Smärta

Ja så kan jag sammanfatta öppet spår. Först fyra kilometer stigning som hette duga och sen var allt en dimma. Efter varje kilometer fanns det en skylt som beskrev hur långsamt allting gick. Fick höra efter loppet att jag hade kämpat i över sju timmar och det var väl det som var det värsta. Det tog aldrig slut.

Efter att jag tappat bort Peter så blev det lite ensamt i spåret och kroppen skällde ut mig efter varje meter. Vid evertsberg hängde jag över en stackars pojk och drack upp vad han hade att erbjuda, sen såg jag en kö av skam. Det var en lång kö med folk som bröt loppet och jag var inte sen med att haka på. 4.7 mil blev det iaf, Var något sådant jag räknade med och är absolut nöjd.

Vet inte vad bröderna Trones har tänkt sig men nästa år ska jag köra hela jävla loppet!