Ja då var man tillbaka till verkligheten efter en skön vistelse i skogen. Det här med älgjakt påminner om skidåkning fast det är annorlunda. Kylan är en gemensam nämnare. Sitta på ett iskallt pass i stormbyar är inte skönt, precis som skidor det är inte skönt nånstans. Jag varken såg eller hörde något djur. Jag har efter egna empiriska studier kommit fram till att det är mitt egna fel. Jag låter för mycket på passet, kan inte sitta still. Efter ett par timmars fokus så är allt borta, precis som skidor fast där tappar man fokus redan när man försöker få på dom där jävla skidorna på pjäxorna vilket jävla stolpskott har uppfunnit skiten?
Jag ska alltså balansera på ren is och trycka med ena staven samtidigt som den andra staven används som spjut ifall någon förståsigpåare kommer i närheten.
Igår provade jag det här med jogging igen... det gick inte bra. Precis som Peter skrev så var det total fail efter några hundra meter. Egentligen så var jag förstörd innan men två coola killar gick i vägen så jag var tvungen att hitta lämpligt krön efter skogsvägen där jag kunde stanna, så dom givetvis inte skulle se mitt fail... Krönet kom tyvärr ett par extra hundra meter bort, så jag grät och sprang i ett, letandes efter mitt skydd från förnedring. Coola killarna fattade väl precis allting men kändes ändå bättre på något vis.
Så vi gick och som Peter nämnde så var gångtakten nästan identisk med våran jogging så det kvittade väl.
Sen tycker jag inte alls att 45 varv runt stångstjärn är en dålig idé, det är helt genialt. Vi behöver dock lite funktionärer för blåbärssoppa och dylikt. Sen lär någon med iallafall en minibuss stå och vänta på väl utplacerade ställen runt sjön så vi kan bryta där det känts lämpligt. Kanske räcker med en chaufför som åker runt sjön i lagom takt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar