Nej, det gick helt enkelt inte. Min taniga pojkropp tog sig var helt förstörd efter att ha tagit mig till Evertsberg.
Kände mig faktiskt rätt fräsch fram till Mångsbodarna, dock tyckte jag mig känna att mitt fäste inte var helt optimalt så jag stannade och vallade då jag visste vilket helvete som väntade mig i färdriktning Risberg.
Gubben i vallaboden suckar och säger "Fryst valla...". Vet inte vad det betyder förutom att det har frysit, men men. Han la på lite extra skit då han tydligen inte hade fått bort all gammal valla.
Efter vallningen hackade mitt annars perfekta glid en aning, vet inte om han vallat fel spann eller något, men en aningen sämre glid fick jag iallafall. Nu spelade ju det ingen som helst jävla roll då det bara är uppför.
Risberg sträckan var lika jävlig som jag mindes den. Hemsk. Till råge på allt uppstod ett skavsår i skrevet som blev värre för var steg jag tog. Tyvärr är det ju som sagt bara uppför till Risberg så jag kunde bara diagonala och inte staka för att låta såret vila lite.
När jag väl tagit mig till Risberg hoppades jag på att det skulle bli lite enklare körning till Evertsberg, men den var tuff den sträckan med. Dock erbjöd sträckan lite mer stakning, men mycket saxning också. Jag grät varje gång jag försökte ta ett längre diagonaltag så mestadels av vägen var det minimala steg framåt och kilometerskyltarna kom längre och längre ifrån varandra.
Efter många om och men så tog jag mig till Evertsberg där min bror stod och väntade. Han försökte få mig att åka vidare, men kanske mitt psyke inte riktigt höll måttet. Att kroppen krampade hade jag nog kunnat klara, men skavsåret i skrevet var fan inte kul och 42 km till med det så hade jag nog inte kunnat gå på 12 veckor.
Dålig bortförklaring kanske, men så var fallet. Men nu när vi äntligen fått framgång så ska vi givetvis inte fokusera på mitt fail utan ägna oss att hylla Johan för en heroisk insats i spåret. Faktiskt en helt sjuk prestation av Johan igår!
Vi vet iallafall vem som kommer få Bragdguldet i år!
Vi vill även rikta ett stort tack till Stefan, vår vallachef som preppade våra skidor under vintern! Givetvis ett stort tack till Linapina för en fantastisk teknikkurs även om jag fick psykiska men av cutblocken. Tack till Evalisa på dt.se samt fotografen Dafgård för fantastiska reportage.
Och givetvis tack till alla våra andra medgångsfans!
Nu blickar vi fram emot säsong 2011/2012 och har en del idiotiska saker inplanerade under året. Det kommer nog presenteras på bloggen senare.
Jag kanske inte har tagit upp allting med de andra i teamet så vi får se vad dom ställer upp på.
måndag 28 februari 2011
Snabb resumé av gårdagen
Det var tidig väckning och avfärd mot Sälen. Frukost intogs och utedasset utnyttjades. Så långt så väl. I bilen insåg vi att fläkten slutat att fungera, så värmen var lite dålig och rutorna immade igen. Men gossarna såg fokuserade ut, helt klart.
Jag släppte av dom på parkeringen i Sälen och sov sen 1½ timme sittandes, jag frös som en lortig hund när jag vaknade. Fortfarande ingen fläkt och värme. Så jag tog det taktiska beslutet att köra till Evertsberg och sätta mig i bygdegården där. Sms rapporterna trillade in och det såg bra ut, mina förhoppningar steg medans jag drog i mig omänskliga mängder kaffe.
Fick även se Northug vinna guld på en jävligt dassig projektor. Men det var ett gott omen tyckte jag.
Johan gled in i Evertsberg, såg rätt pigg ut faktiskt. Kändes som att det här blir en bra dag. Väntar en halvtimme till lite drygt och ser brorsan komma in och tycka lite blåbärsoppa. Han kommer fram och delger att han inte pallar mer. Jag försökte peppa lite, men han var slut.
Väldigt gott kämpat ändå tycker jag.
Men nu var det stekta baconet på rymmen. För att behålla nån jävla heder så kände jag att vi måste få Johan i mål. Så jag åkte ner till Oxberg för att peppa honom där. Han fick nya vantar och mössa, samt att jag isade av hans skidor medans han la en intressant ljudkuliss över oxberg från bajamajan.
I Hökberg jagade jag på honom ytterligare , att han inte fick åka med i bilen till Falun om han bröt var ett argument som bet. Ytterligare torra handskar hjälpte också till lite.
Eldrig var inte så mycket att säga om, han mest glodde hatiskt utan att säga så mycket och bara skidade vidare. Härifrån var det väl bara att glida in i mål? Men tanken gnagde ju där i bakhuvudet, att man skulle tvingas se Johan passera mållinjen sittandes skamsen bakpå en skoter.
Så väntan på läktaren var aningen nervös, men vi hade inget att oroa oss för, snart ser vi ett is-fyllt skägg komma skidandes på upploppet till publikens vida jubel. Eller ja, jag och brorsan klappade lite och sa "Bra Johan".
Mycket starkt av Johan och vi är fruktansvärt glada att han klarade det.
Vi (jag) har lite planer för att uppmärksama stordådet.
Sen hoppas vi på en detaljerad rapport från Johan om bragdloppet.
Jag släppte av dom på parkeringen i Sälen och sov sen 1½ timme sittandes, jag frös som en lortig hund när jag vaknade. Fortfarande ingen fläkt och värme. Så jag tog det taktiska beslutet att köra till Evertsberg och sätta mig i bygdegården där. Sms rapporterna trillade in och det såg bra ut, mina förhoppningar steg medans jag drog i mig omänskliga mängder kaffe.
Fick även se Northug vinna guld på en jävligt dassig projektor. Men det var ett gott omen tyckte jag.
Johan gled in i Evertsberg, såg rätt pigg ut faktiskt. Kändes som att det här blir en bra dag. Väntar en halvtimme till lite drygt och ser brorsan komma in och tycka lite blåbärsoppa. Han kommer fram och delger att han inte pallar mer. Jag försökte peppa lite, men han var slut.
Väldigt gott kämpat ändå tycker jag.
Men nu var det stekta baconet på rymmen. För att behålla nån jävla heder så kände jag att vi måste få Johan i mål. Så jag åkte ner till Oxberg för att peppa honom där. Han fick nya vantar och mössa, samt att jag isade av hans skidor medans han la en intressant ljudkuliss över oxberg från bajamajan.
I Hökberg jagade jag på honom ytterligare , att han inte fick åka med i bilen till Falun om han bröt var ett argument som bet. Ytterligare torra handskar hjälpte också till lite.
Eldrig var inte så mycket att säga om, han mest glodde hatiskt utan att säga så mycket och bara skidade vidare. Härifrån var det väl bara att glida in i mål? Men tanken gnagde ju där i bakhuvudet, att man skulle tvingas se Johan passera mållinjen sittandes skamsen bakpå en skoter.
Så väntan på läktaren var aningen nervös, men vi hade inget att oroa oss för, snart ser vi ett is-fyllt skägg komma skidandes på upploppet till publikens vida jubel. Eller ja, jag och brorsan klappade lite och sa "Bra Johan".
Mycket starkt av Johan och vi är fruktansvärt glada att han klarade det.
Vi (jag) har lite planer för att uppmärksama stordådet.
Sen hoppas vi på en detaljerad rapport från Johan om bragdloppet.
söndag 27 februari 2011
oxberg
johan har passerat oxberg. han fick nya vantar och mössa. han tappade dock en kvart på att han fick uppsöka en bajamaja för nummer två. men han ser grymt stark ut!
evertsberg
nu står hoppet till johan, peter tvingas bryta i evertsberg. nu jävlar måste vi heja på johan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)