I och med att Johans kommunikationsfärdigheter ännu inte är färdigutvecklade så var ju jag tvungen att hitta en substitut-tävling att "springa" i helgen. Lotten föll då olyckligtvis på Hackmora Bergslopp och för er som inte vet vad det är så är det 2.9km löpning med en total stigning på 224m eller något sådant. Dvs ganska skitdrygt.
Redan på parkeringen inser jag att mina förhoppningar om en topplacering troligtvis kommer att gå i stöpet då medeldeltagaren väger 62,5kg och med en fettprocent på 1,29%.
Inne på arenan började jag febrilt att leta efter löpare som jag skulle kunna spöa och lokaliserar en 5 stycken som jag nog ska kunna plocka i min jakt på topplaceringar om jag gör ett toppenlopp.
När vi väl står i startfållan så placerar jag mig längst bak för att få fler att springa om och förnedra men taktiken jag lagt upp funkade inte. Efter ungefär 30m så är 2 av 5 utom räckhåll och den tredje kommer som ett jävla godståg i tvåhundra bakom och förbi mig. Jag börjar inse att det kommer bli en tung morgon, men killen som sprang om mig verkade ha kört en Klistervalla-taktik och tokspringa första 100 tills publiken är utom synhåll och sedan springa rätt in i väggen.
Efter ungefär 1/3 av första backen har jag tre stycken bakom mig med en herre frustandes tätt bakom som tar meter efter meter och till slut lyckas han mala sig förbi och kläcker ur sig att det är ganska långt kvar nu.
På toppen av första backen hade han dock stannat till för att vänta in någon och jag gör ett litet ryck i banans enda nedförsbacke, endast för att komma ut till satans påfund iförd en grusbacke som aldrig ville ta slut.
Tårarna var inte långt borta och hastigheten var ungefär som en söndagspromenad med nyopererad höftkula och rullator samtidigt som en tant på 65+ såg det sorgsna kadavret längre upp i backen och frenetiskt försökte komma ikapp.
Trots mitt snitt på 185 i puls så lyckas jag hålla undan både hjärtinfarkt samt tanten och nådde äntligen toppen av andra backen där folket förgäves försökte ingjuta mod i mig med glada tillrop. Jag tar mig in på sista backen upp mot mål och får försöka sicksacka mig igenom folkströmmen som tröttnat och är på väg hem mitt i banan. Kör lite alibilöpningar här och där men benen ville inte svara utan tyckte mest jag var en idiot.
Sista biten, strax innan målet avlossar jag en sista alibilöpning och briljerar in i mål på 28.56, hela 34 sekunder före mannen som kommer näst sist i herrklassen. Imponerande!
Om man drar alla över en kam så tror jag det var totalt 132 deltagande och jag kom då på 126 plats. Tror jag aldrig kommit så högt upp i en resultatlista förut så jag är mer än nöjd.
Johan sprang samtidigt ett annat lopp i en annan del av Sverige. Förväntar mig en ingående rapport på huruvida det gick, men jag kan avslöja redan nu att han vann inte han heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar