torsdag 16 april 2020

Hej vad det går...

Nej, tro det eller ej så har jag inte gett upp Berlin Maraton ännu. Jag har tränat som en riktig talanglös elitidrottare dom senaste månaderna.

Det har sprungits trappor, det har gymmats, det har promenerats och framför allt så har det sprungits. Sprungit är väl kanske en definitionsfråga. Det går inte med någon imponerande raketfart men jag är ute och lider åtminstone till skillnad från mina inkompetenta lagkamrater som verkar göra allt annat än att träna.

Som teamets motivator skickar jag bilder till vår grupp på Facebook för att pusha dom andra nötterna till träning men oftast får jag tillbaka samma bild inom 10 sekunder där min bror redigerat in penisar.



De enda träningsbilder min bror har skickat är när han lyft på locket på hans nya svindyra  sossegrill.



Ser tungt ut - säkert en kvalitativ gjutjärnspanna.

---

Johan försöker sig på alternativ träning och har skaffat ny profilbild till Grindr istället för att köra klassisk barmarksträning.


Annat är det med undertecknad, körde löpning 5-6 km om dagen i över en vecka. Idiotiskt jag vet, men jag har heller inte blivit anklagad för att vara speciellt smart heller.

Det tog ut sin rätt och till och med min klocka tyckte att det var det var överdrivet för ett fetto att hålla på så här.




Notera min exceptionella VO2 Max. Hade ingen aning vad det var men tyckte 32 var väl rätt okey ändå, det är ju rätt långt ner till 0 om man säger så.

Tydligen så är det inte ett skitbra värde för en 35 åring. I stället säger klockjäveln att jag har kondition som en 69-åring. Säkerligen ingen atletisk 69-åring heller utan troligtvis ett riktigt bottenskrap till 69-åring är det som det syftas på.

Det är ju en jävla tur att det är långt kvar till 2021 fortfarande för dra åt helvete. Mitt i den här vevan så lyckas jag dra på mig nån typ av influensa också så jag blev liggandes i runt två veckor med andningsbesvär, feber och annat skit.

Men det härdade man ut och nu är man tillbaka till den gamla sopformen igen. Körde ett par löppass i helgen som var och ett par promenader i veckan. Igår körde jag ett dubbelpass som inkluderade 5 km promenad, 1 km löpning som uppvärmning och 30 minuter med att lyfta skrot på gymmet.

I dagsläget så är 1 km sjukt långt så jag får hoppas att detta jävla nötande ger något resultat för jävlar i mig vad långt 42 km känns i tanken. Obeskrivligt jävla långt.

Ser fram emot mina lagkamraters uppdatering om hur deras träning egentligen ligger till och hur upplägget ser ut för att klara 42 km njutning!

Auf wiedersehen!


söndag 23 februari 2020

Parkour

Ska man vistas ute på arenorna så lär man ju upprätthålla en viss standard så inför gårdagens träningspass så var man ju tvungen att rota igenom garderoben för att hitta Klistervalla-outfitten igen.

Tydligen så har den krympt en aning sen jag använde den sist...

Iallafall så hade jag missat att det tydligen var en jävla storm ute och jag hann endast till Basta innan deras gatupratare kom flygandes och jag fick ta ett par snabba kliv i sidled för att klara livhanken.

Bil upp till Stångtjärn där det låg kvistar och bråte fan överallt men man kan ju inte låta det stoppa en utan man lär ju ut och samla kilometer.

Vi hann 100m ut i spåret innan det första trädet blåste omkull och det funderades på om det här kanske inte var en sån jävla intelligent idé.

Efter en kilometers uppvärmning så togs då årets första löpsteg. Kanske inte några "sub 5 timmar på ett maraton"-löpsteg utan kanske mer som "ambulans?"-löpsteg. 

Samtidigt gjorde stormen sig ständigt påmind med att vältra träd till höger och vänster så man kunde tänka mindre på hur oerhört smärtsamt det här verkligen är utan tänka mer på hur oerhört smärtsamt det skulle vara att stoppa ett fallande träd med ansiktet.



Jag tog mig runt med insikten om hur förbannat jobbigt det måste vara att fortsätta springa i 36 kilometer till innan man äntligen är klar. Men det kan väl bara bli enklare framöver? 

Snälla?

onsdag 12 februari 2020

Rivstart

Rivstart utan dess like, åtminstone för undertecknad. När jag frågade dom andra blindtarmarna så fick jag till svar av min bror att;
"Jag bajsade i morse. Det var rätt ansträngande."
Och av Johan det något mer hemlighetsfulla;
"Bra början, kosten & tarmen är viktigt."
Dra era egna slutsatser av deras träningsmetoder. Jag har iallafall gått ut stenhårt och gått tre gånger på tre dagar. Längesedan det var sådan intensiv träningsperiod hos herr Trones. Pulsklockan varnar gång på gång att jag borde uppsöka akutvård men det förmodar jag bara är rekommendationer?

Det har ju gått ett par dagar sedan det här beslutet togs - att försöka häva med den här sorgsna pojkkroppen på en episk resa runt 42 km av Berlins gator och det känns nästan oöverkomligt. Mitt senaste lopp var Lidingöloppet som jag failade efter halva och mina främsta meriter är väl en sista plats på Falu Marknadslopp runt 2001 tillsammans med en sistaplats i Träflasklöpet runt 2010. Fick medalj ändå. Så win!

Anledningen till att det blev Berlin maraton är ju givetvis för att det officiella världsrekordet har tagits på Berlin maraton vilket givetvis betyder att Team Klistervalla kommer prestera topptider.

Och för att under lördagens spritorigie så yppades, och jag citerar;
"Det är platt typ hela vägen"
Har nu varit in på webbplatsen och kollat på deras höjdprofil och det är inte platt någonstans.















Det är ju för fan en 5 km lång uppförsbacke det första som händer? Att man inte lär sig att i konditionssporter så är "platt" en synonym för uppför. Men man får skylla sig själv när man inte gör sin hemläxa utan går på feeling när dumma idéer som denna uppkommer.

Som sagt så är jag ute och gnider dagarna i ända medans de andra två mest verkar sitta på sina porslintroner med en shake beståendes av laxermedel och gräddsås i tron att det kommer hjälpa dom när jag lämnar dom bakom mig i ett dammoln när starten går.

söndag 9 februari 2020

Många meter

90 000 meter. Det är ganska långt.

Det är sjukt långt faktiskt.

42 195 meter är ju däremot inte fullt lika långt.

Inte ens hälften så långt faktiskt.

Så hur svårt kan det vara att "springa" ett maraton egentligen? Vi tänkte åtminstone ta reda på detta och den enda som inte riktigt var nöjd med det här gemensamma beslutet var ju min bror som inte längre har någon stav att skylla på längre och således inte har något annat val än att snöra skorna och ge sig ut i regnet med Eye of the Tiger pumpandes i lurarna.

Målet är alltså att slutföra Berlin Marathon under 2021. Det ger oss runt 600 dagar kvar att komma i form på - är det möjligt? Ytterst tveksamt.

Spännande kommer det åtminstone att bli.

måndag 2 oktober 2017

Nej men...

... man kanske skulle börja träna igen.

tisdag 26 januari 2016

Det går ju sådär...

I sann Klistervalla-anda så går ju träningen rätt så jävla skitdåligt om jag ska vara helt ärlig. Dock så har min korpulente vän Hans bestämt sig för att även han börja träna och tvingade således med mig på ett möte hos Må bättre för att ta tag i våra sorgsna pojkbukar en gång för alla.

Stressig dag så uppvärmning inför mötet fick bli att inhandla närodlat från det lokala Sibylla-haket, kanske inte bästa sättet att göra entré på men tänkte att dom lär ju veta vad dom gett sig in på när dom bjudit dit mig.

Vet i och för sig inte varför jag skulle med dit då jag redan är sponsrad av dom, men idioten skulle prompt ha med mig - säkerligen bara för att bevisa att det finns folk i sämre skick än han själv.

När det kom fram att jag redan var medlem så var jag inte så intressant längre och Hans fick sig till slut en vattenflaska som tack för hjälpen och nu är det väl upp till bevis igen. Jag har ju ett gediget trackrecord när det gäller gymkort - Actic, 3 x Friskis, Fysiocenter och Må bättre. Totalt antal träningstillfällen på dessa kort är väl nästintill så man kan räkna på båda fingrarna.

Vad är annorlunda den här gången?

Mja, egentligen ingenting. Men det känns som att det är nu det vänder, det är nu elitidrottskarriären tar fart på riktigt. Dessutom har jag ju lovat massa dumma grejer som jag faktiskt lär försöka träna inför om jag inte ska dö på kuppen.

***

Min bror var, enligt egen utsago, i helgen ute på Runn med långfärdsskridskor. Enligt mig känns det lite mer som en påhittad historia a la Loch Ness-odjuret eller Big Foot, det är många som påstår sig ha sett det men det finns inte riktigt några konkreta bevis förutom ett par kort tagna med en potatis.

Brorsans vetenskapliga bevis på att detta verkligen hänt ser ni nedan;


Uppenbart fabricerat material, han har ju inte ens lämnat huset! Finns det läsare som kan förse oss med bevis för detta? Kanske ett smytaget foto från långt håll? Skicka gärna en länk till oss då så kan vi ta och försöka reda ut detta.

***

Johan har vi inte sett röken av sedan vi köpte en svindyr Möet + ett litterärt mästerverk till honom i 30-års present. Kanske var det något fel på Möetten eftersom han inte hör av sig längre, jag vet faktiskt inte.


Vi hörs och syns!

torsdag 12 november 2015

Framtiden och Trappträning™

För ungefär 25 månader sen publicerades det senaste inlägget här på bloggen.

Tjugofem månader.

I en perfekt värld hade dessa tjugofem månader spenderats på ett gym med svankande höfter, ett elljusspår i hällregn eller varför inte i ett skidspår med bakhalt och ett lycraställ som fått en att kunna praktisera som Michelin-gubbe?

"Troligt att det hänt" - säger ni nu som följt oss genom åren men det är faktiskt sant som jag skriver.

För en tredjedel av teamet.

Framgångarna genom åren har stigit Johan över huvudet och han åker skidor hit och skidor dit, får sår i stjärten av att cykla runt en vattenpöl och springer i skogen som en primitiv vilde till skillnad från de andra två sorgsna lekamen i Klistervalla som inte lyft ett finger de senaste 25-60 månaderna.

Brorsan som bröt staven i vårt första försök till att åka Vasaloppet har ännu inte hämtat sig från traumat och kanske inte är så överdrivet inblandad i denna nysatsning som är under projektering. Projektet tog fart för cirka tre veckor sen när vi drog igång den beryktade Trappträning™ som har varit en stor succé genom åren och Johan tyckte vi skulle åka det här nya skojiga skidloppet som var 22 mil.

Som general manager för TKV så förklarade jag lugnt och sansat för Johan att han är en jävla idiot och att det aldrig kommer hända och jag föreslog att vi kanske kan ta en romantisk promenad runt Tisken och stanna till och mata änderna vid Slussens måndränkta strand istället.

Vi möttes ungefär halvvägs och skakade hand på Lidingöloppet 2016. Kanske även en Vasaloppsstafett, kanske ett Falun-Borlängelopp. Vi får se vart det barkar.

Lidingöloppet gick ju sådär för mig sist. 15km innan jag blev intryckt i en bil som var mindre än mig själv och dumpad vid målgång. Så för att lyckas bättre denna gång så ska jag försöka med det nya heta och faktiskt träna - att lita på min naturbegåvning har ju gått sådär hittills.

För att börja någonstans så har vi, som nämnt tidigare, återupplivat Trappträning™ på TrappträningArena en gång i veckan. Fantastisk träning, med fantastiskt sällskap så dyk upp och prova!

Så enkelt att en idiot klarar av det och främst därför vi håller på.

Efter avslutat träningspass ser man antingen ut så här;


Eller så här;


Det beror helt på.

Failure is always an option! Nu kör vi!