torsdag 16 april 2020

Hej vad det går...

Nej, tro det eller ej så har jag inte gett upp Berlin Maraton ännu. Jag har tränat som en riktig talanglös elitidrottare dom senaste månaderna.

Det har sprungits trappor, det har gymmats, det har promenerats och framför allt så har det sprungits. Sprungit är väl kanske en definitionsfråga. Det går inte med någon imponerande raketfart men jag är ute och lider åtminstone till skillnad från mina inkompetenta lagkamrater som verkar göra allt annat än att träna.

Som teamets motivator skickar jag bilder till vår grupp på Facebook för att pusha dom andra nötterna till träning men oftast får jag tillbaka samma bild inom 10 sekunder där min bror redigerat in penisar.



De enda träningsbilder min bror har skickat är när han lyft på locket på hans nya svindyra  sossegrill.



Ser tungt ut - säkert en kvalitativ gjutjärnspanna.

---

Johan försöker sig på alternativ träning och har skaffat ny profilbild till Grindr istället för att köra klassisk barmarksträning.


Annat är det med undertecknad, körde löpning 5-6 km om dagen i över en vecka. Idiotiskt jag vet, men jag har heller inte blivit anklagad för att vara speciellt smart heller.

Det tog ut sin rätt och till och med min klocka tyckte att det var det var överdrivet för ett fetto att hålla på så här.




Notera min exceptionella VO2 Max. Hade ingen aning vad det var men tyckte 32 var väl rätt okey ändå, det är ju rätt långt ner till 0 om man säger så.

Tydligen så är det inte ett skitbra värde för en 35 åring. I stället säger klockjäveln att jag har kondition som en 69-åring. Säkerligen ingen atletisk 69-åring heller utan troligtvis ett riktigt bottenskrap till 69-åring är det som det syftas på.

Det är ju en jävla tur att det är långt kvar till 2021 fortfarande för dra åt helvete. Mitt i den här vevan så lyckas jag dra på mig nån typ av influensa också så jag blev liggandes i runt två veckor med andningsbesvär, feber och annat skit.

Men det härdade man ut och nu är man tillbaka till den gamla sopformen igen. Körde ett par löppass i helgen som var och ett par promenader i veckan. Igår körde jag ett dubbelpass som inkluderade 5 km promenad, 1 km löpning som uppvärmning och 30 minuter med att lyfta skrot på gymmet.

I dagsläget så är 1 km sjukt långt så jag får hoppas att detta jävla nötande ger något resultat för jävlar i mig vad långt 42 km känns i tanken. Obeskrivligt jävla långt.

Ser fram emot mina lagkamraters uppdatering om hur deras träning egentligen ligger till och hur upplägget ser ut för att klara 42 km njutning!

Auf wiedersehen!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar