söndag 14 februari 2010

Aldrig förr har så många..

.. haft så få att tacka som under dagens lopp! Vi i Team Klistervalla har medkänsla för andra åkare i spåret och flyttar oss glatt när någon hurtbulle ska fram. Tror att jag vart vart tackad en minst 100-150 gånger under 25km och brorsan var nog inte mycket sämre. Men det är så det ska vara!

Hur gick loppet då? Ja, det flöt på helt okey, händig som man är så hade man inte ens lyckats fästa nummerlappen ordentligt, så efter cirka 3km tappade jag den. Det är väl då tur att man har en fart som hade gjort att min blivit frånåkt av inlandsisen. Efter att ha säkerställt att nummerlappen sitter som den ska så var det dags att ta sig till vätskekontroll nummer 1. På vägen fanns det en helt fantastisk nedförsbacke som var väldigt lång och lagom brant. Men även solen har sina fläckar och givetvis möts man av ett jävla berg att bestiga.

I vätskekontrollen provsmakade jag givetvis hela sortimentet. När jag kommit fram till blåbärssoppan och funktionären märker att jag är lite sugen på den ger han mig ett glas och säger -"Ett glas diarré på burk, varsågod.". Jo, tack.

När det är cirka 6-7km kvar av loppet tycker blåbärssoppan att han spenderat nog med tid i min tarmflora. Mitt i granskogen. Jag kan ju inte ut i skogen och krama en gran, så det var bara att bita ihop. Eller klämma ihop rättare sagt.

4km kvar, sista vätskekontrollen. Världens längsta jävla backe. Uppför tamefan ända fram till mål. Har haft kramp i vaden ett par kilometer, och när jag närmade mig mål kändes det i armarna. Fyyfan.

Tog mig i mål på ungefär 2h 40 minuter. Någonting sånt. Johan tog sig i mål ungefär 8-9 minuter före mig, brorsan hade vi funderingar på om han inte skulle komma insläpandes av en skoter, hängandes raklång med ett rep runt magen. Men han tog sig i må till slut :)

Bara 6,5 mil till på det där så är vi i mål. Ja...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar