Peter & Johan

Inläggen duggar tätt för tillfället, men det händer mycket i spåren!

Min slöe bror hade bestämt sig för att köra ett spinningspass på förmiddagen istället för att gnida i skogen. Troigtvis sitter han bara hemma med en chipspåse och trycker.

Jag och Johan bestämde oss för att sluta upp i Stångtjärn 12.00. Inte senare. Johan är inte där klockan 12.00, jag ringer och skäller på fanskapet och påvisar att klockan nu är 12.01 och han är inte här än. Dålig stil.

Hans ursäkt är att han gått ner till bilen utan nycklar. Briljant. Sedan när han kommer ner till bilen en andra gång börjar han ljuga för någon stackars person nere i garaget om hur duktig han är och allt sådant skit. Ännu en person som behöver terapi alltså.

Vi kommer iallafall igång till slut, och den första backen är lite av Johans akilleshäl måste jag ta och säga. Han försöker gå ner, men ramlar igen. Humor.

Vi var lite wild & crazy idag så vi hade bestämt i förväg att vi skulle ta två varv, alltså hela 4 kilometer. Det är ganska mycket. Men vi är ju vältränade så det borde inte vara något problem.

Första varvet gick på 17.22. Och då hade jag ju stått och garvat åt Johan när han skulle ned för backen, så man borde kunna skala av lite tid där.

Som sagt, jag går i mål på 17.22, börjar ta tid hur lång tid Johan är efter. Klockan tickar upp på 04.50 innan han kommer i sakta mak. Givetvis, på samma ställe som min smidige bror ramlade, faller Johan som en fura. Och jag vet inte varför dom ska envisas med att inte åka i spåret som är där, utan åka där det inte är något spår. Dom klarar uppenbarligen inte av det. Nu kanske ni säger, ja men du då, som ramlar stillastående i ett spår. Jo, men sannningen är ju den att det var en brunbjörn som kom springandes, och alla vet ju att man ska spela död när en björn kommer. Vilket jag gjorde. Så är det med det.

Andra varvet.

Johan kommer på att han ska åka i spåret. Inte i skogen. Han klarar backen, galant är väl en överdrift, men han ramlar inte. Det är ju ett plus. Dock tar det sin tid att komma ner.

Man måste ju kika på honom när han åker ner, och tiden runt banan blir ju givetvis lidande. Jag tar i lite extra för att få en så bra tid som möjligt och lyckas att glida in på 14 blankt. 7 minuter per kilometer, helt okey. Hoppas komma ner på 6 minuter så fort som möjligt.

Johan då? Ja, han åkte nog på rätt bra måte jag säga. Denna gång var han 3.51 bakom mig. Så jag spöade, nej, förnedrade Johan med cirka 8 minuter på två kilometer.

Snart dags för eftermiddagspasset!