Backträning med eliten

Running Wild hade annonserat att dom eventuellt skulle bjuda in handplockade talanger till deras backtränings-evenemang under helgen som gick. Tiden den gick och vi i Team Klistervalla hörde ingenting och jag började misströsta, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Det måste ha varit något avhopp då jag, 35 minuter innan start får information om var,när,hur men inget varför vi ska springa.

Jag ringde upp Johan för att tala om den goda nyheten och det enda svar jag fick var -"Jag drack sprit igår". Han dök inte upp, men jag är givetvis där i god tid, spänd av förväntan men vid den aviserade tiden för start har instruktörerna inte dykt upp än. Dåligt. När man betalat dyra kursavgifter förväntar man ju sig lite standard.

Instruktörerna dyker till slut upp och instruerar att vi ska ta trapporna upp för hoppbackarna. Hoppbackarna. 50000 trappsteg. Minst. Efter 15 trappsteg hade jag blodsmak, njursvikt och stomipåse.

När man väl tatt sig upp och ner kommer dom med den idiotiska idén att vi skulle upp och ner igen. Sagt och gjort, jag kom nästan upp till toppen igen innan jag möter Björn och Klas som vill att jag ska dra in magen så dom kommer förbi och fram. Med al dente spaghetti ben landar jag till slut på fast mark då vi tar oss till etapp 2.

Intervall i backe.

Smaka på det. Intervall i backe efter att du gått 2 miljoner trappsteg och knappt kan stå på benen. Det var dock bara att bita i det sura äpplet och springa livet av sig.

Efter passet kändes det helt okey, men just nu är det en otrolig träningsvärk i lår och vader. Trappor är satans påfund.