Ja, jag är i Värmland för att testa föret i Wassbergs landskap. Men tyvärr Wassberg, det var inte riktigt bra det här. Åkte ett mil långt spår, det var riktigt slutkört på många ställen. Gick knappt att se att det har varit ett spår där. Nåja, det var en riktigt fin vända om det inte vore för att det fanns ca 300 stup man var tvungen att ta sig nedför.
Jag har by far, slagit nytt rekord i att rammla.
Helt sjukt, minst 25 gånger drog jag i backen så spån och snö yrde. Måste sett ut som en tromb gått fram i spåret.
Grejen är den att jag kan inte ploga längre. Varför? Ja... i veckan här så slog jag mig halvt fördärvad när jag plogade ner för en backe. På nåt sätt så lyckades jag fara framåt med en jävla fart och drämde huvud och bröst i backen rätt ordentligt. Jag låg i en par minuter och såg stjärnor innan jag kunde ynkligt resa mig upp.
Av den händelsen måste huvudet ha slagit på nån försvarsmekanism. "nej nej, jag tänker inte få en sån smäll igen" varpå i alla plogningar får jag sån jävla bakvikt att jag slår på arselet. Jag vet inte riktigt vad som är bäst, stå på arselet eller näsan. Men jag tror svanskotan kommer att göra uppror snart.
Jaja, jag var i alla fall ute och åkte, eller vad säger brorsan och Johan?
lördag 30 januari 2010
onsdag 27 januari 2010
Framgång!
Äntligen har vi skördat lite framgång i spåren! Det tog sin lilla tid, men efter timtal av blod, svett och tårar har vi bokstavligen passerat en milstolpe. Nu låter det kanske som att vi har lyckats åka en mil totalt, nej nej, den milstolpen har vi för längesedan passerat. Nej, jag talar om att vi har åkt förbi en person i spåret som inte tillhör Team Klistervalla.
Och nej, det var inte en rullstolsbunden pensionär vi talar om, utan en fullt frisk, vältränad man runt 30-års åldern vi passerade med en fasansfull fart. Han hade inte en chans!
Sen kanske han hade en liten grabb i 3-4 års åldern liggandes i spåret, grinandes, framför sig men nu ska vi inte försöka smutskasta vårt genombrott i spåret!
18 dagar kvar till Falun-Borlänge loppet! Och vi är i kalasform!
Och nej, det var inte en rullstolsbunden pensionär vi talar om, utan en fullt frisk, vältränad man runt 30-års åldern vi passerade med en fasansfull fart. Han hade inte en chans!
Sen kanske han hade en liten grabb i 3-4 års åldern liggandes i spåret, grinandes, framför sig men nu ska vi inte försöka smutskasta vårt genombrott i spåret!
18 dagar kvar till Falun-Borlänge loppet! Och vi är i kalasform!
måndag 25 januari 2010
Sammanfattning av helgen
Ja, nu är vi då hemma igen efter en mentalt krävande helg i Norge.
Sammanfattningsvis så fanns det väl toppar och dalar.
Skidåkningen på lördagen var jävligt fin, det var lite mulet, hade det varit sol så hade det var underbart. Men kanon fina spår och en lagom runda hittade vi.
Som andra inlägg har berört så hände det ju då en liten olycka när vi skulle ut och åka skidor, jag lyckades styra ut i diket lite grann. Naturligtvis fanns det gott om publik eftersom det var vid parkeringen till skidspåren. Vi fick ju först hjälp av dom där tanterna, dom hade spade, snökedjor och allt möjligt skit som jag defnitivt inte hade.
En av tanterna slängde fram snökedjorna och sa "Jag vet inte hur dom här fungerar, men ni är ju karlar så ni borde veta"... uhm.. Ja.. Karlar var det ja.
Jag fick ju gräva ut brorsan och Johan först, eftersom passagerar sidan på bilen lutade mot snön. När brorsan och Johan hade kravlat sig ur bilen så försökte vi knuffa och härja, men till ingen nytta. Då skulle en av tanterna försöka dra upp oss med bogserlina, hände inte mycket där heller, vi satt i snöhelvetet.
Då kommer en BMW X5 med en last norrmänn och hoppar ur, en fotar, en säger "Volvo, vilken drittbil" och den tredje garvar. Härligt att man kan göra nån glad i alla fall. Dom satte på bogserarlinan på sin bil och försökte dra medans brorsan, Johan och en norrman knuffade. Själv satt jag i och försökte styra, det gick lite så där med att dra upp skiten. Sen kommer norrmannen och bankar på rutan och skriker att jag ska släppa på handbromsen....
När handbromsen kom av så, tja, då fungerade det och vi kom upp ur snön. Då kläckte även den här tanten ur sig det berömda "Vilka töntar!".
Vi skulle ju ut och köra på söndagen med, men tyvärr var det inställt pg.a. skada. Hur gick det här till då? Låt oss kombinera några öl på lördag kvällen, en stor jävla stock och Johans fot så resulterade det i inte bara svordomar, utan även en skadad lagkamrat. Dock försöker Johan lasta mig för olyckan, men ja, Johan var inte så oskyldig som han har försökt få det att framstå.
Foten var i alla fall rätt snygg när den var dubbelt så stor som innan. Den luktade dock ungefär likadant.
Men ja, taket vart skottat, brorsan gick på dass och lite skidåkning. Känns som det var rätt lyckat i alla fall.
Vi får väl se om Johans fot har blivit bättre så vi kan ut och åka idag.
Sammanfattningsvis så fanns det väl toppar och dalar.
Skidåkningen på lördagen var jävligt fin, det var lite mulet, hade det varit sol så hade det var underbart. Men kanon fina spår och en lagom runda hittade vi.
Som andra inlägg har berört så hände det ju då en liten olycka när vi skulle ut och åka skidor, jag lyckades styra ut i diket lite grann. Naturligtvis fanns det gott om publik eftersom det var vid parkeringen till skidspåren. Vi fick ju först hjälp av dom där tanterna, dom hade spade, snökedjor och allt möjligt skit som jag defnitivt inte hade.
En av tanterna slängde fram snökedjorna och sa "Jag vet inte hur dom här fungerar, men ni är ju karlar så ni borde veta"... uhm.. Ja.. Karlar var det ja.
Jag fick ju gräva ut brorsan och Johan först, eftersom passagerar sidan på bilen lutade mot snön. När brorsan och Johan hade kravlat sig ur bilen så försökte vi knuffa och härja, men till ingen nytta. Då skulle en av tanterna försöka dra upp oss med bogserlina, hände inte mycket där heller, vi satt i snöhelvetet.
Då kommer en BMW X5 med en last norrmänn och hoppar ur, en fotar, en säger "Volvo, vilken drittbil" och den tredje garvar. Härligt att man kan göra nån glad i alla fall. Dom satte på bogserarlinan på sin bil och försökte dra medans brorsan, Johan och en norrman knuffade. Själv satt jag i och försökte styra, det gick lite så där med att dra upp skiten. Sen kommer norrmannen och bankar på rutan och skriker att jag ska släppa på handbromsen....
När handbromsen kom av så, tja, då fungerade det och vi kom upp ur snön. Då kläckte även den här tanten ur sig det berömda "Vilka töntar!".
Vi skulle ju ut och köra på söndagen med, men tyvärr var det inställt pg.a. skada. Hur gick det här till då? Låt oss kombinera några öl på lördag kvällen, en stor jävla stock och Johans fot så resulterade det i inte bara svordomar, utan även en skadad lagkamrat. Dock försöker Johan lasta mig för olyckan, men ja, Johan var inte så oskyldig som han har försökt få det att framstå.
Foten var i alla fall rätt snygg när den var dubbelt så stor som innan. Den luktade dock ungefär likadant.
Men ja, taket vart skottat, brorsan gick på dass och lite skidåkning. Känns som det var rätt lyckat i alla fall.
Vi får väl se om Johans fot har blivit bättre så vi kan ut och åka idag.
söndag 24 januari 2010
Äntligen! (för att citera fylking)
Brorsan har med sitt förstoppade ansiktsuttryck hävdad med en dåres envishet att han inte har något behov av att gå på dass.
Men nu fick det inte längre, han la armarna runt magen, utstötte ett "uuuhn", vart rödmosig och svettig i ansiktet, innan han med korta snabba steg tog sig ut till dasset.
11 år sen han var på utedass sist, men nu så!
Men nu fick det inte längre, han la armarna runt magen, utstötte ett "uuuhn", vart rödmosig och svettig i ansiktet, innan han med korta snabba steg tog sig ut till dasset.
11 år sen han var på utedass sist, men nu så!
Utedass update
Skitfontänerna Johan och min bror har redan besudlat utedasset. Själv börjar man känna att mynningen har laddats och det blir eventuellt ett undercover uppdrag.
Väl mött.
Väl mött.
lördag 23 januari 2010
Nej...
Inget bajsande än så länge, men natten är ung. Vi får se efter middagen hur situationen kommer utvecklas.
Våra träningspass brukar oftast sluta med att vi är trötta, våta och förnedrade. Idag var vi trötta, våta och förnedrade redan innan vi börjar vårt pass då Andreas "Colin McRae" Trones lyckas bränna ner i ett 2 meters dike. Som sagt tidigare i bloggen blev vi räddade av fyra tanter i pensionsåldern samt ett par norskar.
Jag och Johan försökte förtvivlat ta oss ur bilvraket, men då vi hade en två meters snövall liggandes mot dörren fick vi ge upp våra försök. Tanterna tyckte att jag skulle krypa ut på förarsidan. Men.. nej, skulle inte tro det.
När vi skamset, tackat för hjälpen försöker vi oss på att åka en bit också. Det gick bra.
Min bror har för övrigt besudlat utedasset till den grad att kväljningar uppstår, även fast vi sitter här inne.
Våra träningspass brukar oftast sluta med att vi är trötta, våta och förnedrade. Idag var vi trötta, våta och förnedrade redan innan vi börjar vårt pass då Andreas "Colin McRae" Trones lyckas bränna ner i ett 2 meters dike. Som sagt tidigare i bloggen blev vi räddade av fyra tanter i pensionsåldern samt ett par norskar.
Jag och Johan försökte förtvivlat ta oss ur bilvraket, men då vi hade en två meters snövall liggandes mot dörren fick vi ge upp våra försök. Tanterna tyckte att jag skulle krypa ut på förarsidan. Men.. nej, skulle inte tro det.
När vi skamset, tackat för hjälpen försöker vi oss på att åka en bit också. Det gick bra.
Min bror har för övrigt besudlat utedasset till den grad att kväljningar uppstår, även fast vi sitter här inne.
"jävla töntar"
Jaha nu har jag blivit kallad jävla tönt av en tant tack vare Trones. Idioten körde ner i diket och vi var fast. En grupp tanter som hade syjunta vid vägen fick komma till undsättning. Dom hade spade å snökedjor mm och försökte så gott dom kunde. Det slutar med att ett gäng norrmän i fyrhulsdriven bil stannade till. Dom pekade på Trones bil, skrattade, fotade och sa Volvo innan dom drog upp biljäveln...
När bilen är uppdragen och vi andas ut säger ena tanten "jävla töntar" och dom åker sin väg.
-- Postat från min iPhone
När bilen är uppdragen och vi andas ut säger ena tanten "jävla töntar" och dom åker sin väg.
-- Postat från min iPhone
Sluta läs bloggen
Ni behöver inte besöka bloggen igen, eventuella inlägg som kommer härefter har aldrig inträffat. Det är dessutom av inget intresse för den allmänna publiken, så ni behöver inte besöka här igen.
fredag 22 januari 2010
Jodie Foster igen
För er frekventa läsare kanske minns Johans Jodie Foster miss?
Det finns att läsa här: http://klistervalla.blogspot.com/2009/10/spinn-spinn.html
Nu har han gjort det igen.. vi slår på tvn, filmen med Mel Gibson där Helen Hunt är med. Då kläcker dumjävlen ur sig: "Men det var ju henne jag menade i somras, Jodie Foster".
Jag och brorsan skriker i kör: "MEN NEJ IDIOT!"
Jösses... två dagar kvar.
Det finns att läsa här: http://klistervalla.blogspot.com/2009/10/spinn-spinn.html
Nu har han gjort det igen.. vi slår på tvn, filmen med Mel Gibson där Helen Hunt är med. Då kläcker dumjävlen ur sig: "Men det var ju henne jag menade i somras, Jodie Foster".
Jag och brorsan skriker i kör: "MEN NEJ IDIOT!"
Jösses... två dagar kvar.
Tre idioter i Norge
Ja då var man i Norge. Jävla tjatande om detta land. Har skottat tak och sett Peter leka strandad val på taket. Har även kört lite cliffhanger med Peter som rep, han är bra på att gestalta diverse tillbehör. Trones vette fan, han går runt och verkar allmänt nöjd usch.
-- Postat från min iPhone
-- Postat från min iPhone
Snöskottning
Tänk er ett tak på en stuga i Norge, lägg sedan på ledmotivet från The Rock tillsammans med den mentala bilden av Johan som Sean Connery. Då får ni en hyfsad idé om vad jag nyss upplevt.
Taket med det utmärkta plåtarbetet är nu nyskottat och fint, och utan större misslyckanden.
Brorsan lyckades iofs häva en hel snösläde med snö över mig, men jag är inte helt säker på att det var en olycka.
Johan värmde sin nakna stjärt framför elden när han kom in, det finns bildbevis.
Nu ska vi ta en kall öl... eller ja, sportdryck menar jag.
Taket med det utmärkta plåtarbetet är nu nyskottat och fint, och utan större misslyckanden.
Brorsan lyckades iofs häva en hel snösläde med snö över mig, men jag är inte helt säker på att det var en olycka.
Johan värmde sin nakna stjärt framför elden när han kom in, det finns bildbevis.
Nu ska vi ta en kall öl... eller ja, sportdryck menar jag.
Framme i Norge
Då är vi framme i Norge! Resan gick överlag bra. Endast en polsk lastbilschaufför som lyckades, mycket skickligt må jag säga, undvika en liten Fiat Uno genom att slänga upp långtradaren i bredställ, ner lite i diket, upp igen och tillbaka i körfältet. Sedan åkte han vidare som inget hänt. Den lilla Fiat Unon åkte i snigelfart framåt medans han, förmodligen, kollade hur mycket bajs det låg längs byxbenet.
Jag och Johan har skottat lite runt huset, jag skottade fram till utedasset och kikade med gråten i halsen in, men jag stängde dörren väldigt fort. Johan sitter as we speak och krämar.
Stugan är under uppvärmning, och vi ska snart ut och försöka riva ner lite snö från taket. Lite nervös är jag faktiskt, det är rätt mycket snö på taket, men på backen är det desto mindre, vilket gör att fallet när 130 pannor kommer i full fart inte dämpas fullt så önskvärt.
Återkommer med mer info
Jag och Johan har skottat lite runt huset, jag skottade fram till utedasset och kikade med gråten i halsen in, men jag stängde dörren väldigt fort. Johan sitter as we speak och krämar.
Stugan är under uppvärmning, och vi ska snart ut och försöka riva ner lite snö från taket. Lite nervös är jag faktiskt, det är rätt mycket snö på taket, men på backen är det desto mindre, vilket gör att fallet när 130 pannor kommer i full fart inte dämpas fullt så önskvärt.
Återkommer med mer info
torsdag 21 januari 2010
Brokeback Norway
Ja, i morrn bär det av till Norge för höghöjdsläger, schemat är späckat, vi kommer att börja med lite fysträning i form av snöskottning för att sedan skida ut på fjället. Johan är riktigt nervös, han frågar hela tiden om någon kommer att höra honom skrika. Svaret är Nej Johan, INGEN kommer att höra dig skrika.
Vi hade ju tänkt att åka redan torsdagkväll, men Johan har en tenta i "stolpiller införande" mellan 10:00 och 12:00 på fredagen (Johan ska bli sjuksyster nämligen). Vilket är lite svårt att tro, han är ju ändå mannen som ringde 112 när han ramlade och slog i knät lite på golvet hemma......
Vi drog en 9a i stångtjärn i går, kändes faktiskt rätt bra. Men jag inser ju att förlita sig på snabbhet och kondition kommer ju inte att fungera, det blir att åka på rent och skärt hat om jag ska klara det här. Jag skulle vilja påstå att jag är mer som en traktor än en ferrari, varken snygg snabb eller smidig, men får jobbet gjort.
Nu är det upp till bevis för min bror, ska han våga gå på utedasset? Eller kommer han att dö en plågsam död i förstoppning? Vad emottages gärna. 1.0 i odds på att han dör i förstoppning.
Johan och jag har bestämt att min bror är bannlyst i köket under träningslägret, här har vi killen som kan laga mat på 2 olika sätt, ringa 023 - 391 91 (koppis) eller värma färdigköttbullar bakom elementet i lägenheten. Så brorsan får i stället diskservice.. fast problemet är ju, efter att ha gjort några studiebesök hos honom, att han kan fan inte diska heller.
Googlar man "Laktosfri kebabsås" så kommer bloggen upp som Nr.2.
Vi hade ju tänkt att åka redan torsdagkväll, men Johan har en tenta i "stolpiller införande" mellan 10:00 och 12:00 på fredagen (Johan ska bli sjuksyster nämligen). Vilket är lite svårt att tro, han är ju ändå mannen som ringde 112 när han ramlade och slog i knät lite på golvet hemma......
Vi drog en 9a i stångtjärn i går, kändes faktiskt rätt bra. Men jag inser ju att förlita sig på snabbhet och kondition kommer ju inte att fungera, det blir att åka på rent och skärt hat om jag ska klara det här. Jag skulle vilja påstå att jag är mer som en traktor än en ferrari, varken snygg snabb eller smidig, men får jobbet gjort.
Nu är det upp till bevis för min bror, ska han våga gå på utedasset? Eller kommer han att dö en plågsam död i förstoppning? Vad emottages gärna. 1.0 i odds på att han dör i förstoppning.
Johan och jag har bestämt att min bror är bannlyst i köket under träningslägret, här har vi killen som kan laga mat på 2 olika sätt, ringa 023 - 391 91 (koppis) eller värma färdigköttbullar bakom elementet i lägenheten. Så brorsan får i stället diskservice.. fast problemet är ju, efter att ha gjort några studiebesök hos honom, att han kan fan inte diska heller.
Googlar man "Laktosfri kebabsås" så kommer bloggen upp som Nr.2.
måndag 18 januari 2010
Förnededrad och hungrig
Kylan ställde som sagt till det för oss och min bror hade läst i tidningen att det var någon Vasaloppsvinnare som hade sagt att; "Jag tränar inte utomhus när det är -20 grader"
Han såg givetvis inte nyckelordet "utomhus" när han läste citatet och sålde på oss andra den fantastiska idén att ligga lågt så länge det är pisskallt.
Vi har blvit rejält straffade för detta snedsteg när vi nu har öppnat hårt igen så här ~20 dagar från vår debut på den stora scenen, Falun/Borlänge-loppet.
På fredagen avverkades 6km, lördag 13km, söndag 6km och idag 8km. Efter vårt failure i Sörskog på lördagen kom jag hem, kall, våt och förnedrad, tog sikte på min soffa, där jag blev liggandes i fosterställning, gråtandes, resten av dagen/kvällen. Vill inte veta hur man kommer känna sig efter, förhoppningsvis, 90km i februari.
Till råge på allt är jag konstant skithungrig. Det är förbannat jobbigt att behöva äta hela tiden, det har tom gått så långt att Koppis nu flyttat sin verksamhet till Millmountain 16b.
Han såg givetvis inte nyckelordet "utomhus" när han läste citatet och sålde på oss andra den fantastiska idén att ligga lågt så länge det är pisskallt.
Vi har blvit rejält straffade för detta snedsteg när vi nu har öppnat hårt igen så här ~20 dagar från vår debut på den stora scenen, Falun/Borlänge-loppet.
På fredagen avverkades 6km, lördag 13km, söndag 6km och idag 8km. Efter vårt failure i Sörskog på lördagen kom jag hem, kall, våt och förnedrad, tog sikte på min soffa, där jag blev liggandes i fosterställning, gråtandes, resten av dagen/kvällen. Vill inte veta hur man kommer känna sig efter, förhoppningsvis, 90km i februari.
Till råge på allt är jag konstant skithungrig. Det är förbannat jobbigt att behöva äta hela tiden, det har tom gått så långt att Koppis nu flyttat sin verksamhet till Millmountain 16b.
lördag 16 januari 2010
Stångtjärn och Sörskog
Längesedan vi uppdaterade nu.. kylan ställde till det lite för oss och vi ville helst inte frysa pläparna av oss.
I Lördags satte vi kurs mot Stångtjärn för att skida igen efter några dars uppehåll. Turen på cirkus 6km gick överlag bra förutom för min bror med den makalösa balansen. Han ramlade cirka 27 gånger runt om 6km sträckan medans briljerade med att inte ramla alls. Johan briljerade nästan också om det inte varit så att han låtit Andreas 'Surbuk' Trones åka före honom upp för backen. Min bror, i vanlig ordning brummar ur sig och stackars Johan mitt i skottlinjen varpå han ramlar av odören.
Min bror kommer glidandes in till mål och säger;
Trevligt att du inte ramlade på 400 olika ställen så det skulle bli lätt att hitta nyckelfan då...
Som tur är har dumfan bara glömt nyckeln i låset på bilen.
--------------
Sörskog debut.
Vi bestämmer oss snabbt för 13 kilometers rundan då vi är så gott som färdigtränade för Öppet Spår. Vi åker ,åker, åker och åker och när vi tar en taktikvila efter att ha åkt minst halva sträckan, kikar jag på GPS:en och vi har kommit 1.04 kilometer.
Tungt.
Vi lär jobba på vår kost innan vi ger oss ut på dessa rundor. Jag, åt cirka 2dl havregrynd, inte gröt, då jag blivit dumförklarade när jag sagt att det är gröt. Och det räckte inte hela vägen fram. Jag och Johan diskuterade under halva resan hur extremt gott det skulle vara med en kebabrulle med ost och strips. Plus sås.
Vi blev omkörda ett X antal gånger, och som de gentlemän vi är flyttade vi oss givetvis från spåret när dom jävlarna kom. Och nu är vi ute på en 13km runda, och ett flertal gånger stannar vi upp och kollar på varandra och säger - "men vafan.. har inte dom kört om oss förut??"
Vi kommer iallafall på något vänster fram till mål efter en inte så smickrande tid. Vi får nog vara glada om vi kommer fram till första backen efter start innan dom sätter upp repet.
I Lördags satte vi kurs mot Stångtjärn för att skida igen efter några dars uppehåll. Turen på cirkus 6km gick överlag bra förutom för min bror med den makalösa balansen. Han ramlade cirka 27 gånger runt om 6km sträckan medans briljerade med att inte ramla alls. Johan briljerade nästan också om det inte varit så att han låtit Andreas 'Surbuk' Trones åka före honom upp för backen. Min bror, i vanlig ordning brummar ur sig och stackars Johan mitt i skottlinjen varpå han ramlar av odören.
Min bror kommer glidandes in till mål och säger;
"Jag tror jag har tappat bort min bilnyckel."
Trevligt att du inte ramlade på 400 olika ställen så det skulle bli lätt att hitta nyckelfan då...
Som tur är har dumfan bara glömt nyckeln i låset på bilen.
--------------
Sörskog debut.
Vi bestämmer oss snabbt för 13 kilometers rundan då vi är så gott som färdigtränade för Öppet Spår. Vi åker ,åker, åker och åker och när vi tar en taktikvila efter att ha åkt minst halva sträckan, kikar jag på GPS:en och vi har kommit 1.04 kilometer.
Tungt.
Vi lär jobba på vår kost innan vi ger oss ut på dessa rundor. Jag, åt cirka 2dl havregrynd, inte gröt, då jag blivit dumförklarade när jag sagt att det är gröt. Och det räckte inte hela vägen fram. Jag och Johan diskuterade under halva resan hur extremt gott det skulle vara med en kebabrulle med ost och strips. Plus sås.
Vi blev omkörda ett X antal gånger, och som de gentlemän vi är flyttade vi oss givetvis från spåret när dom jävlarna kom. Och nu är vi ute på en 13km runda, och ett flertal gånger stannar vi upp och kollar på varandra och säger - "men vafan.. har inte dom kört om oss förut??"
"Meeen vaaafaaan.... vi kommer ju aldrig fram!" - Laktos-Johan
Vi kommer iallafall på något vänster fram till mål efter en inte så smickrande tid. Vi får nog vara glada om vi kommer fram till första backen efter start innan dom sätter upp repet.
tisdag 5 januari 2010
Falun-Borlänge Loppet
Team Klistervalla kan stolt presentera sitt deltagande i Falun-Borlänge loppet.
http://www.falunborlangeloppet.se/
Det blir en utmärkt uppvärmning inför vasan.
Dock har jag inte riktigt förankrat deltagandet hos varken Brorsan eller Johan. Men jag räknar kallt med att dom ställer upp.
http://www.falunborlangeloppet.se/
Det blir en utmärkt uppvärmning inför vasan.
Dock har jag inte riktigt förankrat deltagandet hos varken Brorsan eller Johan. Men jag räknar kallt med att dom ställer upp.
måndag 4 januari 2010
Vidgade vyer
I söndags ärade vi Sundborn med ett besök i deras eljusspår, och med det fantastiska vädret på -20 grader, var det upplagt för en given succé.
Banan i Sundborn är inte upplagd som vanliga banor, dvs, en rund bana där man börjar på ett ställe och kommer sedan tillbaka till samma ställe. Nej, här börjar man på punkt A, tar sig till punkt B för att sedan åka tillbaka till punkt A och normalt ser man fram emot nedförsbackarna på en bana, men här kunde man bara tänka på att den här jävla nedförsbacken lär jag upp för snart, och det var ett par psyksjuka backar vi möttes av.
Av någon jävla anledning är det jag som får riskera livet i alla backar först, de andra väntar längst upp och väntar på mitt dödsskrik, och kommer inte det är det fritt fram att åka.
Likaså i söndags så tar jag och hivar mig ut för ett stup, det går bara fortare och fortare, backjäveln verkar aldrig ta slut. Längst ner försvinner givetvis elljuset från banan, precis i svängen men jag lyckas mirakulöst undvika ett stort fail. Tätt efter kommer Johan, han likaså undviker ett fail. Därefter kommer min bror, och han hade tydligen inte lärt sig något av vår fallteknik-träning under lördagen, utan försöker dämpa fallet med sitt huvud. Ingen skada skedd.
När vi inte får några svar på våra tillrop räknar Johan och jag ut att han troligtvis dött och om vi ska fortsätta och hoppas att mannen som åkte förbi oss tidigare tar hand om kadavret. Efter lite suckande bestämmer vi oss ändå, som de goda lagkamrater vi är, att hämta fanskapet.
