söndag 23 februari 2020

Parkour

Ska man vistas ute på arenorna så lär man ju upprätthålla en viss standard så inför gårdagens träningspass så var man ju tvungen att rota igenom garderoben för att hitta Klistervalla-outfitten igen.

Tydligen så har den krympt en aning sen jag använde den sist...

Iallafall så hade jag missat att det tydligen var en jävla storm ute och jag hann endast till Basta innan deras gatupratare kom flygandes och jag fick ta ett par snabba kliv i sidled för att klara livhanken.

Bil upp till Stångtjärn där det låg kvistar och bråte fan överallt men man kan ju inte låta det stoppa en utan man lär ju ut och samla kilometer.

Vi hann 100m ut i spåret innan det första trädet blåste omkull och det funderades på om det här kanske inte var en sån jävla intelligent idé.

Efter en kilometers uppvärmning så togs då årets första löpsteg. Kanske inte några "sub 5 timmar på ett maraton"-löpsteg utan kanske mer som "ambulans?"-löpsteg. 

Samtidigt gjorde stormen sig ständigt påmind med att vältra träd till höger och vänster så man kunde tänka mindre på hur oerhört smärtsamt det här verkligen är utan tänka mer på hur oerhört smärtsamt det skulle vara att stoppa ett fallande träd med ansiktet.



Jag tog mig runt med insikten om hur förbannat jobbigt det måste vara att fortsätta springa i 36 kilometer till innan man äntligen är klar. Men det kan väl bara bli enklare framöver? 

Snälla?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar