Onsdagspepp

Äntligen onsdag igen och det betyder givetvis trapporna på Lugnet.  Stefan var fortfarande sjuk och utan hans dragplåster så var det jag, Johan samt Jonas som dök upp för lite terapi i trapporna.

Arne Ljungqvist har visat tydligt intresse för Johan efter hans plötsliga formtopp. Redan när jag kom dit  så stod han där frustandes efter att ha masat sig upp och ner två gånger. Jag hann hänga på en till vända innan dagens tredje atlet dök upp. Sedan följde 4-5 vändor till innan jag tog mig ner för sista gången. Trodde jag. Johan står där nere och säger att vi ska prova den trappen där borta. Då jag nämnde förra träningen varför dom inte körde den trappan så trodde jag i min enfald att det var den trappan de menade och svarade ja.

Det var inte den trappan.

På vägen till trappan jag hade i tankarna så svänger de av och börjar traska upp för trapporna bredvid hoppbackarna. Jag suckar högt, hasplar ur mig diverse förolämpningar mot dessa två individer innan jag tar rygg. Eller jag hade iallafall ögonkontakt med deras ryggar mestadel av vägen.

Väl på toppen så försöker jag få fram budskapet till mina kära kamrater att när vi nått botten så är det slut. Finito. Johan nickar instämmande medans han och Jonas skuttar ned för berget.

När jag kommer ner, en minut efter de andra så sätter jag mig och dricker lite vatten. Medan jag sitter där och återhämtar mig så vankar Johan fram och tillbaka, tittar oroligt runtomkring sig innan han fäster blicken mot toppen igen. Tittar lite snabbt mot mig och säger att vi kör väl en gång till. Jag kontrar med diverse obscena förolämpningar innan jag ger mig och hänger på en till vända upp för de vanliga trapporna. Sadisten Jonas hade givetvis inga invändningar heller.

Väl i botten så säger äntligen Johan att han måste gå. Jonas ser lite ledsen ut medans jag dansar Macarena inombords.

Nästa träning är inte riktigt spikad ännu. Sägs bli ett till stavgångsmaraton uppför Lugnets slalombackar som ni inte får missa i helgen!

Väl mött!