Dagen efter

Ja, nu sitter man här. Förnedrad av nästan fem timmars tortyr. Det kan omöjligen finnas någon individ i världen som njuter av detta. Helt omöjligt.

Jag ska försöka beskriva loppet i sin helhet. Vi scoutar fältet och ser en lucka längst bak som vi tycker passa oss. Jag hade väl hoppats att det skulle komma lite fler folk och ställa sig bakom, men nej, vi startade verkligen sist. Eller näst sist rättare sagt. Den sista var en ståtlig man med reflexväst och var så kallad efterpatrull. Man kan säga att jag vart rätt bekant med denna man.

Starten går och innan man hunnit tagit första staktaget så är allt folk borta. Och för att inte verka totalt värdelös så försöker man ju hänga på. Folk hade ett sånt jävla tempo, helt sjukt.

Efter 600m börjar min kropp klaga.

Kroppen: Öhh, du... vad håller du på med?
Jag: Åker skidor, håll käft.
Kroppen: Okey okey...

Hade väl en 7-8 stycken bakom mig första kilometern innan jag accepterade mitt öde och väntade in efterpatrullen. Han hinner ikapp mig och det första han säger är -"Jaha, hur tycker du det här går då?"

Efter ett tag så står en äldre dam och pillar med sitt vätskebälte, då ser jag min chans och ökar farten lite för att försöka droppa efterpatrullen. Ser en annan sopa jag tar sikte på, alltså hans teknik var inte bra. Hänger på honom ett tag för att hitta en lucka, men det visar sig att kondition spöar teknik vilken dag som helst. Tar inte många minuter innan damen jag passerade kommer jagandes. Jag accepterar mitt öde och väntar in efterpatrullen.

Första 20 kilometerna går helt okey faktiskt, sen börjar kroppen klaga igen.

Kroppen: Men är du helt jävla bränd ditt förbannade cp?
Jag: ...
Kroppen: Jävlas du med mig, så jävlas jag med dig...

Och som den gjorde, man har inte upplevt smärta innan man gett sig på något så dumt att åka skidor alldeles för länge, det vill jag lova.

Härifrån var det bara mental åkning. "Håll, dig på benen Peter". Det var enda jag kunde tänka på i nedförsbackarna för hade jag ramlat hade jag fan inte tagit mig upp. Jag hade fått hoppas på att någon jägare som var ute på vargjakt hade misstagit mig för en varg och avslutat mitt lidande.

Vi tar oss tillbaka till efterpatrullen. Vi kan kalla honom Mr Motivator, då han försökte peppa mig lite, även om jag tycker hans metoder var lite udda. När man är helt slut, man vill bara lägga sig ned och sakta avlida. Då är det sista man vill höra "Om 2km, då kommer Lundbergsbackarna... väldigt många som bryts ner där...".

Okey, tack.

Eller, "Den här backen som kommer snart, jag kan ärligt säga att det är den tuffaste på hela Vasaloppet"

Mm, kul att höra, men du, du har inte mot förmodan en pistol med dig som jag skulle kunna få låna en snabbis?

Men det var bara att bita ihop och tänka att jag ska fanimej ta mig till det där jävla Mora. När jag kommer till Hökberg så nästintill jublar folk där när dom ser mig och Mr Motivator. Innan jag tagit mig upp för backen till kontrollen har dom börjat riva skiten. Jag frågar första killen jag möter om jag har chans till spurtpriset som var i Hökberg. Han såg inte road ut och sa -"Nej".

Häpp.

Efter Hökberg kom de sjukaste backarna jag någonsin upplevt. Nu var jag själv där, men jag kan bara tänka mig hur många dödsfall det blir när klungor på 30-40 pers ska ner där.

Åker en stund själv då Mr Motivator stannade till vid kontrollen, då kroppen börjar igen.

Kroppen: Haha, vet du vad? :D
Jag: Öhh, nej... vadå?
Kroppen: Du är skitnödig! :D
Jag: ...

Bara att bita ihop, klämma ihop skinkorna och fortsätta sitt lidande vidare mot Eldris.

Efter sju svåra år tar jag mig in till Eldris där min bror står och stampar. Får lite vätska av en kvinna. Hon försöker hitta något positivt att säga till mig. Hon beslutade att påpeka vilka fina handskar jag hade.

Jag tar mina fina handskar och beger mig de sista 9 kilometerna mot det där förbannade Mora och glider in, till funktionärernas glada tillrop så dom fick gå hem nångång, i mål på fina 4.53 och en hedrande sista plats!

35 dagar till vi ska åka samma sträcka två gånger.
Hur i hela helvete det ska gå till återstår att se.