Stafett

Team Klistervalla har en representant med i Skidspelens årliga företagsstafett.

Klockan 18.30 går startskottet! Sen update, men vill ni se en legend göra årets sista skidinsats får ni se till att vara där. 1.7km per sträcka!

Vasaloppet

Jag, Brorsan och Johan bänkade oss naturligtvis för att kika på vasan på TV. Vi försökte få lite inspiration och kanske lite tips om hur man åker ett helt vasalopp. Vi var rörande överens om att det var just i stakningen vi brast lite grann. Så stakningsträning till nästa år verkar vara på schemat.

Johan hade fixat en stabil vasaloppsfrukost som vi avnjöt tillsammans med 3 kannor kaffe så där på söndags morgonen. Vilket resulterade i en strykande åtgång av dasspapper hemma hos brorsan.

Just nu händer en del spännade i Team Klistervalla. Eftersom det beslutades att fortsätta satsningen även mot nästa år så kommer det att ske lite förändringar. Vi har te.x. testat några nyförvärv ute i skogarna runt Falun. Vi får se hur det faller ut, vi ska testa en par till aspiranter också.

Dessvärre kastar jag med stor sannolikhet in handduken. Jag kommer dock att vara med att träna så gott det går, övervaka framgångarna och även agera tränare. Självklart så kommer jag att blogga om träningen.

För att illustrera lite hur min filosofi som tränare ser ut så hämtar jag mycket inspiration från Patches O'Hoolihan, antagligen den bästa tränare genom tiderna, alla kategorier:

Så vi ser med spänning framemot nästa säsong, så får vi se hur mycket bloggande det blir av under försäsongen.

Försäsong.

Förra säsongen slutade ju med fiasko. Jag och Johan har därför, efter att ha haft säsongsuppehåll sedan i söndags, startat försäsongsträningen inför nästa års Vasalopp/Öppet spår.

Lyckades med en stabil vurpa idag, smidig som man är tar man ju emot sig med kroppsdelar som inte är livsnödvändiga, dvs huvudet. Efter lite sprattlande är man på benen igen och fullföljer träningspasset.

Smärta

Ja så kan jag sammanfatta öppet spår. Först fyra kilometer stigning som hette duga och sen var allt en dimma. Efter varje kilometer fanns det en skylt som beskrev hur långsamt allting gick. Fick höra efter loppet att jag hade kämpat i över sju timmar och det var väl det som var det värsta. Det tog aldrig slut.

Efter att jag tappat bort Peter så blev det lite ensamt i spåret och kroppen skällde ut mig efter varje meter. Vid evertsberg hängde jag över en stackars pojk och drack upp vad han hade att erbjuda, sen såg jag en kö av skam. Det var en lång kö med folk som bröt loppet och jag var inte sen med att haka på. 4.7 mil blev det iaf, Var något sådant jag räknade med och är absolut nöjd.

Vet inte vad bröderna Trones har tänkt sig men nästa år ska jag köra hela jävla loppet!

Dimman över Mångsbodarna

Ja. Det här vart ju ett monumentalt misslyckande.

Jag bröt staven ganska långt upp i den där långa jävla backen i början. Funderade ett tag på om jag skulle ta mig ner till starten igen för att få tag på en stav. Men när jag insåg att jag lär upp för backen igen så verkade det som en bra idé att försöka go gustav vasa och ta sig till Smågan på en stav.

Gick ju så där.

När jag om dit sent omsider så frågade jag runt lite, men ingen stav men "kanske i mångsbodarna". Så jag tänkte, jaja. Kunde Vasa så kan väl jag.

Gick ju så där.

Tog mig till Mångsbodarna på 5 jävla timmar, 2,5 mil. Så det var inte ens nån idé att fråga efter stav, jag hade aldrig kunnat köra i kapp det där ens om jag verkligen ville. Hade jag klarat loppet med två stavar?

Högst osannolikt. Men jag var jävligt förbannad, jag hade tagit att jag tagit slut, men jag gjorde inte det, jag kände mig riktigt fräsch och i hyfsad form. Så går allting åt helvete på grund av det här. Men jag hade gärna sett hur långt jag kommit.

Det var bara att kliva på Skammens Buss och åka ner till mora. När bussen glider in i Risberg så ser jag Brorsan slänga sitt chip efter nån stackars funktionär och gör mig sällskap. Johan bet dock ihop och höll i fram till Evertsberg. Hatten av för Johan, det var bra gjort.

Sen fick vi sitta i evigheter och skämmas på bussen innan vi kom till Mora. Väl där så fick vi hoppa på en ny buss jävel för att hämta våra kläder, det var fruktansvärt jävla jobbigt.

Det negativa är ju att man varit stöddig och sagt att man ska klara det här utan större problem, så man räknar ju med en hel del mobbing. Men det bjuder vi på!

Men för att se det positiva så har vi haft en 7 -8 jävligt roliga månader, och vi har trots allt tränat en hel del.

Så tack till Brorsan, Johan, Alla ni som låtsats som ni trott på oss och även takteknologen som ställde upp och körde samt visade hur ett tak ska skottas. Vi får naturligtvis inte glömma kulturmuppen och Klistervalla Ultraz. En djup bugning (nåja, en nick med huvudet i alla fall).

Just ja! Inte att förglömma, takteknologen körde min bil i diket när vi var ute och åkte skidor. Han stod och darrade som ett asplöv när han skulle berätta det här för mig, det vart nämligen lite plåtskador. Men dom var redan där innan, men berätta inte för honom, han ska våndas lite :)

Guld och gröna skogar...

Som många säkert känner till så slutade vår medverkan i ett enda stort failure. Alla tre bröt, vissa mer än andra. Jävla skitgöra det där Vasaloppet. Upp 4.30 och ta sig ner till Sälen för start, parkering 15 mil bort så redan när vi kommit till start så är man färdig. Köpte en jävla vattenbehållare dagen till ära för 300:-. Den hade man ju haft sönder i bilfärden ner. Fick trycka alla godsaker i jackfickan istället.

När vi äntligen lyckats masa oss fram till start börjar jag ana oråd. Det saknas lite delar på ena skidans bindning. Får lite panik innan jag provar skiten och det visar sig att det verkar funka bra.

Man har ju hört rykten om den första backen - men inte fan var det backe inte, det var ju ett jävla berg! I 4 kilometer. Brorsan lyckades för övrigt bryta av en av stavarna här. Vilket ledde till Gustav Vasa körning fram till Mångsbodarna(2,5 mil) innan hans lopp var slut.

Jag och Johan höll ett hyfsat tempo fram till Mångsbodarna och låg bra till, lite småkänningar här och där men kändes helt okey. Tills jag åkte ut från Mångsbodarna och det är typ 22 mil uppförsbacke fram till Risberg. Gick sjukt segt, och valde att hoppa av efter Risberg. Johan gned vidare i sakta mak fram till nästa kontroll Evertsberg där folk, däribland Johan, stog i kö för att bryta loppet.

Med facit i hand så är, iallafall jag, rätt nöjd. Jag gned på så långt kroppen tyckte att jag bara var en idiot och inte ett totalt chipsmongo.

Ja.. någon som är sugen på att köpa ett par skidor? Helst ska du vara rätt fet så dom passar. Kan även signera dom vid överenskommelse.

Väl mött vid näste idiotiska projekt.

Nu jävlar!

Nu smäller det snart.

Vi drar strax upp till Norge för att ladda innan starten på söndag morgon.

Önska oss lycka till och vi hoppas på en stor mottagning i Mora när vi går i mål på Måndag förmiddag.