjälpt mig flytta idag.
Påväg till Hosjö Pizzeria för en proteinpaus så kändisspottade vi Lisa Ström som var ute och tränade. Inte illa.
Påväg till Hosjö Pizzeria för en proteinpaus så kändisspottade vi Lisa Ström som var ute och tränade. Inte illa.
onsdag 13 juli 2011
Cykelpremiär
Som jag nämnde i föregående inlägg så hade Johan lämnat in sitt monster till cykel för reparation. Summan slutade på cirkus 2 papp, men det drabbar ju ingen fattig!
Fanskapet hade flames på cykeln så man visste ju att det skulle gå fort nu när han tränat som en idiot under sommaren till skillnad från vissa andra.
Min bror t ex.
Hur som haver så måste han vara i sitt livs form, full fart både på plan mark och uppför, så givetvis låg man ett X antal meter bakom, inget ovanligt med det. Men så är det ju det här med nedförsbackar, det ska krypas ner istället för att skinka på och ta benbrottet och njursvikt när det väl kommer.
Jaja, han lär sig nog i sinom tid!
***
72 dagar kvar till Lidingöloppet. Skoj.
***
Fan. Man kanske lär börja träna till det där skiten. Eller räcker det med talang?
***
Spelade in en kort filmsnutt när Johan cyklade. Får se om den dyker upp på internetz.
Fanskapet hade flames på cykeln så man visste ju att det skulle gå fort nu när han tränat som en idiot under sommaren till skillnad från vissa andra.
Min bror t ex.
Hur som haver så måste han vara i sitt livs form, full fart både på plan mark och uppför, så givetvis låg man ett X antal meter bakom, inget ovanligt med det. Men så är det ju det här med nedförsbackar, det ska krypas ner istället för att skinka på och ta benbrottet och njursvikt när det väl kommer.
Jaja, han lär sig nog i sinom tid!
***
72 dagar kvar till Lidingöloppet. Skoj.
***
Fan. Man kanske lär börja träna till det där skiten. Eller räcker det med talang?
***
Spelade in en kort filmsnutt när Johan cyklade. Får se om den dyker upp på internetz.
måndag 11 juli 2011
Lugnt
Dåligt med uppdateringar nu, vi skäms.
Har varit bortrest till Norge under veckan och det vart väl sådär med träning, tänkte ut och springa, och det är ju tanken som räknas så det var ett lyckat träningsläger.
Johan vet jag inte vad han har gjort, jobbat kanske? Jag fick iaf ett meddelande som löd;
Så fanskapet har dammat av sin gamle monark och vill ut och cykla! Kul!
Har varit bortrest till Norge under veckan och det vart väl sådär med träning, tänkte ut och springa, och det är ju tanken som räknas så det var ett lyckat träningsläger.
Johan vet jag inte vad han har gjort, jobbat kanske? Jag fick iaf ett meddelande som löd;
"Lämnat in cykeln för helrenovering. Klar i början av nästa vecka sen blir det å köra!"
Så fanskapet har dammat av sin gamle monark och vill ut och cykla! Kul!
tisdag 21 juni 2011
Intervall/Gå/Lunka/Hasa-träning i Hosjö
Jag tvingade med min andre bror på lite löpträning med mig och IT-miljonären idag och då det kanske är 300-400m från brorsan till elljusspåret så tog vi givetvis bilen för säkerhets skull. Inte läge att riskera skador just nu.
Faktum är att den lilla fan sprang som en kenyan i början, att jag inte hängde med var det väl inte så jävla höga odds på, men IT-mongot såg sig ifrån sprungen han med.
Det måste ju vara något fel tänkte man, men Trones-generna tog över till slut. Efter en km och lite uppför så stod fanskapet där med gråten i halsen och försökte få luft.
Han körde helhjärtat på "Jag är inte trött, jag har håll". Spelade in lite fin film på eländet så det kan bli en liten higlight reel av det hela.
Faktum är att den lilla fan sprang som en kenyan i början, att jag inte hängde med var det väl inte så jävla höga odds på, men IT-mongot såg sig ifrån sprungen han med.
Det måste ju vara något fel tänkte man, men Trones-generna tog över till slut. Efter en km och lite uppför så stod fanskapet där med gråten i halsen och försökte få luft.
Han körde helhjärtat på "Jag är inte trött, jag har håll". Spelade in lite fin film på eländet så det kan bli en liten higlight reel av det hela.
fredag 17 juni 2011
onsdag 15 juni 2011
Comeback
Kroppen har tagit lite stryk av all den här träningen jag inte utfört på sistonde. Har nog aldrig varit så här klen förut. Men min fot känns bättre nu, så jag skulle briljera på fotbollsträningen häromveckan, komplett ouppvärmd, allt enligt TKV's stadgar, och visa en skottövning. En lätt vrickning till höger, safta på bolljäveln, 23m utanför och det hugger till i låret.
Det måste ju betyda att jag är vältränad. Sträckningar händer ju bara vältränade. Jag har då aldrig någonsin upplevt en sträckning förut.
Tyvärr är det ju så att jag blir som ett barn när jag ställer mig på en fotbollsplan och får springa efter en boll så låret får ju aldrig den vila som behövs utan man smiskar på bollen som vanligt och det hugger till igen. Och igen.
Men man ska inte gnälla så mycket.
***
Jag vart tillfrågad om en blixtcomeback för Dasarna i korpen igår. Kände mig lite nervös faktiskt, jag har inte stått i mål i "tävlingssammanhang" sedan 2003 så man visste ju inte riktigt hur formen var.
Men som sagt. Träning är för talanglösa. Ödmjukt, så var jag kung i vanlig ordning med straffräddning och nollan intakt.
Signade ett nytt korttidskontrakt med Dasarna för matchen imorrn(torsdag) på Scaniavallen kl 1940. Bara att gå dit och skåda TKV göra historia i Korpen.
***
Johan leder löpligan med en sådär 200 mil just nu, men jag är på G. True story.
Det måste ju betyda att jag är vältränad. Sträckningar händer ju bara vältränade. Jag har då aldrig någonsin upplevt en sträckning förut.
Tyvärr är det ju så att jag blir som ett barn när jag ställer mig på en fotbollsplan och får springa efter en boll så låret får ju aldrig den vila som behövs utan man smiskar på bollen som vanligt och det hugger till igen. Och igen.
Men man ska inte gnälla så mycket.
***
Jag vart tillfrågad om en blixtcomeback för Dasarna i korpen igår. Kände mig lite nervös faktiskt, jag har inte stått i mål i "tävlingssammanhang" sedan 2003 så man visste ju inte riktigt hur formen var.
Men som sagt. Träning är för talanglösa. Ödmjukt, så var jag kung i vanlig ordning med straffräddning och nollan intakt.
Signade ett nytt korttidskontrakt med Dasarna för matchen imorrn(torsdag) på Scaniavallen kl 1940. Bara att gå dit och skåda TKV göra historia i Korpen.
***
Johan leder löpligan med en sådär 200 mil just nu, men jag är på G. True story.
lördag 4 juni 2011
Vad händer?
Ja inte mycket om jag ska vara ärlig, mycket jobb och lite trassel med fotjäveln på sistonde har gjort att jag har legat lite på latsidan. Men jag tvingade mig upp okristligt tidigt för att möta upp Erik, PG och Jonas klockan 10 idag.
Mellan tummen och pekfingret så var det fan 500 grader ute idag och det var jävligt tungt att försöka cykla i den värmen efter att man knappt rört sig de senaste veckorna.
Men vi tog oss runt, eller jag tog mig runt, de andra fick i vanlig ordning vänta in eliten X antal gånger.
En liten film på eländet. Jag var tvungen att öka hastigheten i slutet av filmen för att förmedla känslan av hur fort det känns att det går, och inte hur sakta det verkligen ser ut att gå.
Mellan tummen och pekfingret så var det fan 500 grader ute idag och det var jävligt tungt att försöka cykla i den värmen efter att man knappt rört sig de senaste veckorna.
Men vi tog oss runt, eller jag tog mig runt, de andra fick i vanlig ordning vänta in eliten X antal gånger.
En liten film på eländet. Jag var tvungen att öka hastigheten i slutet av filmen för att förmedla känslan av hur fort det känns att det går, och inte hur sakta det verkligen ser ut att gå.
fredag 20 maj 2011
Tillbaka till aidensfie..Åsbo
Då var man där igen. Förra året bjöd Peter på en överraskning i skogen och avslutade med att köra kommando sista biten. Igår gjorde jag intetdera, det gick galant hela vägen. Banan eller "kompisleden" som någon scout valt att kalla det är skamligt dryg i början. Rakt uppför i en evighet och sedan mest nerför.
Varför någon skulle ta med en "kompis" och gå där är för mig en aning bekymmersamt. Sträckan är väl runt 5km totalt vilket Är en barnlek nu förutom backarna såklart.
Peter valde att inte följa med, nu frågade jag aldrig men jag kan för det mesta föra hans talan. Johanna fick agera stand in vilket gick uselt, eftersom hon både sprang bra och var glad.
Varför någon skulle ta med en "kompis" och gå där är för mig en aning bekymmersamt. Sträckan är väl runt 5km totalt vilket Är en barnlek nu förutom backarna såklart.
Peter valde att inte följa med, nu frågade jag aldrig men jag kan för det mesta föra hans talan. Johanna fick agera stand in vilket gick uselt, eftersom hon både sprang bra och var glad.
onsdag 11 maj 2011
TKV vs Älven runt
Vi ligger i. 24km cykling igår för min del, och det var relativt tunga ben idag. Running Wild Björn ville ha med eliten i TKV till Älven runt idag, kanske mestadels för att han inte ville åka kollektivtrafik, men efter ett kort teammöte med mig själv bestämde jag mig för att ställa upp, trots de sega benen.
Folk måste ha fått reda på mitt beslut för det var kaos när vi kom dit. Arrangörerna kände ju givetvis till TKV när jag anmäler mig till detta anrika lopp.
Det var sånt tryck i sekretariatet att starten blev uppskjuten 10 minuter! Förstår ni hur mycket folk det var som var där!? Folkfest helt enkelt.
Starten gick till slut, och jag hängde väl på ett tag dom första 500m, men när pulsklockan skällde ut mig och talade om för mig att några jävla 5min/km ska jag då fan inte försöka mig på så fick jag släppa lite. Eller ja, ganska mycket faktiskt.
Tog mig till slut i mål, först av alla som gick, 33.42 på 4.45km. Ett tag hade jag faktiskt ett mål att ta mig under 30 strecket, men jag gav fan i det.
RW Björn kom in på runt 19.40 någonting och arrangörerna slet av han nummerlappen då dessa hade tagit slut och nya löpare behövde lappjäveln. Folkfest som sagt.
Medalj fick man oxå, succé!
Och icke att förglömma köttsåret som uppstod under cyklingen igår, blodet bara sprutade. Skall tilläggas att jag stod still före failet.
Folk måste ha fått reda på mitt beslut för det var kaos när vi kom dit. Arrangörerna kände ju givetvis till TKV när jag anmäler mig till detta anrika lopp.
Det var sånt tryck i sekretariatet att starten blev uppskjuten 10 minuter! Förstår ni hur mycket folk det var som var där!? Folkfest helt enkelt.
Starten gick till slut, och jag hängde väl på ett tag dom första 500m, men när pulsklockan skällde ut mig och talade om för mig att några jävla 5min/km ska jag då fan inte försöka mig på så fick jag släppa lite. Eller ja, ganska mycket faktiskt.
Tog mig till slut i mål, först av alla som gick, 33.42 på 4.45km. Ett tag hade jag faktiskt ett mål att ta mig under 30 strecket, men jag gav fan i det.
RW Björn kom in på runt 19.40 någonting och arrangörerna slet av han nummerlappen då dessa hade tagit slut och nya löpare behövde lappjäveln. Folkfest som sagt.
Medalj fick man oxå, succé!
Och icke att förglömma köttsåret som uppstod under cyklingen igår, blodet bara sprutade. Skall tilläggas att jag stod still före failet.
onsdag 4 maj 2011
Backträning
Hängde med eliten i Running Wild till Lugnet idag för lite backintervaller. Den vite Heile Gebrselassie i RW steppade lättsamt upp till toppen utan bekymmer.
Själv grät jag inombords, blodsmak i munnen och hade ett hjärta på uppåttjack. Benen var tunga som bly redan efter cirka 75m och jag la mig strategiskt längst bak tills jag var utom synhåll från de andra så jag kunde gå. Givetvis låtsades jag jogga lite när dom såg mig igen.
Nya tag i helgen, får se om det blir lite cykling men tyvärr lär jag väl försöka springa lite så att man åtminstone överlever bilresan ner till Lidingö senare i sommar.
Förövrigt det 300:e blogginlägget i bloggen! Samtidigt har vi haft cirka 8.500 unika läsare och nästan 30.000 besök. Kul att några har för mycket fritid och för lite hobbys och läser våra meningslösa inlägg!
Själv grät jag inombords, blodsmak i munnen och hade ett hjärta på uppåttjack. Benen var tunga som bly redan efter cirka 75m och jag la mig strategiskt längst bak tills jag var utom synhåll från de andra så jag kunde gå. Givetvis låtsades jag jogga lite när dom såg mig igen.
Nya tag i helgen, får se om det blir lite cykling men tyvärr lär jag väl försöka springa lite så att man åtminstone överlever bilresan ner till Lidingö senare i sommar.
Förövrigt det 300:e blogginlägget i bloggen! Samtidigt har vi haft cirka 8.500 unika läsare och nästan 30.000 besök. Kul att några har för mycket fritid och för lite hobbys och läser våra meningslösa inlägg!
tisdag 3 maj 2011
TIll dig...
.. som har fått uppenbara sår i rektum och febrilt försökt googla dig till en lösning och landat här hos Team Klistervalla, vill vi be om ursäkt att vi ej kunde vara till någon större hjälp.
Lämnar du namn och telefonnummer i kommentatorsfältet så kan det dock hända att Dr Johan ringer upp och delger sina tips och trix för omhändertagande av din, alternativt sin egen, beefwhistle.
Hör av dig!
/Vännerna i TKV
Lämnar du namn och telefonnummer i kommentatorsfältet så kan det dock hända att Dr Johan ringer upp och delger sina tips och trix för omhändertagande av din, alternativt sin egen, beefwhistle.
Hör av dig!
/Vännerna i TKV
måndag 2 maj 2011
söndag 1 maj 2011
Källslätten v2
Bestämde mig för att cykla lite under lördagen med med Erik och Peter. Jag hade fått för mig att cykla upp till Källslätten vore en fantastisk idé.
Sist jag var där så var det hemskt. Den här gången var det inte lika hemskt, men likväl hemskt. Försöka cykla genom delvis sumpmark gick så där ska man väl erkänna, men vi tog oss till Källslätten utan större fails. Tror faktiskt att det enda failet för dagen är när jag skulle kliva av min cykel, fastnar med brallorna i sadeln, tappar balansen och snubblar över en cykel som ligger på marken.
Annars så höll jag mig i vanligt manér några kilometer bakom de andra så de tog sig säkert till och från Källslätten.
Rundan slutade på cirka 34 kilometer, och ett par extremt tunga ben. Skulle sätta mig på duschgolvet efteråt, men lyckas få århundradets kramp i låret och i mitt försök att stå på benen river jag ner duschdraperiet. Ligger där som ett sär och försöker räta ut benen. När jag väl tagit mig upp igen så börjar brandlarmet att tjuta, så jag får springa ut i hallen buttnaked och försöka hoppa upp till taket för att få tyst på fanskapet. Slut på batteri.
Idag så var jag och Johan upp till hoppbackarna för att försöka ta oss upp. Jag var inte alltför pepp på att använda benen efter gårdagens strapats, men vafan.
När vi kommer dit så börjar det faktiskt snöa litegrann. Blåste kallt. Ja, man kan säga att allt var fel som vanligt.
Vi tar oss iaf upp en gång där vi bestämmer att vi tar en vända och springer ner. Sagt och gjort vi joggar ner från berget och tar oss tillbaka till botten, en sträcka på kanske 2km.
När vi är vid hoppbackens fot igen får jag för mig att jag ska springa upp för hoppbacken så långt jag kan, alltså på gräset. Jag tar mig väl typ 1/14 av backen innan jag kollapsar av trötthet. Tyvärr gör jag det i den största jävla samling av brännässlor och får tredje gradens brännskador.
Sist jag var där så var det hemskt. Den här gången var det inte lika hemskt, men likväl hemskt. Försöka cykla genom delvis sumpmark gick så där ska man väl erkänna, men vi tog oss till Källslätten utan större fails. Tror faktiskt att det enda failet för dagen är när jag skulle kliva av min cykel, fastnar med brallorna i sadeln, tappar balansen och snubblar över en cykel som ligger på marken.
Annars så höll jag mig i vanligt manér några kilometer bakom de andra så de tog sig säkert till och från Källslätten.
Rundan slutade på cirka 34 kilometer, och ett par extremt tunga ben. Skulle sätta mig på duschgolvet efteråt, men lyckas få århundradets kramp i låret och i mitt försök att stå på benen river jag ner duschdraperiet. Ligger där som ett sär och försöker räta ut benen. När jag väl tagit mig upp igen så börjar brandlarmet att tjuta, så jag får springa ut i hallen buttnaked och försöka hoppa upp till taket för att få tyst på fanskapet. Slut på batteri.
Idag så var jag och Johan upp till hoppbackarna för att försöka ta oss upp. Jag var inte alltför pepp på att använda benen efter gårdagens strapats, men vafan.
När vi kommer dit så börjar det faktiskt snöa litegrann. Blåste kallt. Ja, man kan säga att allt var fel som vanligt.
Vi tar oss iaf upp en gång där vi bestämmer att vi tar en vända och springer ner. Sagt och gjort vi joggar ner från berget och tar oss tillbaka till botten, en sträcka på kanske 2km.
När vi är vid hoppbackens fot igen får jag för mig att jag ska springa upp för hoppbacken så långt jag kan, alltså på gräset. Jag tar mig väl typ 1/14 av backen innan jag kollapsar av trötthet. Tyvärr gör jag det i den största jävla samling av brännässlor och får tredje gradens brännskador.
lördag 30 april 2011
7,5 km
Ja det verkar vara det som gäller. Har sprungit som en galning i flera veckor nu och det brukar sluta runt 7,5 km. Det är tyvärr för långt men kroppen säger tack & hej. 7,5 km löpning kan ungefär jämföras som 5 mil på skidor fast drygare. Ja det är oerhört jobbigt att springa, att jag inte kom ihåg det sen förra året är ett mysterium.
Det jag noterat på mina rundor är att det finns tre sorters löpare. Löpare 1: springer fort och glatt med en puls på 75, dom här löparna springer varje dag och håller huvudet högt. När man möter dom så stirrar dom rätt in i ögonen på en och säger typ "du är värdelös försvinn!" Dom hejar aldrig, har man tur småflinar dom lite åt ens värdelösa teknik.
Löpare 2: den här kategorin tillhör nog jag. Det är dom som halvt joggar, drar kroppen framåt i en hastighet som kan jämföras med gående trafikanter. Vi tittar alltid nedåt mot marken för att inte möta blicken med löpare 1 och skämmas. Vi springer allt vi kan när vi möter någon, står sen efter krönet och kämpar efter luft när ingen ser.
Löpare 3: dom här joggar inte ens fast önskar dom gjorde det. Blir helt nervösa när man närmar sig dom eftersom dom tror man är en löpare 1. Tittar gärna på naturen och inte en själv när man passerar. Dom vet likaväl som jag att dom kunde fan ta och springa men dom är för slöa.
Det jag noterat på mina rundor är att det finns tre sorters löpare. Löpare 1: springer fort och glatt med en puls på 75, dom här löparna springer varje dag och håller huvudet högt. När man möter dom så stirrar dom rätt in i ögonen på en och säger typ "du är värdelös försvinn!" Dom hejar aldrig, har man tur småflinar dom lite åt ens värdelösa teknik.
Löpare 2: den här kategorin tillhör nog jag. Det är dom som halvt joggar, drar kroppen framåt i en hastighet som kan jämföras med gående trafikanter. Vi tittar alltid nedåt mot marken för att inte möta blicken med löpare 1 och skämmas. Vi springer allt vi kan när vi möter någon, står sen efter krönet och kämpar efter luft när ingen ser.
Löpare 3: dom här joggar inte ens fast önskar dom gjorde det. Blir helt nervösa när man närmar sig dom eftersom dom tror man är en löpare 1. Tittar gärna på naturen och inte en själv när man passerar. Dom vet likaväl som jag att dom kunde fan ta och springa men dom är för slöa.
fredag 29 april 2011
Uppdatering
Eftersom Johan uppenbarligen tror att tystnadsplikten som ingår i utbildningen till sjuksköterska även gäller bloggen så får väl jag försöka återge hur träningen går.
Min bror har åkt bil. Bilsport är en sport det med.
Johan springar som satan själv, hur det går kan jag inte svara på, men han lever så det har väl iaf inte gått som vanligt. Tur det. Försöker få fanskapet att leta på sin cykel, men inga resultat än så länge. Jag jobbar vidare på det.
Själv har jag sprungit ca 6km den senaste veckan. Och månaden för den delen. Kanske inte ser sådär jättebra ut när man ska springa ett Lidingölopp. Men som sagt. Träning är för talanglösa.
Annars har jag, sedan jag lagade den där jävla cykeln för 1800:- cyklat ungefär 100km. Resultatet av den träningen är ett svidande sår runt rektum samt träningsverk i benen.
Cyklisterna här på jobbet tycker att jag borde skaffa ett par shorts med vaddering. Förstår dock inte hur det ska hjälpa träningsverken i benen.
Ska fundera på det.
Min bror har åkt bil. Bilsport är en sport det med.
Johan springar som satan själv, hur det går kan jag inte svara på, men han lever så det har väl iaf inte gått som vanligt. Tur det. Försöker få fanskapet att leta på sin cykel, men inga resultat än så länge. Jag jobbar vidare på det.
Själv har jag sprungit ca 6km den senaste veckan. Och månaden för den delen. Kanske inte ser sådär jättebra ut när man ska springa ett Lidingölopp. Men som sagt. Träning är för talanglösa.
Annars har jag, sedan jag lagade den där jävla cykeln för 1800:- cyklat ungefär 100km. Resultatet av den träningen är ett svidande sår runt rektum samt träningsverk i benen.
Cyklisterna här på jobbet tycker att jag borde skaffa ett par shorts med vaddering. Förstår dock inte hur det ska hjälpa träningsverken i benen.
Ska fundera på det.
fredag 22 april 2011
I13
Jag, tillsammans med IT-miljonären, Erik samt Jonas var ute på en liten sightseeing i skogarna runt I13 idag. Eftersom Erik har förverkat alla sina chanser som cykelguide så stod hoppet till IT-miljonären idag. Som vanligt så är det bara uppför när det kommer till sport. Gick oerhört tungt tills nåt geni tyckte att jag skulle växla upp, eller ner, jag vet inte, på framväxeln. Okey, det kanske gjorde cyklingen lite lättare, men jag måste fortfarande inhandla en susp.
Erik smaskade in i en stubbe eller nåt och fick meka lite, jag höll mig på betryggande avstånd.
IT-miljonären briljerade och ramlade typ 400 gånger, tyvärr har jag inga videobevis.
Överlag en lyckad dag, vackert väder och en IT-miljonär som failade. Allt man kan begära på en långfredag helt enkelt.
Erik smaskade in i en stubbe eller nåt och fick meka lite, jag höll mig på betryggande avstånd.
IT-miljonären briljerade och ramlade typ 400 gånger, tyvärr har jag inga videobevis.
Överlag en lyckad dag, vackert väder och en IT-miljonär som failade. Allt man kan begära på en långfredag helt enkelt.
onsdag 20 april 2011
Cykel
Lämnade in det tyska failet på reparation idag. 1895:- fattigare. Bestämde mig för att hänga på Erik och IT-miljonären på en liten runda. Slutade uppe på Källviksbacken igen, denna gång ner för en annan jävla dödsbacke. Tog mig ner utan dödsfall.
På vägen tillbaka hittade vi en liten, ja vad kan man kalla det, bmx-bana kanske, med lite hopp osv.
Var ju faktiskt lite skeptisk till det där, men jag provade en gång, pungen värker ännu om man säger så.
IT-miljonären var kung iaf. Kolla här.
På vägen tillbaka hittade vi en liten, ja vad kan man kalla det, bmx-bana kanske, med lite hopp osv.
Var ju faktiskt lite skeptisk till det där, men jag provade en gång, pungen värker ännu om man säger så.
IT-miljonären var kung iaf. Kolla här.
onsdag 13 april 2011
Jaha...
Jag fick ju då det tyska monstret levererat idag! Den var ju givet nermonterad när den kom så jag fick mitt crew att sätta ihop skiten eftersom jag har tummen mitt i handen och armen uppkörd en halvmeter i röven.
Av någon jävla anledning så får man tydligen inte med pedaler när man köper en cykel. Det är ju som att jag beställer en Harley Davidson och får den levererad utan motor. Nej, det där övergår mitt förstånd.
Fick iallafall förklarat för mig av nördarna på jobbet att det har nåt skit med skor att göra. Skiter väl jag i. Sätt på ett par pedaler så får jag ta problemet där ifrån. Nu knatade jag, eftersom jag spenderat mina livsbesparingar på en cykelfan utan pedaler, till Clas Ohlson och köpte mig ett par rejäla kvalitétspedaler för 69 svenska riksdaler.
Tillbaka till jobbet för att pilla fast dessa, övertalar skotten att han ska sätta på dessa produkter utav svensk kvalitét. Första sitter som ett smäck, men den andra ger han till mig...
Lite skeptiskt tar jag pedaljäveln och får faktiskt fast den. Succé helt enkelt. Tar ett varv på kontoret, riskerar livet minst två gånger på de 12 meter jag åker.
Skulle egentligen jobba ikväll, men Erik tyckte att vi skulle ut och prova lite. Jag har alltså inte suttit på en cykel sedan september, och innan det kanske 10 år sen. Vi möts vid 19. Erik tycker att vi ska cykla upp och ner för Källviksbacken.
Jaha.. ok.
Skitjobbigt, men vi tog oss upp till nånting, vet ej om det var Källviksbacken. Sen var det bara rätt ut i en skog utan stig för att ta sig ner. Helt livsfarligt. Och förjävla roligt! Erik tog lite actionfootage när jag helt galant manövrerar i skogen och dodgar fails med min bepansrade pung. När vi är nere så visar gpsen att vi har åkt ner på fel sida av berget så vi är nån kilometer bortom City Gross. Fail..
Här borta börjar Erik en kavalkad av fails helt plötsligt. Undertecknad gjorde givetvis inga fails.
När jag fick cykeln idag så sa jag att den här kommer vara trasig inom två veckor. Jag spöade det påståendet med cirka två veckor. När vi skymtar City Gross så ramlar en kvalitétspedal av. Jag monterade EN sak på det tyska monstret och det var den högra pedalen och som ni förstår så var det givetvis den högra pedalen som har monterats fel och, ja, man kan väl säga att det inte finns några gängor kvar på varken pedalhelvetet eller den där jävla grejen man sätter fast skiten i.
Så det här kan mycket väl ha vart ett 13 000:- träningspass. Får väl se hur mycket det kostar att byta sånt där...
Till råge på allt har jag enorma skavsår i röven.
Av någon jävla anledning så får man tydligen inte med pedaler när man köper en cykel. Det är ju som att jag beställer en Harley Davidson och får den levererad utan motor. Nej, det där övergår mitt förstånd.
Fick iallafall förklarat för mig av nördarna på jobbet att det har nåt skit med skor att göra. Skiter väl jag i. Sätt på ett par pedaler så får jag ta problemet där ifrån. Nu knatade jag, eftersom jag spenderat mina livsbesparingar på en cykelfan utan pedaler, till Clas Ohlson och köpte mig ett par rejäla kvalitétspedaler för 69 svenska riksdaler.
Tillbaka till jobbet för att pilla fast dessa, övertalar skotten att han ska sätta på dessa produkter utav svensk kvalitét. Första sitter som ett smäck, men den andra ger han till mig...
Lite skeptiskt tar jag pedaljäveln och får faktiskt fast den. Succé helt enkelt. Tar ett varv på kontoret, riskerar livet minst två gånger på de 12 meter jag åker.
Skulle egentligen jobba ikväll, men Erik tyckte att vi skulle ut och prova lite. Jag har alltså inte suttit på en cykel sedan september, och innan det kanske 10 år sen. Vi möts vid 19. Erik tycker att vi ska cykla upp och ner för Källviksbacken.
Jaha.. ok.
Skitjobbigt, men vi tog oss upp till nånting, vet ej om det var Källviksbacken. Sen var det bara rätt ut i en skog utan stig för att ta sig ner. Helt livsfarligt. Och förjävla roligt! Erik tog lite actionfootage när jag helt galant manövrerar i skogen och dodgar fails med min bepansrade pung. När vi är nere så visar gpsen att vi har åkt ner på fel sida av berget så vi är nån kilometer bortom City Gross. Fail..
Här borta börjar Erik en kavalkad av fails helt plötsligt. Undertecknad gjorde givetvis inga fails.
När jag fick cykeln idag så sa jag att den här kommer vara trasig inom två veckor. Jag spöade det påståendet med cirka två veckor. När vi skymtar City Gross så ramlar en kvalitétspedal av. Jag monterade EN sak på det tyska monstret och det var den högra pedalen och som ni förstår så var det givetvis den högra pedalen som har monterats fel och, ja, man kan väl säga att det inte finns några gängor kvar på varken pedalhelvetet eller den där jävla grejen man sätter fast skiten i.
Så det här kan mycket väl ha vart ett 13 000:- träningspass. Får väl se hur mycket det kostar att byta sånt där...
Till råge på allt har jag enorma skavsår i röven.
måndag 11 april 2011
Hur går det för oss?
Ja, Johan kämpar på, min bror är upptagen med att inte träna och jag själv sitter och väntar på att formen ska komma av sig själv och helst sköta sig själv.
Fanskapet har inte visat sig ännu.
Det jag gillar mest med att "träna" är ju att jag får köpa massa prylar som jag aldrig använder, t ex inlines, vallajärn, skidpass på lugnet, gymkort osv, ja listan kan göras lång. Nu har jag iaf spenderat 13 000:- på nåt jävla skit jag förhoppningsvis faktiskt kommer använda. Mer än en gång. Helst.
De andra nötterna lär ju införskaffa något liknande så vi kan komma på fler dumma idéer i sommar och höst!
Håll till godo för nya upptåg! Jag lär bara komma på lite mer idiotiska och förnedrande saker. Tips mottages gärna!
Fanskapet har inte visat sig ännu.
Det jag gillar mest med att "träna" är ju att jag får köpa massa prylar som jag aldrig använder, t ex inlines, vallajärn, skidpass på lugnet, gymkort osv, ja listan kan göras lång. Nu har jag iaf spenderat 13 000:- på nåt jävla skit jag förhoppningsvis faktiskt kommer använda. Mer än en gång. Helst.
De andra nötterna lär ju införskaffa något liknande så vi kan komma på fler dumma idéer i sommar och höst!
Håll till godo för nya upptåg! Jag lär bara komma på lite mer idiotiska och förnedrande saker. Tips mottages gärna!
lördag 2 april 2011
Men vafan....
Vad fan var det där för jävla dum idé om ett Lidingölopp Johan!? Provade ett varv runt Tisken igår och jag grät inombords. Det var hemskt. Mina benhinnor skrek någonting om att jag var ett jävla cp.
Känns som att man lär hårdköra det här skiten.
Träffade iaf ett medgånsfans, som såg riktigt imponerad ut av mitt löpsteg.
Känns som att man lär hårdköra det här skiten.
Träffade iaf ett medgånsfans, som såg riktigt imponerad ut av mitt löpsteg.
onsdag 30 mars 2011
Diskussion
Har pratat lite med Johan om de senaste idéerna.
Saker som "din jävla idiot", "jag hatar er" och "aja jag lär tvätta nu vi får ta det här nån annan dag jävla idiot" dök upp. Givande diskussion som går i rätt riktning(min alltså).
Spännande!
Saker som "din jävla idiot", "jag hatar er" och "aja jag lär tvätta nu vi får ta det här nån annan dag jävla idiot" dök upp. Givande diskussion som går i rätt riktning(min alltså).
Spännande!
tisdag 29 mars 2011
Frågor
Vart kommer alla dårar med sina vansinniga idéer ifrån?
Varför tänder min bror på alla vansinniga idéer som dårar kommer med?
Varför slutar det med att jag och Johan (främst Johan) får lida för det här?
Varför tänder min bror på alla vansinniga idéer som dårar kommer med?
Varför slutar det med att jag och Johan (främst Johan) får lida för det här?
torsdag 24 mars 2011
Jaja, vi lever
Vi har varit väldigt dåliga på att uppdatera, vi vet, och vi skäms. Tyvärr har det inte hänt så mycket spännande på sistonde. Man kan säga att försäsongen har börjat lite trevande. Johan har vart ute och sprungit, nåja, tagit sig runt en 8km bana med nöd och näppe. Starkt jobbat hursom. Själv har jag mest jobbat som en tok och blivit coach för ett juniorfotbollslag, så tiden har helt enkelt inte räckt till.
Till mitt försvar så har jag smygit in lite små innebandy och badmintonpass på sistonde så det tar väl sig. Nu gäller det bara att börja löpträna så snart som möjligt. Jag förmodar att det är lika jävla drygt som det alltid varit.
I och med företagsstafetten för nån vecka sen så är som sagt skidsäsongen över för denna gång. Det slutade ungefär som det började, alltså jag, och laget, kom typ sist. Inte helt oväntat då vi hade en amerikan, en skotte, en göteborgare samt undertecknad i laget. I sann Klistervalla anda så var det givetvis mina lagkamrater som inte stod pall för trycket. Jag själv var kung i spåret.
En liten update om min astma har jag fått oxå. Jag har inte astma.
Har tydligen något annat skit som heter Vocal Cord Dysfunction. Snarlika symtom som astma och allt sånt skit. Doktorn sa åt mig att inte ta i så mycket och sänka mina ambitionsnivåer.
Okey. Min ambition har varit att inte komma sist, jag har knappt lyckats med det, så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna sänka ambitionsnivån ytterligare.
Nej, inge jävla fjoll med att sänka nån förbannad ambitionsnivå här inte. Full fart, faceplant, på´t igen - Klistervalla style!
Till mitt försvar så har jag smygit in lite små innebandy och badmintonpass på sistonde så det tar väl sig. Nu gäller det bara att börja löpträna så snart som möjligt. Jag förmodar att det är lika jävla drygt som det alltid varit.
I och med företagsstafetten för nån vecka sen så är som sagt skidsäsongen över för denna gång. Det slutade ungefär som det började, alltså jag, och laget, kom typ sist. Inte helt oväntat då vi hade en amerikan, en skotte, en göteborgare samt undertecknad i laget. I sann Klistervalla anda så var det givetvis mina lagkamrater som inte stod pall för trycket. Jag själv var kung i spåret.
En liten update om min astma har jag fått oxå. Jag har inte astma.
Har tydligen något annat skit som heter Vocal Cord Dysfunction. Snarlika symtom som astma och allt sånt skit. Doktorn sa åt mig att inte ta i så mycket och sänka mina ambitionsnivåer.
Okey. Min ambition har varit att inte komma sist, jag har knappt lyckats med det, så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna sänka ambitionsnivån ytterligare.
Nej, inge jävla fjoll med att sänka nån förbannad ambitionsnivå här inte. Full fart, faceplant, på´t igen - Klistervalla style!
torsdag 17 mars 2011
Företagsstafett
Imorrn är det dags att avsluta skidsäsongen med en Företagsstafett på Lugnet. Formen är sisådär faktiskt, har inte rört ett par skidor sedan Öppet Spår.
Förra året ställde jag givetvis också upp.Jag var den enda som efter 1,7km såg ut att ha åkte en femmil när jag låg där och frustade i ett antal minuter efter växling. Ni kanske minns Petter Northug i VM nyligen, när han låg där helt utslagen, gråtandes och förnedrad. Eller ja, förnedrad kanske han inte var då han inte kom sist som jag gjorde, men ni fattar poängen.
Efter morgondagen så förseglas vallaboden igen och öppnas ej förräns om tidigast November.
Nu tar vi istället snart tag i träningen inför Lidingöloppet. Är det någon som sitter på ett bra träningsschema inför detta idiotiska lopp så tar vi gärna emot sådant. De jag har hittat innehåller bara massa lögner och falsarium, som t ex att man efter cirka 7 veckor kommer springa "njutpass, 18km". Jag betvivlar starkt att man någonsin kan springa ett njutpass på 18km. Helt omöjligt.
