Bestämde mig för att cykla lite under lördagen med med Erik och Peter. Jag hade fått för mig att cykla upp till Källslätten vore en fantastisk idé.
Sist jag var där så var det hemskt. Den här gången var det inte lika hemskt, men likväl hemskt. Försöka cykla genom delvis sumpmark gick så där ska man väl erkänna, men vi tog oss till Källslätten utan större fails. Tror faktiskt att det enda failet för dagen är när jag skulle kliva av min cykel, fastnar med brallorna i sadeln, tappar balansen och snubblar över en cykel som ligger på marken.
Annars så höll jag mig i vanligt manér några kilometer bakom de andra så de tog sig säkert till och från Källslätten.
Rundan slutade på cirka 34 kilometer, och ett par extremt tunga ben. Skulle sätta mig på duschgolvet efteråt, men lyckas få århundradets kramp i låret och i mitt försök att stå på benen river jag ner duschdraperiet. Ligger där som ett sär och försöker räta ut benen. När jag väl tagit mig upp igen så börjar brandlarmet att tjuta, så jag får springa ut i hallen buttnaked och försöka hoppa upp till taket för att få tyst på fanskapet. Slut på batteri.
Idag så var jag och Johan upp till hoppbackarna för att försöka ta oss upp. Jag var inte alltför pepp på att använda benen efter gårdagens strapats, men vafan.
När vi kommer dit så börjar det faktiskt snöa litegrann. Blåste kallt. Ja, man kan säga att allt var fel som vanligt.
Vi tar oss iaf upp en gång där vi bestämmer att vi tar en vända och springer ner. Sagt och gjort vi joggar ner från berget och tar oss tillbaka till botten, en sträcka på kanske 2km.
När vi är vid hoppbackens fot igen får jag för mig att jag ska springa upp för hoppbacken så långt jag kan, alltså på gräset. Jag tar mig väl typ 1/14 av backen innan jag kollapsar av trötthet. Tyvärr gör jag det i den största jävla samling av brännässlor och får tredje gradens brännskador.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar