Medans Johan igår satt och googlade vart man kunde köpa mest prisvärda baconchips till träningslägret i helgen, så var jag ute i Stångtjärn på måndagskvällen och gned. Fina 10 minus, helt okey fäste och bra glid gjorde att det gick ohyggligt fort.
När man nått toppen efter cirka 2,5km och tagit sig ned för nedförsbacken, lyckligtvis, så stängs lysena av. Inte för att det gjorde något, då varannan lampa redan är trasig. Men det vart iallafall jävligt mörkt, och uppenbarligen fanns det inte en jävel borta vid stugan för jag hann åka raksträckan och runt halva sjön innan jag såg något igen.
Tappade mycket tid här. Illa. Lyckades även spetsa mig själv med staven i en nedförsbacke så jag fick ett mysigt blåmärke på magen. Gjorde ont som fan. Tur man har massa vaddering just där.
Pressade i vilket fall som helst vidare. Tog mig 3 varv runt sjön och på väg mot ett fjärde när jag lyckas faila i den minsta nedförsbacken som finns. Kramp i varenda jävla liten muskel jag faktiskt har. Kommer till slut på fötter och bestämmer mig för att skippa det där extra varvet och istället fokusera på att ta mig levande till bilen.
Stakade på duktigt då jag märkte att jag faktiskt kunnat tagit milen på under timmen, men mörkläggningen av Stångtjärn, spetsning och ett och annat fail gjorde att jag tog milen på 1.02. Sluttid vart 1.08 på 11km, vilket är nytt personligt rekord med 5 minuter. Inte så jävla illa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar