torsdag 16 april 2020

Hej vad det går...

Nej, tro det eller ej så har jag inte gett upp Berlin Maraton ännu. Jag har tränat som en riktig talanglös elitidrottare dom senaste månaderna.

Det har sprungits trappor, det har gymmats, det har promenerats och framför allt så har det sprungits. Sprungit är väl kanske en definitionsfråga. Det går inte med någon imponerande raketfart men jag är ute och lider åtminstone till skillnad från mina inkompetenta lagkamrater som verkar göra allt annat än att träna.

Som teamets motivator skickar jag bilder till vår grupp på Facebook för att pusha dom andra nötterna till träning men oftast får jag tillbaka samma bild inom 10 sekunder där min bror redigerat in penisar.



De enda träningsbilder min bror har skickat är när han lyft på locket på hans nya svindyra  sossegrill.



Ser tungt ut - säkert en kvalitativ gjutjärnspanna.

---

Johan försöker sig på alternativ träning och har skaffat ny profilbild till Grindr istället för att köra klassisk barmarksträning.


Annat är det med undertecknad, körde löpning 5-6 km om dagen i över en vecka. Idiotiskt jag vet, men jag har heller inte blivit anklagad för att vara speciellt smart heller.

Det tog ut sin rätt och till och med min klocka tyckte att det var det var överdrivet för ett fetto att hålla på så här.




Notera min exceptionella VO2 Max. Hade ingen aning vad det var men tyckte 32 var väl rätt okey ändå, det är ju rätt långt ner till 0 om man säger så.

Tydligen så är det inte ett skitbra värde för en 35 åring. I stället säger klockjäveln att jag har kondition som en 69-åring. Säkerligen ingen atletisk 69-åring heller utan troligtvis ett riktigt bottenskrap till 69-åring är det som det syftas på.

Det är ju en jävla tur att det är långt kvar till 2021 fortfarande för dra åt helvete. Mitt i den här vevan så lyckas jag dra på mig nån typ av influensa också så jag blev liggandes i runt två veckor med andningsbesvär, feber och annat skit.

Men det härdade man ut och nu är man tillbaka till den gamla sopformen igen. Körde ett par löppass i helgen som var och ett par promenader i veckan. Igår körde jag ett dubbelpass som inkluderade 5 km promenad, 1 km löpning som uppvärmning och 30 minuter med att lyfta skrot på gymmet.

I dagsläget så är 1 km sjukt långt så jag får hoppas att detta jävla nötande ger något resultat för jävlar i mig vad långt 42 km känns i tanken. Obeskrivligt jävla långt.

Ser fram emot mina lagkamraters uppdatering om hur deras träning egentligen ligger till och hur upplägget ser ut för att klara 42 km njutning!

Auf wiedersehen!


söndag 23 februari 2020

Parkour

Ska man vistas ute på arenorna så lär man ju upprätthålla en viss standard så inför gårdagens träningspass så var man ju tvungen att rota igenom garderoben för att hitta Klistervalla-outfitten igen.

Tydligen så har den krympt en aning sen jag använde den sist...

Iallafall så hade jag missat att det tydligen var en jävla storm ute och jag hann endast till Basta innan deras gatupratare kom flygandes och jag fick ta ett par snabba kliv i sidled för att klara livhanken.

Bil upp till Stångtjärn där det låg kvistar och bråte fan överallt men man kan ju inte låta det stoppa en utan man lär ju ut och samla kilometer.

Vi hann 100m ut i spåret innan det första trädet blåste omkull och det funderades på om det här kanske inte var en sån jävla intelligent idé.

Efter en kilometers uppvärmning så togs då årets första löpsteg. Kanske inte några "sub 5 timmar på ett maraton"-löpsteg utan kanske mer som "ambulans?"-löpsteg. 

Samtidigt gjorde stormen sig ständigt påmind med att vältra träd till höger och vänster så man kunde tänka mindre på hur oerhört smärtsamt det här verkligen är utan tänka mer på hur oerhört smärtsamt det skulle vara att stoppa ett fallande träd med ansiktet.



Jag tog mig runt med insikten om hur förbannat jobbigt det måste vara att fortsätta springa i 36 kilometer till innan man äntligen är klar. Men det kan väl bara bli enklare framöver? 

Snälla?

onsdag 12 februari 2020

Rivstart

Rivstart utan dess like, åtminstone för undertecknad. När jag frågade dom andra blindtarmarna så fick jag till svar av min bror att;
"Jag bajsade i morse. Det var rätt ansträngande."
Och av Johan det något mer hemlighetsfulla;
"Bra början, kosten & tarmen är viktigt."
Dra era egna slutsatser av deras träningsmetoder. Jag har iallafall gått ut stenhårt och gått tre gånger på tre dagar. Längesedan det var sådan intensiv träningsperiod hos herr Trones. Pulsklockan varnar gång på gång att jag borde uppsöka akutvård men det förmodar jag bara är rekommendationer?

Det har ju gått ett par dagar sedan det här beslutet togs - att försöka häva med den här sorgsna pojkkroppen på en episk resa runt 42 km av Berlins gator och det känns nästan oöverkomligt. Mitt senaste lopp var Lidingöloppet som jag failade efter halva och mina främsta meriter är väl en sista plats på Falu Marknadslopp runt 2001 tillsammans med en sistaplats i Träflasklöpet runt 2010. Fick medalj ändå. Så win!

Anledningen till att det blev Berlin maraton är ju givetvis för att det officiella världsrekordet har tagits på Berlin maraton vilket givetvis betyder att Team Klistervalla kommer prestera topptider.

Och för att under lördagens spritorigie så yppades, och jag citerar;
"Det är platt typ hela vägen"
Har nu varit in på webbplatsen och kollat på deras höjdprofil och det är inte platt någonstans.















Det är ju för fan en 5 km lång uppförsbacke det första som händer? Att man inte lär sig att i konditionssporter så är "platt" en synonym för uppför. Men man får skylla sig själv när man inte gör sin hemläxa utan går på feeling när dumma idéer som denna uppkommer.

Som sagt så är jag ute och gnider dagarna i ända medans de andra två mest verkar sitta på sina porslintroner med en shake beståendes av laxermedel och gräddsås i tron att det kommer hjälpa dom när jag lämnar dom bakom mig i ett dammoln när starten går.

söndag 9 februari 2020

Många meter

90 000 meter. Det är ganska långt.

Det är sjukt långt faktiskt.

42 195 meter är ju däremot inte fullt lika långt.

Inte ens hälften så långt faktiskt.

Så hur svårt kan det vara att "springa" ett maraton egentligen? Vi tänkte åtminstone ta reda på detta och den enda som inte riktigt var nöjd med det här gemensamma beslutet var ju min bror som inte längre har någon stav att skylla på längre och således inte har något annat val än att snöra skorna och ge sig ut i regnet med Eye of the Tiger pumpandes i lurarna.

Målet är alltså att slutföra Berlin Marathon under 2021. Det ger oss runt 600 dagar kvar att komma i form på - är det möjligt? Ytterst tveksamt.

Spännande kommer det åtminstone att bli.