Givetvis ligger han där som en klubbad säl i mörkret, utan glasögon, så tom som en blind klubbad säl. Efter en 5-10 minuters letande lyckas vi lokalisera glasögonen och vi bestämmer oss för att vända och ta oss upp för backhelvetena igen.
Johan bränner på rätt duktigt och åker ifrån oss, men givetvis står han där och skakar av skräck när en backe kommer och vill att Peter ska åka först. Det går fort som fan, spåret slutar i en kurva, ut i skoterspåret, panik-plogbromsa, kramp i ljumsken, taktikvurpa.
Bakom kommer Johan och fattar samma beslut, bror efter med samma beslut. Så ligger vi där som tre sär igen.
Resan fortsätter och går utan problem till sista backen innan mål. Vi lurar iväg min bror först för en gångs skull. Efter ett tag hör man "Åhhh fyyyyy faaaaan" tätt följt av ett snömoln som nog bäst kan beskrivas som följande;
Johan åker ner, plogandes och med stavarna som bromsar, och kollar efter livstecken. Efter att han sett att min bror lever trodde jag Johan skulle åka vidare så jag skinkar på ned för backen, men idioten står still mitt i spåret, jag påpekar vilken idiot han är och att han ska flytta sig från spåret men nejdå. Han börjar åka nedför, i samma spår, bromsandes medans jag kommer i 200km/h och påpekar vilken idiot han är. När han kommer till kurvan blir det ju ett totalt fail och han lägger sig ner i spåret, varpå jag försöker undvika kollision, vilket jag gör med bravur, dock hamnade jag i det där jävla skoterspåret igen, plogbromsa, kramp i ljumsken och sedan ännu en taktikvurpa.
När vi ligger där som två sär kommer givetvis sär nummer tre. Han får givetvis panik när han ser Johan liggandes mitt i spåret och failar totalt.
Han reser sig upp och påpekar för Johan att han är en total amatör och inte borde få äga ett par skidor. Han lyckas att stå på arslet efter 5 meter.
54 dagar 9 timmar kvar..
Idag åkte jag och Johan 8km utan fails.
Banan i Sundborn är inte upplagd som vanliga banor, dvs, en rund bana där man börjar på ett ställe och kommer sedan tillbaka till samma ställe. Nej, här börjar man på punkt A, tar sig till punkt B för att sedan åka tillbaka till punkt A och normalt ser man fram emot nedförsbackarna på en bana, men här kunde man bara tänka på att den här jävla nedförsbacken lär jag upp för snart, och det var ett par psyksjuka backar vi möttes av.
Av någon jävla anledning är det jag som får riskera livet i alla backar först, de andra väntar längst upp och väntar på mitt dödsskrik, och kommer inte det är det fritt fram att åka.
Likaså i söndags så tar jag och hivar mig ut för ett stup, det går bara fortare och fortare, backjäveln verkar aldrig ta slut. Längst ner försvinner givetvis elljuset från banan, precis i svängen men jag lyckas mirakulöst undvika ett stort fail. Tätt efter kommer Johan, han likaså undviker ett fail. Därefter kommer min bror, och han hade tydligen inte lärt sig något av vår fallteknik-träning under lördagen, utan försöker dämpa fallet med sitt huvud. Ingen skada skedd.
När vi inte får några svar på våra tillrop räknar Johan och jag ut att han troligtvis dött och om vi ska fortsätta och hoppas att mannen som åkte förbi oss tidigare tar hand om kadavret. Efter lite suckande bestämmer vi oss ändå, som de goda lagkamrater vi är, att hämta fanskapet.
Givetvis ligger han där som en klubbad säl i mörkret, utan glasögon, så tom som en blind klubbad säl. Efter en 5-10 minuters letande lyckas vi lokalisera glasögonen och vi bestämmer oss för att vända och ta oss upp för backhelvetena igen.
Johan bränner på rätt duktigt och åker ifrån oss, men givetvis står han där och skakar av skräck när en backe kommer och vill att Peter ska åka först. Det går fort som fan, spåret slutar i en kurva, ut i skoterspåret, panik-plogbromsa, kramp i ljumsken, taktikvurpa.
Bakom kommer Johan och fattar samma beslut, bror efter med samma beslut. Så ligger vi där som tre sär igen.
Resan fortsätter och går utan problem till sista backen innan mål. Vi lurar iväg min bror först för en gångs skull. Efter ett tag hör man "Åhhh fyyyyy faaaaan" tätt följt av ett snömoln som nog bäst kan beskrivas som följande;
Johan åker ner, plogandes och med stavarna som bromsar, och kollar efter livstecken. Efter att han sett att min bror lever trodde jag Johan skulle åka vidare så jag skinkar på ned för backen, men idioten står still mitt i spåret, jag påpekar vilken idiot han är och att han ska flytta sig från spåret men nejdå. Han börjar åka nedför, i samma spår, bromsandes medans jag kommer i 200km/h och påpekar vilken idiot han är. När han kommer till kurvan blir det ju ett totalt fail och han lägger sig ner i spåret, varpå jag försöker undvika kollision, vilket jag gör med bravur, dock hamnade jag i det där jävla skoterspåret igen, plogbromsa, kramp i ljumsken och sedan ännu en taktikvurpa.
När vi ligger där som två sär kommer givetvis sär nummer tre. Han får givetvis panik när han ser Johan liggandes mitt i spåret och failar totalt.
Han reser sig upp och påpekar för Johan att han är en total amatör och inte borde få äga ett par skidor. Han lyckas att stå på arslet efter 5 meter.
54 dagar 9 timmar kvar..
Idag åkte jag och Johan 8km utan fails.
lördag 2 januari 2010
Quidquid latine dictum sit, altum videtur
I dag var vi ute och gjorde skogarna osäkra än en gång, dom här dagarna när det varit rätt nära den absoluta noll punkten hade vi ofrivilligt träningsuppehåll. Det gick ju fan inte att andas i det vädret, men det var ju bara två dagar vi tappade på det.
Dagen till ära så hade Johan tagit med sig en ytterligare person som vill lära sig av de bästa helt enkelt. Självklart ställer vi upp för våra medmänniskor. Så när vi kommer in på parkeringen så står han där och väntar på oss, rökandes. Sen drar han fram ett par skidor som blev över när sovjetunionen upplöstes. Jag och brorsan skrattade lite rått och undrade vad för amatör Johan hade dragit med sig.
Självklart blev vi frånåkta....
Efter halva vändan nånting så är det en rätt brant utförsbacke och sedan en tvär högersväng, det gäller liksom att vara med. Så jag kom farandes som en vind nedför backen och stålsätter mig inför den skarpa högersvängen, tittar upp och ser min rundlagde bror ligga som en jävla stock över spåret. PANIK! Jag har en sekund på mig att bestäma om jag ska köra över karlsloken eller hålla rakt spår ut i skogen. Naturligtvis tar jag ett helt felaktigt val och siktar på närmsta gran.
Lite senare lyckas jag vurpa igen, tack vare Johan. Nästa backe så ramlar Johan och jag kommer i full fart efter, Johan lyckas kravla sig ur vägen och jag passerar lite snyggt, då klämmer Johan ur sig att jag ska passa mig, för precis där ramlade han. Självklart drar jag på en tvärvurpa samtidigt som han kläcker ur sig orden.
Så dagens träningspass var lite av ett fiasko. Våran valla är under all kritik, när man får kämpa i nedförsbackarna så kan det fan inte vara rätt.
Nåja, vi ska försöka fixa till det i morgon få se.
Väl mött i skidspåren
Dagen till ära så hade Johan tagit med sig en ytterligare person som vill lära sig av de bästa helt enkelt. Självklart ställer vi upp för våra medmänniskor. Så när vi kommer in på parkeringen så står han där och väntar på oss, rökandes. Sen drar han fram ett par skidor som blev över när sovjetunionen upplöstes. Jag och brorsan skrattade lite rått och undrade vad för amatör Johan hade dragit med sig.
Självklart blev vi frånåkta....
Efter halva vändan nånting så är det en rätt brant utförsbacke och sedan en tvär högersväng, det gäller liksom att vara med. Så jag kom farandes som en vind nedför backen och stålsätter mig inför den skarpa högersvängen, tittar upp och ser min rundlagde bror ligga som en jävla stock över spåret. PANIK! Jag har en sekund på mig att bestäma om jag ska köra över karlsloken eller hålla rakt spår ut i skogen. Naturligtvis tar jag ett helt felaktigt val och siktar på närmsta gran.
Lite senare lyckas jag vurpa igen, tack vare Johan. Nästa backe så ramlar Johan och jag kommer i full fart efter, Johan lyckas kravla sig ur vägen och jag passerar lite snyggt, då klämmer Johan ur sig att jag ska passa mig, för precis där ramlade han. Självklart drar jag på en tvärvurpa samtidigt som han kläcker ur sig orden.
Så dagens träningspass var lite av ett fiasko. Våran valla är under all kritik, när man får kämpa i nedförsbackarna så kan det fan inte vara rätt.
Nåja, vi ska försöka fixa till det i morgon få se.
Väl mött i skidspåren
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)