Långloppets okrönte kung

Vi drog ut på kvällspasset, och dagen till ära hade vi fått med oss Laktos-Johan. Han har lyst med sin frånvaro under en längre period nu, han har dock via SMS låtit meddela att det inte var nån fara, han kunde det här med skidåkning. Så ja.. nu fick vi beviset för vem som är långloppets okrönte kung, och inte helt otippat går priset till alla andra än Johan.

Det börjar med att han ska ta sig ut för första lilla backen, det går ju sisådär, på vingliga ben och med flackade blick åkte han några meter nedför. Men ja, han gav upp det hela och i stället började i sidled gå nedför backen. Jag och min bror garvade oss fördärvade, speciellt när han drog en praktvurva från stillastående mitt i backen. Detta finns väl dokumenterat på film, och jag hoppas min bror tar tag i att lägger upp det hela.

På tal om film, jag såg att min gasfyllde bror la upp en filmsnutt när jag vurpade här.. Jag vågar hävda att kameravinkeln ljuger, det ser ut som jag ramlar på en helt flack plats. Men så var inte fallet, det var en brant jävla backe i paritet med underbacken på Lugnets hoppbacke.

Nåja, efter att Johan har kämpat sig nedför första backen så ligger jag och glider med Johan i sakta mak för lite moralist stöd. Vi ligger i varsit spår, det är två stycken brevid varandra, då hör man ett helvetiskt flåsande i skogen bakom oss och ett vrål "UR SPÅR!". Då kom det två riktiga hets åkar i Johans spår, dom hade inte för avsikt att bli sinkade av två tjockisar i spåret. Johan visade då tecken på stor intelligens, när jag klev åt sidan för att ge plats, då vänder sig Johan om, flinandes som en idiot och svarar glatt "Hej Hej!". Dock lyckades han lista ut tillslut att dom ville att han skulle flytta på sin jämntjocka lekamen.

Brorsan gjorde ett dödsföraktande actionrepotage tidigare i dag, han med kameran i ena handen och två stavar i den andra, kastade sig hejdlöst ut för en brant backa i skogarna runt stångtjärn. Han tog sig faktiskt ner levande. Mer film som jag hoppas att bror min tar och lägger ut.

I samma backe som brorsan gjorde sitt fantastiska actionrepotage i kom vi ju till även nu på kvällen. Johan skulle premiär åka i backhelvetet, och efter tidigare erfarenheter så insåg vi att det hände kunde bli ett gott skratt. Så efter lite hetsande så fick Johan kasta sig ut i backen först, naturligtvis till ackompanjemang med glada tillrop. Brorsan som är våran mediaansvarig, filmade. Johan drar i väg ut för backen, och en par 30 - 40 meter ner börjar han vingla. Detsamma gör min bror, precis innan Johan slår i backen så lyckas brorsan slå på arselet så telefon och allting flyger. Från stillastående. Jag hållar på garvar mig harmynt, två idioter ligger och sprattlar i snön. Då kommer naturligtvis en hurtig tjej skidandes som en demon uppförbacken, det första hon möts av är min bror som ligger som en säl över båda spåren och lyckas haspla ur sig "Hej hej", och strax efter krönet ser hon nästa blåklädda idiot liggandes i spåret en bit ner. Där har vi en människa som lär behöva terapi.

Nästan helt utan övriga fadäser tar vi oss hela vägen till stångtjärnsstugan, där står en äldre herre, som Johan naturligtvis överfaller direkt och berättar hela sin livshistoria. Man ser hur han skruvar på sig i obehag, men Johan bara maler på. Till slut säger Johan "Nej, nu ska jag se om jag orkar sista biten" och gubben svarar "Det går bra, du kommer att klara det!". Då kläcker Johan ur sig, "ehh.. ja, det är ju bara bort till bilen där" och pekar på bilen som står 20 meter bort. Gubben tittar lite konstigt på Johan och skyndar sig därifrån.

Team Klistervalla börjar verkligen göra ett namn för sig i skogarna runt Falun, det är ett som är säkert!