söndag 28 februari 2010

Dimman över Mångsbodarna

Ja. Det här vart ju ett monumentalt misslyckande.

Jag bröt staven ganska långt upp i den där långa jävla backen i början. Funderade ett tag på om jag skulle ta mig ner till starten igen för att få tag på en stav. Men när jag insåg att jag lär upp för backen igen så verkade det som en bra idé att försöka go gustav vasa och ta sig till Smågan på en stav.

Gick ju så där.

När jag om dit sent omsider så frågade jag runt lite, men ingen stav men "kanske i mångsbodarna". Så jag tänkte, jaja. Kunde Vasa så kan väl jag.

Gick ju så där.

Tog mig till Mångsbodarna på 5 jävla timmar, 2,5 mil. Så det var inte ens nån idé att fråga efter stav, jag hade aldrig kunnat köra i kapp det där ens om jag verkligen ville. Hade jag klarat loppet med två stavar?

Högst osannolikt. Men jag var jävligt förbannad, jag hade tagit att jag tagit slut, men jag gjorde inte det, jag kände mig riktigt fräsch och i hyfsad form. Så går allting åt helvete på grund av det här. Men jag hade gärna sett hur långt jag kommit.

Det var bara att kliva på Skammens Buss och åka ner till mora. När bussen glider in i Risberg så ser jag Brorsan slänga sitt chip efter nån stackars funktionär och gör mig sällskap. Johan bet dock ihop och höll i fram till Evertsberg. Hatten av för Johan, det var bra gjort.

Sen fick vi sitta i evigheter och skämmas på bussen innan vi kom till Mora. Väl där så fick vi hoppa på en ny buss jävel för att hämta våra kläder, det var fruktansvärt jävla jobbigt.

Det negativa är ju att man varit stöddig och sagt att man ska klara det här utan större problem, så man räknar ju med en hel del mobbing. Men det bjuder vi på!

Men för att se det positiva så har vi haft en 7 -8 jävligt roliga månader, och vi har trots allt tränat en hel del.

Så tack till Brorsan, Johan, Alla ni som låtsats som ni trott på oss och även takteknologen som ställde upp och körde samt visade hur ett tak ska skottas. Vi får naturligtvis inte glömma kulturmuppen och Klistervalla Ultraz. En djup bugning (nåja, en nick med huvudet i alla fall).

Just ja! Inte att förglömma, takteknologen körde min bil i diket när vi var ute och åkte skidor. Han stod och darrade som ett asplöv när han skulle berätta det här för mig, det vart nämligen lite plåtskador. Men dom var redan där innan, men berätta inte för honom, han ska våndas lite :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar