Klockan ringde vid 04:00 och jag kände mig utvilad, fick iaf en sju timmars sömn. Frukosten bestod av en kopp kaffe och fil & müsli. Läste nånstans att jag inte skulle köra med stor frukost just denna dag. När vi sitter i bilen bjuder Trones på överraskningar med utesluten fläkt. Började känna lite nervositet och det började bli så där ångest jobbigt. Väl framme så skyndade vi till första bästa bajamaja och uträttade våra behov. Sen var det å slänga kläder och ryggsäckar som skulle åka fin lastbil till Mora.
Vid starten värmde jag taktiskt upp tillsammans med friskis & svettis, jag tog dock inte i eftersom jag hade ingen energi över till uppvärmning. Plötsligt börjar folkmassan röra på sig och vi drog sakta sakta framåt. Jag såg Peter bakom mig de första fem minuterna sen var han borta. Kämpade upp för backhelvetet som aldrig tog slut. Efter den var jag uppvärmd, svettig, trött och slut i kroppen. Resterande bit till Smågan gick bättre utan förhinder. Vid Smågan intog jag fem muggar sportdryck och fick en rejäl kick, vilket resulterade i en rejäl fart fram till Mångsbodarna. Här intogs det mer dryck, givetvis lite blåbärssoppa och en torr bulle. Jag kände här att det var totalt onödigt att dra på så som jag gjorde och jag skulle inte orka om jag forsatte i samma tempo.
Spåren mot Risberg bjöd på en del helvetes backar, både uppåt och nerför. Jag fick så mycket is och skit i bindningarna att jag tappade skidorna sisådär 1231 gånger under loppet. Första gången skedde givetvis i en jävla backe - vurpa mitt i smeten bland folk. Efter det körde jag nog främst på hat fram till Risberg. Den kontrollen har jag inga minnen av, jag antar att jag drack någonting men min hjärna hade redan tagit semester. Nästa sträcka var rent jävla förjävlig. Det är nåt fel på den här sporten, varför ska det vara så mycket uppför!? jag fattar inte. Jag nästan grät i en del backar, mina lår höll på att gå i strejk mer än en gång.
Väl framme i Evertsberg fick jag syn på Trones, vart glad att det iaf fanns en människa man kände vid spåret. Här började det kännas lite bättre igen och tiden var helt okej för min del. Tänkte bara att om jag tar mig till Oxberg då kan jag inte bryta så det var full fokus. Den sträckan var ungefär lika jävligt som Risberg-Evertsberg, upp och ned hela jävla tiden. Här nånstans börjar det fantastiska såren i skrevet, låren jag till och med mellan skinkorna att träda fram. Varenda gång låren stötte in i varann vilket var 2-3 gånger i sekunden så spred sig smärtan genom kroppen. Det märkliga det här loppet var att det fan började göra ont mellan skinkorna. Efter snabb konsultation kom jag fram till att rövhåret fryst ihop. Detta var tyvärr inte fallet utan jag hade rejäla skavsår. Vilket framkom genom undersökning i en dusch 6 timmar senare. Tydligen skulle vaselin hjälpt alternativt brasiliansk vaxning.
Vid Oxberg fick jag hjälp av Trones som desperat hjälpte mig mer än vad han gjort sen 2003. Jag antar att han förstod hur viktigt det var för bloggen att jag skulle fixa det här. Så torra vantar å mössa samt skidrengöring fick jag. Under tiden gick jag på en bajamaja och försökte få ut nånting ur kroppen, vilket tyvärr inte var så lätt som det brukar vara. Vid det här laget så var jag helt bestämd på att ta mig i mål, det fick kosta tår och fingrar jag skulle i mål så var det. Det är väl just psyket man lär ha en bit in på loppet för kroppen är helt slut.
I Hökberg fick jag min första kopp kaffe, halleluja. Jag nästan grät och ville krama den stackars gubben som gav mig en kopp. Har aldrig fått så mycket energi av en ynka mugg kaffe. Återigen fick jag service av en ovanligt trevlig Trones. Sen var det bara å skida på jag ville inte stå å hänga i onödan. Kylan gjorde så påmind och jag var riktigt jävla nerkyld resten av loppet. Hade ont i tår och knän. Jag började fantisera när jag åkte där. Jag gissar att det var min hjärnas sätt att koppla bort idiotin att forsätta åka och skyddade mig från totalt psykbryt. Började fundera hur det vore att jobba som sopgubbe, hur mitt arbetsschema skulle se ut, lön, jobbarkompisar, arbetsuppgifter och annat sjukt. Samtidigt så var det ganska skönt att fundera över något helt random så länge det inte var om skidor.
I Eldris tog jag en snabb kopp kaffe och växlade ett par ord med Trones. Fanns inte så mycket att säga jag ville bara fram i mål innan jag dog. Jag trodde här att skulle åka in på typ tio timmar, hade ingen tidsuppfattning alls. Sista biten kändes som en evighet. Dom där förbannade kilometer skyltarna gjorde mig endast mer arg. När det till slut stod 1km kvar så kändes det ändå som en helkväll. Längsta 1000 meter jag upplevt. Vid upploppet tog jag några sista stak tag och gled in. Kommer ihåg att jag såg den berömda skylten när jag åkte under den men hade ingen uppfattning om någonting. Det enda jag tänkte på var värme/ ducsh. Klart jag blev glad att äntligen vara i mål men jag var så trött att jag kunde inte uppfatta känslor som lycka eller dylikt. Jag var som ett djur som sökte värme och skydd.
Vill tacka alla som hjälpt oss, Lina tack för en fin skidkurs. Stefan för super bra valla. Det där glidet jag fick höll på att döda mig i en del backar men det var det värt. Sen Eva-Lisa och Fotografen Dafgård på DT för sköna artiklar i tidningen.
Så här ett dygn senare så kan jag väl säga att jag är stolt. Jag var bestämd att klara det och jag gjorde det. Är förvånad att jag orkade stå på ett par skidor i nästan tolv timmar. Det kommer inte ske igen, för nästa år då tar jag det under tio.
måndag 28 februari 2011
(Bort)Förklaring
Nej, det gick helt enkelt inte. Min taniga pojkropp tog sig var helt förstörd efter att ha tagit mig till Evertsberg.
Kände mig faktiskt rätt fräsch fram till Mångsbodarna, dock tyckte jag mig känna att mitt fäste inte var helt optimalt så jag stannade och vallade då jag visste vilket helvete som väntade mig i färdriktning Risberg.
Gubben i vallaboden suckar och säger "Fryst valla...". Vet inte vad det betyder förutom att det har frysit, men men. Han la på lite extra skit då han tydligen inte hade fått bort all gammal valla.
Efter vallningen hackade mitt annars perfekta glid en aning, vet inte om han vallat fel spann eller något, men en aningen sämre glid fick jag iallafall. Nu spelade ju det ingen som helst jävla roll då det bara är uppför.
Risberg sträckan var lika jävlig som jag mindes den. Hemsk. Till råge på allt uppstod ett skavsår i skrevet som blev värre för var steg jag tog. Tyvärr är det ju som sagt bara uppför till Risberg så jag kunde bara diagonala och inte staka för att låta såret vila lite.
När jag väl tagit mig till Risberg hoppades jag på att det skulle bli lite enklare körning till Evertsberg, men den var tuff den sträckan med. Dock erbjöd sträckan lite mer stakning, men mycket saxning också. Jag grät varje gång jag försökte ta ett längre diagonaltag så mestadels av vägen var det minimala steg framåt och kilometerskyltarna kom längre och längre ifrån varandra.
Efter många om och men så tog jag mig till Evertsberg där min bror stod och väntade. Han försökte få mig att åka vidare, men kanske mitt psyke inte riktigt höll måttet. Att kroppen krampade hade jag nog kunnat klara, men skavsåret i skrevet var fan inte kul och 42 km till med det så hade jag nog inte kunnat gå på 12 veckor.
Dålig bortförklaring kanske, men så var fallet. Men nu när vi äntligen fått framgång så ska vi givetvis inte fokusera på mitt fail utan ägna oss att hylla Johan för en heroisk insats i spåret. Faktiskt en helt sjuk prestation av Johan igår!
Vi vet iallafall vem som kommer få Bragdguldet i år!
Vi vill även rikta ett stort tack till Stefan, vår vallachef som preppade våra skidor under vintern! Givetvis ett stort tack till Linapina för en fantastisk teknikkurs även om jag fick psykiska men av cutblocken. Tack till Evalisa på dt.se samt fotografen Dafgård för fantastiska reportage.
Och givetvis tack till alla våra andra medgångsfans!
Nu blickar vi fram emot säsong 2011/2012 och har en del idiotiska saker inplanerade under året. Det kommer nog presenteras på bloggen senare.
Jag kanske inte har tagit upp allting med de andra i teamet så vi får se vad dom ställer upp på.
Kände mig faktiskt rätt fräsch fram till Mångsbodarna, dock tyckte jag mig känna att mitt fäste inte var helt optimalt så jag stannade och vallade då jag visste vilket helvete som väntade mig i färdriktning Risberg.
Gubben i vallaboden suckar och säger "Fryst valla...". Vet inte vad det betyder förutom att det har frysit, men men. Han la på lite extra skit då han tydligen inte hade fått bort all gammal valla.
Efter vallningen hackade mitt annars perfekta glid en aning, vet inte om han vallat fel spann eller något, men en aningen sämre glid fick jag iallafall. Nu spelade ju det ingen som helst jävla roll då det bara är uppför.
Risberg sträckan var lika jävlig som jag mindes den. Hemsk. Till råge på allt uppstod ett skavsår i skrevet som blev värre för var steg jag tog. Tyvärr är det ju som sagt bara uppför till Risberg så jag kunde bara diagonala och inte staka för att låta såret vila lite.
När jag väl tagit mig till Risberg hoppades jag på att det skulle bli lite enklare körning till Evertsberg, men den var tuff den sträckan med. Dock erbjöd sträckan lite mer stakning, men mycket saxning också. Jag grät varje gång jag försökte ta ett längre diagonaltag så mestadels av vägen var det minimala steg framåt och kilometerskyltarna kom längre och längre ifrån varandra.
Efter många om och men så tog jag mig till Evertsberg där min bror stod och väntade. Han försökte få mig att åka vidare, men kanske mitt psyke inte riktigt höll måttet. Att kroppen krampade hade jag nog kunnat klara, men skavsåret i skrevet var fan inte kul och 42 km till med det så hade jag nog inte kunnat gå på 12 veckor.
Dålig bortförklaring kanske, men så var fallet. Men nu när vi äntligen fått framgång så ska vi givetvis inte fokusera på mitt fail utan ägna oss att hylla Johan för en heroisk insats i spåret. Faktiskt en helt sjuk prestation av Johan igår!
Vi vet iallafall vem som kommer få Bragdguldet i år!
Vi vill även rikta ett stort tack till Stefan, vår vallachef som preppade våra skidor under vintern! Givetvis ett stort tack till Linapina för en fantastisk teknikkurs även om jag fick psykiska men av cutblocken. Tack till Evalisa på dt.se samt fotografen Dafgård för fantastiska reportage.
Och givetvis tack till alla våra andra medgångsfans!
Nu blickar vi fram emot säsong 2011/2012 och har en del idiotiska saker inplanerade under året. Det kommer nog presenteras på bloggen senare.
Jag kanske inte har tagit upp allting med de andra i teamet så vi får se vad dom ställer upp på.
Snabb resumé av gårdagen
Det var tidig väckning och avfärd mot Sälen. Frukost intogs och utedasset utnyttjades. Så långt så väl. I bilen insåg vi att fläkten slutat att fungera, så värmen var lite dålig och rutorna immade igen. Men gossarna såg fokuserade ut, helt klart.
Jag släppte av dom på parkeringen i Sälen och sov sen 1½ timme sittandes, jag frös som en lortig hund när jag vaknade. Fortfarande ingen fläkt och värme. Så jag tog det taktiska beslutet att köra till Evertsberg och sätta mig i bygdegården där. Sms rapporterna trillade in och det såg bra ut, mina förhoppningar steg medans jag drog i mig omänskliga mängder kaffe.
Fick även se Northug vinna guld på en jävligt dassig projektor. Men det var ett gott omen tyckte jag.
Johan gled in i Evertsberg, såg rätt pigg ut faktiskt. Kändes som att det här blir en bra dag. Väntar en halvtimme till lite drygt och ser brorsan komma in och tycka lite blåbärsoppa. Han kommer fram och delger att han inte pallar mer. Jag försökte peppa lite, men han var slut.
Väldigt gott kämpat ändå tycker jag.
Men nu var det stekta baconet på rymmen. För att behålla nån jävla heder så kände jag att vi måste få Johan i mål. Så jag åkte ner till Oxberg för att peppa honom där. Han fick nya vantar och mössa, samt att jag isade av hans skidor medans han la en intressant ljudkuliss över oxberg från bajamajan.
I Hökberg jagade jag på honom ytterligare , att han inte fick åka med i bilen till Falun om han bröt var ett argument som bet. Ytterligare torra handskar hjälpte också till lite.
Eldrig var inte så mycket att säga om, han mest glodde hatiskt utan att säga så mycket och bara skidade vidare. Härifrån var det väl bara att glida in i mål? Men tanken gnagde ju där i bakhuvudet, att man skulle tvingas se Johan passera mållinjen sittandes skamsen bakpå en skoter.
Så väntan på läktaren var aningen nervös, men vi hade inget att oroa oss för, snart ser vi ett is-fyllt skägg komma skidandes på upploppet till publikens vida jubel. Eller ja, jag och brorsan klappade lite och sa "Bra Johan".
Mycket starkt av Johan och vi är fruktansvärt glada att han klarade det.
Vi (jag) har lite planer för att uppmärksama stordådet.
Sen hoppas vi på en detaljerad rapport från Johan om bragdloppet.
Jag släppte av dom på parkeringen i Sälen och sov sen 1½ timme sittandes, jag frös som en lortig hund när jag vaknade. Fortfarande ingen fläkt och värme. Så jag tog det taktiska beslutet att köra till Evertsberg och sätta mig i bygdegården där. Sms rapporterna trillade in och det såg bra ut, mina förhoppningar steg medans jag drog i mig omänskliga mängder kaffe.
Fick även se Northug vinna guld på en jävligt dassig projektor. Men det var ett gott omen tyckte jag.
Johan gled in i Evertsberg, såg rätt pigg ut faktiskt. Kändes som att det här blir en bra dag. Väntar en halvtimme till lite drygt och ser brorsan komma in och tycka lite blåbärsoppa. Han kommer fram och delger att han inte pallar mer. Jag försökte peppa lite, men han var slut.
Väldigt gott kämpat ändå tycker jag.
Men nu var det stekta baconet på rymmen. För att behålla nån jävla heder så kände jag att vi måste få Johan i mål. Så jag åkte ner till Oxberg för att peppa honom där. Han fick nya vantar och mössa, samt att jag isade av hans skidor medans han la en intressant ljudkuliss över oxberg från bajamajan.
I Hökberg jagade jag på honom ytterligare , att han inte fick åka med i bilen till Falun om han bröt var ett argument som bet. Ytterligare torra handskar hjälpte också till lite.
Eldrig var inte så mycket att säga om, han mest glodde hatiskt utan att säga så mycket och bara skidade vidare. Härifrån var det väl bara att glida in i mål? Men tanken gnagde ju där i bakhuvudet, att man skulle tvingas se Johan passera mållinjen sittandes skamsen bakpå en skoter.
Så väntan på läktaren var aningen nervös, men vi hade inget att oroa oss för, snart ser vi ett is-fyllt skägg komma skidandes på upploppet till publikens vida jubel. Eller ja, jag och brorsan klappade lite och sa "Bra Johan".
Mycket starkt av Johan och vi är fruktansvärt glada att han klarade det.
Vi (jag) har lite planer för att uppmärksama stordådet.
Sen hoppas vi på en detaljerad rapport från Johan om bragdloppet.
söndag 27 februari 2011
oxberg
johan har passerat oxberg. han fick nya vantar och mössa. han tappade dock en kvart på att han fick uppsöka en bajamaja för nummer två. men han ser grymt stark ut!
evertsberg
nu står hoppet till johan, peter tvingas bryta i evertsberg. nu jävlar måste vi heja på johan!
fredag 25 februari 2011
Norge och 2 dagar kvar. Härligt!
Snart beger vi oss iväg för ett sista höghöjdspass i Norge innan starten på söndag. Jag var precis förbi och hämtade våra skidor hos teamets vallachef Stefan, skidorna såg jävligt bra ut måste jag säga. Tror det kommer bli succé i spåret.
Nu ringer transportchefen och gastar om att han är vid en rondell. Jag vet ej vilken, men jag lär väl göra mig redo för avfärd mot äran och hjältarnas land.
Vet ej om det kommer några mer inlägg efter detta innan loppet, om inte så väl mött i spåret och lycka till alla ni som åker och allt sånt skit. Förhoppningsvis tar vi oss till Mora. På skidor.
Nu ringer transportchefen och gastar om att han är vid en rondell. Jag vet ej vilken, men jag lär väl göra mig redo för avfärd mot äran och hjältarnas land.
Vet ej om det kommer några mer inlägg efter detta innan loppet, om inte så väl mött i spåret och lycka till alla ni som åker och allt sånt skit. Förhoppningsvis tar vi oss till Mora. På skidor.
torsdag 24 februari 2011
Taktikändring
Efter påtryckningar av våran valla/midjeväska expert så har jag ändrat storlek på ryggsäcken.
Följ Klistervalla
Har du en 40 spänn till övers och vill följa hur det går för Klistervalla killarna?
Då sms:ar man
VASA OS 5551 till 72777 för Peter
och
VASA OS 5552 till 7277 för Johan.
Vi kan garantera att ni får minst två sms för den summan. Förhoppningsvis fler.
Jag ska även försöka rapportera lite under loppet, kanske med lite intervjuer vid nån kontroll. Om jag inte åker direkt till McDonalds i mora förstås.
Då sms:ar man
VASA OS 5551 till 72777 för Peter
och
VASA OS 5552 till 7277 för Johan.
Vi kan garantera att ni får minst två sms för den summan. Förhoppningsvis fler.
Jag ska även försöka rapportera lite under loppet, kanske med lite intervjuer vid nån kontroll. Om jag inte åker direkt till McDonalds i mora förstås.
onsdag 23 februari 2011
Vi ses i mora!
Ja det kan ni ge er fan på att vi gör! Nu har vi slitit i månader för det här. Blivit förnedrade och spottade på men nu är vi nära målet. Det sista som är kvar nu är att räkna ut vad som ska finnas i ryggsäcken. Om någon flitig läsare har några förslag lämna gärna. Att jag skulle åka utan är inte tänkbart! Lär ju ha snus, mobil, vatten, sportdryck, snickers, lepsyl, extra mössa/ vantar, engångsgrill och dylikt. Kanske en sån där swiss army knife ifall man lär spontan operera en appendecit.
Det ryktas att vi ska vara med i morgondagens tidning, så skaffa den, klipp ut och häng upp vid vallaboden. Just ja efter mina bravader i söndags fick jag ett fint pris när jag kom i mål, en kabellinda! Kvalité var det också, blir bra till vallaboden så kan Peter börja stryka skidorna. Om ni inte såg mig i mål så kan jag berätta att jag såg förjävlig ut, ja alltså mer än vanligt. -24 + skägg = is, is i mängder blandat med snor, sportdryck och annat äckligt. Hur som på söndag gäller det, jag har väl inte direkt någon plan för det hela. Tänkte först fokusera på tre mil i taget men tre mil är så jävla långt så får nog bli något annat. Kanske räknelekar kan vara något, bara jag inte tänker på själva avståndet. Som sagt vi ses i Mora!
Det ryktas att vi ska vara med i morgondagens tidning, så skaffa den, klipp ut och häng upp vid vallaboden. Just ja efter mina bravader i söndags fick jag ett fint pris när jag kom i mål, en kabellinda! Kvalité var det också, blir bra till vallaboden så kan Peter börja stryka skidorna. Om ni inte såg mig i mål så kan jag berätta att jag såg förjävlig ut, ja alltså mer än vanligt. -24 + skägg = is, is i mängder blandat med snor, sportdryck och annat äckligt. Hur som på söndag gäller det, jag har väl inte direkt någon plan för det hela. Tänkte först fokusera på tre mil i taget men tre mil är så jävla långt så får nog bli något annat. Kanske räknelekar kan vara något, bara jag inte tänker på själva avståndet. Som sagt vi ses i Mora!
4 dagar kvar.
4 dagar kvar tills dagen vi väntat ett helt år(plus minus några dagar) på inträffar! Vi har mestadels vilat oss i form denna vecka. Jag kollade lite halvt på en fotbollsmatch igår, det är väl det närmsta träning jag kommit sedan urladdningen under Falun-Borlänge loppet. Kan nog hända att det blir kolhydratladdning på O'learys ikväll också. Om ni vill ha autografer så kan vi givetvis ordna det. Bara att komma dit!
Jag har inte hört från Johan sedan i söndags tror jag, men jag tvivlar att han lyft ett finger i onödan sedan loppet.
Fick precis i skrivande stund ett e-mail från IBM där jag kunde räkna ut min tid(gäller endast Vasaloppet stod det, men vafan..). Tydligen ska jag kunna harva mig runt på 10 timmar och 37 minuter. Om det inte är -30 grader, då jag kommer åka en timme snabbare. Där har ni dock fel IBM, för är det -30 grader så kan ni fethajja att undertecknad inte ens dyker upp till start.
Förberedelserna är annars i full gång, men eftersom Johan är ett jävla lepra och inte tar tag i saker så frågar jag honom här, hur hade han tänkt göra med vallningen i år? Tänkt på det överhuvudtaget? Kanske en liten update vore på sin plats!
Skämmes tamefan!
Har vi några läskunniga läsare så kan jag rekommendera att köpa FaluKuriren imorgon. Det sägs att den ska vara fullspäckad med heta bilder och reportage. Kan ni inte läsa, så kan ni köpa DalaDemokraten istället och bortse från detta meddelande.
Jag har inte hört från Johan sedan i söndags tror jag, men jag tvivlar att han lyft ett finger i onödan sedan loppet.
Fick precis i skrivande stund ett e-mail från IBM där jag kunde räkna ut min tid(gäller endast Vasaloppet stod det, men vafan..). Tydligen ska jag kunna harva mig runt på 10 timmar och 37 minuter. Om det inte är -30 grader, då jag kommer åka en timme snabbare. Där har ni dock fel IBM, för är det -30 grader så kan ni fethajja att undertecknad inte ens dyker upp till start.
Förberedelserna är annars i full gång, men eftersom Johan är ett jävla lepra och inte tar tag i saker så frågar jag honom här, hur hade han tänkt göra med vallningen i år? Tänkt på det överhuvudtaget? Kanske en liten update vore på sin plats!
Skämmes tamefan!
Har vi några läskunniga läsare så kan jag rekommendera att köpa FaluKuriren imorgon. Det sägs att den ska vara fullspäckad med heta bilder och reportage. Kan ni inte läsa, så kan ni köpa DalaDemokraten istället och bortse från detta meddelande.
söndag 20 februari 2011
Falun-Borlänge
Temperaturen visade på sibiriska -27 grader när jag vaknade imorse, man kan väl säga att man inte var alltför pepp på att skida 25km. Men som sagt. Skit ska skit ha.
Vi bestämde oss för att så länge inte arrangörerna ställde in så skulle vi inte ställa in heller. En liten del av oss hoppades givetvis in i det sista, men nej. Det skulle köras.
När vi stod där i starten och fokuserade på det sista genrepet inför Öppet Spår så börjar speakern gasta något om att några anrika klubbar har dykt upp på arenan. När jag börjar ta mitt första staktag ropas det ut "TEAM KLISTERVALLA" i högtalarna varpå jag, som PR-ansvarig, får en mikrofon i ansiktet och ska förklara vad vi är för ena. Försökte väl förklara så gott det gick, men jag vet inte om någon förstod någonting. Troligtvis inte, eftersom vi var typ dom enda på området.
När vi åker därifrån här man i bakgrunden något i typ med - "Ja, man kan ju helt klart se att dom har skidat 30 mil i vinter".
Jag vet inte om det var ett hån eller om det faktiskt ser ut som att vi kan åka skidor nuförtiden.
Loppet var i vilket fall som helst svinkallt, tro det eller ej. Hade hoppats på en tid runt 2.30, men nej, det slutade på 2.51. Sista milen var rätt tuff för min del. Johan smiskade in på 2.20 nånting, riktigt stabilt.
Nu ska man vi väl köra något enkelt pass till i veckan innan vi beger oss till Norge för den sista uppladdningen på fredag. Ryktas att det ska vara rätt pissigt väder på söndagen. Det hade man aldrig kunnat tippa. Får hoppas att det ändras under veckan.
Vi bestämde oss för att så länge inte arrangörerna ställde in så skulle vi inte ställa in heller. En liten del av oss hoppades givetvis in i det sista, men nej. Det skulle köras.
När vi stod där i starten och fokuserade på det sista genrepet inför Öppet Spår så börjar speakern gasta något om att några anrika klubbar har dykt upp på arenan. När jag börjar ta mitt första staktag ropas det ut "TEAM KLISTERVALLA" i högtalarna varpå jag, som PR-ansvarig, får en mikrofon i ansiktet och ska förklara vad vi är för ena. Försökte väl förklara så gott det gick, men jag vet inte om någon förstod någonting. Troligtvis inte, eftersom vi var typ dom enda på området.
När vi åker därifrån här man i bakgrunden något i typ med - "Ja, man kan ju helt klart se att dom har skidat 30 mil i vinter".
Jag vet inte om det var ett hån eller om det faktiskt ser ut som att vi kan åka skidor nuförtiden.
Loppet var i vilket fall som helst svinkallt, tro det eller ej. Hade hoppats på en tid runt 2.30, men nej, det slutade på 2.51. Sista milen var rätt tuff för min del. Johan smiskade in på 2.20 nånting, riktigt stabilt.
Nu ska man vi väl köra något enkelt pass till i veckan innan vi beger oss till Norge för den sista uppladdningen på fredag. Ryktas att det ska vara rätt pissigt väder på söndagen. Det hade man aldrig kunnat tippa. Får hoppas att det ändras under veckan.
torsdag 17 februari 2011
Sporttorsdag
Torsdag idag! Det betyder pannkaka till lunch! Nu vart ju så inte fallet, utan det vart en kebabpizza istället. Kanske inte det mest optimala som en elitidrottsman kan äta, men man måste unna sig lite ibland.
Och för att straffa detta lilla ovanliga snedsteg, så stod 1,5h innebandy, följt av 30min intervall på skidor för att sedan avsluta med en timme badminton på schemat. Dock efter att ha avklarat mina intervaller, eller intervaller, jag vet inte ja, har nog aldrig åkt så sakta som jag gjorde idag. Och då vet jag inte om det klassas som intervaller. Iallafall, så rings och sms:as det att badmintonen är inställd pga att nyckeln just nu befanns sig någonstans i England.
Så det blev hem och parkera arslet i duschen ett par timmar istället.
Vad morgondagen har att erbjuda vet vi ej, jag lär göra nåt åt mina skidor hursom, glidet är inte helt okey, eller så är det jag som är svag, kan vara så enkelt också.
På söndag vankas det storlopp mellan Falun och Borlänge. Arrangörerna har meddelat att det inte blir några medaljer i år. Skandal. Istället för en guldmedalj som vi fick förra året, så kommer jag istället endast att få den obligatoriska infanteripungen samt en korv med bröd. Förutsatt att jag tar mig i mål givetvis. Men 25km är ju simpelt nuförtiden så det ska väl gå.
Och för att straffa detta lilla ovanliga snedsteg, så stod 1,5h innebandy, följt av 30min intervall på skidor för att sedan avsluta med en timme badminton på schemat. Dock efter att ha avklarat mina intervaller, eller intervaller, jag vet inte ja, har nog aldrig åkt så sakta som jag gjorde idag. Och då vet jag inte om det klassas som intervaller. Iallafall, så rings och sms:as det att badmintonen är inställd pga att nyckeln just nu befanns sig någonstans i England.
Så det blev hem och parkera arslet i duschen ett par timmar istället.
Vad morgondagen har att erbjuda vet vi ej, jag lär göra nåt åt mina skidor hursom, glidet är inte helt okey, eller så är det jag som är svag, kan vara så enkelt också.
På söndag vankas det storlopp mellan Falun och Borlänge. Arrangörerna har meddelat att det inte blir några medaljer i år. Skandal. Istället för en guldmedalj som vi fick förra året, så kommer jag istället endast att få den obligatoriska infanteripungen samt en korv med bröd. Förutsatt att jag tar mig i mål givetvis. Men 25km är ju simpelt nuförtiden så det ska väl gå.
onsdag 16 februari 2011
90km
Fattar ni hur långt det är? Nej, det gör ni inte. Jag tror inte att någon förstår hur långt det egentligen är. Det är så långt att jag kan gå fram och tillbaka till pizzeria Koppis 90 gånger, det är så långt att det tamefan är drygt att se på när folk åker skiten, det är så långt att det är jobbigt att åka bil den sträckan. Det är en liten hint om hur långt det är och nu är det snart dags igen för mig och Johan att lida oss igenom detta helvetiska lopp igen.
Förra året var väl lite utav en besvikelse. Johan kom halvvägs på 7,5 timme och det var han bäst i teamet på. Det säger väl en del om oss andra.
Men, vi är väl så gott som i toppform detta år, och förhoppningsvis tar sig någon av oss till Mora i år. Eller ja, till Mora tar man sig ju alltid, kollektivtrafiken var då bra förra året och det är den säkert i år också.
Hittils i år har vi åkt Intersportloppet(44km), Orsa Skimarathon(21km) och ska väl försöka åka Falun/Borlänge-loppet(25km) till helgen. Dessa tre lopp blir väl typ 90km. På 4 veckor... och nu är det 90km på en dag... Ni hör ju hur jävla idiotiskt det låter...
Det värsta förra året var troligtvis alla stora kilometerskyltar längs vägen. Jag menar, du sliter i spåret, svetten rinner, kroppen värker, du fryser, du är hungrig, du är förnedrad och du tänker att du borde snart vara i mål, då, det är då skylten uppenbarar sig.
89km kvar.
Allt du kan göra är att stirra på skyltjäveln och fråga dig själv hur ända in i hela helvete det här ska gå till.
Johan säger sig dock inte acceptera ytterligare ett fail, utan har mer eller mindre lovat att han tar sig till Mora, helt utan hjälp av kollektivtrafiken. Han är en grinig jävel, och är stockholmaren där och kastar stavar på han så kan han mycket väl klara det. Det tror jag.
För min egen del så tror jag nog att jag KAN ta mig hela vägen. Det viktiga är nog att hålla sig vid liv tills Evertsberg, tar man sig bara dit så kan man nog gråta, slita och hata sig till några extra mil. Det sägs även att det är typ 7km nedför efter Evertsberg, men det där tror jag som jag vill på. Förra året var det något jävla stolpskott som sa åt oss att det var nedför härifrån till Tennäng. Vad i helvete? Inge teamet falska förhoppningar så där, det är då fan inte humant.
Men som sagt, är det lite utför och man kan få lite vila så kanske det kan gå! Vi får väl se. Det är just i detta nu, 11 dagar och 13 timmar innan starten går i Sälen.
Vi ser givetvis fram emot detta högtidliga event. Väl mött i spåret framöver! Och i år åker vi på höger sida, förlåt alla griniga jävlar från förra året. Vi visste inte bättre.
Förra året var väl lite utav en besvikelse. Johan kom halvvägs på 7,5 timme och det var han bäst i teamet på. Det säger väl en del om oss andra.
Men, vi är väl så gott som i toppform detta år, och förhoppningsvis tar sig någon av oss till Mora i år. Eller ja, till Mora tar man sig ju alltid, kollektivtrafiken var då bra förra året och det är den säkert i år också.
Hittils i år har vi åkt Intersportloppet(44km), Orsa Skimarathon(21km) och ska väl försöka åka Falun/Borlänge-loppet(25km) till helgen. Dessa tre lopp blir väl typ 90km. På 4 veckor... och nu är det 90km på en dag... Ni hör ju hur jävla idiotiskt det låter...
Det värsta förra året var troligtvis alla stora kilometerskyltar längs vägen. Jag menar, du sliter i spåret, svetten rinner, kroppen värker, du fryser, du är hungrig, du är förnedrad och du tänker att du borde snart vara i mål, då, det är då skylten uppenbarar sig.
89km kvar.
Allt du kan göra är att stirra på skyltjäveln och fråga dig själv hur ända in i hela helvete det här ska gå till.
Johan säger sig dock inte acceptera ytterligare ett fail, utan har mer eller mindre lovat att han tar sig till Mora, helt utan hjälp av kollektivtrafiken. Han är en grinig jävel, och är stockholmaren där och kastar stavar på han så kan han mycket väl klara det. Det tror jag.
För min egen del så tror jag nog att jag KAN ta mig hela vägen. Det viktiga är nog att hålla sig vid liv tills Evertsberg, tar man sig bara dit så kan man nog gråta, slita och hata sig till några extra mil. Det sägs även att det är typ 7km nedför efter Evertsberg, men det där tror jag som jag vill på. Förra året var det något jävla stolpskott som sa åt oss att det var nedför härifrån till Tennäng. Vad i helvete? Inge teamet falska förhoppningar så där, det är då fan inte humant.
Men som sagt, är det lite utför och man kan få lite vila så kanske det kan gå! Vi får väl se. Det är just i detta nu, 11 dagar och 13 timmar innan starten går i Sälen.
Vi ser givetvis fram emot detta högtidliga event. Väl mött i spåret framöver! Och i år åker vi på höger sida, förlåt alla griniga jävlar från förra året. Vi visste inte bättre.
söndag 13 februari 2011
Orsa failathon
Ja vad ska man säga om Orsa? god hamburgare var det iaf. Kommer dit alldeles för tidigt som vi brukar. Blir misshandlad av en äldre here och allt han säger är "sorry sorry". Efter stavattacken fick jag blodad tand och var taggad som få. Loppet starta och jag höll mig strategiskt bakom Peter lite över milen. Jag tänkte att så länge jag håller den här farten överlever jag.
När jag insåg att min puls låg på ungefär 52 så drog jag på lite men skidorna var som vanligt felvallade och jag hade varken glid eller fäste eller någonting. Blev nästan ihjälkörd av eliten när dom varvade, vara bara å fly till skogs. Dom åkte inte skidor, dom sprang med dom. Det en ren tillfällighet att det fanns skidor under pjäxorna. Sista kilometrarna bestod av den värsta backen jag varit med om. Trodde låren skulle gå av, hade gråten i halsen och fick nästan ligga på mage för att hala mig upp.
När jag till sist kommer i mål och håller på att dö av näringsbrist står det en trött mattant och hivar saft i små pappmuggar, en bulle fick jag iaf. Alltså om jag är ute och sliter så vill jag väl ha en rejäl mängdvätska, dessa pappmuggar är bara jobbiga. Jag tittar på innehållet sen lär den fyllas på igen. Sen var det bara att vänta på skotten å Jonas som drog ett till varv av någon dum anledning. Under tiden satt en tant och skrek i högtalarna att det var vernissage i närheten, det är ingen jag upprepar INGEN! som drar ut å åker skidmarathon för att sedan gå och titta på tavlor!
När jag insåg att min puls låg på ungefär 52 så drog jag på lite men skidorna var som vanligt felvallade och jag hade varken glid eller fäste eller någonting. Blev nästan ihjälkörd av eliten när dom varvade, vara bara å fly till skogs. Dom åkte inte skidor, dom sprang med dom. Det en ren tillfällighet att det fanns skidor under pjäxorna. Sista kilometrarna bestod av den värsta backen jag varit med om. Trodde låren skulle gå av, hade gråten i halsen och fick nästan ligga på mage för att hala mig upp.
När jag till sist kommer i mål och håller på att dö av näringsbrist står det en trött mattant och hivar saft i små pappmuggar, en bulle fick jag iaf. Alltså om jag är ute och sliter så vill jag väl ha en rejäl mängdvätska, dessa pappmuggar är bara jobbiga. Jag tittar på innehållet sen lär den fyllas på igen. Sen var det bara att vänta på skotten å Jonas som drog ett till varv av någon dum anledning. Under tiden satt en tant och skrek i högtalarna att det var vernissage i närheten, det är ingen jag upprepar INGEN! som drar ut å åker skidmarathon för att sedan gå och titta på tavlor!
Orsa Skimarathon: Review
Då sitter man här efter 1,5h i duschen i hopp om att få bort all ångest och förnedring som fastnade på min taniga pojkkropp under dessa 21 ångestfyllda kilometrar.
Uppladdningen dagen innan bestod av kyckling, potatisgratäng, vitlöksbröd samt lite chips. Frukosten bestod av gröt. Eller ja, jag orkade äta ungefär 4 skedar och bestämde mig för att ta en Snickers och lite astmamedicin istället.
Vi dyker upp i Orsa, scoutar läget, ser ett hamburgarstånd vi bestämmer oss för att storma efter loppet, hämtar nummerlappar och letar upp den optimala startpositionen för loppet.
Det dyker upp rätt mycket folk så det slutar med att vi står i mitten. Inte den optimala Klistervalla positionen, men det får väl duga.
När vi står där och gör vår patenterade uppvärmning så får Johan en stav i ryggen. Johan skriker något i still med "Arghh va fan" och jag småfnissar lite. Vi tittar oss runt lite då det måste vara något medgångsfans som skojar med oss, men vi ser ingen. Efter en stund till så kommer det en till stav flygande och träffar Johan i ryggen varpå Johan letar upp gubbjävlen och skriker vad i helvete gör du?? Gubben, som jag tror var från Stockholm säger; "Sorry, Sorry", varpå jag börjar gråta av skratt. Tårarna verkligen sprutar. Men där slutade det roliga med denna dag.
Starten går.
Person efter person passererar oss i fältet och till slut är vi där vi hör hemma. Sist. Så gott som sist iallafall, det fanns några mindre lyckligt lottade längre bak.
Efter cirka 8km så kommer det nåt lepra till gubbjävel i en skidress från 1952 och skrek att "Nu får ni fan flytta på er". Hade god lust att stabba fanskapet med staven. Speciellt då det var tvåspårigt.
Efter 12km gör Johan det berömda laktosrycket varpå jag försöker hänga på, tyvärr började ju stigningarna efter cirka 14km och backar är inte min starka sida så att säga, så jag släpper. Denna sista bit var fan det värsta jag upplevt. Hur fan kan det vara så mycket uppför när man knappt åkt nedför.
Till råge på allt så börjar eliten kommit ikapp på sitt andra och sista varv. Vilket inte hjälpte när man försökte ta sig upp för alla helvetes backar och frustande skidåkare stormar upp som om dom inte kommer uppleva morgondagen.
Tar mig till slut i mål och kan inte förstå att folk frivilligt tar ett till varv på denna helvetiska bana. Får iallafall en medalj och en näst sista plats i kategorin H21KM klassiskt. Johan tar en finfin trea från slutat plats. Efteråt stormar vi hamburgarståndet vi hade scoutat innan start och moffar i oss så mycket onyttigt vi bara kan.
Uppladdningen dagen innan bestod av kyckling, potatisgratäng, vitlöksbröd samt lite chips. Frukosten bestod av gröt. Eller ja, jag orkade äta ungefär 4 skedar och bestämde mig för att ta en Snickers och lite astmamedicin istället.
Vi dyker upp i Orsa, scoutar läget, ser ett hamburgarstånd vi bestämmer oss för att storma efter loppet, hämtar nummerlappar och letar upp den optimala startpositionen för loppet.
Det dyker upp rätt mycket folk så det slutar med att vi står i mitten. Inte den optimala Klistervalla positionen, men det får väl duga.
När vi står där och gör vår patenterade uppvärmning så får Johan en stav i ryggen. Johan skriker något i still med "Arghh va fan" och jag småfnissar lite. Vi tittar oss runt lite då det måste vara något medgångsfans som skojar med oss, men vi ser ingen. Efter en stund till så kommer det en till stav flygande och träffar Johan i ryggen varpå Johan letar upp gubbjävlen och skriker vad i helvete gör du?? Gubben, som jag tror var från Stockholm säger; "Sorry, Sorry", varpå jag börjar gråta av skratt. Tårarna verkligen sprutar. Men där slutade det roliga med denna dag.
Starten går.
Person efter person passererar oss i fältet och till slut är vi där vi hör hemma. Sist. Så gott som sist iallafall, det fanns några mindre lyckligt lottade längre bak.
Efter cirka 8km så kommer det nåt lepra till gubbjävel i en skidress från 1952 och skrek att "Nu får ni fan flytta på er". Hade god lust att stabba fanskapet med staven. Speciellt då det var tvåspårigt.
Efter 12km gör Johan det berömda laktosrycket varpå jag försöker hänga på, tyvärr började ju stigningarna efter cirka 14km och backar är inte min starka sida så att säga, så jag släpper. Denna sista bit var fan det värsta jag upplevt. Hur fan kan det vara så mycket uppför när man knappt åkt nedför.
Till råge på allt så börjar eliten kommit ikapp på sitt andra och sista varv. Vilket inte hjälpte när man försökte ta sig upp för alla helvetes backar och frustande skidåkare stormar upp som om dom inte kommer uppleva morgondagen.
Tar mig till slut i mål och kan inte förstå att folk frivilligt tar ett till varv på denna helvetiska bana. Får iallafall en medalj och en näst sista plats i kategorin H21KM klassiskt. Johan tar en finfin trea från slutat plats. Efteråt stormar vi hamburgarståndet vi hade scoutat innan start och moffar i oss så mycket onyttigt vi bara kan.
lördag 12 februari 2011
fredag 11 februari 2011
Innebandy
Då det snöade ungefär 25 kubikmeter i sekunden så bestämde jag mig för att skita fullständigt i att ens försöka åka skidor och istället spela lite innebandy. Fortfarande lika drygt.
På vägen hem svängde jag in på Konsum för att köpa lite sallad. Ärligt alltså. När jag är på väg ut hör jag; "Nämen ursäkta herrn, men nu hann du ju nästan gå utan att du fått en godis av mig!". Säger åt han att jag inte ska ha nåt jävla godis och går därifrån.
Ärligt talat. Du står på Konsum på Millmountain och försöker håva in folk med nåt jävla Ö&B godis för att kränga ett värdelöst jävla mobilabbonemang. Klipp dig och skaffa ett jobb...
Imorrn bär det iväg till Orsa för att avverka ett par kilometer på skidorna. Kul.
På vägen hem svängde jag in på Konsum för att köpa lite sallad. Ärligt alltså. När jag är på väg ut hör jag; "Nämen ursäkta herrn, men nu hann du ju nästan gå utan att du fått en godis av mig!". Säger åt han att jag inte ska ha nåt jävla godis och går därifrån.
Ärligt talat. Du står på Konsum på Millmountain och försöker håva in folk med nåt jävla Ö&B godis för att kränga ett värdelöst jävla mobilabbonemang. Klipp dig och skaffa ett jobb...
Imorrn bär det iväg till Orsa för att avverka ett par kilometer på skidorna. Kul.
torsdag 10 februari 2011
onsdag 9 februari 2011
Ja fifan!
Slöa uppdateringar nu, men det har inte hänt så mycket spännande på sistonde. Vi var iallafall ute och gjorde sponsorerna nöjda i Stångtjärn idag. Helt knökat på första parkeringen, troligtvis då folk hade hört att vi skulle vara där.
Det slutade med att vi åkte upp till Stugan och körde ett bakvänt 8km lopp. Gjorde lite kurvtagningsfilm, men huvudkamerans starka punkt är inte mörkerkörning. Skotten var med och körde lite footage från botten av backen, dock är vi ju så pro nu att vi inte ramlade, även om det sög duktigt i ljumsken medans man försökte ta sig levande ner.
Annars har jag försökt mig på lite mer med min astma medicin som jag har på prov nu, och man mår lite halvkasst efter man tagit skiten.
Men!
Det verkar hjälpa. Nuförtiden blir jag trött av att åka skidor och inte att försöka andas. Nu räknar jag med att loppet den 27:e inte tar mer än 4,5 timme.
En annan fantastiskt nyhet som inte har något med stjärnorna i Team Klistervalla att göra, men det närmsta man kommer en Gud, kommer till Stockholm i maj. Jag tycker att ni ska köpa biljetter så fort de släpps.
Det slutade med att vi åkte upp till Stugan och körde ett bakvänt 8km lopp. Gjorde lite kurvtagningsfilm, men huvudkamerans starka punkt är inte mörkerkörning. Skotten var med och körde lite footage från botten av backen, dock är vi ju så pro nu att vi inte ramlade, även om det sög duktigt i ljumsken medans man försökte ta sig levande ner.
Annars har jag försökt mig på lite mer med min astma medicin som jag har på prov nu, och man mår lite halvkasst efter man tagit skiten.
Men!
Det verkar hjälpa. Nuförtiden blir jag trött av att åka skidor och inte att försöka andas. Nu räknar jag med att loppet den 27:e inte tar mer än 4,5 timme.
En annan fantastiskt nyhet som inte har något med stjärnorna i Team Klistervalla att göra, men det närmsta man kommer en Gud, kommer till Stockholm i maj. Jag tycker att ni ska köpa biljetter så fort de släpps.
söndag 6 februari 2011
Orsa Skimarathon
Team Klistervalla ställer upp med två representanter i Orsa Skimarathons(man får medalj) 21km slinga, lördag den 12:e februari. Det är just nu 11 stycken anmälda i den klassen. Det lutar alltså åt en ny jumboplats för teamet om nu inte den nya vallaboden har gjort underverk och vallat till en dieselmotor på skidorna.
Verkar som man kan kör två varv för 42km. Då blir man förnedrad när eliten kommer och varvar en när man precis kommit ur startfållan. Jaja...
Annars var vi ute på en kortvända på 12 km i lördags, felvallat givetvis. Verkade som rätt mycket snö fastnade under skidorna så man gled inte så bra som man hoppats, dvs hela vägen.
Tänkte även köra ett pass på söndagen, men det ena ledde till det andra så jag hamnade på O'learys och tryckte en burgare istället. Jag åkte bil dit. Och hem.
Verkar som man kan kör två varv för 42km. Då blir man förnedrad när eliten kommer och varvar en när man precis kommit ur startfållan. Jaja...
Annars var vi ute på en kortvända på 12 km i lördags, felvallat givetvis. Verkade som rätt mycket snö fastnade under skidorna så man gled inte så bra som man hoppats, dvs hela vägen.
Tänkte även köra ett pass på söndagen, men det ena ledde till det andra så jag hamnade på O'learys och tryckte en burgare istället. Jag åkte bil dit. Och hem.
lördag 5 februari 2011
fredag 4 februari 2011
Doft av svett & ångest
Ja då har man gymmat då. Det luktar inte godis direkt i ett gym. Istället för träning utomhus med natur och syre i överflöd pressar folk ihop sig i en svettig äcklig bunker. Ångesten satt i väggarna, svetten i luften. Kollar in en tant som satt och tänkte "banandieten eller kaffedieten, vilken ska jag välja?" Förvirrat folk i allmänhet. Det är bara att gå ut kära medmänniskor, ut i skogen och åk skidor eller spring för fan. Sitt inte därinne och grubbla över att du lär torka av cykeln utan hjul med lacknafta så fort du är klar.
Hur som DT ville se hur vi klara oss i gym miljö och det gick skapligt. Jag cyklade lite, kom dock ingenstans. Sen prova jag en "skidmaskin" den hade dock inget med skidor att göra. Samtidigt som jag stod där skulle jag titta på en skärm med massa röda pluttar som blinka å hade sig. Det skulle alltså föreställa ett konstigt berg som jag tog mig upp och nerför. Sen var det fria vikter. Det gick lite bättre, drog en hantel upp och ner. Försökte få fotografen att lova photoshopa in lite mer vikter men förgäves. Bänkpress gick hyfsat, noterade att Peters kropp har en udda symmetri. Allt han gör gör han lite mer med ena sidan. Inte att han bara är högerhänt utan högerkroppad.
Som avslutning drog jag mig uppför en stång vilket jag klara några gången med bravur. Dom övriga tränarna på gymet ruskade på huvudet och såg besvärade ut men sånt är vi vana vid. Spektaklet dyker upp i en tidning nära dig runt den 25e.
Hur som DT ville se hur vi klara oss i gym miljö och det gick skapligt. Jag cyklade lite, kom dock ingenstans. Sen prova jag en "skidmaskin" den hade dock inget med skidor att göra. Samtidigt som jag stod där skulle jag titta på en skärm med massa röda pluttar som blinka å hade sig. Det skulle alltså föreställa ett konstigt berg som jag tog mig upp och nerför. Sen var det fria vikter. Det gick lite bättre, drog en hantel upp och ner. Försökte få fotografen att lova photoshopa in lite mer vikter men förgäves. Bänkpress gick hyfsat, noterade att Peters kropp har en udda symmetri. Allt han gör gör han lite mer med ena sidan. Inte att han bara är högerhänt utan högerkroppad.
Som avslutning drog jag mig uppför en stång vilket jag klara några gången med bravur. Dom övriga tränarna på gymet ruskade på huvudet och såg besvärade ut men sånt är vi vana vid. Spektaklet dyker upp i en tidning nära dig runt den 25e.
torsdag 3 februari 2011
Pissväder
Börja snöa för helvete.
Vart inbjuden till innebandy idag, så jag skrotade min dumma idé om att åka skidor i det här jävla vädret. Det var jobbigare än vad jag kom ihåg. Bollkontrollen och konditionen var väl som den alltid varit, bra respektive värdelös.
Bra mycket roligare än att slå ihjäl sig i Stångtjärn var det iallafall!
Fredagen och helgen bjuder på gym och förhoppningsvis ett celebert besök till Sörskog. Om det nu inte är plusgrader och regn, då ska jag fan sitta hemma och tjura istället.
Får även ta och tacka signaturen Håkan för klistervallatipset. Tyvärr är ju ingen av oss kärnfysiker, så det där kommer vi aldrig att lyckas med.
Som teamets prylbög så har jag dock kittat upp oss med sproilans vallaprylar. Om jag lyckas bygga ihop skiten så kan det nog komma upp bilder på vår nya vallabod under helgen.
Vart inbjuden till innebandy idag, så jag skrotade min dumma idé om att åka skidor i det här jävla vädret. Det var jobbigare än vad jag kom ihåg. Bollkontrollen och konditionen var väl som den alltid varit, bra respektive värdelös.
Bra mycket roligare än att slå ihjäl sig i Stångtjärn var det iallafall!
Fredagen och helgen bjuder på gym och förhoppningsvis ett celebert besök till Sörskog. Om det nu inte är plusgrader och regn, då ska jag fan sitta hemma och tjura istället.
Får även ta och tacka signaturen Håkan för klistervallatipset. Tyvärr är ju ingen av oss kärnfysiker, så det där kommer vi aldrig att lyckas med.
Som teamets prylbög så har jag dock kittat upp oss med sproilans vallaprylar. Om jag lyckas bygga ihop skiten så kan det nog komma upp bilder på vår nya vallabod under helgen.
tisdag 1 februari 2011
Helvetes klister
Hur i hela helvete ska man valla med klister, totalt jävla omöjligt. Smetade på en jävla massa universal skit men inte fan funka det inte! Till råge på allt så höll mina superglidvallade skidor att ta livet av mig ett antal gånger under kvällens pass. Jag undkom döden med nöd och näppe i första backen, jag vet helt ärligt inte hur jag lyckades parera det failet, men jag lyckades.
Sen den här förbannade uppförsbacken efter en kilometer, den är inte helt enkel utan något som helst fäste. Tar mig upp till slut i alla fall, fastnar lite i andra uppförsbacken då jag fortfarande inte har fäste. Det ska ju tilläggas att det är 98% is i spåren så det gick fort som fan. Det fick jag uppleva när det kom en sväng i nästa backe och jag tog en shortcut ut i skogen istället.
Lyckades fastna med skidjäveln under nånting därute så jag låg där som en klubbad säl och försökte komma loss. Lyckligtvis fanns det inga vittnen.
Kommer till slut till den här långa nedförsbacken där det står HÅLL VÄNSTER. Jo, tjena att det gick. Tur att det inte fanns någon stackare i det spåret ska jag säga, då hade teamets killcount stått på 1.
Bestämmer mig för att inte riskera livet något mer så jag åker fram och tillbaka på raksträckan mellan sjön och efter backjäveln i 10km. Tråkigt som fan, men man lär ju samla kilometer.
Efter dom kilometrarna tar jag mig motvilligt tillbaka till bilen då jag vet vad som väntar. Plogning, kramp i ljumskarna, ut i skogen för att stanna x4.
Har fått blåsor i högerhanden också, hur blir man av med sånt? Skall tilläggas att det har uppstått pga 16km stakning och inte pga att jag är singel.
Sen den här förbannade uppförsbacken efter en kilometer, den är inte helt enkel utan något som helst fäste. Tar mig upp till slut i alla fall, fastnar lite i andra uppförsbacken då jag fortfarande inte har fäste. Det ska ju tilläggas att det är 98% is i spåren så det gick fort som fan. Det fick jag uppleva när det kom en sväng i nästa backe och jag tog en shortcut ut i skogen istället.
Lyckades fastna med skidjäveln under nånting därute så jag låg där som en klubbad säl och försökte komma loss. Lyckligtvis fanns det inga vittnen.
Kommer till slut till den här långa nedförsbacken där det står HÅLL VÄNSTER. Jo, tjena att det gick. Tur att det inte fanns någon stackare i det spåret ska jag säga, då hade teamets killcount stått på 1.
Bestämmer mig för att inte riskera livet något mer så jag åker fram och tillbaka på raksträckan mellan sjön och efter backjäveln i 10km. Tråkigt som fan, men man lär ju samla kilometer.
Efter dom kilometrarna tar jag mig motvilligt tillbaka till bilen då jag vet vad som väntar. Plogning, kramp i ljumskarna, ut i skogen för att stanna x4.
Har fått blåsor i högerhanden också, hur blir man av med sånt? Skall tilläggas att det har uppstått pga 16km stakning och inte pga att jag är singel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)