Gymma, kan det vara något?

Nu när det inte står på innan man kan ställa sig på ett par skidor igen så tänkte jag väl att man kanske skulle börja lägga manken till, man kan ju inte köra på talang hela livet.

Sist jag hade ett gymkort så slog jag till på ett år på direkten. Jag var på gymmet cirka 3 gånger innan jag hivade det där jävla kortet.

Men det var då!

Nu är det andra tider och det är många som försökt få mig till just deras gym. Troligtvis för att höja statusen på stället. Fysmonstret gör ett gediget jobb att få mig till Actic och praktiskt taget lovar mig guld och gröna skogar. Det är tydligen mycket maskiner där så jag förmodar att man bara behöver sätta sig i en maskin så sköts allt det jobbiga per automatik. Låter ju alldeles lysande i mina öron!

Jag pallrar iaf arslet upp till Lugnet och kliver fram till receptionen och säger åt damen att jag ska ha ett gymkort. Damen tittar lite skeptiskt på mig;

- Har du ett gymkort här sedan tidigare?
- Nej.
- Har du ens tränat här förut?
- Nej.
- Du vill inte provträna några gånger innan du binder dig ett år?
- Nej.
- Nehe. Då går vi väl bort till datorn här borta då.
- Stabilt.

Efter diverse pappersarbete och ivrigt påpekande att det faktiskt är ett år jag binder upp mig på, så får jag då ut mitt efterlängtade gymkort. Nu återstår det att se om jag lyckas bättre än mina senaste totalt misslyckade försök.

Men som sagt, varför ens försöka om man inte kan misslyckas.