Eftersom Johan uppenbarligen tror att tystnadsplikten som ingår i utbildningen till sjuksköterska även gäller bloggen så får väl jag försöka återge hur träningen går.
Min bror har åkt bil. Bilsport är en sport det med.
Johan springar som satan själv, hur det går kan jag inte svara på, men han lever så det har väl iaf inte gått som vanligt. Tur det. Försöker få fanskapet att leta på sin cykel, men inga resultat än så länge. Jag jobbar vidare på det.
Själv har jag sprungit ca 6km den senaste veckan. Och månaden för den delen. Kanske inte ser sådär jättebra ut när man ska springa ett Lidingölopp. Men som sagt. Träning är för talanglösa.
Annars har jag, sedan jag lagade den där jävla cykeln för 1800:- cyklat ungefär 100km. Resultatet av den träningen är ett svidande sår runt rektum samt träningsverk i benen.
Cyklisterna här på jobbet tycker att jag borde skaffa ett par shorts med vaddering. Förstår dock inte hur det ska hjälpa träningsverken i benen.
Ska fundera på det.
*Alternativ ett*
SvaraRaderaSkaffa cykelbyxor med mjuk och skön pad att sitta på. Känns det alltför omvälvande och kränkande att drapera sig i dylika persedlar kan man trösta sig med att byxan kan tas av direkt efter träning. Tänk: "Det ser ju inte alls ut som jag har en blöja under".
*Alternativ två*
Skaffa _inte_ cykelbyxor med mjuk och skön pad att sitta på. Lid. Babianarslet som erhålles kan inte tas av direkt efter träning. Tänk: "Tiden läker alla sår".