Löpning

Jag och Johan, elitgruppen, var uppe i Stångtjärn nu i helgen och provade om spåret höll måttet för en talang av vår kaliber. Lördagen så kan man väl säga att blodsmaken började komma redan efter vi öppnat bildörren, men skam den som ger sig.

Första varvet kändes helt okey, inte direkt någon folksamling vi behövde skämmas för utan vår löpning gick relativt smärtfritt i sakta mak. Efter första varvet gick vi till vattenkontrollen för att få i oss lite vätska, och jag inspekterar på gps:en hur fort det hade gått. Uppenbarligen hade vi tagit en liten avstickare halvvägs till Grycksbo och landade på finfina 3.03 minuter per kilometer.

Efter mycket noga övervägande insåg jag ju givetvis att detta inte stod rätt till, jag visste ju att vi hade kanske 5.30 i kroppen, men absolut inte några 3.03.

Nästa varv så visade fanskapet 10:11 per kilometer. Någon annan som haft problem med den här satans gps:en på Iphone eller?

På söndagen så hade Johan dopat sig.

Man kan säga att jag blev totalt förnedrad. Nu vet jag hur dom där 100 meters-löparna känner sig när Usain Bolt är med. Han var som en gasell. Ostoppbar. Vad hände liksom?

Johanna, som var med och inspekterade Team Klistervallas elitgrupp påpekade att Johan på morgonen hade intagit ohyggliga mängder med bacon och ägg. Jag visste ju att något var lurt, men så här lurt. Avskyvärt! Usch!