Ja vad ska man säga om Orsa? god hamburgare var det iaf. Kommer dit alldeles för tidigt som vi brukar. Blir misshandlad av en äldre here och allt han säger är "sorry sorry". Efter stavattacken fick jag blodad tand och var taggad som få. Loppet starta och jag höll mig strategiskt bakom Peter lite över milen. Jag tänkte att så länge jag håller den här farten överlever jag.
När jag insåg att min puls låg på ungefär 52 så drog jag på lite men skidorna var som vanligt felvallade och jag hade varken glid eller fäste eller någonting. Blev nästan ihjälkörd av eliten när dom varvade, vara bara å fly till skogs. Dom åkte inte skidor, dom sprang med dom. Det en ren tillfällighet att det fanns skidor under pjäxorna. Sista kilometrarna bestod av den värsta backen jag varit med om. Trodde låren skulle gå av, hade gråten i halsen och fick nästan ligga på mage för att hala mig upp.
När jag till sist kommer i mål och håller på att dö av näringsbrist står det en trött mattant och hivar saft i små pappmuggar, en bulle fick jag iaf. Alltså om jag är ute och sliter så vill jag väl ha en rejäl mängdvätska, dessa pappmuggar är bara jobbiga. Jag tittar på innehållet sen lär den fyllas på igen. Sen var det bara att vänta på skotten å Jonas som drog ett till varv av någon dum anledning. Under tiden satt en tant och skrek i högtalarna att det var vernissage i närheten, det är ingen jag upprepar INGEN! som drar ut å åker skidmarathon för att sedan gå och titta på tavlor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar