Hosjö is the shit

Vi var ute i Hosjö idag i brist på annat, och vad ska man säga, helt fantastiskt! Som vanligt hade vi inte direkt någon vallning, då vi tyckte oss se en Intersport bil scouta området, så vi la bara på liiite lite blått skit på fästzonerna den här gången. Givetvis för fel grader, men vafan. Det märktes inte att det fanns någon fästvalla på så rent tekniskt sett har vi inte brutit vad vi lovat.

Glidzonerna var iallafall lena som Johans babystjärt och vilken skillnad det faktiskt var mot att ha fästvalla på dem, skidorna alltså, inte Johans babystjärt.

Lite tungt när det bar uppför utan fästvalla så det är tur vi har armstyrka utan dess like. Nedför däremot, där gick det undan. GPS:en klockade en maxfart på 34.3km/h. Underbart!

Tills den förbannade obligatoriska 90 graders svängen kommer.

Vad är det för fel på folk, skövla lite mer skog så man kan ta ut svängarna kan ju vara ett hett tips? Vad ska man göra lixom, spåret svänger men av någon anledning så förstår inte min kropp och mina skidor att den gör det, utan bestämmer sig för att ta sikte på en massa träd. Så för att undvika benbrott - en taktikvurpa.

Sen är det ju det här med smidighet, den totala avsaknaden av det dvs. Helt jävla omöjligt att ta sig upp med ett par skidor på fötterna och en Johan i full fart skrikandes att man ska flytta på sig. Lyckas iaf få av mig en skida och kryper frenetiskt mot en skyttegrav för att rädda mig från ryssen som kommer stormandes och kraschlandar en halvmeter från mig.

Efter en kort diskussion om hur i helvete man ska kunna ta den där svängen så åker vi vidare. Efter 200m kommer nästa stup vi lär nedför. Johan anmäler sig frivillig att åka först, om jag ger han lite andrum efter att han åkt. Efter en stund följer jag efter och ser fanskapet stå en halvmeter ut i skogen, så jag gör det enda rätta och kör in i skogen på motsatt sida.

Vi står nu på en platå. Johan åker vidare ned. Han skriker lite smärtsamt några sekunder senare och jag ropar och frågar om han dött ett antal gånger. Till slut hör jag "ÅÅÅÅK", så jag åker.

Men då ligger ju idioten raklång över hela jävla spåret så jag får ju ta en orienteringsvända i skogen än en gång.

En kvinna kommer nedför samma backe 1-2 minuter efter att vi diskuterat hur i helvete man ska ta den svängen. Vi känner att hon skrattar inombords, troligtvis har hon hört våra skrik och känner säkerligen igen Faluns just nu, kanske hetaste skidduo.

Vi tar en vända till för att prova samma backe igen. Samma resultat. Vi beslutar att åka hem, kalla, våta och förnedrade. I år igen.