Spöregn och praktvurpa

I fredags var man ute och sprang en vända själv då då Johan hade ätit för mycket kexchoklad och kunde inte springa. Jag har aldrig sprungit så fort, men ändå så sakta som igår, det kändes riktigt bra, sprang hela sträckan men slutade ändå på 44.32 eller något sådant.

Idag var det uppstigning 9.00 och möttes av ett monsunregn. Kan det gå åt helvete så gör de det. På schemat stog iallafall mountainbike med allas vår IT-miljonär. Nu har ju jag inte suttit på en cykel på ett X antal år, så det skulle bli spännande det här.


IT-miljonären läser manualen.

Då jag varken äger cykel eller hjälm stal jag en cykel på jobbet och fick IT-miljonären att låna mig en. hjälm. Han hade två extra med sig, men en av dom kunde man inte andas med. Den andra dock, som var extremt fin, passade mig perfekt.


Dagcenter on tour

Ni kan se att min jacka redan är pissblöt och vi har stått utanför bilen i cira 1,5 minut. Det regnade duktigt. Efter att ha gått igenom den obligatoriska kollen på cykeln, bromsar, backspeglar och kugghjul satte IT-miljonären med sin koll.


Endast topnotch


Kollar så att hjulet sitter där det ska

Efter cirka 40 minuter av cykelkoll, givetvis i spöregn är vi redo att börja vår strapats.


Karta över området. Vi failade ungefär överallt med att tyda denna.

Vi kommer som sagt iväg till slut och efter 40m börjar man känna sig sliten, ingen lek att cykla inte. Och då har vi bara åkt asfalterad bilväg. Till slut kommer vi in på själva banan och ja. Uppför uppför uppför, stup, uppför uppför uppför uppför, större stup. Ungefär så kan man beskriva mountainbikecykling.


Proffsigt värre.

Efter många om och många uppför kommer vi till den första utmärkta banan. Second Chance hette den.


IT-mongot innan han drar ned för Second Chance.


Undertecknad innan Second Chance.

Hur jävla roligt som helst. Regnet stod som spön i backen när man försökte dodga 90 graders kurvor och möts av en syndaflod runt hörnet som man inte hinner cykla bredvid. Nu var man ju redan nerdränkt så det gjorde ju egentligen ingenting.

Precis i slutet så fanns det ett litet hopp som jag tänkte, nu jävlar. Problemet är framvikt och bakvikt. Inte min grej. Vet faktiskt inte en som jag lyfte från marken, men vi säger att jag gjorde det. Hursomhelst ska man inte trycka in frambromsen när man landat på framhjulet. Klarade mig iaf från ett totalt failure och stoppade fallet med pungen mot styret.

Kan rekommenderas att ut och prova banan!

Nästa etapp var mot hoppbackarna där nästa bana skulle ligga. När vi väl kom dit kunde man välja svart eller röd bana. Efter ett snabbt taktiksnack kom vi fram att vi skulle ta den röda slingan. Det var en JÄVLA tur. Vill inte veta hur avancerade den svarta var då inte ens den röda var något för en amatör som mig. Totalt livsfarlig :) Ett par tre gånger står jag och balanserar på framhjulet för ett kommande fail men undviker detta som tur är.

IT-miljonären som åkte först står och tittar ut över spåret och säger att nu är det bara en liten bit kvar. Tur det, och man har undvikit praktvurporna så man slapp bli förnedrad.

Sista biten går ut över slalombackarna på lugnet och det såg ut att det skulle gå extremt snabbt nedför. Sagt och gjort så kastade man sig ut, den ena 90 graders kurvan efter den andra. Första ok, andra ok, på tredje har dom ett jävla hopp som jag kommer för långt ut till höger på så jag bränner in i en sten och det tar tvärstopp och gör ett svanhopp över styret och ner i ett dike. Förnedrad.

Styret vart lite vind, men inget en stjärnmekaniker som jag inte kunde fixa. Vi kom till bilen efter cirka 1h och 20 minuter, averkat ungefär 6-7km. Blöta, kalla. Och till slut förnedrade.

Om man inte räknar in den sista banan, så var det grymt jävla kul! Lär göra om detta snart, då i ett kanske lite bättre väder.