Stavgång

Det borde vara olagligt att gå upp så tidigt en morgon när man är ledig, men som de elitidrottsmän vi är så lär vi ju upprätthålla någon sorts standard.

Det dök upp hela åtta, kanske inte helt friska men ändock väldigt trevliga, människor vid foten av backen runt 10.00 som ville plåga sig upp och ner. Planen var att vi skulle gå upp för den satans backen i bakgrunden på bilden ovan ett par gånger. Redan efter uppvärmningen, som var att gå upp för backen, så trodde jag nog att livet var slut. Det blir inte mer än så här.

Backträning måste ju vara det optimala för att jävlas med kroppen. Kroppen lider nog lite av alzheimer då den får panik när man går upp och sedan glömmer den bort att det var jävligt drygt när man är på väg ner. Så gör om proceduren och samma scenario utspelar sig.

Vi tog oss upp och ner sju gånger, och på den sista så visste jag knappt var jag var när jag stannade. Johan som utvecklats till någon sorts fysmonster hade nog kunnat köra 10 vändor till. Han hade troligtvis dopat sig med en Max-burgare nu igen.

Sägs att det kan vara trappintervaller på onsdag igen. Dyker brorsan upp? Den som lever får se! Väl mött!

***

Jag hade ju befarat att det skulle bli svårt att få med de andra på O-ringen i sommar, men på väg till träningen i lördags så kläckte Johan ur sig att vi givetvis ska köra O-ringen också! Stort, Johan! Kommer bli sådan jävla succé!

Team Klistervalla for world domination!