Auktionen går ut imorrn! Ta ert förnuft till fånga och buda vettja!
Startskottet går 1830 för stafetten. Man får medalj. Om dom nu inte gjort som det där förbannade Falun-Borlängeloppet och förått oss elitidrottsmän och tagit bort det.
Förra året ställde jag givetvis också upp.Jag var den enda som efter 1,7km såg ut att ha åkte en femmil när jag låg där och frustade i ett antal minuter efter växling. Ni kanske minns Petter Northug i VM nyligen, när han låg där helt utslagen, gråtandes och förnedrad. Eller ja, förnedrad kanske han inte var då han inte kom sist som jag gjorde, men ni fattar poängen.
Efter morgondagen så förseglas vallaboden igen och öppnas ej förräns om tidigast November.
Nu tar vi istället snart tag i träningen inför Lidingöloppet. Är det någon som sitter på ett bra träningsschema inför detta idiotiska lopp så tar vi gärna emot sådant. De jag har hittat innehåller bara massa lögner och falsarium, som t ex att man efter cirka 7 veckor kommer springa "njutpass, 18km". Jag betvivlar starkt att man någonsin kan springa ett njutpass på 18km. Helt omöjligt.
Auktionen går ut imorrn! Ta ert förnuft till fånga och buda vettja!
Startskottet går 1830 för stafetten. Man får medalj. Om dom nu inte gjort som det där förbannade Falun-Borlängeloppet och förått oss elitidrottsmän och tagit bort det.
torsdag 10 mars 2011
Välgörenhetsauktion
Det finns vissa problem här i världen som är värre än andra.
Hur många tråkiga vinterkvällar har du suttit hemma och tänkte "fan, tänk ändå den som hade pussel med Johans målfoto från Öppet Spår man kunde lägga", eller när du är på väg på fin bjudning och inser att det är rödvinsfläckar på slipsen. Har du då inte tänkt, "den som ändå hade en slips med Johans målgång från Öppet Spår på".
Men framför allt, när du kommer ur duschen och famlar efter handuken som inte hänger där han ska. Handen på hjärtat, har du då inte tänkt att "tänk om man kunde torka sin våta lekamen med en bild på Johan när han går i mål i Öppet spår?
Tänkte väl det.
Därför har vi, i en vacker hyllning till Johans insats i Öppet spår 2011, tagit fram några exklusiva prylar endast för er som läser bloggen. Naturligtvis med en noga utvald bild.
Men stod det inte auktion? Korrekt.
Vi har beslutat oss för en liten stöd auktion till Falu IK som drar dessa eminenta spår i Stångtjärn. (det är en liten ursäkt för alla spår vi haft sönder).
Det som ligger i potten är alltså ett pussel, en handduk och en slips. Bilder finns längre ner.
Ni budar i kommentators fältet. Ni anger vilken pryl och vilket pris. Minst 10kr i höjning och utgångsbudet är helt enkelt 0.
Vinner ni så skickar vi prylen till er och ni betalar in slanten till Falu IK på PG 264 515-8 och anger "spårbidrag". Vi kommer inte att bemöda oss med att kontrollera att inbetalningen, utan vi litar på er läsare. Fantasi bud bortses naturligtvis ifrån.
Fredag den 18 mars klockan 12:00 stänger vi våran fina auktion och hoppas vi dragit ihop minst 30 kronor vid det laget.
Bilder på dyrgriparna (handduken är mer en tvättlapp och pusslet kommer att levereras i bitar):
Hur många tråkiga vinterkvällar har du suttit hemma och tänkte "fan, tänk ändå den som hade pussel med Johans målfoto från Öppet Spår man kunde lägga", eller när du är på väg på fin bjudning och inser att det är rödvinsfläckar på slipsen. Har du då inte tänkt, "den som ändå hade en slips med Johans målgång från Öppet Spår på".
Men framför allt, när du kommer ur duschen och famlar efter handuken som inte hänger där han ska. Handen på hjärtat, har du då inte tänkt att "tänk om man kunde torka sin våta lekamen med en bild på Johan när han går i mål i Öppet spår?
Tänkte väl det.
Därför har vi, i en vacker hyllning till Johans insats i Öppet spår 2011, tagit fram några exklusiva prylar endast för er som läser bloggen. Naturligtvis med en noga utvald bild.
Men stod det inte auktion? Korrekt.
Vi har beslutat oss för en liten stöd auktion till Falu IK som drar dessa eminenta spår i Stångtjärn. (det är en liten ursäkt för alla spår vi haft sönder).
Det som ligger i potten är alltså ett pussel, en handduk och en slips. Bilder finns längre ner.
Ni budar i kommentators fältet. Ni anger vilken pryl och vilket pris. Minst 10kr i höjning och utgångsbudet är helt enkelt 0.
Vinner ni så skickar vi prylen till er och ni betalar in slanten till Falu IK på PG 264 515-8 och anger "spårbidrag". Vi kommer inte att bemöda oss med att kontrollera att inbetalningen, utan vi litar på er läsare. Fantasi bud bortses naturligtvis ifrån.
Fredag den 18 mars klockan 12:00 stänger vi våran fina auktion och hoppas vi dragit ihop minst 30 kronor vid det laget.
Bilder på dyrgriparna (handduken är mer en tvättlapp och pusslet kommer att levereras i bitar):
tisdag 8 mars 2011
Aj
Ingen av stjärnåkarna syntes till, men så där fina spår var det då fan inte vid den tidpunkten på dygnet när jag kom dit. Då var det endast två rodelbanor ner.
måndag 7 mars 2011
Idioti
Vi hade den traditionsenliga Vasaloppsfrukosten igår. Jag hade dagen till ära faktiskt gjort ett godartat försök till att städa, men vad hjälpte det, när klockan slog runt 12 så såg det lika jävligt ut igen. Eftersom det förtärdes ohyggliga mängder kaffe så var ju resultat väntat när man har att göra med norra Europas suraste och sjukaste bukar.
Vill ni uppleva detta fenomen så kan ni ta kontakt med vår stallchef inför vårt nästa träningsläger i Norge.
***
Vasaloppet gör sig inte rättvisa i TV enligt mig. Alla dom intervjuar njuter och säger att det är så härligt att åka Vasaloppet. Nej, det är inte det. Det är hemskt.
Just därför blev jag så glad när SVT's Richard Olsson och dennes kameraman fick problem med tekniken i Mångsbodarna och var tvungen att vara kvar där i 1-1,5h. Detta gjorde ju att många nötter faktiskt tog sig förbi Richard i spåret.
När väl tekniken funkade hjälpligt så fortsatte resan för dessa två. Det var fantastiskt att se Vasaloppet från sin rätta vinkel. Alla dessa människor de åkte om som verkligen led och undrade varför i helvete de hade ställt upp på det här. Jag är helt säker på att ingen av den tyckte det var underbart eller ens en gnutta kul att åka dessa 90km eller hur långt de nu kom.
Fantastisk TV Richard! Mer sånt!
***
Träningen har väl inte varit alltför imponerande sedan mitt fail, har tränat fotboll 1,5h annars har jag mest inspekterat soffan noggrant.
Jag har hört ryktas om att jag ska ställa upp i Företagsstafetten på Svenska Skidspelen senare i månaden så jag lär väl ut och slipa formen igen. 1.7km. Det borde jag nog klara utan att bryta.
Sen har vi ju bestämt oss för att köra Lidingöloppet, utan skidor, i slutet av september. Det kommer göra ont att träna inför detta. Vad jag minns av min löprunda till Källslätten och tillbaka förra året så gjorde det oerhört ont, och då är det troligtvis ingenting mot banan runt Lidingö. Att det sedan är 10 jävla kilometer längre lär ju inte hjälpa heller.
Johan var inte alltför nöjd över detta evenemang, men med min fantastiska övertalningsförmåga så fick jag med fanskapet på loppet. Alternativt bussen om dom har sådana där.
I och med detta tar vi upp samarbetet med Running Wild som skickar sina två största talanger i Björn och Klas till tävlingen. Det förra samarbetet gick i stöpet då stallcheferna för respektive klubb inte "löpte ihop", så att säga, men nu har vi gått bakom ryggen på vår stallchef för att återigen bli den anrika löparklubb vi en gång var, med en 5:e och 13:e plats i Träflasklöpet 2010.
Vi ser fram emot säsong 2011/2012 och hoppas alla våra medgångsfans gör det också!
Vill ni uppleva detta fenomen så kan ni ta kontakt med vår stallchef inför vårt nästa träningsläger i Norge.
***
Vasaloppet gör sig inte rättvisa i TV enligt mig. Alla dom intervjuar njuter och säger att det är så härligt att åka Vasaloppet. Nej, det är inte det. Det är hemskt.
Just därför blev jag så glad när SVT's Richard Olsson och dennes kameraman fick problem med tekniken i Mångsbodarna och var tvungen att vara kvar där i 1-1,5h. Detta gjorde ju att många nötter faktiskt tog sig förbi Richard i spåret.
När väl tekniken funkade hjälpligt så fortsatte resan för dessa två. Det var fantastiskt att se Vasaloppet från sin rätta vinkel. Alla dessa människor de åkte om som verkligen led och undrade varför i helvete de hade ställt upp på det här. Jag är helt säker på att ingen av den tyckte det var underbart eller ens en gnutta kul att åka dessa 90km eller hur långt de nu kom.
Fantastisk TV Richard! Mer sånt!
***
Träningen har väl inte varit alltför imponerande sedan mitt fail, har tränat fotboll 1,5h annars har jag mest inspekterat soffan noggrant.
Jag har hört ryktas om att jag ska ställa upp i Företagsstafetten på Svenska Skidspelen senare i månaden så jag lär väl ut och slipa formen igen. 1.7km. Det borde jag nog klara utan att bryta.
Sen har vi ju bestämt oss för att köra Lidingöloppet, utan skidor, i slutet av september. Det kommer göra ont att träna inför detta. Vad jag minns av min löprunda till Källslätten och tillbaka förra året så gjorde det oerhört ont, och då är det troligtvis ingenting mot banan runt Lidingö. Att det sedan är 10 jävla kilometer längre lär ju inte hjälpa heller.
Johan var inte alltför nöjd över detta evenemang, men med min fantastiska övertalningsförmåga så fick jag med fanskapet på loppet. Alternativt bussen om dom har sådana där.
I och med detta tar vi upp samarbetet med Running Wild som skickar sina två största talanger i Björn och Klas till tävlingen. Det förra samarbetet gick i stöpet då stallcheferna för respektive klubb inte "löpte ihop", så att säga, men nu har vi gått bakom ryggen på vår stallchef för att återigen bli den anrika löparklubb vi en gång var, med en 5:e och 13:e plats i Träflasklöpet 2010.
Vi ser fram emot säsong 2011/2012 och hoppas alla våra medgångsfans gör det också!
måndag 28 februari 2011
Skrevet från vildmarken
Klockan ringde vid 04:00 och jag kände mig utvilad, fick iaf en sju timmars sömn. Frukosten bestod av en kopp kaffe och fil & müsli. Läste nånstans att jag inte skulle köra med stor frukost just denna dag. När vi sitter i bilen bjuder Trones på överraskningar med utesluten fläkt. Började känna lite nervositet och det började bli så där ångest jobbigt. Väl framme så skyndade vi till första bästa bajamaja och uträttade våra behov. Sen var det å slänga kläder och ryggsäckar som skulle åka fin lastbil till Mora.
Vid starten värmde jag taktiskt upp tillsammans med friskis & svettis, jag tog dock inte i eftersom jag hade ingen energi över till uppvärmning. Plötsligt börjar folkmassan röra på sig och vi drog sakta sakta framåt. Jag såg Peter bakom mig de första fem minuterna sen var han borta. Kämpade upp för backhelvetet som aldrig tog slut. Efter den var jag uppvärmd, svettig, trött och slut i kroppen. Resterande bit till Smågan gick bättre utan förhinder. Vid Smågan intog jag fem muggar sportdryck och fick en rejäl kick, vilket resulterade i en rejäl fart fram till Mångsbodarna. Här intogs det mer dryck, givetvis lite blåbärssoppa och en torr bulle. Jag kände här att det var totalt onödigt att dra på så som jag gjorde och jag skulle inte orka om jag forsatte i samma tempo.
Spåren mot Risberg bjöd på en del helvetes backar, både uppåt och nerför. Jag fick så mycket is och skit i bindningarna att jag tappade skidorna sisådär 1231 gånger under loppet. Första gången skedde givetvis i en jävla backe - vurpa mitt i smeten bland folk. Efter det körde jag nog främst på hat fram till Risberg. Den kontrollen har jag inga minnen av, jag antar att jag drack någonting men min hjärna hade redan tagit semester. Nästa sträcka var rent jävla förjävlig. Det är nåt fel på den här sporten, varför ska det vara så mycket uppför!? jag fattar inte. Jag nästan grät i en del backar, mina lår höll på att gå i strejk mer än en gång.
Väl framme i Evertsberg fick jag syn på Trones, vart glad att det iaf fanns en människa man kände vid spåret. Här började det kännas lite bättre igen och tiden var helt okej för min del. Tänkte bara att om jag tar mig till Oxberg då kan jag inte bryta så det var full fokus. Den sträckan var ungefär lika jävligt som Risberg-Evertsberg, upp och ned hela jävla tiden. Här nånstans börjar det fantastiska såren i skrevet, låren jag till och med mellan skinkorna att träda fram. Varenda gång låren stötte in i varann vilket var 2-3 gånger i sekunden så spred sig smärtan genom kroppen. Det märkliga det här loppet var att det fan började göra ont mellan skinkorna. Efter snabb konsultation kom jag fram till att rövhåret fryst ihop. Detta var tyvärr inte fallet utan jag hade rejäla skavsår. Vilket framkom genom undersökning i en dusch 6 timmar senare. Tydligen skulle vaselin hjälpt alternativt brasiliansk vaxning.
Vid Oxberg fick jag hjälp av Trones som desperat hjälpte mig mer än vad han gjort sen 2003. Jag antar att han förstod hur viktigt det var för bloggen att jag skulle fixa det här. Så torra vantar å mössa samt skidrengöring fick jag. Under tiden gick jag på en bajamaja och försökte få ut nånting ur kroppen, vilket tyvärr inte var så lätt som det brukar vara. Vid det här laget så var jag helt bestämd på att ta mig i mål, det fick kosta tår och fingrar jag skulle i mål så var det. Det är väl just psyket man lär ha en bit in på loppet för kroppen är helt slut.
I Hökberg fick jag min första kopp kaffe, halleluja. Jag nästan grät och ville krama den stackars gubben som gav mig en kopp. Har aldrig fått så mycket energi av en ynka mugg kaffe. Återigen fick jag service av en ovanligt trevlig Trones. Sen var det bara å skida på jag ville inte stå å hänga i onödan. Kylan gjorde så påmind och jag var riktigt jävla nerkyld resten av loppet. Hade ont i tår och knän. Jag började fantisera när jag åkte där. Jag gissar att det var min hjärnas sätt att koppla bort idiotin att forsätta åka och skyddade mig från totalt psykbryt. Började fundera hur det vore att jobba som sopgubbe, hur mitt arbetsschema skulle se ut, lön, jobbarkompisar, arbetsuppgifter och annat sjukt. Samtidigt så var det ganska skönt att fundera över något helt random så länge det inte var om skidor.
I Eldris tog jag en snabb kopp kaffe och växlade ett par ord med Trones. Fanns inte så mycket att säga jag ville bara fram i mål innan jag dog. Jag trodde här att skulle åka in på typ tio timmar, hade ingen tidsuppfattning alls. Sista biten kändes som en evighet. Dom där förbannade kilometer skyltarna gjorde mig endast mer arg. När det till slut stod 1km kvar så kändes det ändå som en helkväll. Längsta 1000 meter jag upplevt. Vid upploppet tog jag några sista stak tag och gled in. Kommer ihåg att jag såg den berömda skylten när jag åkte under den men hade ingen uppfattning om någonting. Det enda jag tänkte på var värme/ ducsh. Klart jag blev glad att äntligen vara i mål men jag var så trött att jag kunde inte uppfatta känslor som lycka eller dylikt. Jag var som ett djur som sökte värme och skydd.
Vill tacka alla som hjälpt oss, Lina tack för en fin skidkurs. Stefan för super bra valla. Det där glidet jag fick höll på att döda mig i en del backar men det var det värt. Sen Eva-Lisa och Fotografen Dafgård på DT för sköna artiklar i tidningen.
Så här ett dygn senare så kan jag väl säga att jag är stolt. Jag var bestämd att klara det och jag gjorde det. Är förvånad att jag orkade stå på ett par skidor i nästan tolv timmar. Det kommer inte ske igen, för nästa år då tar jag det under tio.
Vid starten värmde jag taktiskt upp tillsammans med friskis & svettis, jag tog dock inte i eftersom jag hade ingen energi över till uppvärmning. Plötsligt börjar folkmassan röra på sig och vi drog sakta sakta framåt. Jag såg Peter bakom mig de första fem minuterna sen var han borta. Kämpade upp för backhelvetet som aldrig tog slut. Efter den var jag uppvärmd, svettig, trött och slut i kroppen. Resterande bit till Smågan gick bättre utan förhinder. Vid Smågan intog jag fem muggar sportdryck och fick en rejäl kick, vilket resulterade i en rejäl fart fram till Mångsbodarna. Här intogs det mer dryck, givetvis lite blåbärssoppa och en torr bulle. Jag kände här att det var totalt onödigt att dra på så som jag gjorde och jag skulle inte orka om jag forsatte i samma tempo.
Spåren mot Risberg bjöd på en del helvetes backar, både uppåt och nerför. Jag fick så mycket is och skit i bindningarna att jag tappade skidorna sisådär 1231 gånger under loppet. Första gången skedde givetvis i en jävla backe - vurpa mitt i smeten bland folk. Efter det körde jag nog främst på hat fram till Risberg. Den kontrollen har jag inga minnen av, jag antar att jag drack någonting men min hjärna hade redan tagit semester. Nästa sträcka var rent jävla förjävlig. Det är nåt fel på den här sporten, varför ska det vara så mycket uppför!? jag fattar inte. Jag nästan grät i en del backar, mina lår höll på att gå i strejk mer än en gång.
Väl framme i Evertsberg fick jag syn på Trones, vart glad att det iaf fanns en människa man kände vid spåret. Här började det kännas lite bättre igen och tiden var helt okej för min del. Tänkte bara att om jag tar mig till Oxberg då kan jag inte bryta så det var full fokus. Den sträckan var ungefär lika jävligt som Risberg-Evertsberg, upp och ned hela jävla tiden. Här nånstans börjar det fantastiska såren i skrevet, låren jag till och med mellan skinkorna att träda fram. Varenda gång låren stötte in i varann vilket var 2-3 gånger i sekunden så spred sig smärtan genom kroppen. Det märkliga det här loppet var att det fan började göra ont mellan skinkorna. Efter snabb konsultation kom jag fram till att rövhåret fryst ihop. Detta var tyvärr inte fallet utan jag hade rejäla skavsår. Vilket framkom genom undersökning i en dusch 6 timmar senare. Tydligen skulle vaselin hjälpt alternativt brasiliansk vaxning.
Vid Oxberg fick jag hjälp av Trones som desperat hjälpte mig mer än vad han gjort sen 2003. Jag antar att han förstod hur viktigt det var för bloggen att jag skulle fixa det här. Så torra vantar å mössa samt skidrengöring fick jag. Under tiden gick jag på en bajamaja och försökte få ut nånting ur kroppen, vilket tyvärr inte var så lätt som det brukar vara. Vid det här laget så var jag helt bestämd på att ta mig i mål, det fick kosta tår och fingrar jag skulle i mål så var det. Det är väl just psyket man lär ha en bit in på loppet för kroppen är helt slut.
I Hökberg fick jag min första kopp kaffe, halleluja. Jag nästan grät och ville krama den stackars gubben som gav mig en kopp. Har aldrig fått så mycket energi av en ynka mugg kaffe. Återigen fick jag service av en ovanligt trevlig Trones. Sen var det bara å skida på jag ville inte stå å hänga i onödan. Kylan gjorde så påmind och jag var riktigt jävla nerkyld resten av loppet. Hade ont i tår och knän. Jag började fantisera när jag åkte där. Jag gissar att det var min hjärnas sätt att koppla bort idiotin att forsätta åka och skyddade mig från totalt psykbryt. Började fundera hur det vore att jobba som sopgubbe, hur mitt arbetsschema skulle se ut, lön, jobbarkompisar, arbetsuppgifter och annat sjukt. Samtidigt så var det ganska skönt att fundera över något helt random så länge det inte var om skidor.
I Eldris tog jag en snabb kopp kaffe och växlade ett par ord med Trones. Fanns inte så mycket att säga jag ville bara fram i mål innan jag dog. Jag trodde här att skulle åka in på typ tio timmar, hade ingen tidsuppfattning alls. Sista biten kändes som en evighet. Dom där förbannade kilometer skyltarna gjorde mig endast mer arg. När det till slut stod 1km kvar så kändes det ändå som en helkväll. Längsta 1000 meter jag upplevt. Vid upploppet tog jag några sista stak tag och gled in. Kommer ihåg att jag såg den berömda skylten när jag åkte under den men hade ingen uppfattning om någonting. Det enda jag tänkte på var värme/ ducsh. Klart jag blev glad att äntligen vara i mål men jag var så trött att jag kunde inte uppfatta känslor som lycka eller dylikt. Jag var som ett djur som sökte värme och skydd.
Vill tacka alla som hjälpt oss, Lina tack för en fin skidkurs. Stefan för super bra valla. Det där glidet jag fick höll på att döda mig i en del backar men det var det värt. Sen Eva-Lisa och Fotografen Dafgård på DT för sköna artiklar i tidningen.
Så här ett dygn senare så kan jag väl säga att jag är stolt. Jag var bestämd att klara det och jag gjorde det. Är förvånad att jag orkade stå på ett par skidor i nästan tolv timmar. Det kommer inte ske igen, för nästa år då tar jag det under tio.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)