Ja det verkar vara det som gäller. Har sprungit som en galning i flera veckor nu och det brukar sluta runt 7,5 km. Det är tyvärr för långt men kroppen säger tack & hej. 7,5 km löpning kan ungefär jämföras som 5 mil på skidor fast drygare. Ja det är oerhört jobbigt att springa, att jag inte kom ihåg det sen förra året är ett mysterium.
Det jag noterat på mina rundor är att det finns tre sorters löpare. Löpare 1: springer fort och glatt med en puls på 75, dom här löparna springer varje dag och håller huvudet högt. När man möter dom så stirrar dom rätt in i ögonen på en och säger typ "du är värdelös försvinn!" Dom hejar aldrig, har man tur småflinar dom lite åt ens värdelösa teknik.
Löpare 2: den här kategorin tillhör nog jag. Det är dom som halvt joggar, drar kroppen framåt i en hastighet som kan jämföras med gående trafikanter. Vi tittar alltid nedåt mot marken för att inte möta blicken med löpare 1 och skämmas. Vi springer allt vi kan när vi möter någon, står sen efter krönet och kämpar efter luft när ingen ser.
Löpare 3: dom här joggar inte ens fast önskar dom gjorde det. Blir helt nervösa när man närmar sig dom eftersom dom tror man är en löpare 1. Tittar gärna på naturen och inte en själv när man passerar. Dom vet likaväl som jag att dom kunde fan ta och springa men dom är för slöa.
Löpare 2 känner jag oxå igen mig i.
SvaraRadera