Rapport: Sundborn Triathlon

Ja då har vi gjort triathlon-debut också. Vi var i Sundborn för att värma upp redan 10:00 då starten skulle gå 11:00. Jag hade givetvis toppat formen till precis 11:00, och givetvis blev starten uppskjuten och därför gick det som det gick.

Innan vi gick i samlad trupp till så noterade jag att eliten i sina fjolliga simdräkter testade temperaturen och det enda de sa var "åhhhh fyyyy faaaan".

Min entusiasm sjönk.

Vi tar oss iallafall till starten där vi blir nedtvingade i detta förbannade vattendrag. Där fick vi ligga, hyperventilerandes, i någon minut och ag var beredd att bryta redan här, för dra åt helvete vad kallt det var.

Min entusiasm sjönk än mer.

Starten gick till slut och jag tog sikte på en äldre kärring som jag tänkte hänga på. Men det tog två simtag så såg jag inte henne längre. Jag accepterar mitt öde och lägger mig sist som vanligt. Trodde jag! Det låg faktiskt någon stackare längre bak, och jag försökte hålla honom på avstånd för att ge min bror ett så bra utgångsläge i cyklingen som möjligt.

Jag växlar till brorsan som ivrigt sprätter iväg på cykeln medans jag försöker komma underfund med vart fan jag befinner mig och medans jag står där halvt döendes ropar speakern ut att folk måste flytta sig för snart kommer de första cyklisterna in.

Vad i helvete? Jag har precis summit 300m och dom jävlarna har nästan avverkat 7km på cykel också. Det är fan löjligt.

Cyklist på cyklist går in för växling medans jag och Johan spänt står och väntar på min bror. Johan som skulle ut på sista sträckan och springa ställde sig med de andra lagen för att vänta. Lag efter lag försvann en efter en och till slut stod han där helt själv och skämdes medans löpare efter löpare hade avverkat sina 2.4km löpning och gått i mål.

Vi försökte få tävlingsledningen att skicka ut en skallkjedja för att hämta hem hans ruttna kadaver, men de försäkrade att dem hade en bil efter sista cyklist och de hade inte hört talas om något dödsfall än så länge.

Folk började så sakteliga gå hem och pluggade förstås igen cyklist-växlingen när min bror till slut svängde in till publikens stora jubel och visade upp ett fantastiskt löpsteg som hade gjort Haile Gebreselassie avundsjuk.

Han hade cyklat över förväntan och inte tappat en enda placering. Fantastiskt!

Johan lagomt grinig sätter igång löpningen med målet att hålla denna fina placering ända in i mål. När han till slut kommer så har Johan faktiskt chans att ta en placering i en spurtstrid men tackar, vänligt men bestämt, nej till utmaningen, nöjd och glad över att ha sprungit in en så fantastisk placering i Sundborns Triathlon 2011.

Nästa stora tävling är Träflasklöpet den 11:e september innan sommarens mål; Lidingöloppet.