Precis innan avgång får Johan ett samtal.
Han förklarar senare att det var Milko som ringde och ville att han skulle bli deras nya frontman. Han tackade nej.
Vi hade gått ungefär en halvmeter innan vårt juniorlag däckade ihop av utmattning och lät a-laget dra det runt banan.
Det hände inte så speciellt mycket, förutom att det gick sakta. Efter cirka 4 eller 5 kilometer stannar vi för en taktikvila och vatten. Av en händelse är det ett inhägnat område med fasaner och jävelskap precis där vi stannat och vi står där och ser intresserade ut. Inhägnaden låg kanske 20m in på ett fält från vägen. En äldre dam som är ute och rastar sin hund stannar till och säger åt oss att vi kan gå fram till buren och titta om vi vill.
När hon går därifrån säger hon - "Jag tror inte hundarna är lösa". Nej men okey. Vi kan alltså gå dit och titta, men det kan komma fyra 100kgs rottweilers och slita oss i stycken. Vi försökte få Johan att gå först men han ville inte så vi struntade helt enkelt i det.
Sedan fortsatte det i samma sakta mak tills vi kom tillbaka där vi började. Efter att ha burit lite däck upp och ner för en trappa blev vi bjudna på mat signerat brorsan. Helt okey, även om jag petade bort det så kallade "skogens guld".
När vi alla hade ätit upp förflyttade vi oss till loungen där Johan ville ta en närmre koll på juniorlaget.
Juniorlaget har nu hotat med att hoppa av elitsatsningen.
Trones förgiftade mig med laktos.
SvaraRadera