måndag 31 januari 2011
Team Klistervalla: Peter
Peter Trones
------------------------------------------------------------
* Sista plats i Intersportloppet, 2011
* Trea från slutet i Träflasklöpet, 2010
* Sista plats på 6:e sträckan i Vasastafetten, 2009
* Brutit i Risberg efter 5,5h, Öppet spår, 2010
* Sista plats på företagsstafetten(mixed class), 2010
Stjärnan i laget.
söndag 30 januari 2011
Stakträning, fattigare och skitspår
Så kan man väl summera dagen. Jag var ut till Sundborn för första gången och skulle köra lite stakträning med Stefan. Det sägs ju att man borde staka mycket när man åker långlopp, men det sägs ju även att det är kul att åka långlopp, så man vet ju inte vad man ska tro.
Efter lite snabba instruktioner och tips så gick det faktiskt rätt hyfsat, tills man kommer till något som kan liknas en uppförsbacke. Min extremt trimmade kropp gillar helt enkelt inte uppförsbackar, man försöker men armarna vill liksom inte flytta mitt fjäderlätta arsle framåt av någon anledning. Jag tog mig runt ett varv iallafall, på väldigt fina spår skall tilläggas innan vi åkte och fikade istället.
Efter det så skulle jag in på kontoret för att hämta lite grejer. Peter var där, ni vet, skotten. Snackade lite med honom, fast jag vet att man inte borde, det kommer alltid någon ny dum idé man måste vara med på. Förra gången var det Orsa Skimarathon, den här gången var det Bergabo maraton nu till helgen. 24km. 250 spänn. Efter en kort övertalning så sa jag väl att jag skulle nog kanske eventuellt skulle vara med. Under den tiden fick jag en p-lapp på 400:-.
400 spänn fattigare begav jag mig upp till Stångtjärn för att prova något varv, men det var så inihelvete med barr och annat skit i spåren att det bara blev ett varv innan jag tröttnade.
Det sägs även att SISU och skidlandslaget var där för att spela in en instruktionsfilm i stakning. Den kan nog dyka upp på bloggen senare.
Efter lite snabba instruktioner och tips så gick det faktiskt rätt hyfsat, tills man kommer till något som kan liknas en uppförsbacke. Min extremt trimmade kropp gillar helt enkelt inte uppförsbackar, man försöker men armarna vill liksom inte flytta mitt fjäderlätta arsle framåt av någon anledning. Jag tog mig runt ett varv iallafall, på väldigt fina spår skall tilläggas innan vi åkte och fikade istället.
Efter det så skulle jag in på kontoret för att hämta lite grejer. Peter var där, ni vet, skotten. Snackade lite med honom, fast jag vet att man inte borde, det kommer alltid någon ny dum idé man måste vara med på. Förra gången var det Orsa Skimarathon, den här gången var det Bergabo maraton nu till helgen. 24km. 250 spänn. Efter en kort övertalning så sa jag väl att jag skulle nog kanske eventuellt skulle vara med. Under den tiden fick jag en p-lapp på 400:-.
400 spänn fattigare begav jag mig upp till Stångtjärn för att prova något varv, men det var så inihelvete med barr och annat skit i spåren att det bara blev ett varv innan jag tröttnade.
Det sägs även att SISU och skidlandslaget var där för att spela in en instruktionsfilm i stakning. Den kan nog dyka upp på bloggen senare.
torsdag 27 januari 2011
Då kör vi igen då...
Det tog lite tid att komma ner på jorden igen efter helgens succé, men man kan inte bara gå och glänsa, så 3 dagars ledigt från träning fick räcka. Stångtjärn och badminton stod på schemat idag.
Satt på jobbet idag och läste lite dumma grejer. Såg en grej för att träna uthållighet så skulle man typ åka så att pulsen låg på cirka 137 bpm.
Tydligen var inte parametern tjock med i detta upplägg, då 137 bpm betydde att man stod still. Vred man nacken så la den sig på det normala, 170 bpm. Och det är där det ligger. Snittade 172 idag och hade 175 i snitt på Intersportloppet. Om det är bra eller dåligt vet jag ej :)
Körde tre varv runt sjön. Väldigt isigt i spåren så det kändes som att det gick snabbt. Varvtiderna låg på 9.10, 10.15, 9.26. Tog mig sedan till badmintonhallen och förlorade fyra(av fyra) matcher innan jag gick hem.
12 februari kör vi nästa lopp. Orsa Skimarathon. Jag ställer nog upp på 21km. Om Johan ska med eller inte, det vet jag inte. Men man får medalj. Vafan fick man inte det för på Intersportloppet? Dåligt!
Den 20:e blir det Falun-Borlänge loppet igen. Kommer passa oss jävligt bra då följande står på deras hemsida
Späckade helger alltså fram tills Öppet Spår. Förstår dock fortfarande inte hur man kan åka 90km, utan bil.
Satt på jobbet idag och läste lite dumma grejer. Såg en grej för att träna uthållighet så skulle man typ åka så att pulsen låg på cirka 137 bpm.
Tydligen var inte parametern tjock med i detta upplägg, då 137 bpm betydde att man stod still. Vred man nacken så la den sig på det normala, 170 bpm. Och det är där det ligger. Snittade 172 idag och hade 175 i snitt på Intersportloppet. Om det är bra eller dåligt vet jag ej :)
Körde tre varv runt sjön. Väldigt isigt i spåren så det kändes som att det gick snabbt. Varvtiderna låg på 9.10, 10.15, 9.26. Tog mig sedan till badmintonhallen och förlorade fyra(av fyra) matcher innan jag gick hem.
12 februari kör vi nästa lopp. Orsa Skimarathon. Jag ställer nog upp på 21km. Om Johan ska med eller inte, det vet jag inte. Men man får medalj. Vafan fick man inte det för på Intersportloppet? Dåligt!
Den 20:e blir det Falun-Borlänge loppet igen. Kommer passa oss jävligt bra då följande står på deras hemsida
"I år blir det ingen medalj till åkare vid fullföljt lopp."Jag gillar't. Thinking outside of the box. Medalj till dom vi får hämta med skoter! Bra tänkt, det gäller att värna om de med lite sämre förmågor!
Späckade helger alltså fram tills Öppet Spår. Förstår dock fortfarande inte hur man kan åka 90km, utan bil.
Klistervalla-andan
Här har vi en kille som verkligen anammat klistervalla-andan till punkt och pricka.
söndag 23 januari 2011
Dagen efter
Ja, nu sitter man här. Förnedrad av nästan fem timmars tortyr. Det kan omöjligen finnas någon individ i världen som njuter av detta. Helt omöjligt.
Jag ska försöka beskriva loppet i sin helhet. Vi scoutar fältet och ser en lucka längst bak som vi tycker passa oss. Jag hade väl hoppats att det skulle komma lite fler folk och ställa sig bakom, men nej, vi startade verkligen sist. Eller näst sist rättare sagt. Den sista var en ståtlig man med reflexväst och var så kallad efterpatrull. Man kan säga att jag vart rätt bekant med denna man.
Starten går och innan man hunnit tagit första staktaget så är allt folk borta. Och för att inte verka totalt värdelös så försöker man ju hänga på. Folk hade ett sånt jävla tempo, helt sjukt.
Efter 600m börjar min kropp klaga.
Hade väl en 7-8 stycken bakom mig första kilometern innan jag accepterade mitt öde och väntade in efterpatrullen. Han hinner ikapp mig och det första han säger är -"Jaha, hur tycker du det här går då?"
Efter ett tag så står en äldre dam och pillar med sitt vätskebälte, då ser jag min chans och ökar farten lite för att försöka droppa efterpatrullen. Ser en annan sopa jag tar sikte på, alltså hans teknik var inte bra. Hänger på honom ett tag för att hitta en lucka, men det visar sig att kondition spöar teknik vilken dag som helst. Tar inte många minuter innan damen jag passerade kommer jagandes. Jag accepterar mitt öde och väntar in efterpatrullen.
Första 20 kilometerna går helt okey faktiskt, sen börjar kroppen klaga igen.
Härifrån var det bara mental åkning. "Håll, dig på benen Peter". Det var enda jag kunde tänka på i nedförsbackarna för hade jag ramlat hade jag fan inte tagit mig upp. Jag hade fått hoppas på att någon jägare som var ute på vargjakt hade misstagit mig för en varg och avslutat mitt lidande.
Vi tar oss tillbaka till efterpatrullen. Vi kan kalla honom Mr Motivator, då han försökte peppa mig lite, även om jag tycker hans metoder var lite udda. När man är helt slut, man vill bara lägga sig ned och sakta avlida. Då är det sista man vill höra "Om 2km, då kommer Lundbergsbackarna... väldigt många som bryts ner där...".
Okey, tack.
Eller, "Den här backen som kommer snart, jag kan ärligt säga att det är den tuffaste på hela Vasaloppet"
Mm, kul att höra, men du, du har inte mot förmodan en pistol med dig som jag skulle kunna få låna en snabbis?
Men det var bara att bita ihop och tänka att jag ska fanimej ta mig till det där jävla Mora. När jag kommer till Hökberg så nästintill jublar folk där när dom ser mig och Mr Motivator. Innan jag tagit mig upp för backen till kontrollen har dom börjat riva skiten. Jag frågar första killen jag möter om jag har chans till spurtpriset som var i Hökberg. Han såg inte road ut och sa -"Nej".
Häpp.
Efter Hökberg kom de sjukaste backarna jag någonsin upplevt. Nu var jag själv där, men jag kan bara tänka mig hur många dödsfall det blir när klungor på 30-40 pers ska ner där.
Åker en stund själv då Mr Motivator stannade till vid kontrollen, då kroppen börjar igen.
Efter sju svåra år tar jag mig in till Eldris där min bror står och stampar. Får lite vätska av en kvinna. Hon försöker hitta något positivt att säga till mig. Hon beslutade att påpeka vilka fina handskar jag hade.
Jag tar mina fina handskar och beger mig de sista 9 kilometerna mot det där förbannade Mora och glider in, till funktionärernas glada tillrop så dom fick gå hem nångång, i mål på fina 4.53 och en hedrande sista plats!
35 dagar till vi ska åka samma sträcka två gånger.
Hur i hela helvete det ska gå till återstår att se.
Jag ska försöka beskriva loppet i sin helhet. Vi scoutar fältet och ser en lucka längst bak som vi tycker passa oss. Jag hade väl hoppats att det skulle komma lite fler folk och ställa sig bakom, men nej, vi startade verkligen sist. Eller näst sist rättare sagt. Den sista var en ståtlig man med reflexväst och var så kallad efterpatrull. Man kan säga att jag vart rätt bekant med denna man.
Starten går och innan man hunnit tagit första staktaget så är allt folk borta. Och för att inte verka totalt värdelös så försöker man ju hänga på. Folk hade ett sånt jävla tempo, helt sjukt.
Efter 600m börjar min kropp klaga.
Kroppen: Öhh, du... vad håller du på med?
Jag: Åker skidor, håll käft.
Kroppen: Okey okey...
Hade väl en 7-8 stycken bakom mig första kilometern innan jag accepterade mitt öde och väntade in efterpatrullen. Han hinner ikapp mig och det första han säger är -"Jaha, hur tycker du det här går då?"
Efter ett tag så står en äldre dam och pillar med sitt vätskebälte, då ser jag min chans och ökar farten lite för att försöka droppa efterpatrullen. Ser en annan sopa jag tar sikte på, alltså hans teknik var inte bra. Hänger på honom ett tag för att hitta en lucka, men det visar sig att kondition spöar teknik vilken dag som helst. Tar inte många minuter innan damen jag passerade kommer jagandes. Jag accepterar mitt öde och väntar in efterpatrullen.
Första 20 kilometerna går helt okey faktiskt, sen börjar kroppen klaga igen.
Kroppen: Men är du helt jävla bränd ditt förbannade cp?Och som den gjorde, man har inte upplevt smärta innan man gett sig på något så dumt att åka skidor alldeles för länge, det vill jag lova.
Jag: ...
Kroppen: Jävlas du med mig, så jävlas jag med dig...
Härifrån var det bara mental åkning. "Håll, dig på benen Peter". Det var enda jag kunde tänka på i nedförsbackarna för hade jag ramlat hade jag fan inte tagit mig upp. Jag hade fått hoppas på att någon jägare som var ute på vargjakt hade misstagit mig för en varg och avslutat mitt lidande.
Vi tar oss tillbaka till efterpatrullen. Vi kan kalla honom Mr Motivator, då han försökte peppa mig lite, även om jag tycker hans metoder var lite udda. När man är helt slut, man vill bara lägga sig ned och sakta avlida. Då är det sista man vill höra "Om 2km, då kommer Lundbergsbackarna... väldigt många som bryts ner där...".
Okey, tack.
Eller, "Den här backen som kommer snart, jag kan ärligt säga att det är den tuffaste på hela Vasaloppet"
Mm, kul att höra, men du, du har inte mot förmodan en pistol med dig som jag skulle kunna få låna en snabbis?
Men det var bara att bita ihop och tänka att jag ska fanimej ta mig till det där jävla Mora. När jag kommer till Hökberg så nästintill jublar folk där när dom ser mig och Mr Motivator. Innan jag tagit mig upp för backen till kontrollen har dom börjat riva skiten. Jag frågar första killen jag möter om jag har chans till spurtpriset som var i Hökberg. Han såg inte road ut och sa -"Nej".
Häpp.
Efter Hökberg kom de sjukaste backarna jag någonsin upplevt. Nu var jag själv där, men jag kan bara tänka mig hur många dödsfall det blir när klungor på 30-40 pers ska ner där.
Åker en stund själv då Mr Motivator stannade till vid kontrollen, då kroppen börjar igen.
Kroppen: Haha, vet du vad? :DBara att bita ihop, klämma ihop skinkorna och fortsätta sitt lidande vidare mot Eldris.
Jag: Öhh, nej... vadå?
Kroppen: Du är skitnödig! :D
Jag: ...
Efter sju svåra år tar jag mig in till Eldris där min bror står och stampar. Får lite vätska av en kvinna. Hon försöker hitta något positivt att säga till mig. Hon beslutade att påpeka vilka fina handskar jag hade.
Jag tar mina fina handskar och beger mig de sista 9 kilometerna mot det där förbannade Mora och glider in, till funktionärernas glada tillrop så dom fick gå hem nångång, i mål på fina 4.53 och en hedrande sista plats!
35 dagar till vi ska åka samma sträcka två gånger.
Hur i hela helvete det ska gå till återstår att se.
lördag 22 januari 2011
Succé!
Dagens Intersportlopp var stor Succé
I motionsklassen såg det ut så här:
107 567 Johan Danielsson Team Klistervalla 4:30:37
111 578 Peter Trones Team Klistervalla 4:53:03
Både Brorsan och Johan under 5 timmar! Det är fantastiskt.
Dessutom vart min bror historisk, den första att komma helt sist i det första Intersportloppet. Klistervalla skriver helt enkelt historia, det är bara att vänja sig.
Våran teknikcoach Lina sågs längs spåret med glada tillrop om att åka stort.
Brorsan fick en ny god vän i form av spårpatrullen han åkte tillsammans med i 4,2 av dom 4,3 milen.
Stefan, chef i vårat vallateam, hade fått riktigt fin ordning på skidorna vad jag förstod från mina lagkamrater. Glidet var kanon.
Överlag så var det över förväntan helt enkelt.
Dock vill jag klaga på den jävla tångräka som märker ut vart kontrollerna är. Jag hittade aldrig hökberg alls, och efter att irrar runt i 1½ timme så hittade jag till Eldris. Som inte ens hette Eldris, utan nåt helt annat. Hur fan ska man veta hur man ska åka om det är skyltat till nåt annat namn?
Men men, sånt får man ha överseende med en dag som denna. Jag kan tillochmed ha överseende med att Johan och Brorsan jagade upp mig i ottan för att dom skulle vara där i god tid för att värma upp och hämta nummerlapp. Vi satt på parkeringen i 1 timme och 15 minuter innan vi gick till starten och väntade ytterligare. Jag såg inte heller röken av nån uppvärmning.
Jag återkommer med vinnare i tävlingen.
*EDIT*
Nu har jag räknat på vinnare i T-shirt tävlingen. Eventuella överklaganden på domaren beslut skickas till nån annan än mig.
Tävlingen avgjordes med en tåspets i princip. Signaturen Carsten hade fel på sammanlagt 70 minuter. Men det räckte tyvärr inte, Erik från Brinner smet in före med fel på sammanlagt 69 minuter. 1 minuts skillnad. Så grattis Erik. Du ska få en tröja personligen levererad av valfri Klistervalla medlem, samt en liten sång från vald person.
I motionsklassen såg det ut så här:
107 567 Johan Danielsson Team Klistervalla 4:30:37
111 578 Peter Trones Team Klistervalla 4:53:03
Både Brorsan och Johan under 5 timmar! Det är fantastiskt.
Dessutom vart min bror historisk, den första att komma helt sist i det första Intersportloppet. Klistervalla skriver helt enkelt historia, det är bara att vänja sig.
Våran teknikcoach Lina sågs längs spåret med glada tillrop om att åka stort.
Brorsan fick en ny god vän i form av spårpatrullen han åkte tillsammans med i 4,2 av dom 4,3 milen.
Stefan, chef i vårat vallateam, hade fått riktigt fin ordning på skidorna vad jag förstod från mina lagkamrater. Glidet var kanon.
Överlag så var det över förväntan helt enkelt.
Dock vill jag klaga på den jävla tångräka som märker ut vart kontrollerna är. Jag hittade aldrig hökberg alls, och efter att irrar runt i 1½ timme så hittade jag till Eldris. Som inte ens hette Eldris, utan nåt helt annat. Hur fan ska man veta hur man ska åka om det är skyltat till nåt annat namn?
Men men, sånt får man ha överseende med en dag som denna. Jag kan tillochmed ha överseende med att Johan och Brorsan jagade upp mig i ottan för att dom skulle vara där i god tid för att värma upp och hämta nummerlapp. Vi satt på parkeringen i 1 timme och 15 minuter innan vi gick till starten och väntade ytterligare. Jag såg inte heller röken av nån uppvärmning.
Jag återkommer med vinnare i tävlingen.
*EDIT*
Nu har jag räknat på vinnare i T-shirt tävlingen. Eventuella överklaganden på domaren beslut skickas till nån annan än mig.
Tävlingen avgjordes med en tåspets i princip. Signaturen Carsten hade fel på sammanlagt 70 minuter. Men det räckte tyvärr inte, Erik från Brinner smet in före med fel på sammanlagt 69 minuter. 1 minuts skillnad. Så grattis Erik. Du ska få en tröja personligen levererad av valfri Klistervalla medlem, samt en liten sång från vald person.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)